Föräldraledighet

Detta kommer definitivt att bli ett återkommande tema på bloggen. Föräldraledighet och dess ersättning är komplicerat, värdeladdat, emotionellt och har stor ekonomisk inverkan på familjens ekonomi.

Förutsättningarna är dem att jag tjänar ca 40 000 per månad före skatt och min fru tjänar 73 000 plus bonus, vilket blev närmare 85 000 totalt före skatt förra året.

Vi har båda kollektivavtal som säger att vi får ca 80% av hela lönen i föräldraersättning de första 180 dagarna.

Om min fru är ledig mer än ett halvår går hon miste om bonusen.

Jag är som bekant inte jättepigg på att gå till jobbet och har dessutom mitt företagande som potentiellt kan ge lite inkomster.

Jag är ganska huslig och lite vardagspraktisk, plus att jag har god hand med barn, så jag har sedan länge erbjudit mig att vara hemmaman när frun gör karriär. Det går dock inte att få ett vettigt svar…

Jag kan dock förstå det. Att bli mamma är stort och känslomässigt, och självklart svårt att veta i förväg hur man kommer att känna. Därför trycker jag inte på i frågan.

Lättast är att göra som alla andra. Den sociala konventionen verkar, även på hennes karriärsnivå, vara att hon ska ta ledigt ungefär ett år. Utan att veta något om hennes man eller andra omständigheter alltså! Lite trångsynt tycker jag, som även om jag kan förstå att det är viktigt att barnet ska vara med morsan första tiden så tycker jag att farsan är lika viktig.

Om vi är moderna människor och utgår ifrån att båda föräldrarna är lika viktiga och att båda föräldrarna vill vara föräldralediga så mycket som möjligt, till en rimlig kostnad, så blir det hela en matematisk ekvation.

Annonser

3 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Treminutersfeber
    Sep 17, 2013 @ 17:07:37

    Kan hon fördela sin föräldraledighet så att hon tar 6 månader första kalenderåret, sen tar du över och sen återvänder hon? Behåller hon bonusrätten då?

    • jobbochfirma
      Sep 17, 2013 @ 18:40:35

      Ja, det bör funka, smart!

      Fast då kvarstår ju problemet med att hon trivs bättre på sitt jobb och tjänar mer, alltså bör det vara jag som fastnar i den berömda ”kvinnofällan” och ”måste” vara hemma med barnet. Vilket alltså skulle passa mig rätt bra (i alla fall så här innan jag har provat det).

  2. minna köpstopp och ekonomi
    Sep 20, 2013 @ 13:40:47

    Min sons pappa var hemma helt, jag var inte mammaledig alls. Vilket jag djupt ångrar idag=(
    Men jag var den som gjorde karriär och sonens pappa ville verkligen vara hemma.
    Nu idag, om frågan kom upp, då skulle jag vilja dela 50/50. Båda är lika viktiga för barnet. Många kvinnor undrar varför männen är så frånvarande, men det är inte så konstigt. Få kvinnor låter männen ta plats! Det värsta exemplaret är min kusin, så fort hennes son gråter, även om han sitter i pappans famn, så går hon dit och rycker bort barnet från hans famn. Precis som om han inte visste vad han gjorde! Sånt gör mig galen! Han vågar inte säga till om något….Sorgligt!