Jag har alltid haft stor respekt för pengar och jag har haft en tydlig känsla för vad som känns som ”mycket pengar”. Men givetvis ändras den känslan om man handskas med större summor.
Att flytta över 10 kalla till sparkontot kändes magiskt för några år sedan men nu blinkar jag inte ens. Det är förstås skillnad på egna pengar och till exempel företagets pengar. Det känns inte det minsta att betala en faktura på 30 lax på mitt företag, men det är förstås skillnad från mitt eget konto.
Det är nog riktigt, att den magiska känslan av hundra loppor måste försvinna lite för att man ska kunna göra något av sina sparpengar och inte bara sitta och hålla på dem. Annars hade jag aldrig varit kapabel att låna ut 200′ till mina vänner för deras företag.
Vad jag absolut inte vill är att känslan av värdet av pengar ska försvinna när jag köper något privat. Då vill jag att en middag för 500 kronor ska kännas lite dyr, så att jag inte gör det för mycket.
Slutsats; om jag kan fortsätta spara som om jag var en fattiglapp men investera som en krösus, då tror jag att det kan bli bra till slut.
Senaste kommentarerna