Jobb och Firma

Jag gillar ju Akelius sparkonto. Jag gillar att de ser till att ha bäst ränta och deras webbplats funkar bra.

Men eftersom de begränsar den totala summan man har på Akeliusspar till 50 000 så ger det inte särskilt mycket ränta i slutänden. Deras konton innefattas heller inte av statens insättningsgaranti.

Det som nu fick mig att lämna Akelius var dock att min ränteutbetalning kom i form av en check. Fatta hur jobbigt att behöva ta sig en hel pendelstation bort, leta upp rätt bankkontor i rätt tid för att kunna ta ut pengarna. Nej, sånt har jag inte tid med. Hade de satt in pengarna på ett föranmält konto så skulle jag kunna ha kvar det.

Nu har jag tagit ut de 50 000, vilka troligen kommer att åka in som amortering, tro det eller ej. Det är som sagt för mycket på sparkontot nu och inga husaffärer i nära förestående.

Min systerson är nio år och har visat ett tydligt intresse för pengar. Han uppvisar dock de vanliga tecknena på någon som är ny på hur pengar funkar. Han vill ha pengar snabbt! Bland annat vill han köpa lotter.

Eftersom hans föräldrar är ganska oaktsamma med pengar så tänkte jag att jag kanske skulle ta på mig att stå för en mer sund ekonomisk grundutbildning. Inte för att jag är någon expert, eller själv rik, men jag vet att han varken får någon sund utbildning av föräldrarna eller skolan vad gäller privatekonomi, så det är lika bra att jag gör det.

Helst skulle jag vilja bygga upp det som sagor eller fabler, och nu när jag läser ”The richest man in Babylon” så kan jag bara lyfta ut de sagorna jag tycker att han behöver och berätta dem vidare för honom.

Hans syster tycker att pengar verkar ganska otrevligt och vill inte höra talas om sånt. Förhoppningsvis blir hon lite nyfiken och vill lära sig åtminstone tillräckligt för att inte vara pengars ovän, men det får bli när hon är redo.

Jag upptäckte just att jag dras med ”farmorssyndromet”.  Det betyder att jag sparar och gnetar för mig själv, men när jag umgås med tjejen, eller för all del med syskonbarnen, spenderar och bjuder jag som om det inte finns någon morgondag.

Jag drar parallellen till en farmor, som aldrig har tjänat mycket pengar, har låg pension, aldrig unnar sig något, men ändå skämmer bort barnbarnen med saker och sparkonto. Allt som hon lyckats spara ihop spenderar hon gärna på någon annan än sig själv.

Dessa kvinnor ser man ofta tycker jag och de är ganska fantastiska. Själva fenomenet kan tyckas lite tragiskt och jag skulle gärna se att de unnade sig själva lite mer istället.

Jämförelsen med mig haltar eftersom jag inte alls är på den generositetsnivån och faktiskt ser till att jag har det ganska bra själv, men ändå 😉

Avanza erbjuder något som kallas superlånet. Det ligger för närvarande på en effektiv årsränta av 2,49% och bygger på att man kan belåna 30% av den del av innehavet på Avanza som omfattas av just Superlånet, vilket är många aktier på A-listan och deras egen indexfond Avanza Zero.

Belåna inte aktier
Att belåna aktier är något av det mest riskfyllda man kan göra, men i och med att man bara belånar max 30% till dessa villkor så minskar åtminstone risken att bli helt utblottad genom att tvingas betala tillbaka lånet trots att värdet på aktierna inte täcker det. Om ens innehav skulle tappa rejält i värde får man betala den normala låneräntan på det överskjutande beloppet.

Låna för att amortera
Eftersom jag inte är en stor risktagare på börsen och inte litar så mycket på min förmåga som placerare tänkte jag nöja mig med att använda superlånet till att amortera på bostadslånet. Jag sparar inte jättemycket på det. Om vi åter räknar på 100 000 och på min aktuella bolåneränta 3,26% skulle de kosta 2282 per år och motsvarande på superlånet skulle kosta 1743 (båda efter avdrag). Alltså skulle man spara 539 kronor per 100 000 och år att låna genom superlånet istället för på banken.

Småpengar
Är det värt det? Detta är givetvis knäckfrågan. För det första har jag ju inte så mycket på Avanza att jag kan få 100 000 i superlånet, utan får börja med 50 000 om jag inte vill daska in mycket mera stålar. Alltså sparar jag bara 270 kronor om året på att omplacera mina 50 000 och då snackar vi ju verkligen småpengar.

Fler lån?
Det skulle ju absolut inte vara någon katastrof om jag äntligen amorterade lite, så där skulle det inte vara någon förlust. Att ta ett nytt lån däremot skulle göra att jag måste hålla koll på att värdet inte sjunker för mycket så att jag går under de 30 procenten. Jag skulle också få ännu en kreditförfrågan och ett lån i rullorna vilket kanske kan misstolkas av någon jag vill göra affärer med.

Drömmen
Hm, lite att vinna, en del risk, lite mer jobb. Jag vet inte jag… Vad som ändå talar för det är att jag hela tiden vill ta steg i rätt riktning, oavsett hur små de är. Tänk om jag om några år har en massa börssparande på Avanza tillsammans med ett lån och istället inget bolån alls, det hade varit mumma. Jag får nog amortera lite extra på bolånet också, för det dröjer nog innan jag har 3 mille på börsen.

Är det dumt, eller?

Jag kom till en hemsk insikt igår. Tjejen jag dejtar kom hem till mig för första gången och jag gjorde mig till och bjöd på restaurang. Jag insåg att jag blir på ett visst sätt tillsammans med en tjej. Jag kan vara hur snål och duktig som helst när det gäller mig själv, men så fort det är en tjej med i bilden åker spenderbyxorna på och jag blir bekväm och vill inte laga mat.

Och detta helt utan att hon skulle förvänta sig det på något sätt. Problemet är alltså mitt!

Nu vet jag att hon lovat sig själv att ta det lugnt med shoppandet i år, vilket borde passa alldeles utmärkt för mig om jag använder det på rätt sätt. Jag ska ju inte initiera slösande eller bjudande nu när jag har chansen att spara tillsammans med (samtidigt som) någon annan.