Jobb och Firma

Index är bara ett tal som gör att man enklare kan jämföra vad som händer med olika siffror över tidens gång.

Swedbank har ett som de kalla boindex, där 100 på index betyder att ett hushåll lägger 15% av sin bruttoinkomst på boendekostnader. Jag tänkte redovisa vad vårt index ligger på.

Vi bor ju som ni vet billigare än vi skulle kunna, men månadskostnaden är inte på något sätt låg och jag har ju maxat lånen nyligen.

Jag hittade uträkningen för boprisindex här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Boindex

Vår uträkning ser ut så här:
100*(0,15*(480000+780000)/((1400000*0,035)+12000))=310

Alltså som väntat galet bra, men det är ju en förutsättning att man bor mycket billigare än man skulle kunna, om man vill kunna spara för att frigöra sig själv.

Intressant att se hur faktorerna påverkar index också. Om jag inte hade ökat lånet hade det varit på 380. Hade dessutom frugan fått full bonus skulle det stiga till 480 och så vidare. Men det är ju inte så intressant där uppe, för indexet stiger mot himlen när lånen går mot noll.

Ett kärt ämne som Compricer tog upp i sitt senaste nyhetsbrev.

Svaret är som sig bör nej. De tre orsakerna till att pengar inte gör folk lyckliga är enligt Compricer (kortfattat):

1. Det är relativ inkomst som är viktig. Vi är bara lyckligare om vi tjänar mer än grannen eller kompisen, och det är stor chans att man börjar umgås med mer välbetalda människor när man blir mer välbetald.
2. Materiellt hög standard ger kortvarig lycka och nivån skruvas även upp så fort du fått det du vill ha.
3. Föreställningen att mer pengar ger oss mer tid är felaktig, istället jobbar vi mer när vi tjänar mer.

Jag tror att det finns sanning i detta, att detta gäller i viss utsträckning för de flesta. Men om jag gör det, varför tror jag då att jag ska bli lyckligare med mer pengar? Först tittar jag på de tre punkterna ur min synvinkel.

1. Det kanske låter förmätet men jag tycker mig stå över detta. Det gör mig absolut inget om mina vänner tjänar mer än mig, helt säkert! Varför skulle det, det drabbar ju inte mig negativt. Ännu värre är det om en man har problem med att ha en fru som tjänar mer. Hur osäker är man om ens ”manlighet” inte fixar det? Man ska väl bara vara glad att familjen har mer resurser.
2. Jag slåss hela tiden emot att öka min materiella standard. Jag har ju stora resurser och tror ibland att jag ska bli lyckligare med en större lägenhet, ny bil, ny cykel eller nya kläder. Men jag sansar mig oftast och vet att jag inte blir lyckligare och att jag påverkas av reklam och annat till att konsumera mera.
3. Detta är mitt hela mål med att ”bli rik”, att frigöra tid. Eftersom jag inte väljer karriärvägen vet jag att jag inte kommer att jobba mer på min anställning, men däremot är det ju möjligt att jag jobbar mer på mina egna företag. Kanske är det samma sak, men det viktiga är nog att man här kan göra medvetna val. Man kanske vill jobba mycket och hårt för att det är kul och man känner att man uträttar något, men då ska man se till att man hittar en nivå så att man inte hela tiden har dåligt samvete, är stressad, eller plötsligt en dag inser  att man missat sina barns uppväxt.

Frågan ”blir man lycklig av pengar” kräver först och främst en definition av frågan.

Hur mycket pengar pratar vi om och vad är utgångsläget?

För egen del väljer jag utgångsläget just nu, 850′ i förmögenhet och 27′ i månaden, netto.

Jag är hyfsat lycklig, men gillar inte att vara anställd och eftersom det utgör en stor del av mitt liv så tror jag mig bli mycket lyckligare om jag kan säga upp mig.

Säga upp mig kan jag göra när båda mina företag dubblar sin omsättning, när förmögenheten når 6 miljoner, eller någonstans där emellan.

Det slog mig just att jag, som så länge stod och tittade på när folk runtomkring mig levde det ekonomiska livet, investerade och köpte hus, bil och sommarstuga. Jag hade inte en tanke på att jag skulle ha pengar över till några av de sakerna.

Jag var inte avundsjuk och jag kanske inte ens kände mig mogen för att hålla på med sånt. Men det är jag nu.

Jag har nu några saker som jag är nöjd med och som jag inte hade en tanke på för några år sedan. Ingen mening att tråna efter något när man har lägenhet, bil, fina cyklar och en sommarstuga.

Kanske för att många har blivit bättre på att värdesätta sin tid (de vet hur mycket de kostar per timme), samtidigt som det finns en trend att lära sig avancerat pyssel och bakning/matlagning, så har det kommit en väldigt stark trend att ge bort något som man har gjort själv.

Jag är alltså egentligen emot att man måste ge bort något så fort man är bortbjuden. Jag hade hellre sett att man lovar bjuda tillbaka. Men de sociala konventionerna är som de är och det kan jag inte ändra på i en handvändning. Istället är det kul att se att folk prioriterar att ge bort något speciellt istället för något billigt eller dyrt serietillverkat.