Prissättningens gåtor

Hur i hela friden sätter man priset på sina varor och tjänster?

Så funderar nog de flesta som startar eget, och det finns säkert massor av svar.

Har du en butik och säljer märkesgrejer är risken stor att du har fått en lista på rekommenderat pris, som du bör följa för att inte göra dig ovän med leverantören. Där kan du också se marginalen de tycker att du ska ha. Den kan givetvis variera beroende på bransch, prisklass och andra omständigheter, men det är en bra fingervisning på vad som gäller.

Generellt gäller att:

  • Varor med långt nominellt pris har högre marginal.
  • Varor i nischmarknader eller med låg omsättning har högre marginal, typ baseballprylar
  • Varor med stor marknad och mycket konkurrens har lägre marginal, typ hemelektronik.
  • Varor som kräver stort lager har högre marginal, typ kläder (många storlekar och färger).
  • Färskvaror har högre marginal, typ kläder (mode) och mat.
Annonser

Sloganbyte

För er som inte har hängt med och undrar varför jag har bytt slogan från ”Be good, do good, make good money” till ”Lie, beg, cheat and steal”, så beror det på att jag fick kritik för min dåliga moral och i förlängningen min dubbelmoral.

Är det något folk hatar så är det hyckleri och inkonsekvent uppförande! Om en person säger sig vara miljövän så kommer hen att åka på mycket stryk om hen åker omkring i gammal bil, flyger emellanåt, eller egentligen vad den personen egentligen gör, eftersom det är så svårt det där med miljön. Om man istället inte säger ett knyst om miljön och bara tuffar på i sin SUV och flyger till Thailand varje år så är det ingen som har någon invändning.

Om man säger att man ska vara god är man en total idiot och galning om man inte är totalt god i allt!

Precis som de flesta företag har jag ett mål och en vision om att vara god och göra gott, med hög moral, men det är väl bäst att erkänna att det inte alltid blir så när vinster lockar.

Apropå hycklerihysteri: http://xkcd.com/871/

Ett befogat slös

Jag gillar ju inte presenter, varken att ge eller få. Men nu har jag äntligen en bra present till min far, vilket är på tiden.

Han är en sån som aldrig vill ha något och köper själv det han suktar efter. Men denna gång har jag hittat något som har stort värde (och stort värde för honom) utan att det gör mig ruinerad. Jag ska ge honom en present för 6 000, men gör själv en jobbdeal med säljaren, så att det inte drabbar min privatekonomi så hårt.

Jag avskyr känslan av skam när man ger bort en dålig present. Denna gång känner jag stor stolthet.

En om dan

Det har gått bra med försäljningen i den egna webbshoppen de senaste månaderna. För året ligger jag ca 40% upp och helåret indikerar en vinst på 150′.

Snittförsäljningen per dag är drygt 800 kronor, vilket motsvarar 1,45 artiklar per dag och strax över en beställning per dag.

En beställning per dag är ju inte mycket, absolut inte. Men jag har sån tur att produkten är lagom billig för att de flesta ska våga köpa den utan att ringa, och lagom känd så att de flesta inte behöver känna på den före köp. Den är också tillräckligt dyr för att jag inte ska behöva stor volym (mycket arbete) för att det ska vara en attraktiv sidoaffär för mig. Det är faktiskt så att jag enligt min enkla kalkyl bara behöver öka med 150% för att helt försörja mig på detta.

Jag skulle alltså kunna leva på 2,5 beställningar om dagen!

Arbetsbelastningen för detta skulle hamna på ungefär 1-2 kundtelefonsamtal per dag (ca 2h per vecka), 3 kundmejl per dag (ca 2h per vecka), 1h administration per vecka, 2h packning per vecka. Totalt blir det en arbetstid på 7 timmar per vecka.

Just nu ligger väl arbetstiden på ca 5h per vecka för den egna butiken. En dubbling i omsättning från dagens nivå skulle alltså innebära en femtioprocentig ökning i arbetstid. Troligen skulle den formeln hålla för ytterligare ett par dubblingar, vilket innebär att jag skulle kunna ha en riktig vinstmaskin för en 14-timmars arbetsvecka, men då skulle det vara dags att utlokalisera arbetet till någon annan.

En citatbuffet

Jag ska göra som så många andra ekonomibloggare, jag ska citera Warren Buffet.

När jag känner att jag behöver lite stöd brukar jag titta på lite YouTubeklipp med honom, det funkar alltid.

Jag tror att jag kör detta som en återkommande grej, tar ett citat och filosoferar lite kring det. Här kommer det.

”Om jag kommer att vara en nettoköpare av hamburgare de kommande 10 åren vill jag att priset på hamburgare ska gå ner. Detsamma gäller om jag kommer att vara nettoköpare av aktier. ”

Detta skulle ha varit svårt för mig att förstå för tio år sedan. Visst ligger det något tryggt i detta? Ändå går det emot de tankar de flesta har haft som gått in i marknaden. Man vill ju köpa billigt och sälja dyrt, så då ter det sig självklart att man vill att en aktie ska rusa så fort man har köpt den. Sansar man sig lite, eller har varit med ett tag, så vet man dock att man bara kommer att göra sig olycklig om man försöker tajma bottnar eller toppar. Det går helt enkelt inte.

Om jag hittar ett bra, stabilt företag som jag tror på då vill jag ju inte bara smälla in den här månadens lön, då vill jag investera en väsentlig del av min inkomst ett tag framöver. Det som börjar gå upp för mig är att om det inte händer något med företaget, att det bara är en generell börsnedgång, så är det rea och en signal för mig att köpa mer.

Högsäsong och missnöjd sambo

Det är högsäsong i handelsbolaget och min partner är ute och far, så jag åker till firman nästan varje kväll efter jobbet.

Min fästmö jobbar och sliter, långa dagar och många resor. När hon är borta har jag ingen anledning att klaga, jag kan ju jobba med mina saker och jag har aldrig haft ont av lite ensamtid. Men fullt förståeligt är att det är trevligt att hänga lite när hon är hemma. Men det går tyvärr inte just nu.

Därför är hon lite missnöjd.

Men vad gör man? Försökte skynda mig bli klar innan hon gick och la sig igår, men när jag insåg att det inte gick stannade jag istället kvar till klockan 1 på natten för att det var lika bra att jobba på och kanske komma hem i tid en annan gång.

Jag är mer anpassningsbar än henne, men just nu är det inte ovanligt att jag måste jobba nästan all vaken tid på ett dygn.

Antingen rik eller fri?

Det beror givetvis på hur man definierar det. Jag skulle i många sammanhang kalla mig rik om jag hade råd att inte jobba och ändå ha vad jag behöver. Men samtidigt kan man väl inte direkt kalla sig rik om man inte kan bo i det hus man vill eller resa dit man vill.

Ett gammalt välkänt dilemma helt enkelt. Men för mig har det klingat till av välkända klockor några gånger den senaste tiden. Min blivande fru känner nämligen många som är djupt insnärjda i karriären, med offantligt välbetalda internationella positioner i intressana företag. Till det kommer givetvis att de kan göra vad de vill när de väl är lediga (inte särskilt ofta), och bo var de vill och hur stort de vill (stora tomma hus är läskiga), samt köpa alla avundsvärda leksaker (som de inte hinner använda).

Min fästmö har helt köpt in sig på mina framtidsdrömmar om frihet och en pengamaskin som tuffar på åt oss. Men jag är inte säker på att hon inser att det innebär att man måste ge upp en del av den värsta konsumismen.

För mig är det inte ett problem att inse att jag inte kan göra oändliga jordenruntresor eller köpa en ny sportbil, men jag inser att det kan bli det för henne. Inte för att hon gör det nu, men det är så lätt att känna ett sug efter dessa prylar när man ser dem på nära håll.

Vi är kännande varelser, så det är naturligt att vi känner efter iställer för att tänka efter!

När vi sitter hemma på kammaren och räknar ut hur lång tid vi behöver för att skapa den avkastning vi behöver för att försörja en familj, så känner vi oss stärkta och målmedvetna. Det känns som att vi är lite speciella och har ett mål som de flesta inte förstår och inte kommer att uppnå. Men det innebär också att vi sätter ett tak för vår levnadsstandard, en prislapp på månadskostnaden, som vi inte får överstiga om vi inte vill flytta fram målet.

Ändå står vi och tittar på vännernas nya bil och tänker att vi minsann har råd med en likadan, eller pratar om västindiens lyxhotell, som om vi tänkte åka dit imorgon. Det håller inte!

Äta kakan eller ha den kvar, en klassiker.

Jag väljer definitivt att ha den kvar, den gör mig ändå bara fet och olycklig så fort den är slut. Får se om sambon förstår hur jag tänker.

Tidigare äldre inlägg