Jobb och Firma

Ni som har läst alla mina inlägg vet ganska mycket om mig och min ekonomi, och ni vet också vad som är hemligt och varför jag vill vara anonym. Men ni som inte orkar läsa allt, inte var med från början eller bara inte minns, ni undrar säkert en massa saker. Även ni som har läst allt kanske har lite funderingar.

Eftersom jag vill ha mycket interaktion så vill jag inbjuda till en frågestund. Jag tänkte att ni ställer frågorna i kommentarsfältet till detta inlägg och sedan skriver jag frågorna och svaren i en ny bloggpost om några dagar.

Kom ihåg att det är månadsrapport imorgon, då kanske det dyker upp saker ni vill fråga om.

Jag antar att de flesta par är ganska olika i sina spenderarmönster, åtminstone när de först träffas. Om man har bestämt sig för att leva väldigt sparsamt är risken ganska stor att man kommer att få ha några ganska jobbiga diskussioner.

Min flickvän tror att hon är sparsam men hon har nog fått sig några uppvaknanden sedan hon träffade mig. Ni vet ju att jag inte är extrem i mitt sparande men ändå på en helt annan nivå.

Särskilt småutgifterna verkar hon inte ha någon känsla för. Hon köper en superdyr flaska vatten eller en flygplatsmacka direkt när andan faller på och hon köper prydnadssaker och små presenter på infall när som helst.

Ibland säger hon att hon har spenderat en förmögenhet på hämtkaffe och uteluncher, men att ta steget och ändra på vanorna är svårt. Just nu får jag vara glad att hon accepterar att jag är sparsam, och hjälper mig att göra lådluncher.

Om man inte hittar en acceptabel nivå kan det givetvis göra förhållandet väldigt jobbigt. Prata mycket är väl det slitna rådet som kan ges även här. Läs gärna vad ERE skriver om detta: http://earlyretirementextreme.com/survey-the-spousal-problem.html

Jag håller på att renovera lite eftersom jag har fått en sambo som jag vill ska känna sig hemma och som att det är lite mer hennes.

Ändå är det ju jag som äger bostadsrätten och därför jag som ska stå för renoveringarna.

Det är alltså en extra kostnad jag måste ta, som jag inte hade haft om jag fortsatt vara singel och ha en inneboende. Å andra sidan är det ganska trevligt att få ett alldeles nytt, fint rum. Hade jag bara sett till sparande så hade jag kanske fastnat i att vara ungkarl och bo i ett skyffe… Nu finns det hopp för mig i alla fall.

Men jag ska inte fastna i spenderandet och inredningsträsket för det. Ett par basmöbler och lite renovering får räcka. Gör jag det bra har jag väl igen renoveringen när det är dags att sälja.

Dessa kostnader togs under september och oktober och påverkade alltså rapporterna med några tusenlappar.

Det mest lästa inlägget på denna blogg handlar om huruvida man bör betala av CSN-lånet om man har den möjligheten.

Idag lyssnade jag på Plånboken i P1, vilket är en av mina favoriter bland poddradiokanalerna. En lyssnarfråga handlade just om detta. En kille skulle få ärva 700 papp och undrade om han skulle betala CSN, amortera på huslånet eller nåt annat.

Min favoritrådgivare för privatekonomi, Annika Creutzer, var rak och tydlig i sitt svar att inte betala CSN så länge räntan på det lånet är så låg som den är nu och minst ett par år framöver. Åtminstone inte ställt emot att betala huslånet. Om man sedan hellre vill investera på börsen måste man personligen ta ställning till.

Sedan tillkommer den inbyggda tryggheten i att man bara måste betala tillbaka CSN när man har en inkomst.

Min inneboende är för gullig. Inte nog med att han kände att det var läge att flytta ut och fixade nytt boende på ett snabbt och smidigt sätt. Han erbjöd sig också att betala hyra ända tills min flickvän flyttade in, alltså en månad när han inte bor hos mig längre. Han ville inte att jag skulle ”förlora pengar”, välsigne honom.

Jag kan givetvis inte ta emot det dock! Han har varit så smidig i denna rockad så jag skulle aldrig kunna drömma om att låta honom betala en extra månad.

Min flickvän flyttar in direkt när den inneboende flyttar ut, men eftersom hon har en månad kvar att betala på sitt eget boende så behöver hon inte betala hos mig förrän nästa månad.

Kvar står jag alltså med en månadskostnad att betala helt allena!

Nej, det är givetvis inget större problem och jag är glad att det är enda gången jag behöver ta hela min hyra själv, men det är trots allt nästan 4 lapp som försvinner i min budget.

Detta gör ändå att jag inte känner mig särskilt snål just nu.

För två veckor sedan gick min sambo på den sista intervjun till det fantastiska jobbet, men har alltså, trots att det gick väldigt fort mellan intervjuomgångarna, ännu inte fått något besked.

Hon är övertygad om att det är för att någon annan har fått erbjudandet, och det kan ju ligga något i det. De hörde av sig och ville ha kontaktuppgifter till referenserna, men de har inte blivit kontaktade ännu.

I början var det jobbigt för henne, och det märktes att hon gick och drömde scenarier för framtiden, där hon redan hade fått jobbet.

Nåja, allt hopp är inte ute.

Här kommer ett inlägg som jag skrev i våras.

Jag har fått tillåtelse att leka Lyxfällan med min flickvän.

Vi gick igenom hennes budgettavla och hon fick gissa vad hon lade på varje utgiftspost.

Redan här kunde jag identifiera några ändringar som skulle få stor betydelse för helheten.

Hon gör som så många andra låginkomsttagare en inbetalning till IPS varje månad. Att betala in till IPS och låsa pengarna tills man blir pensionär, och då betala skatt på dem, är inte riktigt bra. Den enda fördelen skulle vara att man inte slösar bort dem på en gång, men det betéendet ska vi fixa nu.

Den stora grejen är dock, vilket egentligen är anledningen till att jag får ”leka”, att hon har tagit ett par krediter. Alla vi som läser ekonomibloggar vet ju att krediter är någonting dåligt, och de enda lån man kan tänkas gå med på att ta är lån till boende och lån till företagande.

Det är förvisso ”bara” 31′ tillsammans, men för den som knappt går plus varje månad är det nog så kämpigt. Kostnaden för dessa är också givetvis alldeles för hög och helt onödig.

Precis som i många avsnitt av Lyxfällan har hon ett eget boende med ganska mycket övervärde. Nästa steg blir då alltså att öka bolånet med 30′ och öka amorteringen på det minst lika mycket som krediterna kostade varje månad.

Detta var alltså skrivet i våras och denna flickvän är ute ur bilden, men jag hoppas att hon gick vidare med denna plan och att kreditskulden nu är avbetald. Jag hjälpte henne att ringa banken och kolla om det gick att öka lånet. De var villiga att göra det direkt över telefon, så det skulle inte vara några problem. Jag hoppas också att hon aldrig mer tar några krediter. Vi pratade en hel del om det och jag tror att hon har mognat ekonomiskt. 

Det är lätt att börja tycka synd om sig själv, eller till och med börja med självförakt när det går lite emot. Jag förlorar pengar på börsen, lever dyrare och har till råga på allt fått inbrott i bilen, tappat nycklar och plånbok på kort tid, så jag tänkte påminna mig själv (här på bloggen) att jag har ett ganska sweeeet life ändå.

• Har en ganska vältränad kropp och är frisk och stark
• Har en fantastisk flickvän som jag ser en fin framtid med
• Har en härlig, stöttande familj och trevliga vänner
• Har en hygglig lön och inspirerande medarbetare
• Är hälftenägare i ett företag som ökar omsättning dramatiskt varje år
• Har en enskild firma som växer och genererar en hel del inkomst med liten insats

Alla har väl känt hur det suger till i maggropen när man inte hittar plånboken. Oftast har man bara glömt var man lagt den och den kommer tillbaka snabbt igen, men hur stor är katastrofen om den ändå är borta?

Nu har det hänt för mig. För andra gången i mitt liv är plånboken borta. Denna gång tror jag att den föll ut ur väskan och sedan blev hittad av någon mindre ärlig människa.

Hur som helst gäller det att vara beredd på att sånt kan hända och inte låta det förstöra hela veckan. Jag känner att jag kom ganska hel ur upplevelsen denna gång. Här är mina plånboksråd:

• Ha inte mer kontanter i plånboken än du kan tappa utan att det gör ont.
• Rensa plånboken med korta intervall (max ett par dagar för mig) från kvitton och annat viktigt eller personligt.
• Ha koll på vilka kort du har.

Direkt när jag upptäckte att jag hade tappat den ringde jag Swedbank för att spärra mina två företagskort och mitt privata kort. De kunde också koppla mig vidare för att spärra mitt Remembercard. Därefter spärrade jag via min internetinloggning mitt Medmerakort beställde automatiskt ett nytt. Sedan var det bara körkortet och det kunde jag spärra och beställa ny blankett via Trafikverkets hemsida.

Att få det avklarat direkt gör att jag slipper gå och uppleva nåt småtraumatiskt gång på gång.

Kostnad att förlora plånboken:
Plånbokens värde, 150 (saknar dock den plånboken mycket)
Kontanter, 200 (ovanligt lite, tur det)
Nytt körkort, 150

Min stackars flickvän håller god min men jag vet att det äter henne inifrån att inte få reda på hur det går med jobbet hon har sökt. De lovade svar en eller två dagar efter intervjun, men nu har de återkommit, fyra dagar senare, och vill ha kontaktuppgifter till referenserna.

Hon är alltså med i leken fortfarande och eftersom till och med jag är på helspänn kan jag inte tänka mig hur det är för henne. Jag har redan tänkt mig in i situationen så många gånger att det nästan känns som hon redan har fått jobbet.

En stor sak, helt klart. Det är inte vilket jobb som helst. Får mig osökt att tänka på situationen som den mindre viktiga försörjaren. Den som får hålla stånd på hemmaplan. Vilken kompensation ska man få för det om man har separat ekonomi?

Det kan bli en klassisk kvinnofälla jag hamnar i. Ska bli intressant. Hur gör Annika Falkegren och hennes man?