Nära fullinvesterad

Från att ha haft nästan hälften av tillgängligt kapital på sparkontot och en känsla av att jag kanske borde gå in mer på börsen, så känner jag mig nu fullinvesterad, i och med att jag har köpt ett företag för 200’ (min andel). Det finns fortfarande pengar på sparkontot, men inte mer än att det är en bra buffert. Förresten ska vi ju ROT-fixa en hel del med sommarstugan, så vi måste ha kontanter kvar.

Kommer det en ordentlig börsnedgång igen så kommer jag på nåt sätt försöka hitta nya pengar att gå in med.

Annonser

Fri från lån och fri från hävstång

Min fru har precis som många andra ”duktiga” människor skytt lån som pesten. Därför har hon, som 35-åring, aldrig haft ett lån och heller aldrig haft någon hävstångsprodukt på något sätt.

En hyfsad slant har hon sparat undan, men långt ifrån vad hon ”borde” om man ser till fantasilönerna hon kammat hem tidigare. Det gör också att hon känner lite avundsjuka mot vänner som har köpt hus och lägenheter till hög belåning tidigt, och nu sitter på ganska stora värden.

Men jag peppar henne och försöker få henne att se att spåret vi är inne på nu kommer att leda till en så mycket bättre situation, kanske till och med ekonomisk frihet. Nu vill hon i alla fall skaffa lite hävstång, så vi drar igång det gemensamma företagandet och börjar så smått handla aktier till henne. Till det kommer att vi  har köpt en sommarstuga tillsammans för ett rejält underpris, det borde lugna hennes hustankar ett tag.

Ett stort år

På ett enda år har följande hänt:

  • Flyttade ihop med en tjej
  • Tjejen fick nytt, extra högavlönat jobb
  • Omvandlade mitt EF till AB
  • Startade AB med sambon
  • Gick in som vice ordförande i bostadsrättsföreningen
  • Köpte sommarstuga med sambon
  • Sambon jobbade på OS, löjligt välbetalt
  • Gifte mig
  • Köpte en webbutik med frugan

Allt talar för att det kommer att fortsätta hända lika mycket i närmaste framtiden.

Känslorna under resan

När jag bestämde mig för att börja spara och bygga en ”förmögenhet” fick jag känslan att det var mycket lättare än jag trott. Sparandet har en tendens att accelerera när man väl tar tag i det. Här måste man se upp för hur man reagerar när de oundvikliga missödena inträffar. När man tappar motivation, drabbas av någon stor utgift eller något annat i livet blir mycket viktigare. Det tar lång tid innan man har den nya livsstilen i ryggmärgen.

Euforin från första stadiet har sedan länge svalnat när man inser att riktig ekonomisk frihet är längre bort än man trott. Om man trivs med sitt jobb och sin situation just nu så blir inte denna chock lika stark, men går man och väntar på förändringen så kan det vara svårt att inse att friheten är 10-15 år bort. I det senare fallet är det troligt att man, om man inte ger upp, tar till någon slags extra utväxling för att snabbare nå sin frihet. Det kan vara att skaffa ett extrajobb (skattemässigt ofördelaktigt), starta en rörelse eller investera med högre risk. Här kan man ju varna för alla tre. Ett extrajobb drar in mer pengar, men man offrar sin lilla fritid och har inga möjligheter till extra avdrag utan skattar mycket på marginalen. Starta en firma ska man bara göra om man verkligen vill, inte bara för att det kan vara lönsamt, då blir det inte bra. Investera i högre risk har ju sina naturliga varningar. Vanligt här är att man köper aktier i förhoppningsbolag eller spekulerar i fastigheter.

När jag sedan hade både företag, fastighet, utdelningsaktier, och på så sätt närmade mig att detta skulle kunna betala för mina omkostnader satte istället en annan känsla in. Oron att företagen kan sluta tjäna pengar, att fastigheten sjunker i värde och att aktierna ska sluta ge utdelning. I den oron finns också att man inte har några pengar att investera om något investeringsslag skulle falla tungt och blotta nya investeringsmöjligheter. När man investerar i kassaflöde vill man hålla koll på att kassaflödet inte kommer att avta.

På det hela taget känns det väldigt bra och det som slår mig är att det är lättare, men framförallt tydligare, att tänka på framtiden nu, jämfört med för några år sedan.

Bra försök

Härom dan ringde en man som ville hjälpa mig med PPM-valet. Även om jag vet att jag själv har gjort ganska dåligt ifrån mig vad gäller detta så skulle jag inte i min vildaste fantasi betala någon för att ge mig råd att hoppa runt mellan olika förhoppningsfonder varje månad.

Han förklarade för mig att de håller koll på hur fonderna går, och när en fond går ner då byter de helt enkelt till en annan.

-Det är hel och hållet emot min investeringsstrategi, sa jag. När nånting bra har gått ner vill jag ju köpa, inte sälja!

– Men… vi råder ju att sälja när vi tror att det kommer att gå ner mer.

– Om ni klarar av att göra det, förutsäga marknaden, vilket ingen annan klarar av, så önskar jag er lycka till, jag vill inte vara en del av det.

Fail – tappad vigselring

Jag var säker på att jag hade tappat min ring igår. Vilken härlig känsla det var att jag inte hade betalat 10 papp för den, utan istället skaffat en silverring för 300 som vi låter passera för vitt guld 🙂

Men jag hade inte tappat den, ännu bättre.

Inhyrning, nu ska det ske

Outsourcing heter det, och det är vad som ska rädda varje stressad företagare. Men för en snål entreprenör är det den svåraste saken i världen.

Först och främst gör man det alltid bäst själv. Jo, det är sant. Men det beror troligen på att man har ett hemsnickrat system eller inte ett system över huvud taget och bara lever på tidigare erfarenheter. Två saker måste man göra för att kunna hyra in någon annan. Dels skapa bra rutiner för jobbet som ska göras och dels acceptera att det inte blir perfekt gjort. Jag menar inte att man ska sänka sin standard för viktiga saker, men man måste kunna köpa att någon inhyrd arbetskraft gör jobbet tillräckligt bra, så att man själv kan fokusera på att göra något annat.

När jag höll på att förhandla som bäst om att köpa den nya butiken så sa min kompis tjej, utan att känna till min ny verksamhet, att hon var tillgänglig att hyra in som extra arbetskraft för att packa beställningar och sånt. Vi satte direkt igång att räkna på det, och det skulle troligen löna sig, nu när min egen tid blir dyrare och dyrare. Jag räknade på att jag skulle kunna betala 300 kronor per timme, fakturerat direkt till hennes killes firma. Det är lite mindre än vår städerskas timlön, men det finns å andra sidan inga mellanhänder och det är ett ganska perfekt jobb för henne.

Får vi detta att fungera betyder det också att jag kan lätta lite på bojan som företagen faktiskt innebär för mig, och kanske till och med resa bort en sväng!

Tidigare äldre inlägg