Jobb och Firma

Ibland funderar jag på varför jag kan lägga undan så mycket varje månad. Okej, jag har gjort några ekonomiska val, men det är ändå inget extremt och det finns folk som tjänar bra mycket mer men ändå aldrig har några pengar.

Igår träffade jag en av mina bästa vänner, som inte har något riktigt välbetalt jobb men ändå varit en duktig sparare hela sitt liv. Dock utan mål. Han har alltså alltid haft bra med pengar över varje månad, men aldrig investerat och aldrig haft en plan för sin ekonomi.

Nu har han hus, sjukskriven sambo, tre ungar och två bilar. Lite tuffare att ro den skutan.

Han brukar inte prata pengar men nu var det tydligt att det var hårt.

Vad skulle jag då ha gjort annorlunda om jag var i hans situation? Nja man får väl vara ödmjuk och erkänna att med alla de åtagandena så skulle det inte vara lätt att spara någonting. Men situationen med två bilar skulle nog vara det första jag kollade över. Sen skulle jag hyra ut en del av huset, vilket jag vet finns möjlighet till.

Några få är födda med det. För andra tar det en halv livstid. Men de allra flesta kommer aldrig att kunna stå emot känslan av att måsta anpassa sig till vad de tror att andra ska tycka.

Det handlar inte om att vara motvalls, jag tycker att man ska vara tillmötesgående mot andra och jag anpassar mig gärna till andra människors önskemål om det är välgrundat och rimligt.

Men så många människor faller dit på vad man måste tycka, var det är okej att bo, hur man ska klä sig, hur ny bil man måste ha och så vidare. Denna typ av likriktningspsykos jobbar jag alltid emot.

Ur ett rent privatekonomiskt perspektiv kan det givetvis vara avgörande att man åtminstone på några sätt går emot konsensus. Om man gör som alla andra gör kommer man att ha vad alla andra har. Det kan absolut vara det man vill ha, men det vill inte jag.

Vi bor på fel ställe, vilket gör det svårt för min fästmö. Hon vill givetvis passa in bland alla superhöginkomsttagare med sina BMWX5 och flotta villor, samtidigt som hon liksom jag trivs bra där vi bor och den lilla gamla bilen vi har.

Kanske är det så att jag har ansträngt mig så mycket att inte passa in, att jag har missat en massa chanser. Hade jag gått klädd i kostym lite oftare och alltid varit nyrakad kanske jag hade haft en högre position och ett intressantare arbetsliv. Därför är detta en mycket svår avvägning. Ibland måste man helt enkelt spela åtminstone en del av spelet.

Kul att se de entreprenörer som byggt upp något superstort själva. De vågar verkligen vara annorlunda och struntar i att vara nervöst inkännande. Kamprad har sin enkla skjorta, Birgersson sin fiberpäls och Zuckerberg sin luvtröja.

Min naturliga reaktion är att stå emot, jag får snarare anstränga mig för att välja några saker där det inte är så bra att stå emot. Man vill ju inte bli ett original alltför tidigt i livet 😉

De kan få veta att du har kapital:
Banken – De gillar att se att du kan hantera pengar, då kan du få låna mer, till företag eller dylikt.
Delägare i dina företag – Bra personlig ekonomi kan ge stabilitet i företaget och öppna möjligheter för utvidgning.
Potentiella kärlekspartners – Du kan få attraktivare partners på kroken om du har stålar, det är den krassa verkligheten.

De bör inte få veta:
Familj – Det finns alltid någon som tycker att de har rätt till dina pengar bara genom att vara nära dig.
Vänner – Se ovan.
Grannar – För balansen i lån av prylar, plus den hemska avundsjukan.
Potentiella kärlekspartners – Jag skulle aldrig vilja ha någon som kanske gillar mina pengar mer än mig så jag skulle heller inte flasha med en fin bil eller bjuda lyxigt för att få kvinnor. Såna kvinnor vill jag inte ha.

Inga pekpinnar, ingen självgodhet, bara en beskrivning.

Vi har sedan länge varit överens om att vi inte vill ha ett stort bröllop. Nu lutar det till och med åt att vi kör minsta möjliga, med bara två vittnen och ingen annan, så att inte släkt och vänner ska känna sig utanför. Istället ska vi ställa till med en liten fest lite senare och ha ett mer avslappnat firande.

Vi tycker det helt enkelt inte är så lockande med ett stort bröllop. Andra må göra det men vi avstår.

Eftersom bloggen är som den är så går jag givetvis in på hur bra det är för vår ekonomi. Helt vanligt folk kan ju lätt lägga 100 papp på ett bröllop, och folk i min fästmös kretsar lägger säkert flera gånger mer, så det är ju seriösa slantar vi sparar.

Om man snålar in på saker som vissa tycker är romantiska kan det verka lätt provocerande. Själv ser jag ingen mening med att ha en förlovningsring med en stor sten i, så att tjejen ska gå och vara nervös för att tappa den eller bli rånad. Senaste budet jag hörde var att jag skulle spendera tre månadslöner, brutto, på ringen.

Istället bestämde vi oss (utan påtryckningar från mig) för silverringar, åtminstone tills vi vet vilken typ av ring vi vill ha och om vi vill bära ring över huvud taget. Vi kanske ska kalla det för vitt guld så att folk kan slappna av lite och inte titta konstigt på oss.

En trevlig sak vi har råd att göra istället för bröllop är att flyga över hennes familj hit och fira tillsammans med min familj, på den lilla festen.