Nytt jobb och man försöker lära känna de nya kollegorna. Då händer det att man pratar boende förstås. De enda alternativen jag stöter på är lägenhet i stan eller hus i förorten.
När jag säger att jag bor i lägenhet i icke närforort blir det lite konstig stämning. Det kan gå till så här:
– Och var bor du då?
– I XXX.
– Jaha, i hus då eller?
– Nej, lägenhet.
– Jaha. Vad gör din fru?
– Hon har en ledande roll i ett multinationellt företag.
– Ojdå?!
Men det är sant, va i hela friden gör vi så långt under ”vår nivå”? Jo, dels har det gått uppåt ganska fort för oss men vi är också den sortens människor som förstår att sju miljoner för ett hus inte är låtsaspengar. Det är riktiga pengar som kanske inte måste betalas tillbaka men man måste ha möjlighet att betala tillbaka dem, oavsett vad som händer.
Det finns två huvudscenarier man måste ta hänsyn till i riskbedömningen.
1. Någon av oss, eller båda två, blir av med jobbet och misslyckas att hitta något nytt i samma lönenivå.
2. Bostadspriserna faller drastiskt, t.ex. 50% vilket inte är helt orimligt i stockholmsområdet.
Om 1 inträffar kan man ju alltid sälja huset och skala ner sina utgifter. Det funkar i realiteten så länge man får mer för huset än man har belånat. Vi lånar inte högre än 75%, så om priset inte faller mer än så har vi i alla fall inte nettoskuld.
Om 2 inträffar men inte 1 kan vi alltid bo kvar och fortsätta må gott, eller byta upp oss till det ultimata drömboendet.
Om både 1 och 2 inträffar innan vi hinner vidta åtgärder så blir det problem. I ett nationellt eller internationellt krisscenario är det inte otroligt att dessa inträffar på samtidigt. Då har vi inte tillräckligt stor inkomst för att bo kvar samtidigt som bostaden är värd mindre än vi har lån på vilket gör att vi inte kan sälja.
Hur troligt är då scenario två? Ingen aning, vad tror ni?
Jobb och Firma 
Kalle kr
Maj 12, 2014 @ 23:25:27
Att måla spöken på ljusan dag, finns det något som heter… Risken för ett dubbelscenario enligt ovan är i princip obefintli, om man även har någon typ av buffert/kapital så är det inte ett problem eller något som skall styra agendan.
Att bostadspriser faller må vara möjligt men det blir inga 50%över en natt, det kommer finnas tid att anpassa sig o skala ner i neråt marknad om man kan ta ett sånt beslut.
Lev lite, man lever bara en gång osv kanske inte passar in men man behöver inte bälte, hjälm o bubbelplast för att gå över gatan även om det finns risk förknippat med det…
Kalle kr
Maj 12, 2014 @ 23:30:12
All ära i att hålla sina kostnader små men att tro att man skall vänta på något ”läge”som skall uppenbara sig på marknaden för att man skall köpa boende…då kan man vänta väldigt länge… 20-30 år om det vill sig illa att då försaka det man önskat sig i vänta på att hitta marknadtiming är inget att rekommendera någon. (Sen kan man välja mindre/billigare boende men då bör det snarare vara ett val styrt på den principen o inte marknadsprisproblem)
Tuppen
Maj 13, 2014 @ 00:13:53
Jag har heller ingen aning mhp en bostadscrash men det er inte troligt att bostadspriserna kan försätta öka i samma reala takt som dom har gjord sedan 1995. Istället för en bostadscrash kan det vara en längre period med negativ/dålig real utveckling av bostadspriserna.
Du kan prova vilken konstig stämning det blir när du pratar om pension, sparande och om vikten av att ha låga kostnader.
Kim
Maj 13, 2014 @ 07:32:25
Tycker egentligen inte att det spelar någon roll hur stor risken är, är man en någorlunda förutseende människa så räknar man alltid med ett worst case-scenario. Vill man öka chanserna för ett bra liv så ser man till att inte sätta sig fullständigt i skiten. Enligt mitt tycke så ska en bostad köpas kontant utan belåning, samt med en rejäl buffert avsatt för renoveringar.
Lunkan
Maj 13, 2014 @ 15:22:37
Bytt jobb? Du har ju länge sagt att du vill sluta för att jobba med dina företag – helst med trevlig uppsägningsbonus eller liknande. Sen var du inne på att vara hemmapappa för att samtidigt kunna köra dina företag. Men nytt jobb, var någonstans fanns det i planerna?
jobbochfirma
Maj 13, 2014 @ 15:36:30
Har nog inte berättat allt…
Fuckade upp butikerna.
Slutade med vederlag.
Var hemma tre månader och tog hand om fru och barn.
Fick bra erbjudande och började jobba som konsult.
Butikerna funkar ännu men är lite mindre och minskande.
Allt går inte som planerat men det blir oftast bra ändå.
Sensimsteps
Maj 19, 2014 @ 23:37:08
Varför ska alltid alla ställa frågan ”Vad jobbar du med?” eller ”Vad gör du?”?! Ofta bland de allra första frågorna under ett allra första möte. Snacka om jobbfixering. Tänk om man inte vill avslöja det, eller om man kanske är utan arbete eller sjuk! Hyfsa till er svenska folk!