Vad ska du göra för pengarna?

På lunchen pratade vi kollegor om bilar och verkstadskostnader. Helt apropå berättade jag om ett fel jag klarade av att avhjälpa själv och på så sätt sparade 6 500 kronor. Direkt sa de andra; ”vad gjorde du för dem?”, och sen fick jag höra vad de skulle ha gjort och vad de hade på önskelistan vad gäller prylar.

Jag berättade att jag sparade pengarna och blev då utbuad…

Jag tror att jag ännu kommer ihåg hur det är att leva från hand till mun, men jag kan för mitt liv inte förstå beteendet ändå.

Jag är nu i en situation att inga plötsliga utgifter gör att jag måste låna av någon, jag kan hugga på möjligheter som uppkommer, låna ut till mina firmor när de behöver det, resa iväg när som helst, köpa en ny bil kontant, gå ut och äta i slutet på månaden och allt annat jag känner för, utom att köpa hus…

Men om jag skulle göra allt det där skulle jag givetvis inte ha den möjligheten imorgon. Jag har det här läget för att jag har avstått, och jag kommer att fortsätta avstå ett tag till. Men tro mig, känslan är skön.

Annonser

8 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Pelle
    Jul 07, 2011 @ 10:45:23

    Intressant reaktion det där med utbuad.
    Jag tror att det har att göra med att du träffar exakt rätt i deras känslocentrum – de är avundsjuka för de vill också ha en ordentlig slant sparad. Egentligen. För prylar kommer och går, och går, och går. Och lämnar ingenting efter sig. Förutom hål i balansräkningen.

    De vill att alla ska ingå i gruppen, så det är enklare att få någon annan att känna sig ”fel” och rätta in sig i ledet istället för att själva göra något åt sin egen situation och komma dithän du är. Det kräver ganska mycket av dem för att komma dit du är, för mycket för vissa typer av personligheter. Så det är lättare att bua

  2. jobbochfirma
    Jul 07, 2011 @ 12:32:32

    Pelle:
    Det ligger nog mycket i det du säger, men jag är inte helt säker på att de är avundsjuka. Jag tror helt ärligt att de verkligen tycker att man ska unna sig och ”leva bra”, det gör jag också. Skillnaden är att jag verkligen har tänkt efter vad jag tycket är att leva bra och det innefattar inte att leva upp det jag får in och fortsätta vara skuldsatt hela livet.

    Sen KAN jag ju faktiskt dö imorgon… och då har de vunnit, de som tyckte att jag inte borde ha sparat.

  3. G
    Jul 07, 2011 @ 13:28:58

    Väldigt intressant inlägg. Jag är i samma situation som du, väljer dock inte att säga att jag sparar så mycket. För detta kan komma mot en i framtiden, vill inte ge folk möjligheten att tänka/säga ”ja men han ha ju bara sparat o inte gjort nått i sitt liv”. Spara är dock för mig ett väldigt possitivt ord, känslan att veta att man kan casha den där bil, men avstår, är ju underbar.

    Frågan är bara hur det blir, kommer man kunna början välja att ”inte avstå” när man väl nått en viss summa? Det är där jag känner viss oro, att det då är så inpräntat att man verkligen inte ser anledning att unna sig x vad det nu är. Hur känner du:)?

  4. jobbochfirma
    Jul 07, 2011 @ 13:39:20

    G:
    Jag talar alltså inte om för mina kollegor hur mycket jag sparar, då skulle de nog lyncha mig. Jag sa bara att jag sparade istället för att fira i detta fall.

    För mig är det ett uttalat mål att inte jobba för att jag måste. Det ultimata målet är att få passiva inkomster från kapital och annat och på så sätt bli ”fri”, men dit är det långt. Ett närmare mål är att passiva inkomster hjälper mig med en del och resten ska dras in via firmorna. Dit är det inte jättelångt, kanske två år, men jag hänger kvar vid jobbet så länge jag orkar för att maximera min förmögenhetsökning.

    Men jag förstår hur du menar. Man förändrar fundamentalt synen på pengar och utgifter när man börjar spara ordentligt så visst finns det ”risk” att man aldrig kommer ur det riktigt. Gott för arvingarna isf…

  5. David
    Jul 07, 2011 @ 16:18:39

    En viss balans mellan nöje och sparande tycker jag att man kan ha men jag förstår inte varför det är fel att spara och investera istället för att slösa, även om man skulle bli överkörd och dö imorgon. Folk mår bra av sina nya prylar och jag mår bra av att spara pengar, jag mår bra av att investera pengar, jag mår bra av att se mina innehav öka och jag mår bra av att jobba mot ett avlägset mål. Saker jag tycker är jobbigt är däckbyte på bilen(dels kostnaden och själva bytandet), beskattning på att köra den och att tanka den, som tur är så är det utgifter jag inte har. Vad jag menar är att jag har mått bra ända tills jag blir överkörd även om mina pengar ligger oanvända. /David

  6. Angelica
    Jul 07, 2011 @ 19:05:21

    Jag läste att de rikaste personerna i världen generellt inte har sparat till något specifikt utan började investera för att få ekonomisk trygghet, passiv inkomst eller liknande. ”Aktiestinsen” lär ha sagt att de 10 000 kronorna han får i pension varje månaden tillsammans med de 100 000 han bara plockar ut i utdelningar per månad gör att han lever ganska drägligt…

  7. Karl
    Jul 08, 2011 @ 00:42:25

    Det där med att man kan dö imorgon verkar många ha tagit fasta vid. Jag har berättat för några jag känner att jag avstår viss konsumtion för att kunna spara och det skapar ibland ganska heta känslor. Huvudargumentet mot att spara istället för att slösa är just att man kan ju dö närsomhelst och då har man ju avstått från en massa konsumtion och upplevelser och haft ett tråkigare liv innan man checkar ut. Till ingen nytta! Så det verkar som att gemene man i princip bränner ljuset i båda ändar och maxar ut kredikorten bara för att man har nån sort dödsångest. Eller?

    Nån som har några andra teorier? 🙂