Frågestund

Ni som har läst alla mina inlägg vet ganska mycket om mig och min ekonomi, och ni vet också vad som är hemligt och varför jag vill vara anonym. Men ni som inte orkar läsa allt, inte var med från början eller bara inte minns, ni undrar säkert en massa saker. Även ni som har läst allt kanske har lite funderingar.

Eftersom jag vill ha mycket interaktion så vill jag inbjuda till en frågestund. Jag tänkte att ni ställer frågorna i kommentarsfältet till detta inlägg och sedan skriver jag frågorna och svaren i en ny bloggpost om några dagar.

Kom ihåg att det är månadsrapport imorgon, då kanske det dyker upp saker ni vill fråga om.

Min första fastighet

Idag köper jag min första fastighet. Det är sommarstugan jag pratade om häromdan.

Min syster drog sig ur (kanske mest för vår skull) och vi har bestämt oss för att slå till. Vi har haft fler vänner där för att kolla, så även om vi inte sett stället själva, mer än på foto, så har vi en ganska bra bild över vad det är vi köper.

Det känns bra, trevligt och spännande. Det känns som att jag för en gångs skull vågar ta en möjlighet som plötsligt dyker upp.

Det finns mycket att göra på huset, men jag vill gärna ta ett principbeslut på att vi inte gör något själva, utan hyr in proffs för att kunna frigöra oss själva och kunna använda ROT-avdraget. Jag har just läst 4 hour work week och det jag kan ta till mig direkt är väl att inte försöka göra allt själv.

Jag vet inte när pengatransaktionen kommer att bli av, men just nu kan jag inte casha min del, som min sambo tänker göra, eftersom jag har lånat ut två hundringar som jag ska få tillbaka i början på december. Det blir nog banklån för min del alltså. Dags att ringa och förbereda banken, men det lär inte bli några problem.

Hitta en gemensam nivå

Jag antar att de flesta par är ganska olika i sina spenderarmönster, åtminstone när de först träffas. Om man har bestämt sig för att leva väldigt sparsamt är risken ganska stor att man kommer att få ha några ganska jobbiga diskussioner.

Min flickvän tror att hon är sparsam men hon har nog fått sig några uppvaknanden sedan hon träffade mig. Ni vet ju att jag inte är extrem i mitt sparande men ändå på en helt annan nivå.

Särskilt småutgifterna verkar hon inte ha någon känsla för. Hon köper en superdyr flaska vatten eller en flygplatsmacka direkt när andan faller på och hon köper prydnadssaker och små presenter på infall när som helst.

Ibland säger hon att hon har spenderat en förmögenhet på hämtkaffe och uteluncher, men att ta steget och ändra på vanorna är svårt. Just nu får jag vara glad att hon accepterar att jag är sparsam, och hjälper mig att göra lådluncher.

Om man inte hittar en acceptabel nivå kan det givetvis göra förhållandet väldigt jobbigt. Prata mycket är väl det slitna rådet som kan ges även här. Läs gärna vad ERE skriver om detta: http://earlyretirementextreme.com/survey-the-spousal-problem.html

Bud på en sommarstuga

Min käre far presenterade en ganska unik möjlighet igår. En vän till honom får köpa en sommarstuga av en släkting för ett underpris. Släktingen är inte intresserad av sommarstugan, är gammal och har tillräckligt med pengar. Själv vill vännen gärna göra det lätt för sig genom att sälja huset utan att gå genom en mäklare. Min far fick alltså ett erbjudande om att köpa, men eftersom han inte vill ha något nytt projekt just nu fick han skicka vidare erbjudandet till sina barn, alltså mig och min syster.

Vännen vill ju tjäna lite på affären också, så priset satte han till mellanskillnaden av vad han betalar och 80% av ett uppskattat marknadsvärde. Det blir en slutsumma på 600 lusing, vilket blir 40% i rabatt på den miljon det skattade värdet är.

Min sambo gick igång på detta direkt och tyckte att vi skulle köpa det osett. Vi måste nämligen bestämma oss väldigt snart och har inte tid att åka dit.

Min syster och hennes man måste också backa ur för att det ska bli riktigt bra. Vi har inget emot att dela det dem dem om det bara hade varit att använda som sommarstuga, men eftersom det gärna kan renoveras lite, och de inte har några pengar att få loss, så skulle det inte vara optimalt att ha dem med. Sedan måste man vara överens om att hyra ut eller sälja om sånt skulle bli aktuellt. Här krävs det lite fingertoppskänsla.

Med i beaktandet måste givetvis tas att en sättning på bostadsmarknaden är trolig. Alltså kan vår miljonstuga vara värd kanske 600′ om tre år. Vi har dock inte bestämt oss för om detta är en investering eller om vi kan tänka oss att rent av ha detta som en sommarstuga själva.

Klart är dock att en del av vårt överskott kan användas till att renovera och därigenom skapa mervärde och använda ROT-avdraget. För 200 loppor om året kan vi få stället skinande snyggt om två år. Investeringar på 400′ skulle kosta 200′ efter avdraget (plus material förstås), sen är bara frågan med hur mycket värdet har höjts.

En stor affär

Jag har ju pratat en del om att vi har ett nära samarbete med ett annat företag. Vi delar lokaler, vi har fått en del uppdrag av dem, vi samkör en del event m.m.

Vi har halvt på skoj sagt att det är lika bra att slå ihop våra företag, så vi slipper så noga hålla isär kostnader och förtjänster när vi gör något tillsammans. Våra två företag delar också på en person. Alltså, båda företagen ägs av två personer vardera, men en av oss är alltså hälftenägare i bägge.

Jag blev precis uppringd av den tredje killen, som ville boka ett möte. Förvånad blev jag när han sa att mötet ska handla om en diskussion kring en eventuell sammanslagning. Det är också jättekul, för jag tror på deras affärsidé, och det ger också större potential att jobba med företagandet på heltid.

Men hur skulle det gå till? Jag har i alla fall en hel del tänkande att göra inför detta möte. Vad är okej för mig? Hur kan jag tänka mig att det ska fungera? Vem ska arbeta hur mycket med vad? Hur värderar vi företagen?

Utgångsläge:

Jag har ett heltidsjobb, firma D tillsammans med kille A och en egen firma. Jag tar inte lön från någon firma.

Kille A har en halvtidstjänst plus firma C tillsammans med B, där han tar ut lön och firma D med mig (ingen lön).

Kille B har ströjobb plus firma C tillsammans med A, där han tar ut lön.

Fördelar:

Jag får del av deras vinst

Mitt företag får del av deras marknad

Enklare hantering av köp mellan företagen

Nackdelar:

Vi får mindre del av vårt fina, växande företag

Jag måste troligen lägga in pengar (köpa mig in)

Hur sjutton bestämmer vi värdet på företagen?
(De redovisar vinst på några hundra tusen, så de tar ut lön och utdelning. De har ca. en halv miljon i kassan men i stort sett inget lager.)
(Vi redovisar ingen vinst, men har ett lager på kanske 300′.)

Troligen har vi större tillväxtpotential än dem med det är inte säkert att de tycker likadant.

Den delade killen äger ju hälften av de båda företagen. Jag vill helst jobba i företag där alla har lika stort ägande, så jag vill absolut att han ger upp sina sina hälftar mot en tredjedel. Frågan är bara vad det ska kosta. Han har verkligen jobbat dubbelt så det är klart att han ska ha något, men samtidigt blir fördelen störst för honom om vi slår ihop oss så jag tycker att han ska lämna rabatt.

Om det är så att värderingen tippar över ordentligt till firma C kanske det blir så att det är jag som ska betala en summa till kille A, helt enkelt. Han får alltså pengar för att ge upp sin extra del och jag får betala mellanskillnaden mellan värderingen i de två företagen. Kille B får ge upp en sjättedel av firma B men får en tredjedel av firma D.

Jag uppskattar på rak arm att jag får betala ungefär 200′ för detta. Om de har ett resultat på säg 200′. Frågan är om kille A accepterar detta. Han ska ju ha en sjättedel av värdet i firma C och en sjättedel av värdet i firma D, minus lite rabatt. Firma C kan vara värt en miljon och firma D en halv. Det skulle bli 160′ plus 80′, vilket blir 240′ minus rabatt, säg 200′.

Hur betalar man det? Svart? Nej, snarare genom att de tar ut lön, men inte jag, tills skulden är reglerad.

Att göra innan sammanslagning:

Räkna fram ett korrekt lagervärde

Mina krav:

lika stort ägande

Kille B är ansvarig (VD) för verksamhet C

Jag är ansvarig (VD) för verksamhet D

Kille A fortsätter jobba med båda företagen men jag och kille B jobbar bara som extraresurs i det andra företaget.

Glasklart?

Utrett kring mobilförmån

Jag passade på att fråga skatteupplysningen en sak till. Jag ville en gång för alla reda ut hur det var med beskattningen när jag har en mobiltelefon med enhetsprisabonnemang på min enskilda firma, och använder den privat.

Jag har ju tagit allt på firman hittills, men undrat om det verkligen håller i en revision.

Damen på Skatteverket var helt övertygad om att det ligger till på följande sätt:

Även om jag har så kallad ”flat rate” så ska jag uppskatta vilken motsvarande kostnad jag skulle haft privat, om jag hade haft ett privat abonnemang. Det värdet ska jag ta upp som en förmån. Räkningen ska jag naturligtvis fortsätta betala genom firman.

MEN

Om jag istället har ett AB så räknas det inte på samma sätt. Då får jag, så länge jag jobbar för aktiebolaget (behöver inte vara anställd vad jag förstod) och där har behov av en mobiltelefon, använda mobilen hur mycket jag vill privat.

Jag tolkar det som att detsamma gäller för internetuppkopplingen och datorerna.

Experten

Dagen efter jag pratade med skatteupplysningen ringde som utlovat en expert upp för att svara på mina frågot om aktiebolag. Det var en kunnig och tydlig herre, utan dömande ord och ton.

Han kunde styrka vad jag läst mig till men fick motstridiga uppgifter om från en dam på skatteupplysningen. Alltså att jag kan ta av den bolagsskattade vinsten för att få en lågskattad utdelning (20%) upp till 130 225kr.

Bara detta gör ju att det är värt att ombilda från EF till AB. Men hur gör jag då med det lager jag har?

Jo, det visar sig att jag kan föra över det skattemässiga värdet av lagret till Aktiebolaget, plus alla avskrivna inventarier (datorer och telefoner). Detta betyder att jag kan ta lite lägre värde av lagret (lägre skatt för enskilda firman) och föra över inventarierna utan skatt.

Samma sak går inte att göra med handelsbolaget dock. Där får vårt nya AB köpa till inköpsvärde av HB.

Skatteupplysningen

Skatteupplysningen på telefon är en fantastisk gratis tjänst hos Skatteverket. Nackdelen är att de inte kan så mycket…

Telefonnummer till dem är: 0771 567 567

Jag ska säga att jag har fått hjälp av dem tidigare och har ett positivt intryck av dem, men denna gång var de tydligt okunniga. Ändå var det trevligt att prata med dem och jag ställde så många frågor att jag till slut fick hjälp med något i alla fall. Ett par frågor skulle de till och med återkomma om, när experterna på aktiebolag kunde ringa upp mig.

Jag fick i alla fall reda på följande:

Friskvård är skattefritt för anställda i AB. På frågan om jag som ägare som arbetar men inte tar lön ur AB kan räknas som anställd hade hon dock inte något klart svar på. Avdragets storlek motsvarar ett gymkort utan krusiduller enligt prisbilden som gäller på orten.

3:12

Jag tyckte att det var dags att till slut ta reda på hur mycket man egentligen kan ta ut i lågskattad (20%) utdelning, om man hade haft ett aktiebolag.

Svaret var enkelt, man kan ta ut två inkomstbasbelopp (130 250 år 2011) per år och företag.

Alltså, om vi gör ett aktiebolag av detta så kan vi få en lågskattad ”lön” på 63 625 kronor per år. Om jag skulle ta ut detsamma nu, till 52% skatt så skulle jag få kvar 30 540kr. I ett AB  skulle jag få 50 900 kvar.

En snabb slutsats är att om vi gör en vinst måste vi givetvis ha ett AB, något annat skulle vara hårt bortkastade pengar.

Likaså borde jag fundera på att göra om min andra webbshopp till ett AB. Kanske till och med avveckla den enskilda firman. Jag kan inte komma på några skäl till att ha kvar den nu när AB är billigt och relativt okrångligt. Telefoner, internet och datorer kan jag väl fortfarande dra på firman? Kan ni tänka er något skäl till att inte byta bolagsform?

Förresten, är det någon som vet om det finns något som hindrar en från att dela upp sina företag i mindre delar, så att man kan lyfta lågskattad utdelning från vart och ett av företagen?

Bra beskrivning för hur det funkar med utdelning: 
http://www.driva-eget.se/hur-stor-utdelning-kan-jag-ta-ut-9190547

Renovering tynger

Jag håller på att renovera lite eftersom jag har fått en sambo som jag vill ska känna sig hemma och som att det är lite mer hennes.

Ändå är det ju jag som äger bostadsrätten och därför jag som ska stå för renoveringarna.

Det är alltså en extra kostnad jag måste ta, som jag inte hade haft om jag fortsatt vara singel och ha en inneboende. Å andra sidan är det ganska trevligt att få ett alldeles nytt, fint rum. Hade jag bara sett till sparande så hade jag kanske fastnat i att vara ungkarl och bo i ett skyffe… Nu finns det hopp för mig i alla fall.

Men jag ska inte fastna i spenderandet och inredningsträsket för det. Ett par basmöbler och lite renovering får räcka. Gör jag det bra har jag väl igen renoveringen när det är dags att sälja.

Dessa kostnader togs under september och oktober och påverkade alltså rapporterna med några tusenlappar.

Betala inte av CSN-lån

Det mest lästa inlägget på denna blogg handlar om huruvida man bör betala av CSN-lånet om man har den möjligheten.

Idag lyssnade jag på Plånboken i P1, vilket är en av mina favoriter bland poddradiokanalerna. En lyssnarfråga handlade just om detta. En kille skulle få ärva 700 papp och undrade om han skulle betala CSN, amortera på huslånet eller nåt annat.

Min favoritrådgivare för privatekonomi, Annika Creutzer, var rak och tydlig i sitt svar att inte betala CSN så länge räntan på det lånet är så låg som den är nu och minst ett par år framöver. Åtminstone inte ställt emot att betala huslånet. Om man sedan hellre vill investera på börsen måste man personligen ta ställning till.

Sedan tillkommer den inbyggda tryggheten i att man bara måste betala tillbaka CSN när man har en inkomst.

Ett bra team

Jag är så glad! Min flickvän hade väl lite tid över på jobbet eller nåt, för hon skickade en jättesnygg budget och en sammanställning över hennes tillgångar i ett kalkylark.

Det betyder att hon är väldigt engagerad och peppad på att ta tag i privatekonomin och tycker att det är roligt att diskutera och räkna. Alltså kan jag slappna av och sluta tänka att hon har hållit god min för min skull.

Vi kommer nog att få gå igenom budgeten tillsammans för vad jag kan se har hon glömt några viktiga delar, till exempel kläder. Annars skulle det se galet bra ut för hennes del, med ett överskott på över 21 000!

Mitt överskott hamnar på drygt 15 000, vilket gör att vi gemensamt skulle kunna spara 37 000 per månad.

Tillsammans har vi en nettoinkomst på 60 lopps, helt galet ju! Vi borde bo i nåt stort hus och köra Audi, men det får bli senare… Nu känns det bra om vi båda kan komma över 50%-strecket i sparande av nettoinkomst.

Hyresglappet

Min inneboende är för gullig. Inte nog med att han kände att det var läge att flytta ut och fixade nytt boende på ett snabbt och smidigt sätt. Han erbjöd sig också att betala hyra ända tills min flickvän flyttade in, alltså en månad när han inte bor hos mig längre. Han ville inte att jag skulle ”förlora pengar”, välsigne honom.

Jag kan givetvis inte ta emot det dock! Han har varit så smidig i denna rockad så jag skulle aldrig kunna drömma om att låta honom betala en extra månad.

Min flickvän flyttar in direkt när den inneboende flyttar ut, men eftersom hon har en månad kvar att betala på sitt eget boende så behöver hon inte betala hos mig förrän nästa månad.

Kvar står jag alltså med en månadskostnad att betala helt allena!

Nej, det är givetvis inget större problem och jag är glad att det är enda gången jag behöver ta hela min hyra själv, men det är trots allt nästan 4 lapp som försvinner i min budget.

Detta gör ändå att jag inte känner mig särskilt snål just nu.

Ännu inget besked

För två veckor sedan gick min sambo på den sista intervjun till det fantastiska jobbet, men har alltså, trots att det gick väldigt fort mellan intervjuomgångarna, ännu inte fått något besked.

Hon är övertygad om att det är för att någon annan har fått erbjudandet, och det kan ju ligga något i det. De hörde av sig och ville ha kontaktuppgifter till referenserna, men de har inte blivit kontaktade ännu.

I början var det jobbigt för henne, och det märktes att hon gick och drömde scenarier för framtiden, där hon redan hade fått jobbet.

Nåja, allt hopp är inte ute.

Aktieprogrammet

Mitt jobb erbjuder ett aktiesparprogram som innebär att man kan köpa för upp till 5% av sin bruttolön och tre år senare få dessa aktier matchade 1 till 1 från företaget. Självklart en väldigt bra chans att försäkra sig mot börsfall, och om man har någon som helst tilltro till företaget och till börsen, och tror att det finns en chans att man ska jobba kvar så länge så ska man naturligtvis ta erbjudandet.

Jag tog det i ett år, för snart tre år sedan. Efter det har jag känt mig säker på att jag inte vill vara kvar så länge, plus att jag gärna tar hand om mina pengar själv.

Nästa år är det alltså dags för matchning och utbetalning. För mig innebär det nog också försäljning ganska omgående. Första utbetalningen borde komma i april.

De innestående pengarna står med i månadsrapporten som obundet kapital eftersom jag har rätt att ta ut dem när jag vill. Men om jag vill få matchningen måste de stå kvar hela avtalstiden. Matchningen är inte inräknad i rapporten. När jag fått matchningen kommer jag att bli förmånsbeskattad och möjligen vinstbeskattad, men jag tar inte upp skatteskuld eller skatteöverskott i månadsrapporten, det kommer påverka den först när in- eller utbetalning sker.

Lyxfällan hemma, budgettavlan

Här kommer ett inlägg som jag skrev i våras.

Jag har fått tillåtelse att leka Lyxfällan med min flickvän.

Vi gick igenom hennes budgettavla och hon fick gissa vad hon lade på varje utgiftspost.

Redan här kunde jag identifiera några ändringar som skulle få stor betydelse för helheten.

Hon gör som så många andra låginkomsttagare en inbetalning till IPS varje månad. Att betala in till IPS och låsa pengarna tills man blir pensionär, och då betala skatt på dem, är inte riktigt bra. Den enda fördelen skulle vara att man inte slösar bort dem på en gång, men det betéendet ska vi fixa nu.

Den stora grejen är dock, vilket egentligen är anledningen till att jag får ”leka”, att hon har tagit ett par krediter. Alla vi som läser ekonomibloggar vet ju att krediter är någonting dåligt, och de enda lån man kan tänkas gå med på att ta är lån till boende och lån till företagande.

Det är förvisso ”bara” 31′ tillsammans, men för den som knappt går plus varje månad är det nog så kämpigt. Kostnaden för dessa är också givetvis alldeles för hög och helt onödig.

Precis som i många avsnitt av Lyxfällan har hon ett eget boende med ganska mycket övervärde. Nästa steg blir då alltså att öka bolånet med 30′ och öka amorteringen på det minst lika mycket som krediterna kostade varje månad.

Detta var alltså skrivet i våras och denna flickvän är ute ur bilden, men jag hoppas att hon gick vidare med denna plan och att kreditskulden nu är avbetald. Jag hjälpte henne att ringa banken och kolla om det gick att öka lånet. De var villiga att göra det direkt över telefon, så det skulle inte vara några problem. Jag hoppas också att hon aldrig mer tar några krediter. Vi pratade en hel del om det och jag tror att hon har mognat ekonomiskt. 

Ta kunden i handen

Har just avslutat ett halvtimmessamtal med en kund till enskilda firman. Det samtalet gjorde att jag inser att jag måste tänka om vad gäller min inställning vid kundsamtal.

När kunderna ringer mig behöver de i de flesta fallen bara en fast hand som styr dem i en enda riktning. Jag har trott att jag hjälpt dem när jag berättat allt jag vet och presenterat flera alternativ, men istället har jag bara gjort dem mer osäkra.

I detta samtal borde jag direkt ha insett att endast det bästa var gott nog och att han skulle bli fundersam om jag föreslog det näst billigaste. Då kanske samtalet hade varit över på 5 minuter och han hade varit nöjd. Istället beskrev jag ingående alla produkter och rekommenderade ett som han till slut ratade och ändå tog det dyraste.

Min nya taktik

  • Ta snabbt reda på vad kunden vill ha
  • Föreslå EN produkt som den rätta
Ganska enkelt när man ser på det så, men det finns många sätt att göra fel på enkla saker om man inte har det klart för sig själv.

Boostar mig själv

Det är lätt att börja tycka synd om sig själv, eller till och med börja med självförakt när det går lite emot. Jag förlorar pengar på börsen, lever dyrare och har till råga på allt fått inbrott i bilen, tappat nycklar och plånbok på kort tid, så jag tänkte påminna mig själv (här på bloggen) att jag har ett ganska sweeeet life ändå.

  • Har en ganska vältränad kropp och är frisk och stark
  • Har en fantastisk flickvän som jag ser en fin framtid med
  • Har en härlig, stöttande familj och trevliga vänner
  • Har en hygglig lön och inspirerande medarbetare
  • Är hälftenägare i ett företag som ökar omsättning dramatiskt varje år
  • Har en enskild firma som växer och genererar en hel del inkomst med liten insats

Att förlora plånboken

Alla har väl känt hur det suger till i maggropen när man inte hittar plånboken. Oftast har man bara glömt var man lagt den och den kommer tillbaka snabbt igen, men hur stor är katastrofen om den ändå är borta?

Nu har det hänt för mig. För andra gången i mitt liv är plånboken borta. Denna gång tror jag att den föll ut ur väskan och sedan blev hittad av någon mindre ärlig människa.

Hur som helst gäller det att vara beredd på att sånt kan hända och inte låta det förstöra hela veckan. Jag känner att jag kom ganska hel ur upplevelsen denna gång. Här är mina plånboksråd:

  • Ha inte mer kontanter i plånboken än du kan tappa utan att det gör ont.
  • Rensa plånboken med korta intervall (max ett par dagar för mig) från kvitton och annat viktigt eller personligt.
  • Ha koll på vilka kort du har.

Direkt när jag upptäckte att jag hade tappat den ringde jag Swedbank för att spärra mina två företagskort och mitt privata kort. De kunde också koppla mig vidare för att spärra mitt Remembercard. Därefter spärrade jag via min internetinloggning mitt Medmerakort beställde automatiskt ett nytt. Sedan var det bara körkortet och det kunde jag spärra och beställa ny blankett via Trafikverkets hemsida.

Att få det avklarat direkt gör att jag slipper gå och uppleva nåt småtraumatiskt gång på gång.

Kostnad att förlora plånboken:
Plånbokens värde, 150 (saknar dock den plånboken mycket)
Kontanter, 200 (ovanligt lite, tur det)
Nytt körkort, 150

En vecka på nålar

Min stackars flickvän håller god min men jag vet att det äter henne inifrån att inte få reda på hur det går med jobbet hon har sökt. De lovade svar en eller två dagar efter intervjun, men nu har de återkommit, fyra dagar senare, och vill ha kontaktuppgifter till referenserna.

Hon är alltså med i leken fortfarande och eftersom till och med jag är på helspänn kan jag inte tänka mig hur det är för henne. Jag har redan tänkt mig in i situationen så många gånger att det nästan känns som hon redan har fått jobbet.

En stor sak, helt klart. Det är inte vilket jobb som helst. Får mig osökt att tänka på situationen som den mindre viktiga försörjaren. Den som får hålla stånd på hemmaplan. Vilken kompensation ska man få för det om man har separat ekonomi?

Det kan bli en klassisk kvinnofälla jag hamnar i. Ska bli intressant. Hur gör Annika Falkegren och hennes man?

Tidigare äldre inlägg