Jag har frågat folk och surfat runt på forum. Det verkar finnas många varianter på hur man lägger upp ekonomin i ett förhållande, men i huvudsak är det tre förhärskande sätt:
1. Alla gemensamma kostnader betalas hälften var.
Fördelar: Egenbestämmande som om man levde ensam
Nackdelar: Olika mycket att spendera om man tjänar väldigt olika, vilket kan inskränka på vad man kan/vill göra med sin gemensamma tid, till exempel resor. Lär även funka sämre om man har barn och någon måste göra extra uppoffringar, som karriär eller arbetstid.
2. Kostnader delas procentuellt efter vilket löneförhållande man har.
Detta är kanske det mest intrikata systemet. För mig känns det bara som att man får betala ännu en skatt för att man tjänar bra.
Fördelar: Upplevd relativ rättvisa.
Nackdelar: Mindre gemensamhetskänsla och mindre motivation att tjäna bra.
3. Helt sammanslagen ekonomi.
Alla pengar går in i samma pott, varifrån alla räkningar betalas och alla inköp görs. Resten av pengarna spenderas eller sparas gemensamt. Man kan tänka sig varianter på denna modell, där man får en ”månadspeng” som man kan välja att spara eller spendera. Bra om man har olika dyra nöjen eller om den ena vill spara eller spekulera, men inte den andra.
Fördelar: Enkelt och total gemenskap i förhållandet.
Nackdelar: Den som har mycket bättre lön blir av med hälften av mellanskillnaden i ett enda svep.
Berätta gärna hur ni gör!
Jobb och Firma 
Ekonomitankar
Dec 07, 2011 @ 09:39:23
Alla privata pengar in på samma konto, och så betalas räkningar, och handlas mat, betalas hästar, barnens kläder och allt annat.
Ska väl tilläggas att vi båda är egenföretagare, och vi tjänar nog ungefär lika.
jobbochfirma
Dec 07, 2011 @ 11:18:22
Tack Ekonomitankar!
Har ni några ”egna pengar” när allt är betalt? Alltså, om man funderar på att bränna pengar på krogen eller köpa aktier, vem bestämmer över de pengarna?
Praktiskt att ha ungefär lika stor inkomst, men hur är det med utgifterna? Måste bli en hel del förhandlande om man vill lägga sig till med en dyr hobby?
Johan
Dec 07, 2011 @ 10:04:52
Vi kör alternativ nummer 3 med både separata VISA-kortskonton (där lönen kommer in) och gemensamma konton dit vi flyttar pengar för större gemensamma utgifter samt korttidsspar till resor, planerade inköp o.s.v. Vi är i 95% av tiden mycket nöjda med hur det fungerar.
Det händer att vi har lite olika syn på hur pengarna ska spenderas respektive sparas/investeras ibland. Min tjej kan ibland vilja lägga beställningar på diverse kläder och accessoarer fast jag tycker att hon sedan länge har tillräckligt i sin garderob. Jag, å andra sidan, har många hobbies som jag gärna lägger mina pengar på där hon inte ser den direkta nyttan heller. Oftast har vi respekt för varandras olikheter och prioriteringar så länge de hålls inom ramarna för vad vi har utrymme för i den gemensamma budgeten.
Våra generella regler brukar vara att:
1: Diskutera alla inköp. Små inköp (läs 1000kr) beslutar vi alltid tillsammans och försöker alltid ha god framförhållning med, om möjligt. Detta för att vi ska ha samma syn på de kommande utgifterna samt diskutera eventuella alternativ till utgiften i fråga.
2: Om någon har slitigt ovanligt mycket, t.ex. tagit två helger extra på jobbet eller får plötsliga pengar som en plötslig bonusutbetalning eller återbäring på ett eller annat sätt, brukar vi alltid se till att den som skaffat oss den extra pengen får en övervägande bestämmanderätt över de pengarna. Oftast går sådana pengar ändå till vår gemensamma resa, eller t.ex. ny dammsugare, vilket jag ser som ett tecken på att vår ekonomiska modell är sund och fungerar för oss.
3: Vi har inget samboavtal ännu. Dumt, jag vet. Om vi delar på oss kommer vi att göra en gemensam värdering av alla ägodelar som ses som bådas. Detsamma gäller gemensamt sparande pengar/aktier. Därefter kommer vi att titta på hur mycket man tjänat netto under våra år tillsammans och får då fram en hyfsad bild av vem som betalat hur mycket över tid. Om det t.ex. blir 60/40, så delar vi på sakerna/pengarna enligt den fördelningen.
Johan
Dec 07, 2011 @ 10:13:47
Men! Fortfarande förkortas min text!? Testar igen. Ta gärna bort inlägget från 10:12:17..
1: Diskutera alla inköp. Små inköp (läs under 200kr) diskuteras knappt, bara om de är högst överflödiga/lyxiga, t.ex. ett nagellack för 200kr. Medelstora inköp (läs 200-800kr diskuteras för att se om det är lämpligt att köpa dem just nu, samt ett kort snack kring om köpet är genomtänkt. Stora inköp (läs under 1000kr) beslutar vi alltid tillsammans och försöker alltid ha god framförhållning med, om möjligt. Detta för att vi ska ha samma syn på de kommande utgifterna samt diskutera eventuella alternativ till utgiften i fråga.
jobbochfirma
Dec 07, 2011 @ 11:13:43
Tack Johan!
Om ni har kommit överens om den fördelningen är det nog bra om ni skriver ett litet avtal på det, eftersom det inte går i linje med lagen.
Ni är säkert överens nu, men en separation kan komma av osämja eller nåt ännu värre och då vet man ju vad som händer med muntliga överenskommelser.
Johan
Dec 07, 2011 @ 12:04:24
Absolut, det är vi båda överens om att vi måste göra. Dock är det en av de sakerna som av någon anledning aldrig blir av. Vet du HUR man gör ett sådant avtal? Räcker det med ett eget, tydligt dokument som beskriver överenskommelsen med bådas underskrifter och en varsin kopia eller två? Eller måste man ha jurist med i leken?
jobbochfirma
Dec 07, 2011 @ 12:17:41
Nej, jag vet inte, men gissar på följande.
Skriv ett avtal så enkelt och lättförståeligt som möjligt. Avtalet ska finnas där om ni vid separation skulle vara oense om vad ni har bestämt, det ska mycket till för att det verkligen ska användas i rätten. Det är alltså till för er.
Vi har inget samboavtal eftersom vi tills vidare är nöjda med vad lagen reglerar. Vi har dock pratat om att skriva in varandra i testamentet och reglera våra gemensamma tillgångar (sommarstugan) ifall nåt skulle hända. Allt har vi tänk göra utan jurist.
Johan
Dec 07, 2011 @ 12:28:49
Okej, det ska inte vara några problem att skriva ett sådant i alla fall. Tack för infon!
Lundaluppen
Dec 07, 2011 @ 15:33:57
Kör tvåan som funkar bra om man har någorlunda jämna löner, upp till 65-35 är nog ok.
Det fina med tvåan är att var och en får helt egna pengar som den andre inte behöver ha någon åsikt om. Det liberala valet 🙂
jobbochfirma
Dec 07, 2011 @ 17:22:24
Hmm, jag var ju lite inne på att det var det socialistiska valet, jag ser inte storheten i det.
Man kan ju ha egna pengar även i alternativ 3, alltså att man får en ”månadspeng” från potten, som bara man själv bestämmer över.
Om man har jämna löner, varför ha procentuell uppdelning då, då spelar det ju mindre roll?
Jag värderar dina ord högt Lundaluppen, därför är jag väldigt intresserad av hur du ser på detta ämne och varför det verkar som vi har så olika åsikt i detta.
Ekonomitankar
Dec 07, 2011 @ 21:54:10
Ja vi har båda andra konton också. Och där har vi kort och så. Ingen av oss shoppar så jättemycket, så det blir inga problem.
Men visst, ska vi köpa något dyrt, tex när maken köpte snöscooter så diskuterar vi det innan. Men inga diskussioner om kläder eller liknande. Vi har nog väldigt lika åsikter om det mesta inom ekonomin. Pratar ihop oss om barnens presenter och liknande.
Maken har inte alls något intresse av aktier eller liknande, men han uppskattar att jag placerar hans pengar.
Men hans stora ärvda pengar placerar jag inte på annat än räntekonto.
Per
Dec 13, 2011 @ 17:36:17
Sambokontrakt och liknande är lätta att skriva. Blanda inte in en jurist. De har bara standardkontrakt som de byter ut namnen på, och du får betala dyrt. Däremot kan jurister vara bra när det gäller avtal vid köp av hus. I det fallet gör en jurist lite nytta, till skillnad från en mäklare.