Jobb och Firma

Nu har även jag fått det ljusröda kuvertet. Dock blir det mindre och mindre intressant ju mer involverad jag blir i företagande och investeringar.

Årets totala pensionsrätter är ju lite intressant, så även den totala pengapåsen med ens namn på.

Mer intressant är kanske prognosen för den allmänna pensionen. Inte för att siffrorna är särskilt tillförlitliga, utan för att man tydligt ser skillnaden med att jobba några år extra.

För mig pekar det just nu på 12 500 per månad vid 61 års ålder, 16 100 vid 65 och 20 000 vid 68, en ofantlig skillnad. Men allt det är meningslöst eftersom det inte finns en chans att jag kommer att vara anställd så länge. Åtminstone inte där jag är nu.

Jag tror likaledes att jag kommer att täcka upp med någon annan slags inkomst, från företagande eller investeringar.

En rolig parentes är hur upprörda folk blir för att ”pensionsåldern” höjs. Ordet satte jag inom citationstecken eftersom man fortfarande får börja ta ut pension från 61, bara att det nya förslaget är att man kan inte kan bli tvingad i pension före 67.

Jag måste erkänna att jag har lite svårt att njuta av mina dagar i frihet. Det beror på att shoppen inte funkar som jag vill och att jag inte kommer igång ordentligt med att uppdatera den. Prokrastinering kanske man kan kalla det.

Istället har jag fixat och donat en hel del i hemmet, så frugan blir nöjd. Men nu är det dags att jobba för framtiden och inte bara fixa dagliga göromål.

Men först ska jag ut i solen och vintersporta. Det njuter jag av!

Bloggen får i huvudsak kritik av två anledningar. Den första är att mitt sätt att berätta exakt hur det går och vad jag har ofta uppfattas som skryt. Den andra, och tydligen mest upprörande, är att moralen som jag visar upp här inte alltid är den högsta.

Båda anledningarna är rimliga att tycka illa om någon, om det är så man uppträder i verkliga livet!

Jag skulle kunna sälla mig till en massa andra bloggare och prata lite löst om sparande och lite löst om aktier och andra investeringar på ett gemytligt sätt, få medhåll från likatänkare och vara vanilj.

Vad jag själv gillar att läsa är ekonomibloggar som berättar om ALLT som har med deras personliga ekonomi att göra. Som inte döljer misstag eller rationaliserar aktieförluster. Som är ärlig med sina goda sidor och sina dåliga sidor. Som berättar utan att låtsas.

Däri, hoppas jag,  ligger styrkan i denna blogg, tillsammans med en jämn uppdateringsfrekvens, utan de tröttsamma ursäkterna för uppehåll.

Jag hoppas att ni kan uppskatta det!

Märk väl att jag inte ber er att gilla mig, bara att förstå varför bloggen finns. Jag ber er också att inte läsa om ni inte förstår syftet.

I verkliga livet är jag en väldigt snäll och medkännande människa. Det är lätt att tro att man kan gömma sig bakom anonymitet och ta glåpord och ilska med en axelryckning, men det funkar inte så för alla. Som dagbok är denna blogg väldigt viktig för mig, men det är också min enda betalning. Jag har lovat att skriva tills jag fyller 40, och jag är säker på att jag kan spotta ur mig minst 4 inlägg i veckan fram till dess, men om huggen i kommentarsfälten tar för hårt kommer jag att stänga av bloggen och bara skriva för mig själv.

2008
Börjar läsa ekonomibloggar och ett frö planteras. Läser Kiyosaki och blir inspirerad så till den grad att alla tankar kring ekonomi börjar ändras.
Startar ett HB tillsammans med en kompanjon. Bygger första webbshoppen och knoppar av en verksamhet till en annan shopp i min enskilda firma.
Ligger ungefär på 0 i nettoförmögenhet.
Säljer alla fonder (har inga aktier) före finanskrisen, för att köpa lägenhet. Bara ca. 150 000.
Köper en lägenhet mitt i värsta finanskrisen och får ett bra pris. Lånar kontantinsatsen av far!

2009
Efter att länge har sett på sparande som något att ta tag i senare så börjar jag skriva månadsrapporter. Byter butikslösning i båda företagen, vilka börjar få upp försäljningen och bli ”på riktigt”.
Har en inneboende som sparar mycket pengar åt mig.
Har nästan inga värdepapper under det bästa börsåret på mycket länge.

2010
Inser efter lite räknande att jag minsann skulle kunna ha en miljon före 40. I och med att företagandet blir lite mer seriöst känner jag också att jag har något att bidra med, så jag startar bloggen JoF.
Har två växande företag och det känns bra.
Köper värdepapper.

2011
Träffar min fru, som senare får ett extremt välbetalt jobb. Hon är likasinnad vad gäller den ekonomiska framtiden och vi börjar drömma om frihet.
Köper en sommarstuga till reapris tillsammans med blivande frun.
Vacklar med värdepapper så jag säljer allt innan höstens nedgång, men köper sedan under vintern, innan jag bestämmer mig för att aldrig mer försöka spekulera.

2012
Jag startar mitt första AB och lägger ner EF, som jag haft sedan 2005.
Jag och frun startar AB tillsammans och köper en webbutik. Driver nu tre butiker.

—Framtid—

2012
Startar AB och lägger ner HB.

2013
Omsättning i eget AB: 350 000
Vinst: 150 000
Omsättning i sambo-AB: 700 000
Vinst: 250 000
Omsättning i kompis-AB: 700 000
Vinst: 200 000

Min pappa har bailat ut mig fler gånger än jag vågar räkna efter. Jag har inte varit bra på att spara och min bror har varit sämre. Han är fortfarande skyldig gubben en hel del stålar, men jag kommer aldrig mer att behöva låna.

Av någon anledning vill jag berätta detta för far. Kanske för att jag inte vill att han ska oroa sig, eller för att jag vill visa att jag klarar mig fint nu. Men det skulle väl låta lite för konstigt om jag gav hela min finansiella situation. Hade jag gjort det hade det låtit så här:

Pappa, jag uppskattar alla gånger du hjälpt mig och den ekonomiska träning du givit mig.  Vi kommer aldrig mer att behöva låna av dig och vi kommer inte att vara beroende av något arv.

Vi har en lägenhet som är värd minst 300 000 mer än vi har lån för.
Vi har en obelånad sommarstuga värd minst 900 000.
Vi har 350 000 i aktier.
Vi har 700 000 på sparkonton.
Vi har 150 000 investerade i företag som just nu ger ca. 150 000 i avkastning årligen.
Vi har en sammanlagd förvärvsinkomst på över en och en kvarts miljon före skatt (och före bonus) och vi sparar mer än 30 000 per månad.
Totalt har vi ett nettovärde på gott och väl två miljoner.

Man har hört så många historier om entreprenörer som kastade sig ut i företagandet genom att pantsätta huset och leva på gröt. Har ni följt bloggen ett tag vet ni att jag inte är den typen, men samtidigt inte den typen som enbart amorterar och samlar på sparkontot.

När det gäller att styra över helt till företagande har jag nog ändå både hängslen, livrem och resår. Mina företag kan i teorin redan försörja mig, ändå har jag inte sagt upp mig. Dessutom har jag en fru som med lätthet skulle kunna försörja oss bägge, även om jag inte skulle ha ett öre i inkomst.

Men eftersom mitt mål är att bli helt ekonomiskt fri vill jag ju inte minska mina chanser genom att avsäga mig en bra inkomst.

Hängslena är mitt jobb, livremmen är mina företag, resåren är min fru. Sen kanske man till det ska lägga vårt billiga leverne som en extra trygghet, plus att vi har en liten utdelning från aktieportföljen också.

Ska man räkna in kommande arv i sin totala ekonomi?

Har funderat lite på denna fråga och kommit fram till att man måste ta detta från fall till fall. En av mina närmaste vänners situation har jag berättat om tidigare. Hur han som ensambarn fick råd om pensionssparande från sin ekonom till farsa; ”du som har ganska låg lön och stora skulder på huset ska inte pensionsspara. Vi har gott om pengar och ett helt obelånat, dyrt, hus”.

I det fallet är det ganska givet att han kan räkna med åtminstone en extra säkerhet genom sitt arv. Men man vet aldrig när det ofrånkomliga inträffar eller om de vill ge ut lite i förtid.

Mina föräldrar har många syskon och även om något hus har ärvts så har det bara blivit till en resa eller så för dem när föräldrarna gått bort. För min del är jag nästan säker på att min mor kommer att finnas kvar långt efter jag gått i pension, och hon kommer att bo kvar i huset och behöva bättra på sin knappa pension. Så jag räknar absolut inte in någon framtida säkerhet genom arv i min kalkyl, även om jag vet att de har ett eget kapital på ett par miljoner (genom hus och sparpengar, minus skulder).

Ingen ska någonsin gå ut och spendera på grund av att de vet att ett arv kommer om tio år eller så. Man måste täppa till hålen i sin pengahink och fortsätta fylla på. Men på vilket sätt man lägger upp sitt långtida sparande kan absolut påverkas av vilken arvsposition man har.

När jag bestämde mig för att börja spara och bygga en ”förmögenhet” fick jag känslan att det var mycket lättare än jag trott. Sparandet har en tendens att accelerera när man väl tar tag i det. Här måste man se upp för hur man reagerar när de oundvikliga missödena inträffar. När man tappar motivation, drabbas av någon stor utgift eller något annat i livet blir mycket viktigare. Det tar lång tid innan man har den nya livsstilen i ryggmärgen.

Euforin från första stadiet har sedan länge svalnat när man inser att riktig ekonomisk frihet är längre bort än man trott. Om man trivs med sitt jobb och sin situation just nu så blir inte denna chock lika stark, men går man och väntar på förändringen så kan det vara svårt att inse att friheten är 10-15 år bort. I det senare fallet är det troligt att man, om man inte ger upp, tar till någon slags extra utväxling för att snabbare nå sin frihet. Det kan vara att skaffa ett extrajobb (skattemässigt ofördelaktigt), starta en rörelse eller investera med högre risk. Här kan man ju varna för alla tre. Ett extrajobb drar in mer pengar, men man offrar sin lilla fritid och har inga möjligheter till extra avdrag utan skattar mycket på marginalen. Starta en firma ska man bara göra om man verkligen vill, inte bara för att det kan vara lönsamt, då blir det inte bra. Investera i högre risk har ju sina naturliga varningar. Vanligt här är att man köper aktier i förhoppningsbolag eller spekulerar i fastigheter.

När jag sedan hade både företag, fastighet, utdelningsaktier, och på så sätt närmade mig att detta skulle kunna betala för mina omkostnader satte istället en annan känsla in. Oron att företagen kan sluta tjäna pengar, att fastigheten sjunker i värde och att aktierna ska sluta ge utdelning. I den oron finns också att man inte har några pengar att investera om något investeringsslag skulle falla tungt och blotta nya investeringsmöjligheter. När man investerar i kassaflöde vill man hålla koll på att kassaflödet inte kommer att avta.

På det hela taget känns det väldigt bra och det som slår mig är att det är lättare, men framförallt tydligare, att tänka på framtiden nu, jämfört med för några år sedan.