När man är ekonomiintresserad och söker partner upptäcker man att det i princip finns tre huvudtyper vad gäller sparande:
- Slösare, kan inte spara och är svår att få med sig. Saknar alltid ekonomiska mål.
- Normal, sparar inte mycket men tar inte krediter och är inte slösaktig. Saknar oftast ekonomiska mål.
- Sparare, sparar oavsett inkomst, tar inga lån förutom boende. Har ofta ekonomiska mål men inte alltid.
Det finns också tre typer vad gäller inkomst:
- Betydligt lägre inkomst än dig.
- Ungefär samma inkomst som dig.
- Betydligt högre inkomst än dig.
Vad jag förstår så förekommer kombinationerna av de tre sparandetyperna och de tre inkomsttyperna helt fritt, utan vidare koppling till varandra. Riktiga höginkomsttagare kan självklart slösa lite mer, men när det kommer till huruvida de tar billån eller inte och om de har pengar i slutet på månaden, har det mer med inställning att göra än inkomst.
Visst är det så att kärleken är blind och övervinner allt, men om det inte matchar riktigt, i synnerhet vad gäller inställningen till pengar, kommer det troligen förr eller senare att bli problem.
Det som gäller för mig är att jag är en sparare och min fru är normal. Hon har betydligt högre lön än jag.
Det funkar väldigt bra och leder inte till några större slitningar. Vi ”slösar” mer än jag skulle vilja ibland men eftersom hon tjänar så mycket mer så ger det henne lite mer tryck att få igenom det, tycker jag.
Var ligger ni i denna förenklade modell och hur funkar det?
Jobb och Firma 
Johan
Dec 23, 2013 @ 09:17:57
Det är bra i alla förhållande när det finns lite olikheter
annars är risken att det blir extremt
slösa+slösa = skuldfällan nästa
spara+spara = risken att personerna sitter hemma för det kostar att träffa och umgås med folk.
nu tänker jag extremt åt båda hållen
men jag har exempel där några gick på toaletten innan de gick hem från sina ”vänner” för då spara de vattnet från deras egen toalett ……
jag kan säga att ingen ingen som vill umgås med paret mer ..
Mvh Johan
jobbochfirma
Dec 23, 2013 @ 15:34:49
Det var det extremaste snålexemplet jag sett!
”Jag hjälper henne att spara och hon hjälper mig att ha ett liv”
Så var det någon som sa och frugan i synnerhet tycker att det passar bra för oss.
Lundaluppen
Dec 23, 2013 @ 13:11:02
”Jag är en slösare”, ser ut som ett skrivfel där 😉
jobbochfirma
Dec 23, 2013 @ 15:32:47
Oj! Tack det var verkligen fel.
Även om jag känner mig som en slösare på senaste tiden så är det sparare det ska vara. Ändrat nu.
Player
Dec 24, 2013 @ 18:35:19
Intressant och påkallat inlägg såhär under kommersialismens högtid med julklappar och allt vad heter inköp.
Personligen så är jag en sparare/sparare som lägger undan 50 procent varje månad. Jag är 25 år och på tok för medveten om sparande och vad det har för effekt på sikt så det tar emot att spendera pengar. MEN när jag väl gör det så lägger jag pengarna på kvalitativa saker. Något jag vill höja varningens finger åt är att vara ´dumsnål´. Att man kanske tjänar 30K netto men ändå köper budgettvål, eller billigaste bara för att spara ett par kronor. Det mesta måste man väga mot alternativkostnaden. Tjänar man bra så måste man, även om man är sparare, att få tillåta sig själv ett schyst liv emellanåt. Jag är faktiskt lite osäker på om den här frågan är skild från eller lika med den som jobbochfirma väckte häromdagen vad gäller vilken standard man är nöjd med. Att köra runt i en ny bil eller en femton år gammal. Hur som, ägna en tanke åt det i vart fall.
God Jul!
jobbochfirma
Dec 26, 2013 @ 01:16:09
Ja kvalitet är inte mindre viktigt för sparare, men var och en gör nog sina egna val om vad som är viktigt att ha kvalitet på och vad som inte är det.
Tack för dina insikter Player, jag ska klura lite mer på det.