Städaren

Pratade just ganska länge med en städare på jobbet. Det jag blev mest överraskad över var hans upprördhet över hans landsmän i Rinkeby, som han tycker i för stor utsträckning lever på bidrag, tvingar kvinnorna stanna hemma, och skaffar för många barn.

Det lät som taget från Sverigedemokraterna, helt enkelt.

Nej, jag har själv aldrig yppat såna åsikter så han sa det inte för att hålla med mig. I och för sig kanske han ville göra sig populär på något sätt men det är lite underligt i så fall.

Faktum är att han får lov att prata om detta utan att kallas för rasist. Eftersom han är av samma tro och han pratar om sina tidigare landsmän så kan han prata om sakfrågan och de strukturella problemen utan att det ska bli infekterat av rasfrågan.

Jag är själv inte särskilt intresserad av att prata om sånt här men jag är förundrad över att folk tror att frågan handlar om ja eller nej till att gilla invandrare. Frågan är inte ens ja eller nej till invandring.

Jag är för invandring, men det är inte frågan. Frågan är hur många vi ska ta in per år.

Om någon säger att vi ska ta in färre flyktingar är personen rasist, men varför hör vi inte fler röster för att öka invandringen. Tro inte att vi har hittat någon magisk formel för hur många som har rätt att komma in eller hur många vi kan ta emot!

Detta är inte en politisk blogg och jag har aldrig tidigare skrivit något om invandring. Vi får se om jag får ångra det på en gång.

De nya reglerna

Jag har hållit mig strikt till de regler jag satte upp för att redovisa fram till första miljonen, men nu blir det lite ändring.

Bostäder kommer numera att värderas korrekt, om än hellre i underkant än överkant. Detta för att det inte ska få så stor effekt om vi har bott länge på ett ställe eller inte.

Jag kommer också också att redovisa vår gemensamma månadsrapport istället för bara min egen.

Detta ger givetvis mer än en fördubbling till nästa rapport.

Fulla tunnor skramlar inte

Det finns aldrig någon anledning att skryta om pengar (om man inte har en anonym blogg). Men det är synd att folk inte över huvud taget vågar dela med sig av kunskap och erfarenhet när det går bra för dem.

Jag har sedan jag startade bloggen pratat så mycket med människor om privatekonomi att jag tror mig kunna känna igen de tysta förmögna. De som aldrig i sitt liv skulle yppa att de är välbeställda eller ens att de saknar lån på sitt hus.

Det är gubbar som sköter om sin trädgård och har en fin men inte vräkig bil. Det är unga familjer som saknar allt vad statusprylar heter men aldrig tvekar att skicka sina barn på de bra lägrena eller tar ledigt när det passar dem.

Dessa människor utstrålar ett lugn som jag vill härleda till ekonomisk stabilitet. Det är de människor som har ”dra-åt-helvete-pengar” tillräckligt för att aldrig nånsin behöva säga dra åt helvete.

Vräkning i BRF

Vi har ett för bostadsrättsföreningar mycket ovanligt fall. Vi har nämligen inlett ett vräkningsärende med Kronofogden mot en av medlemmarna.

Vi gjorde det egentligen bara för att visa att det var allvar och att vi var trötta på att avgiften alltid kom in sent. Medlemmen har nämligen tre veckor på sig att betala när ärendet är överlämnat till Kronofogden och Socialen.

Jag är lite ledsen för hans skull, men samtidigt har han fått all hjälp och alla snälla varningar vi kan ta till. Nu ska det bli intressant att se vad som händer framöver.

Har du penningar visst roar det mig

När man är ekonomiintresserad och söker partner upptäcker man att det i princip finns tre huvudtyper vad gäller sparande:

  • Slösare, kan inte spara och är svår att få med sig. Saknar alltid ekonomiska mål.
  • Normal, sparar inte mycket men tar inte krediter och är inte slösaktig. Saknar oftast ekonomiska mål.
  • Sparare, sparar oavsett inkomst, tar inga lån förutom boende. Har ofta ekonomiska mål men inte alltid.

Det finns också tre typer vad gäller inkomst:

  • Betydligt lägre inkomst än dig.
  • Ungefär samma inkomst som dig.
  • Betydligt högre inkomst än dig.

Vad jag förstår så förekommer kombinationerna av de tre sparandetyperna och de tre inkomsttyperna helt fritt, utan vidare koppling till varandra. Riktiga höginkomsttagare kan självklart slösa lite mer, men när det kommer till huruvida de tar billån eller inte och om de har pengar i slutet på månaden, har det mer med inställning att göra än inkomst.

Visst är det så att kärleken är blind och övervinner allt, men om det inte matchar riktigt, i synnerhet vad gäller inställningen till pengar, kommer det troligen förr eller senare att bli problem.

Det som gäller för mig är att jag är en sparare och min fru är normal. Hon har betydligt högre lön än jag.

Det funkar väldigt bra och leder inte till några större slitningar. Vi ”slösar” mer än jag skulle vilja ibland men eftersom hon tjänar så mycket mer så ger det henne lite mer tryck att få igenom det, tycker jag.

Var ligger ni i denna förenklade modell och hur funkar det?

Problemet med det långsiktiga målet

För en del innebär de ”ständigt” ökande bostadspriserna en bankomat att använda för bilköp och semesterresor, men för mig grumlar det mer den långsiktiga planen.

Målet är ju som bekant att vi ska klara oss helt på inkomst av kapital, vilket skulle kunna inträffa när vi har ett investerat kapital på 10 miljoner. Inom några månader når vi ett nettovärde på 3,5 miljoner, men bara en liten del av det är investerat, resten är bundet i boende.

Och så kommer det tyvärr att se ut de närmaste åren också är jag rädd. Där vi vill bo kostar husen minst 6 miljoner, och så länge vi arbetar bor vi antingen kvar i en billigare lägenhet eller flyttar till ett dyrt hus. Vi kan inte bo långt ut på landet i ett ”normalprissatt” hus och ändå ha kvar våra högavlönade jobb.

Planen är alltså att harva på och tjäna pengar och spara pengar tills vi har ett nettovärde som räcker till både drömhuset och heltäckande inkomst av kapital. Men troligen kommer vi inte att kunna hålla undan för husdrömmen mer än ett eller ett par år, och måste därför köpa ett alldeles för dyrt hus och utsätta oss för bostadsbubblans risker. Enda trösten är att om den spricker så har vi en väldigt bra position för att fynda huset vi ska ha resten av livet.

Nöjd med lite

Det vi har gjort bäst hittills i vår jakt på rikedom är både enkelt och svårt. Det är något som är svårare att lära sig än att ha från början. Det är något som är svårt att öva in men lätt att glömma.

Jag pratar om att vara nöjd med lite!

Vissa människor kan inte låta bli att känna sig kränkta om de inte får precis det bästa av vad alla andra har. De kan inte se att nästan alla andra människor har mycket lägre standard.

Att nöja sig med lite mindre är lite konstigt i vår kultur och när det gäller jobb, lön eller idrottskarriär är det helt fel att nöja sig med mindre. Dock inte när det gäller livet i övrigt. Det är en stor styrka att inte måsta ha det bästa, att klara av att vänta på belöningen, att svälja att ”sämre människor” åker omkring i finare bilar.

Det enda jag har gjort riktigt bra, och det som gör min fru till en riktig ekonomisk vinnare, är att vi nöjer oss med lite mindre än man ska i ”vår position”. Lägenhet i förorten och en femton år gammal bil är inget som imponerar på någon. Men vi tycker att vi har ett fantastiskt liv och kommer fortsätta med det, även om folk inte blir imponerade förrän vi drar oss tillbaka från arbetslivet långt innan ”pensionsålder”, eller tar ett sabbatsår och bosätter oss utomlands, eller nåt.

Flyttar sparpengarna till Santander

Jag säger som Jan Boris Möller i en gammal reklamfilm: Det här får jag betalt för att säga, men det spelar ingen roll, jag använder ju Santanders buffertkonto i alla fall.

Jag har tidigare resonerat om varför jag är så ”björnig” av mig i dessa tider. I korthet har det att göra med att jag:

  • är osäker på var börsen står
  • inte hittar några aktier jag känner starkt för just nu
  • senaste året har varit väldigt osäker på mina framtida inkomster
  • vill bli husägare inom 3 år

Min fru har ju ganska mycket sparpengar så även hon kommer att byta till Santander. Eftersom vi troligen snart kommer att köpa hus ser vi ingen större anledning att betala av lånet innan dess. I synnerhet inte när sparräntan är ungefär samma som låneräntan. Just nu har vi 2,35% i bolånet på SEB och 2,5% på buffertkontot hos Santander!

Vi har tillsammans ungefär en miljon på sparkontona idag. Ränteskillnaden mellan vårt förra sparkonto och Santanders är 0,3 procentenheter, vilket gör 3 000 kronor före skatt, alltså inga stora pengar. 3 000 spottar jag dock aldrig på, men viktigare än det är just känslan att sparräntan matchar låneräntan. Det ger mig frihet att inte stressa med återbetalningen av lånet och istället ha pengarna på sparkontot för husköp eller eventuella investeringar.

Närmaste målet är alltså att ha 1,4 miljoner på sparkontona för att matcha bostadslånet. Då kan vi i alla fall känna oss skuldfria ett tag (tills vi köper hus). Ah, glömde CSN, men det matchas av vad som är kvar på börsen.

Varför är alla fb-vänner sossar?

Först var det vackra humanistiska värderingar, för människors lika värde, mot invandrarfientlighet och homofobi.

Nu tycker folk tydligen att de betalar för lite skatt, för det har blivit populärt att säga att det inte behövs mer skattesänkningar och att gränsen för statlig skatt inte ska höjas.

Felet med detta resonemang är dock att det inte handlar om vad enskilda individer tycker är tillräckligt att leva på, det handlar om när vi har ett fungerande skattesystem, där folk vill arbeta och blir belönade för att ta ansvar och visa framfötterna.

Om sjukvården är ineffektiv och staten inte får in tillräckligt mycket pengar från företag och människor som arbetar är inte lösningen att höja skatten! Det KAN vara att sänka skatten, men det spelar ingen som helst roll huruvida du är nöjd eller inte som det är!

Men det går inte att säga det på fb då blir man fb-mobbad. Av samma anledning som det inte går att säga att invandringen har en övre gräns. Såna uttalanden får folk att tro att man hatar fattiga eller invandrare, även om det inte har något med saken att göra.

Framtiden och delmål

Nu när jag  har uppnått mitt första delmål på en miljon i nettoförmögenhet så går resan vidare mot familjens gemensamma mål på en miljon brittiska pund, ca 10 miljoner svenska kronor. På vägen dit är delmålen en halv miljon dollar, en halv miljon pund och en miljon dollar.

Eftersom frugan också har sparat duktigt hoppar vi raskt över tvåmiljonersstrecket, plus att vi börjar räkna bostädernas riktiga värde, vilket göra att vi till och med kommer över tremiljonersstrecket på en gång. För att inte behöva jaga ett rörligt mål sätter vi nästa delmål till 3,5 miljoner svenska kronor, för att motsvara en halv miljon $US. Det bör slås någon gång i sommar.

Frågan är när vi kan nå vårt gemensamma slutmål? Även om det i mina öron låter högt kanske vi måste sätta slutmålet ännu högre, eftersom bostaden räknas in. Vi skulle ju kunna bo i hyresrätt och ha hela nettovärdet som arbetande kapital men det är inte troligt. Istället kanske vi någon gång börjar räkna i arbetande kapital istället. Anledningen till att vi inte gör det nu är att våra bostäder faktiskt är en sorts alternativa investeringar och inte frikopplade från aktier och sparkonton.

Starta eget investmentbolag?

Jag har slarvat bort lite pengar i min firma och skulle behöva hjälp med hur jag bäst ska kunna tjäna tillbaka det.

Jag har lånat ut 200 000 kronor till ett av företagen och utsikterna är inte alls särskilt bra att få tillbaka dem genom den vanliga verksamheten. Jag funderar istället på att sälja alla våra aktier, öppna ett aktiekonto på firman istället, låna ut mer pengar till firman och sedan när aktierna utdelar och går upp betala ut ränta samt återbetala lånet till oss.

Hur blir skatteeffekterna? Vad är över huvud taget fördelarna och nackdelarna.

Tacksam för svar!

Skatteverket gjorde mig till miljonär innan 40!

Som ekonomibloggare borde jag ha bättre koll på vad som skulle komma i skatteåterbäring, men det blev 25 000 kronor, vilket gott och väl puttar mig över miljonstrecket innan jag har fyllt 40.

Som jag har antytt kommer det att rasa in mer pengar närmaste tiden också, så vi är väl på gång mot våra nästa, nu gemensamma, mål i familjen.

För en gångs skull ska jag fira födelsedagen ordentligt och bjuder mina vänner på lite fest. Det går på ca 15 000, vilket givetvis skulle varit otänkbart om jag inte hade mentalt förberett mig på det i något år, för att i hemlighet (tillsammans med er) fira att jag också klarade mitt delmål.

Klarar vi en miljon dollar innan 50 ska vi också fira. En halv miljon pund ska vi ta innan 45. En miljon pund får väl bli till 55 då, men jag får göra en närmare uppskattning för att sätta en tid på dessa delmål.

Graf över utvecklingen

Så här ser grafen ut över utvecklingen från 167 000 till en miljon i nettovärde.

Som synes har jag inte attackerat lånen. Faktiskt tvärtom eftersom jag ökade på lånet 2012 för att köpa sommarhuset. Jag har ju haft som inställning att hellre satsa på högre avkastning via aktier istället för att spara in på låneränta. Det syns knappt att skulden sluttar svagt nedåt, men det är studielånets avbetalning på ca 1300 i månaden. Nu lutar jag åt att vi ska bli skuldfria istället. Men jag vet inte…

Privatekonomi (1)

 
Gratisbio - Gratis shopping [Reward]

Månadsrapport, november 2013

Gratisbio - Gratis shopping [Reward]

Första tidsetappen! Nu skulle jag alltså ha nått målet 1 000 000 kronor. Privatekonomi

Så jäkla nära! Jag misslyckades faktiskt, men eftersom jag helt säkert vet att jag tar ett rejält steg förbi miljonen nästa månad deppar jag inte.

Den andra viktiga saken som kommer att hända är att jag slår ihop redovisningen med frugan och kommer alltså direkt att komma upp i över 2,5 miljoner i nettovärde. Till råga på det har vi kommit överens om att hålla rättvisande värderingar på bostaden och sommarhuset, vilket kommer att trycka upp det ca 650 000 till. Nog om det, vår fortsatta resa blir ett nytt kapitel.

Det blir rejäla utgifter i december också, med födelsedagsfest, överdådiga julklappar och sånt, men med den bonusen som kommer in kan jag hantera det. Dags att fira första etappen helt enkelt.

Att det blev så mycket som 47 699 plus denna månad beror på att styrelsearvodet kom in (ca 7 000), börsen gick bra (ca 9 000) och räntan kom in från ett av aktiebolagen (9 000).

Jag har sålt lite aktier och tagit ut 130 000 ur depån. Dels för att jag inte känner mig så säker på marknaden och på vad jag vill äga, men också för att jag gärna, tillsammans med frugan, ska bygga upp ett sparkonto med lika mycket cash som vi har i lån, innan vi kastar oss in i husmarknaden. Vi har också ett utbygge på sommarhuset som måste finansieras, men det kan nog kassaflödet fixa. Målet är alltså att i princip ha bostadstillgångar på sammanlagt 3 miljoner, utan lån, innan 2014 är över.

Försäljningen:

HB: 8 608

AB1: 15 163

AB2: 19 730

Känn er fria att gratulera mig till uppnått mål lite drygt 3 år efter bloggens start, även om det tekniskt sett egentligen dröjer till nästa månadsrapport.

Ska självklart fira med frugan!

Tillägg: 
Var lite slarvig. Här kommer mer detaljer om hur det gick till att nå första miljonen.

Även om jag började blogga september 2010 så gjorde jag min första månadsrapport för mig själv 2009-10-01.

Nettot låg då på 166 599 kronor. Första publicerade månadsrapporten visar ett netto på 348 965.

Snittökningen per månad blev 16 500, men förstörs ju en hel del av det senaste årets knas med tjänstledighet. Innan låg den på ca 20 000. Till reglerna hör att värdeökning på bostäder eller företag inte bidrar till detta, det kommer endast genom sparande och börsen.

Det är mycket som har hänt under denna tid och mitt fokus har svängt lite. Det finns säkert tio inlägg att skriva om hur min syn på saken har utvecklats sedan starten.

Gratisbio - Gratis shopping [Reward]