En liten bonus

Jag är klart slösaktigare så här års, vilket jag kanske borde budgetera för också. Inte helt olägligt kom en privat försäljning i dagarna och jag fick 10 tuss i handen. Helt lagom för en impulsiv sommar, särskilt som min senaste månadsrapport var den sämsta på ett år.

Annonser

Alla ger samma råd

…att jag ska sluta jobba.

De ser på mig och hör på mig att det är dags nu. All min energi och glädje finns i mina projekt, inte i mitt jobb.

Men de är vanliga människor. Såna som vi ekonomibloggare brukar baktala när de bara tänker på att spendera och är kortsiktiga och inte förstår att skjuta upp belöningen.

För mig är det helt avgörande att jag med åtminstone någon slags säkerhet vet att jag kan klara mig utan min lön. Det är i och för sig inte såå långt borta, men eftersom jag också har som mål att bygga upp en hyfsad förmögenhet så räcker inte det, jag måste även veta att jag får ett ordentligt överskott varje månad som bygger på min förmögenhet. Det skulle även duga att chansen till ett högavkastande företag i framtiden var så stor, men mina nuvarande företag har inte en sån potential som jag ser det just nu.

Jag tänker alltså inte säga upp mig just nu, men jag skissar på en plan som ska gälla om 1,5 år:

  • Min semesterskuld (ca 30 000) skrivs av om ett år.
  • Mitt aktieprogram betalar ut det sista i december 2012.
  • Min enskilda firma bidrar då med ca 5 000 netto per månad.
  • Handelsbolaget bidrar då med ca 12 000 netto per månad.
  • Jag har nått 1 miljon i förmögenhet.

Om jag stannar 1,5 år till på jobbet slipper jag alltså 30 000 i skuld och får typ 30 000 extra från aktieprogrammet efter skatt. 60′ extra alltså, men jag hänger ju inte upp mitt liv på bara det, utan jag tänker att det kanske sammanfaller ganska bra med när mina firmor kan bära mig genom sin avkastning. Eller också kanske det sammanfaller med att det då är så mycket att göra i firmorna att jag inte har tid att jobba (om jag inte är där redan).

Enligt planen ska jag ju inte vara miljonär så snart som om ett och ett halvt år, men man vet ju aldrig. Det kommer inte att vara långt borta i alla fall.

Så, målet just nu är att sluta vara anställd om ett och ett halvt år.

En helt ny karriär

Genom mina engagemang i firmorna dyker det hela tiden upp nya möjligheter, det har jag berättat om tidigare. Den här gången skulle jag åka med och sälja på ett event, men arrangören behövde en speaker, och vips så fick jag prova något jag aldrig gjort förut.

Min partner i firman (som hade kontakten med arrangören) drog till med vad han ansåg vara minimibetalningen för en dags speakerjobb, 2500 kronor plus moms, vilket de tog på en gång. Inte illa tycker jag.

Efter att den första, näst intill förlamande nervositeten hade gått över kändes det riktigt bra och jag skulle nog kunna tänka mig att göra det igen.

Min partner är en riktig fixare och lyckades se till att vi fick hjälp med försäljningen utan att behöva betala för det och ändå så att alla blev mer än nöjda.

Jag gillar mitt liv!

Vi fick storordern

Som jag berättade om tidigare så fick vi en förfrågan om en stor beställning till en strategiskt viktig anläggning.

Vi pressade våra marginaler för att det skulle finnas en chans att få beställningen och att få synas på ett väldigt viktigt ställe.

Nu har vi äntligen fått beskedet att de köper av oss! Beställningen ligger på drygt 200 tusen och vinsten på ca 40′.  Vi behöver aldrig ta i grejerna och vi behöver inte ha kontakt med slutkunden så jag antar att det inte är en så tokig marginal ändå. Vi kommer åtminstone att boosta vår omsättning, så att vi har en chans att nå upp i miljonen, vilket är årets målsättning.

Vi måste passa på att fira lite i helgen.

Vad ska du göra för pengarna?

På lunchen pratade vi kollegor om bilar och verkstadskostnader. Helt apropå berättade jag om ett fel jag klarade av att avhjälpa själv och på så sätt sparade 6 500 kronor. Direkt sa de andra; ”vad gjorde du för dem?”, och sen fick jag höra vad de skulle ha gjort och vad de hade på önskelistan vad gäller prylar.

Jag berättade att jag sparade pengarna och blev då utbuad…

Jag tror att jag ännu kommer ihåg hur det är att leva från hand till mun, men jag kan för mitt liv inte förstå beteendet ändå.

Jag är nu i en situation att inga plötsliga utgifter gör att jag måste låna av någon, jag kan hugga på möjligheter som uppkommer, låna ut till mina firmor när de behöver det, resa iväg när som helst, köpa en ny bil kontant, gå ut och äta i slutet på månaden och allt annat jag känner för, utom att köpa hus…

Men om jag skulle göra allt det där skulle jag givetvis inte ha den möjligheten imorgon. Jag har det här läget för att jag har avstått, och jag kommer att fortsätta avstå ett tag till. Men tro mig, känslan är skön.

Att vända en retur

Idag fick jag ett samtal av en kund som var besviken efter att ha beställt och fått hem en produkt från oss. Hon frågade hur hon skulle göra retur och hur hon skulle få pengarna tillbaka. Jag berättade först hur det skulle gå till men frågade sedan vad problemet var. Hon berättade vad det var och blev intresserad när jag sa att vi har en annan produkt som nog skulle passa henne. Produkten var mer än dubbelt så dyr som den hon hade beställt men en rabatt på 10% och fri frakt gjorde henne nöjd och glad. Inte nog med att hon ville ha denna produkt, hon beställde även en till sin vän.

Detta ska jag komma ihåg nästa gång någon vill returnera en vara. Det är inte lika svårt som ett slumpvis säljsamtal, de är ju ändå intresserade, men det är nog viktigt att inte få dem att känna sig pådyvlade något utan istället från början vara tillmötesgående angående returen.

Man ska hjälpa sina vänner

…men till vilket pris?

Nästan all min fritid går åt till att jobba med eller utveckla företagen eller mina sidoprojekt. Jag älskar mina vänner, jag gillar att gå och fika och att inte göra någonting, ja till och med att hjälpa mina vänner med lite fysiskt arbete när de behöver det.

Men till vilken gräns ska man ställa upp som gratis arbetskraft egentligen?

Flytthjälp är ju det klassiska exemplet. De som flyttar kan ju välja att hyra in effektiva flyttgubbar, med lastbil och allt, och själva bara behöva bry sig om att packa ner och upp (eller betala för det också). Men istället tar man in alla sina vänner för att hjälpa till gratis, en hel dag, med det tråkigaste och jobbigaste arbetet man kan tänka sig! Nåväl, det kan man väl ställa upp med för en god vän. Det är ju trots allt trevligt att jobba tillsammans med sina vänner. Men om man som jag får halta sin egen verksamhet för att göra något de istället borde hyra in någon för, nej tack.

Precis den situationen är det nu. Jag hade accepterat att hjälpa en kompis med flytten kommande helg, men plötsligt dök det upp en möjlighet för firman vi inte kunde tacka nej till. Återigen ett stort event som vi får vara med på nästan gratis och som kommer att hjälpa oss med profileringen, men även kommer att dra in en hel del försäljning hoppas jag.

Kompisen reagerade helt riktigt med att säga att han var lite besviken men att han har förståelse.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg