1000 visningar

I förrgår var första gången någonsin bloggen haft över 1000 visningar på en dag, enligt wordpress statistik, även om det varit nära många gånger tidigare.

Skulle vara kul om några andra ekonomibloggare redovisade sina siffror. Cornucopias får vi ibland men inte någon annan jag följer. Skulle tro att de största jag följer är 4020, Lundaluppen, ägamintid och Per Penning.

Ger bort mina webbshoppar

Jag publicerar ibland mina inlägg långt efter de är skrivna och ibland hinner jag glömma bort att jag redan skrivit om en sak. Här kommer alltså ett inlägg till i samma ämne som det förra.
Frun har satt ner foten och jag kan inte göra annat än att hålla med. Mina butiker har blivit kvarnstenar kring min hals. Ja, visst har jag byggt upp något som ser ut att ha ett värde, men inte tillräckligt stort för att fortsätta driva när vi har så mycket annat på gång. Den reella avkastningen är i princip noll och inte ens den potentiella avkastningen kan mäta sig med våra förvärvsinkomster.
Mina mål med företagen var att driva dem på heltid och frigöra mig från anställning. Det har inte lyckats hittills och nu har jag så dåligt med tid att jag inte skulle klara en betydande omsättningsökning.
Målet är alltså i förlängningen att frigöra min tid och kunna bestämma mer över den själv. Det kan givetvis ske på andra sätt, till exempel genom att vi har en förmögenhet som avkastar bra.
Hur som helst vill jag avveckla och jag tror inte på att sälja. Företagen är helt enkelt i för dålig kondition för att få något för dem. Istället är jag beredd att ge bort delar av dem, till vänner som jag vet vill driva eget och som kanske kan göra något bra av det.
Fördelen för dem är att få prova på utan att betala med mer än deras arbete. För mig är fördelen att vi kan fortsätta med butikerna utan att vara bunden till dem och utan att behöva dra i allt själv.
Jag tänker mig att ge bort ca 10% av omsättningen. Helst skulle jag vilja dela vinsten men det är svårt i ett företag där vi redan har ett stort lager och det är en massa intäkter och utgifter som inte har med denna verksamhet att göra. För att det ska bli lättare att handha och lättare för dem att se vad de tjänar så kör vi nog en procentsats av omsättningen.

Skänker mina företag

Något måste hända. Jag klarar inte av att driva mina företag och jag tjänar inte tillräckligt på dem för att hyra in någon. Inte heller skulle jag kunna få särskilt mycket vid en eventuell försäljning. Lösningen skulle kunna vara att jag tar in en vän och hans fru som partner i företaget. De skulle kunna betala genom utebliven utdelning, till exempel att köpesumman är 50 000 för deras del och jag tar 50 000 i utdelning efter ett år medan de inte får något. Andra året skulle vi dela lika på överskottet.

Delägare i företaget orkar jag inte ha, det är bättre att vi skriver ett avtal att vi driver verksamheten tillsammans och att de fakturerar firman sin del av överskottet.

Skulle vilja prata öppet

Jag vet inte vad det är hos mig som gör att jag har en önskan att prata om vad vi tjänar och sparar. Eftersom det är ett ganska stort intresse är det väl bara naturligt men det är inte så lätt att prata om. Tänk om du var fotbollstokig men aldrig fick prata fotboll med folk du hänger med…

En helt annan sak
Det är lite speciellt att prata boende med mina kollegor, de är nämligen oftast inte i samma liga. Situationen är nämligen den att de troligen tjänar ungefär som jag eller lite bättre, men deras fruar tjänar mindre. I och med att jag bara drar in kaffepengar i förhållande till min fru har vi också lite större frihet i val av boende.

Det blir ganska mycket husprat men de tror att jag skojar när jag nämner vilka hus vi ska titta på. Ombildningar eller lyckad klättring på boendestegen är vad folk tror ligger bakom.

En av dem pratade länge och ingående om hur de köpte i Hammarby sjöstad för tio år sedan och hur de nu skulle vilja ha en större lägenhet i samma område. Han berättar att om de hade gjort som många de känner och köpt något litet och sedan bytt upp sig efter hand så skulle de ligga bättre till än att som de gjorde köpa en halvstor på en gång. Han menar att det skulle ha frigjort mer pengar.

Jag förstod inte riktigt men jag tror att lånetaket ställer till det för dem. Men det är ganska patetiskt att ha varit med om en sådan fantastisk värdeökning och sedan ändå inte ha råd med 15% av värdet på en ny bostad.

Han menade att de som bytt upp sig så fort de har råd har maximerat sin hävstång, vilket jag kan hålla med om. Men det är bara folk som inte håller på med riktig investering som vågar hålla på så. En av de svåraste sakerna att fatta som investerare är risk.

Kollar mer på kontanterna

Eftersom husplanerna är verkliga nu duger det inte att bara se på månadsrapportens fluffiga totalvärde. Det går nämligen inte att realisera utlåningen till företagen eller värdet på sommarstugan hur som helst. Viktigare då att hålla koll på kontanterna, eftersom det är de som styr hur mycket hus vi vill köpa. Vi vill nämligen inte ha mer än max 75% i belåningsgrad och det är bra om vi kan behålla sommarhuset obelånat. Ännu bättre om vi kan köpa hus utan att vara tvungna att sälja lägenheten först. Kanske till och med hyra ut lägenheten under en övergångsperiod och tjäna 5000 i månaden, men det kanske är girigt.

Därför har jag nu sålt av resterande innehav för mig och frugan. Frugan vill ha lite kvar i ett speciellt företag men det lägger vi på ett nytt gemensamt ISK istället.

Företagen kommer inte att bli matade med några mer pengar, så förhoppningsvis ska ni trots föräldraledighet få se sparkontot växa hyfsat. Lite mer renovering på sommarhuset blir det dock, men det får vi ta i språnget.

Eftersom vi är beredda att köpa hus för upp till 75% belåning så kan man säga att vi för varje sparad hundring kan öka huspriset med 400. Just nu har vi ca 1,4 Miljoner i kontanter, vilket skulle betyda ett hus för 5,6 miljoner. Ett enkelt hus i de trakter vi letar.

Jag letar hela tiden efter tekniker för att motivera mig själv och i första hand frun. Jag tror att en graf på kylskåpet som visar större och större husbudget varje månad skulle vara roligt.

Operation övertalning lyckad

Frugan fick alltså några veckor innan vår son kom ett erbjudande om en ny tjänst. Den är egentligen lägre organisatoriskt men mycket mycket större i avseende på inflytande och budget.

Men hennes nuvarande chef kontrade genom att erbjuda henne en skräddarsydd utvidgning av hennes nuvarande roll. I båda dessa är det underförstått att det blir en ganska väsentligt höjd lön men de är inte villiga att prata pengar för att det inte ska ha en för stor inverkan på beslutet.

Hon försökte ett par gånger säga nej till den nya tjänsten men det var inte så lätt… Farhågor om utökat resande och hur ett nytt tufft jobb skulle påverka föräldraskapet togs om hand av en mycket senior person inom företaget som bedyrade att min fru var som skapt för denna roll och att det inte ska vara några problem att kombinera med att vara en bra förälder.

Nu är det alltså klart och hon börjar inom den nya organisationen efter mammaledigheten. För vår familj innebär det lite mer ansvar på mig för vårt barn. Lönemässigt kan jag bara gissa än så länge, men det blir troligen minst en miljon i grundlön, alltså 83 000 i månaden. Tillsammans har vi så fall en grundlön på drygt en och en halv miljon, plus upp till en miljon i bonus.

Detta innebär faktiskt ännu ett nytt kapitel i våra liv. Frun har ett absolut kvitto på att hon har lyckats och att hon har en lysande framtid inom företaget. Jag accepterar att det inte är genom mitt nuvarande företagande som vi ska bryta oss fria från våra anställningar.

Här står vi nu, med det klassiska problemet för övre medelklass, mycket pengar men för lite tid.

Är det förresten korrekt att kalla oss övre medelklass? Vi bor som arbetarklass och har bil som en tjackpundare. Det är bara inkomsterna som är så höga att det inte går att säga annat än övre medelklass.

En helt annorlunda väg

Under mina första år som medveten sparare, tillika bloggens första år, var jag mest inriktad på företagande och långsiktigt investerande i aktier som min väg mot rikedom.

När jag träffade min fru var jag bara glad att hon också hade en hyfsad inkomst och inte var slösaktig, så att jag skulle slippa de problem som sånt kan leda till. Men när hon sedan fick ett toppjobb ändrades saker och ting lite. Jag hade kvar min dröm om företagandet men lite mindre tid att realisera det. Jag blir också mer och mer krass, och inser hur svårt jag har att i realiteten ta ut några pengar ur mina företag. Med barn blir det givetvis ännu mindre arbete med företagen och nu med ett mer krävande jobb är det ganska ohållbart.

Men drömmarna om rikedom dör inte. Visst sörjer jag lite att inte längre drömma om företagen, men vår gemensamma inkomst jämfört med våra levnadskostnader är svindlande hög och det finns bara möjligheter för framtiden.

Denna väg heter sparande och investerande, även om investeringen får vänta lite. Jag är feg eller klok angående marknaden, beroende på hur man ser det. Att vi definitivt köper hus inom tre år spelar förstås in då vi gärna använder våra sparpengar till att ha en lägre belåningsgrad.

Tidigare äldre inlägg