Jag upptäckte just att jag dras med ”farmorssyndromet”. Det betyder att jag sparar och gnetar för mig själv, men när jag umgås med tjejen, eller för all del med syskonbarnen, spenderar och bjuder jag som om det inte finns någon morgondag.
Jag drar parallellen till en farmor, som aldrig har tjänat mycket pengar, har låg pension, aldrig unnar sig något, men ändå skämmer bort barnbarnen med saker och sparkonto. Allt som hon lyckats spara ihop spenderar hon gärna på någon annan än sig själv.
Dessa kvinnor ser man ofta tycker jag och de är ganska fantastiska. Själva fenomenet kan tyckas lite tragiskt och jag skulle gärna se att de unnade sig själva lite mer istället.
Jämförelsen med mig haltar eftersom jag inte alls är på den generositetsnivån och faktiskt ser till att jag har det ganska bra själv, men ändå 😉
Jobb och Firma 
Ekonomitankar
Jan 28, 2011 @ 00:27:44
Träffade en gammal arbetsgivre i går, hon berättade att hon eg skulle gå i pension nu, men eftersom hon gett alla pengarna till sina barn hela tiden så hade hon ingen tjänstepension eller privat pensionssparande och därför hade hon inte råd. (egen företagare)….
jobbochfirma
Jan 28, 2011 @ 09:24:07
Det var verkligen tråkigt att höra. Det är sånt man befarar med folk som är generösa men samtidigt inte ser om sitt hus.
Givmildhet är stort och fint, men man måste se till att man fixar det för sig själv också, om inte annat så för att kunna fortsätta ge i framtiden.
Förresten gillar jag hur du tänker och skriver ”Ekonomitankar” och vill gärna ha lite tätare mellan inläggen på din blogg 🙂