Jobb och Firma

Häromdan träffade jag en glad pensionär. Hon hade varit anställd på Handelsbanken länge och alltså med från början i Oktogonen. Det är ett vinstdelningsprogram som säkert många av er känner till. Oktogonen har slagit väldigt väl ut för de anställda och de som har varit med hela tiden sedan starten kan ha uppåt 8 miljoner att leva för nu!

Att kunna luta sig tillbaka med 8 miljoner när man går i pension, förutom den vanliga pensionen, när man har varit en helt vanlig bankanställd, är givetvis inte helt vanligt.

Grattis till dem och grattis till ett bra program i banken. Jag antar att det har flyttat upp Handelsbanken några pinnhål på listan av attraktiva arbetsgivare.

Jag hann med att prata ekonomi med min mor också när jag var hemma och hälsade på. Hon är som sagt helt ointresserad av pengar så det var lite överraskande.

Anledningen var att hon undrade om vi barn var intresserade av att ha kvar huset i familjen om de skulle gå bort. Det övergick till en spekulation om hur hon skulle ha råd att bo kvar om far försvann. Min mor har inte jobbat särskilt mycket i sitt liv, aldrig haft någon bra lön och inte sparat någonting.

Jag spånade lite om seniorlån och om att vi barn skulle kunna ta över huset och driftskostnaderna. Det skulle bli en rejäl kostnad men det får man väl ställa upp med om det skulle bli aktuellt. I dagsläget skulle min syster antagligen inte klara det, men det kommer heller inte att hända i dagsläget i alla fall.

Detta var efter att far hade berättat att det fanns en del undanstoppade pengar, men det fick jag ju inte berätta för mor.

Ganska skönt i alla fall att kunna prata avspänt om pengar och döden, även om det kändes lite kymigt i början.

Har fått en del tid tillsammans med min far för ovanlighets skull, vilket har varit väldigt trevligt.

Det blev en hel del ekonomiprat eftersom det numera är ett gemensamt intresse.

Han berättade att det fanns ett konto som mamma inte känner till. Hon gillar inte pengar, har inga pengar och har ingen koll på pengar. Om det var så att farsan skulle dö knall och fall ville han att jag skulle veta att det finns en halv miljon på ett sparkonto i en nischbank. Annars kan det ju ta tid innan sånt kommer fram och då kanske mamma redan hade blivit tvungen att flytta från huset.

Jaja, det var trevligt att veta att de har så de klarar sig på ålderns höst. Det stora värdet finns dock i det obelånade huset, som för så många andra 40-talister.

För min del får de gärna bränna alltihop innan de går vidare. Jag kommer att fixa min egen förmögenhet. Dessutom är jag säker på att min mamma kommer att bli minst 100 år så där är det ingen idé att gå och vänta på nåt arv.

De vet att deras barn har god ekonomi, vilket nog också är skönt för dem.

Trots att jag köpte min lägenhet under den lilla nedgången i slutet av 2008 och trots den ökning som varit sedan dess, har jag aldrig ändrat bostadens värde i månadsrapporten.

Nu har jag fått en ordentlig indikering på att priserna har gått upp rejält. En granne håller på att sälja. Inte lik min lägenhet förvisso, men det är nog ändå jämförbart.

Utgångspriset var 1,1 M och nu står högsta budet på 1,4! Ganska stor höjning alltså. Antingen handlar det om lockpriser eller om något slags bubbelaktigt race.

23 750 per kvadratmeter blir det. Min kostade under 17 000. Om jag skulle få ut lika mycket per kvadratmeter skulle priset ha ökat med 600′.

Jag kommer ändå inte att röra värderingen i månadsrapporten. Jag behöver inte använda övervärdet och det skulle bara störa mina beräkningar.

Jag funderar filosofiskt över frasen ”jag har inte råd”. Vad betyder egentligen det?

Man kan höra en förälder säga det till ett barn när barnet vill ha en rolig hatt i ett stånd på ett torg. Det kan då betyda något av följande:

• Jag har inte tillräckligt med pengar i min plånbok
• Min budget tillåter inte att jag köper en hatt
• Min budget tillåter inte att jag köper småsaker så fort barnet får ett infall

Men oftast betyder det att man inte vill slösa pengar just den saken när det finns så mycket annat man skulle behöva eller vilja ha.

För barnet har pengarna inget värde. Det har däremot den roliga hatten. Eftersom barnet inte gör avvägandet mellan att köpa hatten och köpa något annat, utan istället att ha hatten eller inte ha hatten, utan några andra konsekvenser, så vill de ha hatten. Om de får hatten kan de redan samma kväll glömma bort att den någonsin existerat.

”Jag har inte råd” följer dock med oss genom livet och vi använder det slentrianmässigt i många situationer där vi egentligen menar något annat. Det finns liksom ingen förlorad stolthet i, vår kultur, att erkänna att man inte har råd. Vilket det säkert finns i många andra kulturer.

När jag var i en dyr affär som liten frågade min far expediten vad något kostade. När han fick svar sade han ”det var dyrt”. Expediten blev lite stött och sa att det minsann var billigt för sådan kvalitet. Min far bad att få omformulera och sa ”det är mycket pengar”. Jag förstod då skillnaden, och kanske borde vi på samma sätt försöka hitta alternativa formuleringar för att beskriva varför vi inte vill köpa saker.

Om man skulle säga att man vill bli rik så undrar folk vilken siffra som betyder att man är rik. Jag har tidigare varit inne på att min definition för rik handlar om att den livsstil man vill ha försörjs av ens passiva inkomst.

Så långt är det gott och väl, men man skulle ju kunna nöja sig med ett väldigt billigt liv, är man rik då? Eller, man kanske klarar sig på sin passiva inkomst när tiderna är bra, men plötsligt när tiderna är sämre blir man fattig igen, då är det ingen bra definition.

Hur ska vi få till en vattentät definition? Jag försöker.

Jag anser mig vara rik när:

Avkastningen på min förmögenhet, även i dåliga tider, både kan öka förmögenheten och tillåta ett uttag, och det uttaget är tillräckligt stort för att försörja mig och betala för mina intressen.