Göra pengar på andras olycka

Oskyldiga beskyllningar gör mig väldigt arg. I dessa kristider är det mycket föraktfullt prat om folk som ”skor sig på andras olycka”. För mig är det väldigt viktigt att hålla isär begreppen och utröna vad som är moraliskt förkastligt och inte.

Det är de som vågar köpa värdepapper när allt ser som mörkast ut som senare kan stå som stora vinnare, utan någon märkbar ansträngning. Varför skulle detta vara moraliskt tvivelaktigt? Någon har blivit nervös och sålt, eller varit tvungen att sälja, men om det inte hade funnits några köpare hade de blivit tvungna att sälja ännu billigare, så varför bli arg på den som till slut köpte.

Detsamma kan sägas om företag som går omkull. Ägaren kunde inte driva det vidare utan blir tvungen att sälja till någon med resurser och mod. Hade inte denna köpare funnits kanske företaget hade gått i konkurs istället. Är det en elak opportunist?

Om ett företag som tillverkar mediciner tiodubblar priset när en epedimi kommer kan vi börja prata om huruvida det är moraliskt försvarbart eller inte. Självklart finns det en marknadsekonomisk förklaring till prishöjningen, efterfrågan har skjutit i höjden, samtidigt som det kanske finns ett begränsat utbud. Är det mer rätt att de som är snabbast att reagera, eller har bäst kontakter, ska få köpa billigt, än att de som har råd ska få köpa. Denna frågeställning är lite tuffare, men enligt utan ett självklart svar.

Man hör ibland om att folk som får sina egendomar sålda på exekutiv auktion blir arga på de nya ägarna eftersom de skor sig på deras olycka. Jag förstår att man kan vara känslosam i det läget men det finns ingen logik i det. Om inte den köparen fanns skulle de ha fått ut ännu mindre för sin egendom och därför haft kvar mer av skulden.

Jag kan tänka mig att dra denna moraliska gräns. Om det inträffar en katastrof och jag tänker; ”hur kan jag tjäna pengar på detta”, så är det omoraliskt. Om jag tänker; ”hur kan jag hjälpa andra”, är det givetvis god moral. Den tredje vägen är; ”hur kan jag erbjuda det folk behöver så att de med tacksamhet gör mig rik”. Jag skulle vilja hitta en bättre formulering men jag tror att den tredje vägen till och med kan vara det som gagnar mänskligheten mest i längden.

Den enes död är den andres bröd, det stämmer fortfarande, men vad folk måste förstå är att så länge inte den andre är ansvarig för den enes död så är det inget fel på moralen.

Annonser

Kommentering är stängt.