Inga pekpinnar, ingen självgodhet, bara en beskrivning.
Vi har sedan länge varit överens om att vi inte vill ha ett stort bröllop. Nu lutar det till och med åt att vi kör minsta möjliga, med bara två vittnen och ingen annan, så att inte släkt och vänner ska känna sig utanför. Istället ska vi ställa till med en liten fest lite senare och ha ett mer avslappnat firande.
Vi tycker det helt enkelt inte är så lockande med ett stort bröllop. Andra må göra det men vi avstår.
Eftersom bloggen är som den är så går jag givetvis in på hur bra det är för vår ekonomi. Helt vanligt folk kan ju lätt lägga 100 papp på ett bröllop, och folk i min fästmös kretsar lägger säkert flera gånger mer, så det är ju seriösa slantar vi sparar.
Om man snålar in på saker som vissa tycker är romantiska kan det verka lätt provocerande. Själv ser jag ingen mening med att ha en förlovningsring med en stor sten i, så att tjejen ska gå och vara nervös för att tappa den eller bli rånad. Senaste budet jag hörde var att jag skulle spendera tre månadslöner, brutto, på ringen.
Istället bestämde vi oss (utan påtryckningar från mig) för silverringar, åtminstone tills vi vet vilken typ av ring vi vill ha och om vi vill bära ring över huvud taget. Vi kanske ska kalla det för vitt guld så att folk kan slappna av lite och inte titta konstigt på oss.
En trevlig sak vi har råd att göra istället för bröllop är att flyga över hennes familj hit och fira tillsammans med min familj, på den lilla festen.
Anna
Jun 05, 2012 @ 09:38:01
Har full förståelse för att man inte vill lägga en smärre förmögenhet på bröllop. Däremot hade jag aldrig valt en silverring, utan något jag ville ha inom rimliga gränser. Det jag hade valt första gången hade varit det som skulle symbolisera äktenskapet och hade inte varit utbytbart. Därtill är sällan guld och ädelstenar en dålig investering. Jag gillar att köpa det jag vill ha första gången, sen behåller jag det länge. Men alla är vi olika.
jobbochfirma
Jun 05, 2012 @ 10:15:50
Jag är också förvånad att hon valde en silverring. Själv är jag inte så mycket för symboler och mina investeringar bär jag aldrig på mig, det är alldeles för stor risk att jag slarvar bort dem.
Mina föräldrar bär nästan aldrig sina ringar och de har varit gifta i över 40 år, så det funkar ändå.
Daniel
Jun 05, 2012 @ 12:44:39
Vi gjorde precis som er med bröllopet, vårt bröllop och på våra regler. Vi valde en titanring, tyckte dom var väldigt fina och lite annorlunda, även priset är acceptabelt. Vi köpte från titanringar.com
ägamintid
Jun 05, 2012 @ 17:18:10
Hej!
Jag förstår dig precis och håller med!. Jag går själv i samma tankar om jag skulle ”slå till” och gifta mig. Jag vill ha en fest under mer avslappnade former. Kanske inte främst på grund av prisfrågan men för att det känns rätt för mig och min sambo. Det är vår dag och då måste man få göra precis hur man vill. I övrigt kan jag tänka mig att köpa en dyr ring men det måste finnas gränser. Jag vill ge den ring som jag tycker att min fru är vackrast med. Jag har ingen ambition att ha det största eller dyraste bröllopet utan det trevligaste och det bästa för oss.
Tack för en mycket bra blogg! Följer den noga ska du veta.
ägamintid
jobbochfirma
Jun 05, 2012 @ 19:08:14
Tack ägamintid, det värmer!
Jag läser allt du skriver och uppskattar det väldigt! Säger inte bara det för att återgälda komplimangen 🙂
Smålänningen
Jun 06, 2012 @ 09:27:00
Jag har inga planer att gifta mig än, men jag tycker precis som dig. Att lägga ett par hundra tusen för något, gärna ett par gånger, känns fullkomligt onödigt. Däremot tycker jag att det rättsliga är bra med äktenskapet. Men enligt discovery ska man ha varit ihop i sju år innan man gifter sig, så vi har ett par år kvar.
jobbochfirma
Jun 18, 2012 @ 10:58:35
Jag är nästan 40 så jag kan inte vänta 7 år denna gång.
Anette Gustafsson Greiff
Jun 06, 2012 @ 11:18:30
Åh vi hade också ett intimt litet och romantiskt bröllop.
Precis så som vi vill ha det.
Kanske inte så att vi snålade in på varken det ena eller det andra, vi unnade oss det som vi ville ha men inget svulstigt.
Vi gifte oss borgerligt i en liten fin sal med utsikt mot slottet på Grand Hotel i Stockholm.
Det vara bara v, vår lille malteserkille Alfred och mina föräldrar.
Middagen åt vi hos Mathias Dahlgren en trappa ner och allt var verkligen perfekt.
Om man gifter sig av kärlek och för att älskar varandra så är det det allra viktigaste även på bröllopsdagen.
Inte hur många eller hur få som delar dagen med en eller vad det kostar.
Lycka till med ert framtida bröllop!
Kram Mrs G
http://wp.me/p1uIV8-3Wj Parasiten
jobbochfirma
Jun 18, 2012 @ 11:00:01
Låter mysigt!
Alla ska göra vad som känns rätt för dem.
ingenkommentar
Jun 06, 2012 @ 11:42:29
Jag läser både JoF och Ägamintid, 2 av de bästa bloggarna just nu. Det är nånting med att man kan ta till sig det ni säger som gör dem som bra. Dessutom har era liv stora likheter med mitt, åtminstone ekonomiskt och filosofiskt 🙂
jobbochfirma
Jun 18, 2012 @ 11:01:13
Tack Ingenkommentar!
Ser fram emot att läsa din om du börjar blogga! Självklart skulle jag länka.
S
Jun 11, 2012 @ 19:35:27
Låter smart. Blir dock fundersam, även om ni är överens så är det tanken som räknas. Så varför inte ge henne något med stort affektionsvärde, sen om det är en lite figurin du köpt för en tia på loppis, en bok med ett speciellt innehåll från ngt antikvariat, en upplevelse eller en antik ring för 5k, det kvittar eg vad, det viktiga är att du tycker det är speciellt och betyder ngt särskilt. Bli inte alltför rationella och praktiska, det lilla extra behöver inte kosta så mkt. Eller ja, vad vet jag, ni kanske verkligen är nöjda med att vara så pragmatiska i relation till varandra. Ni verkar rätt synkade. 🙂 Å andra sidan, en romantisk gest är väl sällan ouppskattad! (och eftersom du är sparsam kring er relation i bloggen kan det hända att detta redan finns med i er relation… Menar tipset i all välmening, men låter kanske drygt, ber om ursäkt isf!)
jobbochfirma
Jun 18, 2012 @ 11:04:00
Jag tycker att det låter klokt S.
I bloggen berättar jag så lite som möjligt som inte har att göra med mitt ekonomiska liv, däribland romantik. Men jag kan säga att ringarna är handsmidda och väldigt speciella, liksom sättet vi växlade ringar.