Jobb och Firma

Jag läser i DI.se idag om att Bjurfors med hjälp av Opinion Stockholm frågade folk på stan:

Vad tycker du om följande åtgärder för att kyla ned bostadsmarknaden?

Rubriken på di.se lyder:

Så vill stockholmarna kyla ned bostadsmarknaden

Men jag tror egentligen att de svarar vad som skulle vara lättast att svälja för dem själva. Det som direkt drabbar resultatet i den egna ekonomin är avskaffande av ränteavdraget och att faktiskt höja räntan, men detta har inget att göra med vad de tillfrågade tror kyler bostadsmarknaden.

För det första är inte ens de som bör vara intresserade av att kyla marknaden särskilt intresserade. Det är egentligen alla som inte redan bor i sitt drömhus, men de känner sig som bekant rikare och tycker att de har råd att köpa ett ännu större hus nästa gång för att deras har stigit i värde. Fler kanske borde tänka som jag, att mitt framtida drömhus blir billigare om det blir tuffare krav.

Men folk är lite ego och lite kortsiktiga. De vill inte att det de har ska falla i värde och de bryr sig absolut inte om de som ska in i bostadsmarknaden.

Hade varit kul att ställa samma fråga enbart till de som står utanför bostadsmarknaden.

Vad är mitt svar?

Jag gillar inte amorteringskrav utöver de som bankerna satt i praktiken nu med amorteringskrav ned till 75% av marknadsvärdet.

Jag tycker definitivt att ränteavdraget ska avskaffas, det är precis som Cornucopia? säger – ett bidrag till bankerna. Men det får stora följder så det bör göras i steg och det bör göras nu när räntan är låg. Det kan definitivt utlösa bubbelsmällen.

Bolånetaket gillar jag också, men det finns väl redan och är 85% av marknadsvärdet? Det kräver att man har en ordentlig kontantinsats eller tar ett svidande blancolån. Helt okej åtgärd men jag vet inte om det måste ner så mycket mer än så.

Höjd ränta vet jag inte ens hur det skulle gå till. Ska man frikoppla boräntorna från styrräntan eller ska man tvinga styrräntan att vara omotiverat hög? Nej, det låter inte som något jag vill ha in förrän i nödfall.

Marknadshyror är jag för mest för att man då får bort mycket av svartuthyrningen och den konstiga situationen i innerstan. Det finns något gammalt socialistiskt över hyrorna och någon konstig sanning om att vem som helst ska kunna bo billigt mitt i stan bara för att man har haft tur. Men i sanning hyr dessa tursamma fattiga människor ut till gäster i storstan för 4 gånger hyran, vilket gör att det blir fel personer som skor sig. De som skor sig bör vara de som vill bygga nya hus och upprusta gamla.

En sak till angående barns pengar (typ veckopeng). I inslaget i Plånboken, som jag refererade till i förra inlägget, föreslår de bland annat att man kan få extra pengar om man gör EXTRA arbete i hemmet. Men här liksom i många andra sammanhang trycker de på att det måste vara just extraarbete och att det måste ingå att man hjälper till hemma med vardagligt arbete. Till exempel ingår det att man ska städa sitt rum men man får betalt för att tvätta bilen.

Detta måste jag vända mig emot även om jag förstår deras avsikt. Jag tycker också att alla i en familj ska hjälpa till utifrån sin förmåga (man hjälper till mer när man blir äldre). Men alla som lägger fram detta verkar glömma är att om man inte ”betalar” för dessa grundläggande arbeten men ändå ger veckopeng så ger man alltså ett ”bidrag” utan motprestation och har alltså inget att sätta emot när barnen försöker komma undan.

Själv kommer jag nog att säga vilka arbeten som ingår för att få veckopengen. Det blir liksom ett minimikrav på arbete för att få sin ”lön”. Ur ett pengafilosofiskt synsätt ser jag mycket hellre veckopeng som en lön än som ett bidrag.

Problemet kommer om grabben vägrar göra sina plikter och skiter i att han inte får pengar. Då måste jag ju ändå förklara för honom att man måste hjälpas åt i ett hushåll, inte att man bara gör dessa saker när man vill ha lite pengar.

Med detta resonemang har jag alltså lite större förståelse för att man har en grundnivå som man inte får ”betalt” för. Å andra sidan så kommer man nog fram till samma sak om ens barn i det fallet vägrar att göra sina sysslor. Då kommer föräldrarna ofelbart att hota med sanktioner, som att ta bort veckopengen och kanske även annat.

Så till sist är det nog samma resultat i bägge scenarier, men i min modell kallar man det ”lön” för sitt hemarbete. I den andra modellen liknar det mer ett bidrag som man får bara för att finnas till och det är inte en inställning jag vill lära min son, ”medborgarlön” i all ära.

Självklart har jag lyssnat på poddversionen av alla program från Plånboken i P1.

I senaste avsnittet pratar de om att lära barn om pengar. En liten pojke valde att få ”årspeng” istället för månads- eller veckopeng. Intressant koncept tycker jag. Då lär de i alla fall förstå det där med budget i slutändan. Kan dock bli smärtsamt när pengarna är slut och det är många månader kvar på året…

Själv ser jag väldigt mycket fram emot att få se hur junior upptäcker pengars värde och att få lära honom att spendera och spara klokt.