Jobb och Firma

Det är definitivt en flytande skala det där med onödiga utgifter. På lördagkvällen tog jag ett djupt andetag och bjöd ut mina föräldrar på en trevlig middag. Det var trevligt och prisvärt, men det landade på 1 800 spänn, en hel månads matkonto för mig i vanliga fall.

Men som folk säger, man ska unna sig något ibland och visst var det ett minne att lägga i banken.

Jag brukar ju inte tänka så, utan istället tänka att man kan ha en minst lika trevlig kväll med vänner och hemlagad mat. Jämfört med vad som hände dagen efter vad det dock mycket väl spenderade pengar. Jag åkte nämligen dit i en fartkontroll för första gången i mitt liv. Det var två tuss jag mycket hellre hade spenderat på en middag till…

Klantigt gjort av mig men inget att bli bitter eller alltför bedrövad över.

När inkomsten höjs drastiskt är det lätt att hamna i vissa fällor. Jag tänkte skriva ner mina tankar och kanske hjälpa min sambo att hålla sig ifrån de värsta.

”Jag tjänar så mycket nu, då unnar man sig sånt här” – Oavsett om det handlar om ett restaurangbesök eller en lite för dyr bil så ska man aldrig ta beslutet utifrån vad andra i samma situation skulle göra. Kan du hålla kvar vid ditt gamla sätt att tänka och handla kommer du inte bara att kunna spara mer, du kommer också att vara mindre sårbar om nåt skulle hända och du måste tillbaka till ditt enklare liv.

”Jag tjänar ju mycket mer är dem, jag bjuder” – Om folk går ut på krogen eller går och fikar är det deras val, det är inte upp till dig att avgöra om de har råd eller inte. Känn ingen skuld över att du tjänar bra! Det är klart att man kan bjuda sin familj på nåt fint nån gång, men då ska det verkligen vara bjuda, inte något slentrianmässigt betalande för någon annans konsumtion.

”Jag får 15 000 mer i månaden, jag har 15 000 mer att spendera” – Det är så lätt att glömma skatteeffekten på de extra slantarna. Av 15 000 extra blir det 6 450 kvar att köpa godis för efter skatt. Det är en sak att förstå det när man räknar på det, men att känslomässigt få in det i huvudet när man ska handla något är inte lika lätt.

”Pengar ska användas, jag vill leva nu” – Är du olycklig som du har det nu? Vad saknar du egentligen i ditt liv och kan du köpa det? Har du hittat det, för all del köp det. Men om du egentligen har det ganska bra nu kan du lika gärna spara överskottet för att kunna göra vad du vill nästa gång du känner att något måste ändras.

Jag tjänade ju redan innan mindre än min sambo, men nu när hon kommer att resa mer och troligen jobba längre dagar, samtidigt som hennes lön stiger markant, kommer troligen min roll i hushållet att ändras en aning. Egentligen inte förrän det kommer eventuella kottar, men det är ju värt att fundera igenom i alla fall.

Spenderande:
Hon kommer att spendera mer på kläder för att kunna se representabel ut i formella sammanhang. Möjligen blir jag meddragen i att uppgradera min kostymgarderob och kanske köpa en smoking, men det är inte så farligt.

Resande:
Hon kommer att resa en hel del och säkert samla på sig en massa flygpoäng eller vad det är nu för tiden. Hon kommer också passa på att semestra lite på nya orter och vill nog ibland ha med mig på sådana resor. Detta skulle givetvis vara kul, men samtidigt inte gå ihop med mina sparmål och absolut inte med mina icke befintliga semesterdagar.

Semester:
Hon har en herrans massa semesterdagar och jag har i stort sett inga eftersom jag spenderar alla på mina gratissemestrar med mina firmor.  Som tur är har hon familj och vänner spridda över hela världen, så kanske får hon åka och hälsa på dem utan mig ibland.

Kottar:
Om det skulle bli en killing eller två blir det på mig det stora ansvaret kommer att ligga. Jag måste vara den som hämtar och lämnar, VABar och går ner i tid. Det kommer givetvis att kosta mig massor. Hur utjämnar man det? Jag kommer att hamna i en klassisk kvinnofälla! Det känns som det kommer många fler inlägg om detta.

Mitt försäkringsärende fortsätter i den fördelaktiga riktningen. Såhär års brukar jag ställa av min bil och inte köra förrän det är dags att sätta på sommardäcken igen (jag har inga vinterdäck).

Men min bil står på verkstaden för 24:e dagen. Det var visst delar som inte fanns till min gamla, inte helt vanliga, lilla bil.

Mig gör det inte så mycket. Jag har faktiskt ändå tillgång till bil i nödfall eftersom min kompis lånar parkeringsplats av mig och har givit mig en reservnyckel och nyttjanderätt.

Dessutom betalar försäkringsbolaget ut 100kr om dagen i stillaståendepeng, så det går verkligen ingen nöd på mig. Idag har detta betalat min självrisk kan man säga.

Man kan också istället välja att ta en hyrbil till kraftigt reducerat pris, men det är ju inte aktuellt för mig som sagt.

Saker och ting kommer självklart att ändras en aning i och med min sambos nya jobb. Mer resor och kanske längre dagar för henne bland annat.

Men en annan sak som jag var ganska snabb att ta upp var huruvida hon kommer att vilja ändra livsstil på något sätt. Många som har höga positioner vill ju givetvis bo på fina adresser i innerstan eller i villa i någon bra förort. Det kan jag ha förståelse för, men för min egen del så vill jag aldrig mer bo i innerstan och jag ser ingen anledning att köpa hus förrän vi har barn på några år.

Till min lycka berättade sambon att hon trivs så bra där vi bor och inte känner något stort sug till innerstaden. Hus skjuter hon också på några år till, just nu skulle det bara betyda fler projekt och större åtaganden.

Ett dygn efter att min sambo fick jobberbjudandet kom det ett reviderat bud. Det var ett telefonsvararmeddelande som vi lyssnade av tillsammans med stor spänning.

Jag hade förväntat mig att de skulle jämna ut det första budet och landa på 60′ men det blev faktiskt 65 000! Det blev alltså 7 lapp extra till det bud som hon ändå hade tänkt acceptera, inte illa.

Hon hamnar alltså på en årslön av 780 000, med god marginal över gränsen för värnskatt (560 900). Nettolönen blir 40 000 och inkomstskatten varje månad alltså nästan 25 000. Hon tjänar alltså 13 000 mer än mig netto och skulle kunna dra runt två hushåll som vårt av egen kraft.

Vår sammanlagda månadslön hamnar då på 102 500 brutto eller 67 000 netto.

När man sedan betänker att hon kan få upp till 40% extra i bonus svindlar det lite faktiskt. Det är en främmande värld för mig och de flesta jag känner.

Helt galet! Efter en anställningsprocess som började i ilfart men avslutades väldigt segt blev min flickvän till slut sent igår kväll erbjuden jobbet. Det är en ganska hög position på ett hyfsat stort internationellt företag.

Hon har redan bestämt sig för att hon ska tacka ja, men var närvarande nog att påpeka att löneförslaget var lägre än förväntat och tackade inte ja på en gång. De skulle kolla med personalavdelningen och återkomma. Hon blev erbjuden 58 men ville ha 70, så det kanske blir ett par tusen till. På det kan det tillkomma en bonus på upp till 40%.

Då tjänar hon alltså lika mycket efter skatt som jag gör före skatt, eller 10 lapp mer än mig i nettolön. Vår gemensamma lön stiger till 95′ brutto eller 64′ netto.

Det är ett mycket bättre företag att vara på än där hon är nu, men sen återstår det att se om arbetsuppgifterna är tilltalande och hur hon, och vi som par, hanterar att hon kommer att vara bortrest upp till en vecka varje månad.

Det är så jävla svårt för mig att snåla när jag är ute bland folk. Jag vill helt enkelt inte verka snål så jag bjuder och håller på fast jag inte vill.

Att vara den som har kontanter är också oftast av ondo. Inte nog med att det alltid finns en risk att utlägg glöms bort. Det är också mycket lättare att fastna i något resonemang som att det är jämnt för att någon annan körde, hade med sig vin, handlade present eller nåt annat som man inte hade begärt pengar för om det inte var så att det var så enkelt att kvitta mot detta kontanta utlägg.

Det blir alltså som en tvångsmässig bjudning, som man inte får nån kredd för.

Vill ni spara pengar ska ni inte vara den som lägger ut, lär av en som förlorat många tusen genom åren.

Vad är din ekonomiska målsättning på lång sikt? Låt säga om 20 år.

Det är att inte jobba för att jag måste.
Jag vill alltså ha passiva inkomster som täcker min livsstil, om det så kommer genom passivt ägande av aktier, fastigheter, företag eller en blandning av dessa. Jag kommer troligen alltid att driva företag eftersom jag älskar det.

Händer det att du tappar motivationen och får svårt att ”hålla lågan uppe” i ditt företagande ibland?

Jag låter lågan flämta i företagen ibland, för att jag kanske satsar på något annat just då, eller för att det varit lite för mycket ett tag. Men tvivlar gör jag aldrig och jag är aldrig nära att ge upp. Jag tvivlar ofta på att jag gör rätt sak, men det är nog hälsosamt.
Det positiva med att jag har så många projekt är att jag alltid kan göra något som ger mig energi. Nu har jag i och för sig ganska mycket måsten emellanåt i företagen, det kan ju bli lite trist. Men att klara av ett minimum i företagen är inte så betungande.

Det var inte många frågor. Eftersom ni var tråkiga, eller redan verkar veta det mesta om mig så slänger jag in en intervju med mig själv. 

Frågorna har jag tagit från Classier Corn

1. Först – kan du berätta lite om dig själv?

38 år, från landsorten, anställd ingenjör, driver två webbutiker varav en i enskild firma och en i handelsbolag. Sambo.

2. När började du blogga och hur kom det sig?

I september 2009, för att jag hade läst ekonomibloggar i ett par år och kom plötsligt på att jag kunde bli miljonär före 40 om jag ville.

3. Hur vill du beskriva din blogg?

En anonym och ytterst personlig blogg om det ekonomiska livet för en person med både anställning och egna företag. Här finns nog många guldkorn, men precis som hos många andra flitigt uppdaterade, personliga bloggar är de inbakade i alla dagliga händelser och funderingar.

4. Vad är ditt syfte och mål med bloggen?

Att få struktur och uthållighet att spara ihop till första miljonen. Att ta vara på händelser och tankar för att blicka tillbaka någon gång i framtiden.

5. Hur ser din arbetsprocess ut när du skriver blogginlägg?

Jag snor en kvart av jobbets tid och skriver ett inlägg eller mer om dan. Det finns alltid något att skriva om. Ibland trycker ämnena på, som när jag har lärt mig någon ny skatteregel eller om det har hänt något stort i firman, annars funderar jag bara igenom vad som hänt de senaste dagarna i mitt ekonomiska liv och där finns det alltid ämnen.

6. Vilka delar av ekonomiområdet tycker du är intressantast och varför?

Privatekonomi, företagande, entreprenörskap, aktier, till och med fastigheter. Jag är kanske lite för diversifierad i mitt huvud.

7. Vilket är ditt bästa tips för att bli rik?

Var inte som alla andra. Med det menar jag att om du suktar efter saker som alla andra suktar efter kommer det alltid att finnas prylar, bilar och hus som står ivägen för att du ska bli rik på riktigt. Visst, du kan få en hög inkomst och därigenom ha alla leksaker, men du blir aldrig fri.

8. Vad skulle du ge för råd till en ny bloggare, som vill starta en ekonomiblogg?

Skriv 15 bloggposter utan att publicera dem. Fundera på hur det känns att skriva nummer 10-15. Om det tar emot kanske det inte är något för dig. Vi behöver inte fler ekonomibloggare som är bra på att marknadsföra sig, börjar stort, för att sedan uppdatera allt mer sällan och slutligen försvinna.

9. Kan du rekommendera några bloggar eller resurser till bloggare som försöker utveckla sin ekonomiblogg?

Min största drivkraft har varit den enkla men inspirerande Miljonär innan 30 som vi tyvärr inte hört ett knyst från sedan han blev miljonär för två år sedan.

Annars är Cornucopia? givetvis kungen.

10. Avslutningsvis – vad har du för framtidsplaner med din blogg?

Att skriva åtminstone ett inlägg varannan dag tills jag är 40. Det är också deadline för att ha skrapat ihop första miljonen, även om utvecklingskurvan just nu pekar på att det inträffar ett år tidigare.