Jobb och Firma

Frugan fick alltså några veckor innan vår son kom ett erbjudande om en ny tjänst. Den är egentligen lägre organisatoriskt men mycket mycket större i avseende på inflytande och budget.

Men hennes nuvarande chef kontrade genom att erbjuda henne en skräddarsydd utvidgning av hennes nuvarande roll. I båda dessa är det underförstått att det blir en ganska väsentligt höjd lön men de är inte villiga att prata pengar för att det inte ska ha en för stor inverkan på beslutet.

Hon försökte ett par gånger säga nej till den nya tjänsten men det var inte så lätt… Farhågor om utökat resande och hur ett nytt tufft jobb skulle påverka föräldraskapet togs om hand av en mycket senior person inom företaget som bedyrade att min fru var som skapt för denna roll och att det inte ska vara några problem att kombinera med att vara en bra förälder.

Nu är det alltså klart och hon börjar inom den nya organisationen efter mammaledigheten. För vår familj innebär det lite mer ansvar på mig för vårt barn. Lönemässigt kan jag bara gissa än så länge, men det blir troligen minst en miljon i grundlön, alltså 83 000 i månaden. Tillsammans har vi så fall en grundlön på drygt en och en halv miljon, plus upp till en miljon i bonus.

Detta innebär faktiskt ännu ett nytt kapitel i våra liv. Frun har ett absolut kvitto på att hon har lyckats och att hon har en lysande framtid inom företaget. Jag accepterar att det inte är genom mitt nuvarande företagande som vi ska bryta oss fria från våra anställningar.

Här står vi nu, med det klassiska problemet för övre medelklass, mycket pengar men för lite tid.

Är det förresten korrekt att kalla oss övre medelklass? Vi bor som arbetarklass och har bil som en tjackpundare. Det är bara inkomsterna som är så höga att det inte går att säga annat än övre medelklass.

Nytt jobb och man försöker lära känna de nya kollegorna. Då händer det att man pratar boende förstås. De enda alternativen jag stöter på är lägenhet i stan eller hus i förorten.

När jag säger att jag bor i lägenhet i icke närforort blir det lite konstig stämning. Det kan gå till så här:

– Och var bor du då?
– I XXX.
– Jaha, i hus då eller?
– Nej, lägenhet.
– Jaha. Vad gör din fru?
– Hon har en ledande roll i ett multinationellt företag.
– Ojdå?!

Men det är sant, va i hela friden gör vi så långt under ”vår nivå”? Jo, dels har det gått uppåt ganska fort för oss men vi är också den sortens människor som förstår att sju miljoner för ett hus inte är låtsaspengar. Det är riktiga pengar som kanske inte måste betalas tillbaka men man måste ha möjlighet att betala tillbaka dem, oavsett vad som händer.

Det finns två huvudscenarier man måste ta hänsyn till i riskbedömningen.

1. Någon av oss, eller båda två, blir av med jobbet och misslyckas att hitta något nytt i samma lönenivå.

2. Bostadspriserna faller drastiskt, t.ex. 50% vilket inte är helt orimligt i stockholmsområdet.

Om 1 inträffar kan man ju alltid sälja huset och skala ner sina utgifter. Det funkar i realiteten så länge man får mer för huset än man har belånat. Vi lånar inte högre än 75%, så om priset inte faller mer än så har vi i alla fall inte nettoskuld.

Om 2 inträffar men inte 1 kan vi alltid bo kvar och fortsätta må gott, eller byta upp oss till det ultimata drömboendet.

Om både 1 och 2 inträffar innan vi hinner vidta åtgärder så blir det problem. I ett nationellt eller internationellt krisscenario är det inte otroligt att dessa inträffar på samtidigt. Då har vi inte tillräckligt stor inkomst för att bo kvar samtidigt som bostaden är värd mindre än vi har lån på vilket gör att vi inte kan sälja.

Hur troligt är då scenario två? Ingen aning, vad tror ni?

Min fru har just fått den nya reviderade lönen. Återigen blev hennes betyg högsta möjliga men denna gång ledde det inte till maximal löneförhöjning eftersom hon redan låg i övre delen av spannet för den tjänsten. Men 6% eller 4 000 kronor blev det, vilket inte är fy skam det heller. Hennes årliga löneförhöjning blev alltså större än min totala ersättning för styrelsearbetet förra året, bara som en jämförelse.

Total lön nu 76 000:-

Eftersom hon aldrig är nöjd i sitt yrkesliv gillar hon inte att ”fastna” på denna nivå, utan siktar mot högre positioner där det också är andra lönenivåer som gäller.

Själv står jag bara och gapar och är glad att jag kan bidra till vår privatekonomi genom att vara sparsam och ha lite koll på hus och hem.

Som föräldrar gör vi en stor ekonomisk omsvängning. Jag trodde nog i min enfald att kostnaden för barnen mest var faktiska kostnader som mat och saker, men för oss blir den absolut största delen utebliven inkomst.

Vi tjänar pengar som gräs men är inte så intresserade av att göra karriär, eller är åtminstone mycket mer intresserade av att softa med avkomman. Det svenska systemet ger oss frihet att bestämma mer över vår egen tid och det gör vi! Vi kommer att kunna ta långa sommarsemestrar och även ledigt runt jul och andra högtider.

Men pengarna…

Ni kanske tror att jag sörjer dessa uteblivna pengar men jag känner glädje att vi har det så bra och att vi varit duktiga att skaffa en ordentlig buffert. Den bufferten gör inte att vi kan sluta jobba men den ger oss ordentligt med svängrum och många valmöjligheter.