Jobb och Firma

Människor kan ha lite olika syn på vad som är privat och vad man är beredd att dela med andra. För min nya flickvän verkar det innebära att något av det sista hon delar med sig av är vad hon tjänar.

När jag för någon månad sedan berättade vad jag tjänar fick hon en chock av att jag var beredd att dela med mig en sådan uppgift. Det märktes tydligt att hon inte var beredd att göra det och jag tänkte att det kanske aldrig skulle ske. Även om jag är nyfiken skulle jag inte ha något problem att leva med att inte veta det, så jag retades lite med henne men har sedan givetvis låtit det vara.

Häromdan halkade vi in på pengar och sparande, när vi pratade om köp av bostad. Hon frågade hur mycket jag hade i sparkapital, vilket jag inte har något emot att berätta, men det är definitivt känsligare för mig än hur mycket jag tjänar. Särskilt i ett förhållande ska man n0g vara försiktig med att berätta för tidigt att man är miljardär, till exempel.

Jag sa att jag var beredd att berätta om hon berättade samma sak.

När vi hade delat denna information kände hon sig antagligen redo att berätta vad hon tjänar. Tyvärr var det en bit under vad jag skulle ha gissat. Det visar sig att hon ligger bara ca 5 000 över mig. Hon har haft jobb tidigare där hon tjänat flera gånger mer. Hon håller på att förhandla ersättning just nu så vi får väl se var det landar.

Jag håller er underrättade om ni är intresserade 🙂

En sak som har satt turbo på mitt nya förhållande är att hon blir av med sitt andrahandsboende i höst. När min inneboende fick reda på det erbjöd han sig att leta efter nytt boende på en gång. Han och jag har en ganska vag överenskommelse där jag eller han ska säga till i mycket god tid innan vi vill ändra något.

Nu är han som sagt öppen för att flytta ut, vilket känns bra. Kvar är bara paniken över att flytta ihop med en partner igen, men va fan, ungkarlar är inte roliga och häftiga hur länge som helst…

Om vi istället fokuserar på det ekonomiska kan man ju börja fundera på vad man ska ta av sin partner i ”hyra”. Gemensam ekonomi är det inte tal om, varken nu eller senare, hoppas jag.

Av min inneboende tar jag nu 3800 kronor i månaden, vilket jag baserade på motsvarande uthyrningar på blocket vid tiden för inflyttning. Då ingår el, internet och andra utgifter direkt kopplade till bostaden. Eftersom månadsavgiften är 4000 så har det inneburit att han betalat en hel del mer än mig när räntan varit låg. Nu när den har kommit upp lite betalar vi väl i stort sett lika mycket efter ränteavdraget.

Det betyder i alla fall att jag har gjort en ganska bra affär på min inneboende (även om det inte direkt är en dålig affär för honom). Det kan jag ju inte göra med min flickvän. Men vad är då rättvist och rimligt?

Halva avgiften, ja det känns ju rimligt.
Hälften av alla omkostnader som el och internet, ja inga konstigheter.
Halva räntekostnaden? Jaha, efter ränteavdraget då eller? Om jag hade haft topplån, skulle hon betala det också då? Eftersom jag inte har det, bör hon då betala premie för kontanterna jag lagt in? Kommer hon att tycka att jag ska amortera ner lånet så att boendekonstnaden sjunker?

Hmm, jag behöver nog lite hjälp från några samboende där ute. Vad säger ni?

Tjejen jag började hänga med i början av sommaren funkar det bra med och det känns som att vi har blivit ganska seriösa väldigt snabbt. Den här bloggen handlar bara om mitt privatliv i de avseenden det berör ekonomi, så det blir inget tjat om känslor, men mycket om ekonomiska kopplingar till att ha ett förhållande.

Vi pratar ganska mycket om ekonomi, även om hon inte är lika öppen som jag med att prata reda siffror om min egen ekonomi. Hon säger att hon är en sparare, vilket jag numera tror är en förutsättning för att det ska funka för mig. Dock vet jag att hon inte är särskilt sparsam och jag tror inte att hon har några andra tillgångar än pengarna på banken.

Hon har ett bra jobb och troligtvis en god bit högre lön än mig, men det vill hon inte säga. Hon har däremot delat med sig av förslaget på bonusprogram hon har krävt i pågående löneförhandling. Svindlande i min värld, men för en managementkonsult antar jag att det inte är nåt att höja på ögonbrynen för.

Nej, mitt beslut om att bli seriös med henne baseras inte på hennes lön eller förmögenhet, däremot är det skönt att veta att hon har förståelse om ekonomi och en kapacitet och disciplin att spara. Sånt ser jag mer som ett mognads- och personlighetsdrag jag eftertraktar hos en partner.

Jag fortsätter på temat om partner och ekonomi.

Jag har kommit på mig själv med att jag helst av allt vill ha en tjej med riktigt god ekonomi. Det är inte rumsrent! Att blanda in ekonomi i ett kärleksförhållande har inte varit okej på många år, och då mest från kvinnans sida. Det ansågs naturligt att kvinnan letade efter en man som inte skulle ha något problem att försörja en familj.

Nu är arbets- och lönestrukturen en annan, och mycket av detta har försvunnit. Ändå ligger det mer i detta än att bara ”gifta upp sig”. Det handlar också om att man vill hitta en partner som kan ta hand om sin egen ekonomi, vilket i sin tur är ett mognadstecken och ett tecken på att man klarar av planering och långsiktigt tänkande. Viktiga saker om man vill starta en familj.

Min farmor frågade en gång om jag skulle kunna tänka mig att gifta med en kvinna som tjänar mer än mig. I hennes ögon skulle det vara konstigt och lite skamligt för en man. Jag svarade att jag tvärtom skulle föredra det. Bara jag är nöjd med min lön så är det superbra om min partner har det ännu bättre, annars blir det ju jag som måste skjuta till lite extra ibland och jag som får dra ett tyngre lass när det behövs. Vi är ju ett team, även om vi har separat ekonomi.

Nej, jag menar inte att det direkt kostar att ha en tjej, bara att det lätt blir mer utgifter då.

Istället för att bara ta lite falukorv måste man köpa ordentlig mat när vi ska äta gemensamt. Man vill gärna åka iväg till ett mysigt fik för att ta en kopp kaffe. Man åker på utflykter och bränner bensin, man bjuder in vänner på middag, man går på evenemang, köper någon present, och mycket mycket annat.

Jag behöver inga kommentarer om att det är värt det eller att livet är så mycket mer än pengar, självklart är det så. Men nu pratar vi om pengar och då håller det inte att blunda för dessa extrautgifter. Det minsta jag kan göra är att vara medveten om dem.

Vi hade några dagars semester och då tog jag med mig en stor bunt kontanter och spenderade fritt. Ganska skön känsla faktiskt, man kan förstå att folk blir beroende av att spendera. Den känslan hade nog varit bättre om jag trivts med mitt jobb och inte hade andra planer för framtiden. Nu blandas den istället upp med känslan av att jag skjuter upp min frihet varje gång jag spenderar.