Under mina första år som medveten sparare, tillika bloggens första år, var jag mest inriktad på företagande och långsiktigt investerande i aktier som min väg mot rikedom.
När jag träffade min fru var jag bara glad att hon också hade en hyfsad inkomst och inte var slösaktig, så att jag skulle slippa de problem som sånt kan leda till. Men när hon sedan fick ett toppjobb ändrades saker och ting lite. Jag hade kvar min dröm om företagandet men lite mindre tid att realisera det. Jag blir också mer och mer krass, och inser hur svårt jag har att i realiteten ta ut några pengar ur mina företag. Med barn blir det givetvis ännu mindre arbete med företagen och nu med ett mer krävande jobb är det ganska ohållbart.
Men drömmarna om rikedom dör inte. Visst sörjer jag lite att inte längre drömma om företagen, men vår gemensamma inkomst jämfört med våra levnadskostnader är svindlande hög och det finns bara möjligheter för framtiden.
Denna väg heter sparande och investerande, även om investeringen får vänta lite. Jag är feg eller klok angående marknaden, beroende på hur man ser det. Att vi definitivt köper hus inom tre år spelar förstås in då vi gärna använder våra sparpengar till att ha en lägre belåningsgrad.
Senaste kommentarerna