Ett steg framåt

Min sambo var på konsulthumör när vi tog en promenad igår. Hon ville veta vad jag kunde göra för att öka inkomsterna i mitt eget AB, för att ta ett steg till mot att befria mig från anställning.

Jag trodde att det nog är att gå vidare på grossistledet, och efter en massa pressande följdfrågor kom vi (hon) fram till följande plan.

  • Om två veckor är jag sjukskriven en vecka
  • Dag 1 och 2 bygger jag en ny webbsida till verksamheten
  • Dag 3 snickrar jag på en broschyr
  • Dag 4 letar jag upp mässor som jag skulle kunna delta på
  • Dag 5 kontaktar jag den närmaste potentiella återförsäljaren och tränar min säljpitch

Nu återstår bara att verkligen göra det.

En uppenbarelse

Jag har gjort mycket trädgårdsarbete i mina dagar då mina föräldrar har en stor trädgård och jag även har jobbat som trädgårdsarbetare på somrarna.

Jag har alltid gillar sånt arbete men nu när jag istället jobbar i min egen trädgård, vid sommarstugan, älskar jag det!

Det gäller nog för de flesta att det är roligare att jobba för sig själv än för någon annan, men denna känsla var så stark och så positiv att jag ändå måste trycka på det lite extra.

Och tur är väl det för en sommarstuga innebär väldigt mycket jobb, även om man försöker leja ut arbete till andra. Bara planering och arbetsledning är inte en nådig arbetsbelastning när man vill höja standarden en del.

I och med att jag fick ett väldigt bra pris så slipper jag även den gnagande känslan av risk och fallande priser. Jag är helt enkelt en nöjd sommarstugeägare.

Får inte glömma bort att det kommer att ha ganska stor negativ påverkan på min ekonomi kortsiktigt, eftersom utgifterna ökar, samtidigt som det troliga övervärdet inte kommer att räknas med i min förmögenhet. Stora investeringar i fastigheten, t.ex. utbyggnad, kommer jag att räkna upp värdet med samma summa, men löpande kostnader och småinköp kommer direkt att drabba privatekonomin.

En jäkla massa kontanter

Nu sitter jag då med en hel massa kosing på hand (kontot) och undrar vad jag ska göra med det.

Mina tankar var ju alltså att skaffa lite rörelseutrymme för följande eventualiteter:

  • Köpa sommarstuga
  • ROT-renovera sommarstugan
  • Köpa uthyrningslägenhet
  • Investera på börsen
  • Gå in med pengar i ett nytt bolag
  • Passa på att låna medan jag är anställd

Eftersom inget av detta har materialiserats ännu så sitter jag här med 750 000 i kontanter och ett lån på nästan dubbelt så mycket. Ränteskillnaden är just nu 0,58 procentenheter, vilket efter ränteavdrag blir en extrakostnad på 254 kronor per månad.

Nu gäller det bara att hitta vettigare saker att göra med dessa pengar. Jag tror att min prioritetslista ser ut som följer:

  1. Köpa sommarstugan (det är ett klart underpris)
  2. Renovera (underbart med ROT-avdrag på välbehövliga upprustningar)

Resten måste nog utkristallisera sig beroende på vad som händer. Jag vill spara en del krut så länge börsen inte rör sig åt nåt speciellt håll. Om det istället stiger kraftigt under mer än ett år kommer jag tvärtom att gå ur mer. Då kan det bli väldigt aktuellt att investera i uthyrningsfastighet.

Nytt bolag kommer jag att hoppa på så fort våra planer går att förverkliga, det är helt säkert.

Min kompis kusin sa

Är det inte fantastiskt vad vissa baserar sin kunskap och sina beslut på?

Hur ofta hör man inte uttalanden som; ”min kompis kusin sa att det är så, och han är företagare så han borde ju veta”.

Men när man gräver lite så förstår man att varken den som sa det eller kompisens kusin behöver vara bedräglig eller lågbegåvad för att det ska bli helt åt väggarna galet. Det räcker med ett litet missförstånd eller ett uttalande taget ur sitt sammanhang för att det ska bli riktigt galet fel.

Senast hörde jag en företagare göra ett uttalande som var lite mindre begåvat. Alltså en sån företagare som har tvingats av omständigheterna till att bli entreprenör, inte för att han ville det.

Han berättade vitt och brett att för varje tusenlapp man får in som företagare så får man behålla 70 kronor. Resten skylldes på det svenska skattesystemet, men det var uppenbart att han inte hade fått denna uträkning förklarad för sig.

Det är givetvis helt galet räknat. Här kommer återigen en uträkning för någon som säljer sin tid i enskild firma.

Kunden betalar: 1 250
Kvar efter moms: 1 000
Kvar efter egenavgifter:  710
Kvar efter kommunalskatt (30%):  497
(Kvar efter kommunal och statlig skatt om man tjänar över brytpunkten):  355

Så visst går det bort mycket i skatt, men det är inga 93% bort, snarare 50%, beroende på vad man har för inkomst.
Räknar man med momsen (som också är en skatt) så blir det ca. 60% respektive 72% bort.

Ursäkta uppdateringsfrekvensen

Jag blir, i likhet med många andra, besviken när bloggarna jag följer inte uppdateras kontinuerligt. Några lovar till och med stort och sätter vissa utmaningar eller påbörjar någon slags redovisning som ska kunna följas över tid, för att sedan inte höras av på månader.

Det är givetvis naturligt när det gäller bloggar som folk skriver för sitt höga nöjes skull, oftast helt obetalt. Men eftersom många ändå är ganska intressanta tycker jag att det är trist.

Jag hoppas att ni som följer min blogg uppskattar den pålitliga uppdateringstakten där det nästan aldrig går mer än två dagar mellan inläggen.

Precis som alla andra hobbybloggare har jag givetvis mindre och mer tid och lust att skriva emellanåt. Min lösning på det är att ha en stor buffert av inlägg och sätta publiceringsdatum i framtiden. Någon gång emellanåt publicerar jag direkt, om det är något aktuellt jag vill kommentera, men oftast är det inte tidskritiska inlägg. Jag kommenterar ju inte så ofta nyhetshändelser och jag dagshandlar aldrig på börsen.

Någon gång i framtiden kommer även denna blogg att dö. Jag har lovat en uppdateringsfrekvens av varannan dag fram till jag blir 40, eller åtminstone till jag når första miljonen, om det inträffar före. Efter det kommer jag antingen att fortsätta som förut eller göra något nytt löfte, till exempel att bara skriva månadsrapporter eller att bara skriva en gång i veckan.

Inlåst i boende

Oavsett om man tror att bubblan spricker dramatiskt eller inte så har jag insett på vilket sätt den påverkar mig negativt.

Hittills har bubblan varit ganska snäll mot mig. Jag har gått plus på alla mina affärer och kan nu använda övervärdet för att frigöra kapital till investeringar.

Hade jag gjort som de flesta andra hade jag heller inte haft så mycket emot om priserna stiger mycket mer, eftersom jag i så fall skulle fortsätta jobba till pension, byta upp mitt boende för att sedan kanske byta till billigare eller hyra, och på så sätt skapa en riktigt fin slant på äldre dar.

Men istället vill jag och min sambo jobba ca fem år och sedan leva på investeringar. I detta scenario är det förödande att köpa ett hus, vilket vi siktar på. I och för sig bör vi väl flytta till något riktigt billigt ställe då, annars försvinner allt vårt arbetande kapital till icke avkastande boende.

Troligen skulle vi väl ha lån och investeringar samtidigt i så fall, men det både ökar risken och minskar avkastningen.

Valmöjligheter

En av de största aha-upplevelserna jag har haft på min sparanderesa är hur mycket mer valmöjlighet man har när man jobbar upp lite nettovärde.

Mycket säger sig självt men det kan vara svårt att se när man är mitt i det.

Boende
Folk i allmänhet har nog känt sig ganska fria de senaste 15 åren när det gäller boende. De har ju oftast haft större värde i boendet än de haft lån på eller lagt in själva. Alltså kan man flytta på grund av nytt jobb, ny partner, ny familjemedlem utan att behöva tänka på att banken skulle ha synpunkter på att näsan är under vattenytan. Denna frihet kan man förstås också köpa sig genom att ha ordentligt på sparkontot eller ha amorterat ner sina lån.

Ledighet
Det finns säkert många jobb där man inte kan få tjänstledigt hur som helst men mina arbetsplatser har alltid erbjudit möjligheten att ta lite extra egen tid. Om inte annat så kan man, om man har råd, välja att ta någon månad ledigt mellan jobb. Om man inte har några pengar har man givetvis inte den valmöjligheten.

Lån
Inte nog med att det är lättare att få lån om man visar banken att man är bra på att spara. Det ger också en större frihet att kunna amortera bort lånet om man inte skulle vara nöjd med villkoren. Sen har vi ju den återkommande diskussionen om CSN ocskå. Jag väljer ju att inte amortera extra där, men det känns jäkligt bra att ha den möjligheten.

Krediter
Jag tycker att det över huvud taget är helt galet att köpa en ny bil, men jag förstår ändå att många gillar sånt. Om man då måste ut och spendera på kapitalvaror är det väl fantastiskt att ha valmöjligheten att kontanta upp det, istället för att gå ner sig i nåt träsk med hög ränta.

Jobb
Om man har kommit in i skulddjungeln är det jäkligt svårt att välja jobb utifrån vad man helst vill göra. Det blir nog lätt så att man väljer det som betalar bäst istället. Om man inte trivs på sitt jobb är det en fruktansvärd känsla att veta att man ändå måste fortsätta traggla, för att man inte har ens ett par månaders buffert.

Företag
Jag har ju en förkärlek till entreprenörsskap och har pratat med många vanliga människor och insett hur vanligt det är med företagsdrömmar. Då är det givetvis en stor fördel om man har pengar till aktiekapital eller startkostnader och investeringar.

Udda möjligheter
Det finns så många möjligheter där ute. En stor del av dem ser man inte ens om man inte har några tillgångar. Det kan vara allt från delägande i företag till antika möbler. Det som dök upp för mig var en insideaffär på en sommarstuga.

Se till att samla lite resurser så ska du se att det kommer fler valmöjligheter. Men se upp, alla är inte seriösa och det är inte alltid lätt att vara tålmodig.

Bättre dag för dag

Är det smart eller dumt att spara idag för att spendera imorgon?

Det är en återkommande fråga för sparare och det är en som inte har ett entydigt svar.

Förutom allt vi redan sagt så kom jag på ett argument just nu. Har du tänkt på hur jobbigt det är att gå till något sämre. De flesta bor bättre, äter bättre, kör finare bil, får högre lön och så vidare när de blir äldre.

Men de stackarna som blir av med jobbet och tvingas backa i sin standard, de har det inte lätt. Att gradvis få det bättre är nämligen något inbyggt i systemet, att gå åt andra hållet kan vara oerhört smärtsamt, vilket man ibland kan se i ögonen på de som drabbats.

Detta blir alltså ytterligare ett argument för att jag sparar nu och ”lever” imorgon. Det kanske skulle kännas logiskt för vissa att bränna pengar, resa och festa så mycket som möjligt när man fortfarande är ung. Man vill ju inte bli den gamle mannen i den sportiga cabben.

Eller vill man det? Om man kan hitta en nivå man är nöjd med när man är lite yngre, men ändå planera sitt liv så att man har det bättre när man är äldre, så är det väl bra? Det är väl bättre att ha möjligheten att köra omkring i en sportbil när man är 50 än att aldrig ha det?

Kanske kan man låna för att kunna köra sportcab när man är ung, men frågan är om man tycker att det var värt det när man är 50 och ska betala tillbaka det.

Att förlora 10 lusentappar på en dag

Min strategi på börsen hänger mycket på inaktivitet, att jag inte ska tro att jag är tillräckligt skicklig för att gå in och ur börsen på kortare perspektiv. Till det hör att vara kall och klara av den tråkiga känslan att förlora pengar när det dyker neråt. Det är inte lätt.

Med över en kvarts miljon satsat på börsen så drabbar det mig givetvis hårt när vi tar några ordentliga kliv utför. En dag med tre procents nedgång gör ett tapp på 7 500 kronor för mig, samma dag som jag jobbar ihop 1 250 spänn brutto, sparar 500 kronor och säljer prylar för ca  2000.

Alltså, hur man än ser på det är det mycket pengar och den olustiga känslan finns givetvis där.

Då hjälper det att ha sett några nedgångar förut. Då hjälper det att ha sett alla YouTube-klipp med Warren Buffet. Då hjälper det att ha läst ”The intelligent investor”. Då hjälper det inte minst att ha gamla vinster i ryggen.

Nu ska jag fortsätta kolla på kärnvärdena och intjäningen i framförallt bolag jag redan äger och, om jag är tillräckligt modig, fortsätta köpa ju billigare det blir.

Min stora idol Miljonären hade flera månader då han gick back och kommentarsfältet fylldes av smädande förståsigpåare. Men han vågade investera när det var som mörkast och han kom ut som vinnare.

Jag tror dock inte att det är som mörkast nu, i så fall hade jag inte suttit med ett knökfullt sparkonto, men värderingen ser bra ut för många företag. I mitt stilla sinne hoppas jag till och med att det brakar nedåt i panik, så att man kan köpa kvalitetsföretag med en direktavkastning på kanske över 7-8%. Det är ju lättare om det rasar med 40% på två veckor eller så, då vet jag att jag skulle våga gå in med ett par hundringar.

En förlovad framtid

Nu är det bestämt att vi ska gifta oss. En slösaktig utlandsresa, man går och blir lite romantisk och poppar plötsligt den stora frågan.

Det har ju legat i luften ett tag och vi har även pratat om hur vi vill att cermonin ska gå till. Det lutar åt något litet och det blir definitivt inga religiösa inslag. Troligen blir det redan i sommar.

Jag tror att jag kan ha sagt det tidigare, men samtidigt som detta beslut ska vara känslomässigt så får man absolut inte bortse från att det också är det kanske största ekonomiska kontrakt man kommer att ingå som privatperson.

Vi har ju bra koll på varandras ekonomi och tankar om ekonomi, så där känner vi oss ganska säkra. Vi har också nästan exakt samma nettoförmögenhet, vilket tar bort åtminstone en anledning till att ha äktenskapsförord. Att hon tjänar mycket mer kanske skulle kunna föranleda ett sådant. Vad tycker ni?

Allmänt om fokus

Detta kanske en del kan se som ett orelaterat skrytinlägg men jag väljer att vinkla det till att handla om fokus och långsiktighet i investeringar, även om investeringarna i detta fall rör sig om mitt eget tempel, min kropp.

För två månader sedan mätte jag för första gången mitt kroppsfett. Det är svårt att få ett exakt tal men jag valde en ganska pålitlig metod, BodPod. Huvudsaken är att du använder samma metod om du ska mäta dig själv vid flera tillfällen. För mig gällde det en utmaning, vilken ska redovisas med en mätning till om en månad.

Redan innan utmaningen startade hade jag motionerat bra och lyckats tappa ca. 5 kilo. Fettprocenten låg på 14, vilket jag givetvis ska vara nöjd med. Inte som i min ungdoms vältränade dagar kanske men helt okej.

Nu har jag fortsatt träningen och förbättrat kosten ännu mer. Det visade sig inte ha så stort utslag på mätningen men jag hamnade i alla fall på 12%, vilket jag får vara nöjd med.

I min ungdom kunde man bara skymta magrutor, det var aldrig mitt starka kort, men nu är de faktiskt tydligare än då, vilket känns helt okej när man är över 38 och har varit förslappad emellanåt.

Det är minst lika fult att skryta om en bra kropp som att skryta om pengar, men mycket lättare (bara att ta av sig tröjan) och mycket billigare 🙂

Den personliga tillfredsställelsen är också helt jämförbar. Ni tycker säkert att jag är knäpp, men i så fall slår jag ifrån mig med att ni inte har upplevt det. Jag pratar om att ifall man känner sig lite nere är det bara att ta fram kalkylbladet och kolla på saldot, eller gå till närmaste spegel och lyfta upp tröjan… så är man glad igen 🙂

Frågan är vad som är ytligast, den diskussionen kan vi ta om ni vill.

Köper Ratos på historik

Jag är inte något vidare på analys av aktier. Jag litar till att min långsiktighet och mina modesta förväntningar ska betala sig.

Jag gillar direktavkastning och har hela tiden ögonen öppna för aktier med bra utdelning i förhållande till pris.

Just nu ser Ratos väldigt trevligt ut med sju procent i direktavkastning! Jag äger redan lite Ratos (på någon annas rekommendation), men den har sjunkit lite sedan dess och nu var det dags att titta på den ordentligt.

Det visar sig vara svårt att se underliggande värden eftersom bolagen som ägs av Ratos är onoterade, och det är svårt att se jämnhet i intjäningen eftersom mycket av vinsten i Ratos alltid har kommit från avyttringar, vilket är en del av affärsidén.

Men vinsten har sjunkit betänkligt de senaste kvartalen och flera av bolagen går back, så om man vill investera nu är det för att man tror att intjäningen kan komma tillbaka till tidigare nivåer och att utdelningen kan hålla nivån.

Nu har jag i alla fall slått till och dubblat innehavet på 77 kronor.

Jag har alltså handlat på historia och en förhoppning att marknaden just nu är lite överdrivet negativ mot Ratos, men ny VD och allt.

PS Inlägget är som vanligt några dagar gammalt, så kursen kan stå i något helt annat idag.

Så tuktas ett kommentarsfält

Jag älskar verkligen att Cornucopia? finns!

Jag menar inte att jag håller med honom om allt, men hans åsikter och kunskap, och hans sätt att dela med sig av dem, är på riktigt viktiga för vår framtid!

Ett så bra självförtroende och sån massiv stake som han har kan bara komma från en nästan totalt autonom livsstil. Han behöver inte krypa för någon, han har bra på fötterna och är väl påläst.

Jag har inte så många negativa kommentarer på bloggen, men mitt självförtroende föranleder mig till att tro att de elaka har helt rätt. Cornu däremot, behandlar sina neggare så här:

Fredrik, inte mitt problem om du tappar respekt för mig. Jag har inte bett om din respekt från första början. Har aldrig varit mitt problem och kommer aldrig bli mitt problem. Gnälliga läsare finns det alltid och jag kör vidare som jag vill oavsett ”nu tappade jag respekten”, ”jag tappar mer och mer respekten för…”, ”nej, nu slutar jag läsa om du skriver mer om …”.

Det har man ju hört

Många intelligenta människor i min omgivning är styrda av vad någon har berättat, någon gång i tiden. Det gäller det mesta, men i detta fall ska vi givetvis tala om ekonomi.

Jag vill få alla att förstå, här och nu, att det spelar ingen roll var man har hört att man inte kan spara pengar om man har ett normalt jobb, att normal avkastning på börsen ligger på 10%, att smärtgränsen för bensin ligger på 20kr/liter, att man inte kan leva på pensionen om man inte pensionssparar extra,

Man måste räkna själv!

Jag hörde av en företagare att hans revisor hade förklarat för honom att han får behålla 70kr av 1000 intjänade i sitt företag, efter skatter. Det skulle vara väldigt spännande att höra den uträkningen.

Min poäng är att om man inte förstår uträkningen ska man heller inte ta den till sig.

Att ge upp

Jag körde Vikingarännet i år. Under ganska många timmar stirrade jag framför mig och hade lite tid att fundera.

Det var säsongens klart sämsta förutsättningar för skridskoåkning, och det var sån is att man mest stapplade omkring och försökte hålla sig upprätt.

Jag hade långtgående funderingar på att ge upp, men när jag insåg att jag ändå skulle få problem att ta mig hem och att jag skulle känna en otrolig tomhet gjorde att jag fortsatte.

När jag väl hade bestämt mig för att inte ge upp kände jag en härlig befrielse. Jag behövde inte fundera längre, inte väga för- och nackdelar mot varandra. Jag behövde bara hålla ner blicken och kämpa, ett skär i taget.

Så vill jag beskriva ett bra sparande. Inte fundera i varje skär på vart man ska, utan bara kötta på och fokusera på just nu. Det är fortfarande ett långsiktigt tänkande, man har ju tänkt ut målet, men man behöver inte omvärdera sin strategi varje minut.

Misslyckad bänk

Jag har ju glömt att berätta om hur det har gått med utmaningen i bänkpress!

Kort sagt; jag har misslyckats.

Efter en snabb ökning i höstas planade det ut och jag fastnade på 90 kg (målet var 100). Programmet jag följde (från The Four Hour Body) gjorde väldigt tydligt att man måste lägga på sig kroppsvikt när man kör efter träningsschemat, vilket jag inte var beredd att göra eftersom det krockade med en annan utmaning jag var med på.

Min tanke var att jag ändå bara skulle öka så lite till att jag inte behövde lyssna till de råden. Det visade sig vara fel.

Det gick väldigt bra med den andra utmaningen och jag är nöjd med min kroppssammansättning idag. Jag får helt enkelt gå genom livet utan att ha tagit 100 kg i bänk ser det ut som. Det är inte en utmaning som jag kommer att ha kvar och försöka mig på igen, så viktigt är det inte. Jag gillar att vara relativt lätt och tänker fortsätta med det.

Men ett misslyckande ska kallas ett misslyckande! Mot nya mål och utmaningar!

Månadsrapport, april 2012

Det var väldigt nära den första negativa månaden sedan starten! 

Visserligen var jag på semester och spenderade frikostigt, men nedgången beror givetvis på börsen i första hand.

Ett dilemma uppstod när jag utökade lånet på min lägenhet. För att slippa uppvärdera min lägenhet i månadsrapporten (jag ska inte bli rik på uppumpade boendepriser) så valde jag att kalla posten ”Investering i bostäder” istället för som tidigare ”Värde i bostäder”. Följdaktligen har jag större lån än jag har investerat värde i bostäder, men det får vara på sin plats.

De extra 350 lopporna har i väntan på köp av sommarstugan hamnat på det sprängfyllda sparkontot, som nu har 740 000 spänn (och ännu klarar gränsen för insättningsgarantin).

Mycket glädjande är att försäljningen i eget AB blev 33 000, vilket är upp 160% från förra året och nytt rekord.

Handelsbolaget går lite trögt, bara ca 15 000, vilket är hälften mot förra året, en liten besvikelse.

Den anpassade kurvan pekar fortfarande på att miljonen hinner nås i år, men nu är det december som indikeras. Jag hoppas inte för mycket på att nå den så tidigt som möjligt eftersom det skulle bli mycket fina köptillfällen om börsen istället föll och jag blev lite fattigare på kort sikt.