Att börja från noll

När man hör om personer som har som mål att bli miljonärer är det lätt att tänka att man börjar på noll. I så fall får vi gå tillbaka lite längre i tiden. Förhoppningsvis har man inga skulder när man går ut gymnasiet. Om man ska gå på högskola är det dock studielån som är det normala. Efter några år, när man förhoppningsvis tar examen har man alltså dragit på sig några hundra tusen i skuld. Skaffar du då ett jobb kanske du vill köpa en lägenhet, och får därigenom mer skuld. Troligen har man ett uppdämt konsumtionsbehov och vill samtidigt ha kläder, möbler och bil.

Det är alltså ganska naturligt att man inleder sitt arbetsliv en bit under noll, eller åtminstone helt utan sparade medel eller särskilt stora utsikter att skaffa det i närtid. Många har den fina tanken att man ska fortsätta vara sparsam som om man fortfarande var student, men faktum är att många, liksom jag, har ett uppdämt behov efter studietiden, både av prylar och upplevelser, så det är ganska förståeligt att man har spenderbyxorna på när man äntligen får det första fasta jobbet.

Hur som helst. När jag började skriva ner mina månadsrapporter hade jag ca. 167 000 kronor i ”nettoförmögenhet”, men jag hade det jag behövde i lägenhet utan topplån, bil, möbler, prylar, hemelektronik, cyklar, sportutrustning och det mesta helt enkelt. Sparandet kunde ge ordentligt avtryck direkt, utan särskilt många, eller stora, oförutsedda utgifter. Det hade tagit ganska lång tid att komma dit, närmare bestämt 8 år. Men det var å andra sidan nästan helt utan fokus på sparande.

Spara gärna ihop till miljonerna, men en bra början är att komma upp till noll.

Annonser

Kommentering är stängt.