Ekonomiskt oberoende?

Vad behövs för att vara ekonomiskt oberoende? Denna fråga ställde Angelica i sin blogg. Mitt svar nedan. Vad gäller för dig?

Vårt mål är 10 miljoner, för att vi åminstone teoretiskt skulle kunna leva ganska bra enbart på avkastningen.

Men det kan vara lite jobbigt att sikta på slutmålet när det är så stort och långt borta. Jag brukar då trösta mig med att vi kan få det väldigt mycket bättre bara genom att nå halvvägs. Att som du nämner kunna ta både vinter- och sommarsemester, till exempel.

En annan sak jag brukar se fram emot är att, även om man bara kommer nära att bli ekonomiskt oberoende och ändå måste jobba litegrann så blir intjäningen så mycket mer effektiv. Om min fru tjänar lite extra nu så betalar hon 55% i skatt (alltså efter arbetsgivaravgifterna till och med). Men om hon bara skulle jobba ett par månader om året och hålla sig under statlig skatt skulle hon kunna landa på ungefär hälften i skatt. Vår levnadsstandard skulle då samtidigt hållas uppe av avkastningen, enligt planen.

De små utgifterna?

”Det är inte de stora inkomsterna som gör en rik, det är de små utgifterna”. Så brukar det ju heta och det ligger mycket i det. Men inte allt. Vad man först och främst ska utläsa från det är att göra av med mindre än man får in. Förstås…

Vad man inte ska uttyda är att det är viktigare att putsa sina egna fönster än att jobba över. I alla fall om man tjänar avsevärt mer än fönsterputsaren.

När man har ett välbetalt jobb kanske det handlar mer om att utvecklas där och kanske jobba över eller ta hand om sin karriär. Har man dessutom sidoprojekt som kan ge avkastning är det ännu viktigare att inte fastna i dagligt slit som någon annan skulle kunna göra.

Man brukar ju prata om vad en latte om dagen kostar och vad man skulle kunna göra istället. 300 latte om året för 40 kronor styck blir 12 000, vilket absolut är mycket pengar, men om min fru gör ett bra jobb och ökar sin bonus med 10 procentenheter innebär det 100 000 före skatt och 45 000 efter, alltså 3 latte om dagen, varje dag.

Jag pikar henne ibland för alla latte hon köper men säger också att det är upp till henne om hon vill unna sig det, jag vill bara att hon ska veta vad det kostar i längden.

Såld innan visning

Är så trött på denna husmarknad. Man vet att det inte är rätt tid att köpa när husen går innan visning, en miljon över acceptpriset!

Vi har ännu en gång bestämt oss för att vi har det bra där vi är och att vi inte vill flytta inom ett år eller så.

Så handlar jag nu

Sparsamhet är en dygd, det tycker jag verkligen, men man ska inte blunda för fallgroparna till dumsnålheten!
Ibland försöker jag göra research på bästa pris och bästa prisvärdhet på olika produkter, men jag blir oftast så översköljd av motstridig och svårtolkad information att jag inte är ett dugg visare efter det.

Nu provar jag en annan taktik. Igår var jag på Kjell&Company, en butik jag föredrar för deras kompetenta kassaservice. Jag hade väldigt mycket att göra på kort tid så det var skönt att bara rapa upp min lista på 6 olika artiklar och fråga efter den bästa av varje. Ingen mer tanke än så ägnade jag.

Mina husgudar

Jag ska designa om mitt liv och det kommer troligen helt att bygga på följande principer (böcker):

Getting Things Done – Ett effektivitetssystem baserat på bondförnuft, av David Allen
48 Days to the work you love – Gilla det du gör eller gör det du gillar, av Dan Miller
The four hour body – Bryt ner hälsa och träning för maximal effektivitet, av Tim Ferris
The four hour work week – Skär bort, automatisera och delegera för ett lyckligare liv, av Tim Ferris

När torskrädslan går till överdrift

Pratade boende med en kollega idag. Han förklarade att han var livrädd att göra köpa dyrt, vilket vi nog kommer att göra. Istället köpte han billigt och ”bygger värdet organiskt” på sin bostad, genom renovering och utbygge.

För oss ekonomibloggare låter detta givetvis sunt, men om man ser på det i ett lite större perspektiv kommer han alltså att bli tvungen att
1. bo mindre och sämre än han skulle vilja
2. jobba hårt med ”förädlingen” eftersom han inte kostar på sig att ta in hantverkare.

Till saken hör också att han är både en väldigt eftertraktad konsult och har egna anställda. Han sitter på spetskompetens som inte kommer att gå ut under hans livstid och har med andra ord mer jobbsäkerhet än de flesta.

Ett mycket troligt scenario är att han kommer att dö mycket rik men kommer att jobba alldeles för hårt för det.

Inte utbrändhet – cancer

Min partner i företaget var inte utbränd den här gången. Orkeslösheten, yrseln och illamåendet var inget psykiskt. En av mina bästa vänner och min firmapartner har långt gången cancer som har spridit sig och hans tid är utmätt.

Jag mår dåligt och det finns inte ord för att beskriva hur jag lider med honom och hans fru. I all den lycka och det flyt jag och frun har haft kan jag inte fatta att detta händer en som verkligen är värd allt gott.

Men det är fortfarande en ekonomiblogg så jag skriver om de ekonomiska aspekterna i detta.

Först och främst tänker jag på alla som opponerar sig genom sparsamhet genom att säga, ”varför spara, man kan ju faktiskt dö imorgon”. Sant, och han är en sån som inte har sparat ett nickel i hela sitt liv. Tror ni att han är glad för det nu? Inte alls. Tvärtom skulle han vilja bli ihågkommen för sina insatser för sin nisch och gärna instifta något pris eller ett stipendium, men det finns inte skuggan av en chans för det eftersom han inte äger nåt. Vårt företag räcker inte långt.

Ingen vet hur lång tid han har kvar, men de kommer i alla fall att vilja bocka av några saker på sin ”bucket list”. Göra några resor till exempel, men hur lätt är det när man inte har några pengar.

Hade han haft barn hade han väl fått göra en ”Breaking Bad” eller nåt, men nu lämnar han bara efter sig en högavlönad fru som definitivt kan ta hand om sig själv.

Sparande till barn

Nu när det äntligen har blivit aktuellt för mig tänkte jag ta upp sparande till barn (eftersom jag själv äntligen är pappa).

Det är rent ut sagt ett jävla tjat om sparande till barn när man läser allmänna råd om familjeekonomi och till och med när man man tittar på Lyxfällan.

Men det finns väl inget ont i att spara till barnen, kanske ni tänker? Men det finns det! Visst kan jag se många fall i Lyxfällan där sparande egentligen inte är sparande, det är mer sätt att gömma pengar från sig själv, och i det fallet kan det vara vettigt att t.ex. mor- och farföräldrar kan sätta in pengar på ett konto som bara barnen kan röra, när de blir myndiga. Men tänk om barnen inte förstår att det är just en säker bil med mindre motor de behöver när körkortet är betalt, eller ännu hellre, en insats till ett boende istället för att vara kung på krogen i några månader?

Största anledningen till att jag inte kommer att gå med på att öppna ett konto i sonens namn är att det inte går att veta att han är redo att ta hand om pengarna när han är 18.

Anledningen till att jag själv inte sparar något specifikt till honom är att jag litar på min egen förmåga att ta hand om familjens ekonomi i sin helhet. Skulle vi komma på obestånd gynnar det sonen mycket mer om vi kan använda sparpengarna istället för att se dem inlåsta på ett konto.

Vill någon släkting ge pengar så får det bli ett separat konto som vi kontrollerar eller också får det vara. Får höra vad min pappa säger när jag berättar det för honom. Mina syskonbarn har nämligen fått ”egna” konton av honom.

Ska vi betala av bolånet?

Nu börjar vårt sparande bli löjligt!

Eftersom vi har letat hus tyckte jag att det var en god idé att ha lite kontanter på hand, så att vi inte behövde jonglera lägenhetsförsäljningen mot husköpet utan kunde köpa först och sälja när vi känner för det. Nu är vi inte så pigga på att köpa hus längre. Dels för att vi inte vill ha en massa extrajobb just nu men också för att jag tycker att marknaden är så tokig och det är galna budgivningar på de hus vi tittat på. Överhettning helt enkelt.

Jag tycker dessutom att börsen ser ganska dyr ut, i alla fall tillräckligt för att jag inte ska våga trycka in en miljon just nu. Möjligen gå en med lite månadssparande eller så.

Följden har blivit att vi nu sitter med ca 1,8 miljoner på banken samtidigt som jag har kvar bolånet på 1,4 M. Senast jag skrev om det här på bloggen var det inte ett problem eftersom jag hade högre ränta på sparkontot än på bolånet, men nu är det annorlunda och i skrivande stund har jag 1,75 på sparandet och 2% på bolånet.

En sak som kanske inte borde spela in är att jag har en extra bankdosa och ett kort jag aldrig använder bara för att jag har en separat bank för bolånet. Hade varit skönt att bli av med den banken.

Så, vad säger ni, ska jag betala av lånet?

I så fall kommer vi att äga ett fritidshus för 1M och en lägenhet för 2M, helt utan lån, men bara ha 400 000 på banken.

Vi är ganska riskrädda, både jag och frugan, annars skulle det vara kul att investera och låta avkastningen flera gånger om betala låneräntan.

JoF har stor tur!

Detta inlägg skrevs för ett bra tag sedan men har inte publicerats. Den här och några andra större händelser har jag undanhållit er, men jag hoppas att ni förlåter mig. Det mesta kommer jag förr eller senare skriva om, men det är inte alltid jag orkar eller vågar göra det på en gång. 

Jag fick ett hett tips att det var läge att söka nytt jobb. Sagt och gjort, jag sökte, mejlade, bollade CV med experter och utnyttjade gamla kontakter. En jäkla massa intervjuer senare fick jag ett bra bud.

Men jag avvaktade.

Det kom nämligen ut på mitt företag att de skulle skära ned genom frivillig avgång, och att det troligen skulle betalas ut ersättning.

Jag anmälde mig frivillig direkt och för mig kunde det inte gå fort nog. När papprena var påskrivna från gamla jobbet kunde jag skriva på för nya jobbet.

Nu har jag tre månaders ledighet tillsammans med fru och barn. Ett nytt bra jobb som väntar och dubbel lön flera månader efter det. Ibland ska man ha tur.

Inte ett sponsrat inlägg

Här kommer lite gratisreklam för en väldigt bra tjänst.
Eftersom vi kollar runt lite försiktigt efter hus har jag ögonen öppna för nyckelord som ”lånelöfte” och ”ränteförhandling”. Jag har redan tidigare skrivit om hur jag har fått ett lånelöfte på svindlande 7 miljoner för att köpa en 9-miljonerskåk. Men vad som inte funkade när jag gick till varje bank individuellt var att få ett tak på hur dyrt jag kunde köpa. Mest vill jag ha det för att det är kul att se hur mycket bolånetorsk man skulle kunna bli om man tar i.

När jag nu pratar med MittBolån.se berättar de direkt vilket max lånebelopp jag kan få, men inte nog med det, de kan även ta reda på hur mycket ränterabatt jag kan få hos banken som ger mig lånelöfte. Det skulle dock ta någon dag innan de fått svar från alla.

Så, vad blev svaret?

Jo, jag fick en smärre chock av att hon på stående fot kunde lova att vi fick låna 10 miljoner om vi ville. Eller ett huspris på 13 miljoner, men det får jag inte ihop eftersom vi inte har 3 miljoner i kontanter. Troligen menade hon 10 miljoner i bottenlån.

Det blir givetvis inte aktuellt för oss att låna så mycket, men jag bad henne kolla vilken ränta vi kunde få om vi lånade 7,5 på ett 10-miljonershus.

Bara så det är

Detta inlägg skrevs för ett tag sedan men jag orkade inte publicera då med rädsla för att ni skulle antingen tycka synd om mig eller tycka att jag beklagar mig. En väldigt svår balansgång det där, särskilt i perioder då man är känslig för både medlidande och kritik. 

Mitt liv har aldrig varit bättre, så känner jag ofta. Men jag är också under en oerhörd press, från många håll.

Frun sover inte ordentligt pga vår son, så jag avlastar varje kväll och tidig natt, plus hela nätterna på helgerna och större delen av dagen.
Jag har ett nytt jobb, första gången som konsult, med ett viktigt och tidskritiskt projekt där jag är ute på djupt vatten avseende min kompetens.
Mina företag går lite sämre och jag har tekniska problem i mina webbshoppar.
Min partner i ett av företagen är dödligt sjuk!
Lokalen för företagen kan sägas upp när som helst.
Frun vill att jag lägger ner företagandet för att få mer fritid och tid med familjen.
Min chef vill att jag är med på alla företagsevent kvällstid.
Min projektledare vill att jag jobbar mer.
Styrelsen i min BRF vill ha hjälp eftersom jag brukade vara ordförande.
Jag är ensam ansvarig för att styra allt med vårt sommarhus som håller på att byggas ut.

Det är fan mycket nu…

Låter som ett ultimatum

Detta inlägg skrevs för flera månader sedan och en del har hänt sen dess.

Nu har min fru tröttnat på mitt företagande. Hade jag varit spelberoende, druckit sprit eller haft hobbyer som tog all min tid hade det varit det som gjorde att frugan sa till på skarpen att det inte kan fortsätta, i alla fall inte nu när vi har barn.

Självklart har hon en poäng. Företagandet ger inte en särskilt bra extrainkomst och det tar ganska mycket energi från mig, även om det ger en del också. Jag vill ju ha mitt företagande kvar, det är min dröm om att någon gång kunna leva på det som fortfarande lockar.

Hon vet hur imponerad jag är över hennes lön och hon sa rent ut att hon kunde offra halva sin lön på att jag skulle lägga ner företagen.

Lägga ner blir det inte tal om men jag är nu helt inställd på att skära ner komplexiteten och lägga butikerna på en nivå som är enkelt att sköta på bara ett par timmar i veckan. Till att börja med säljer vi ut och upphör med hälften av artiklarna i HB och fokuserar på den absoluta kärnverksamheten.

Samma sak i AB2 där vi kanske skär ner till en tredjedel. Inte lika lätt att sälja ut där bara.

I min första butik är det fortfarande så enkelt och renodlat att man inte behöver göra så mycket men kanske skär jag bort hälften där också. Jag har några modeller som finns med för att butiken ska se lite köttigare ut, men egentligen kanske de bara binder upp kapital och gör det mer komplicerat för någon utomstående att sköta.

Om jag misslyckas med att bli helt ekonomiskt fri

Om man skulle nämna för någon annan att man har en dröm om att bli ekonomiskt fri får man oftast minst sagt skeptiska kommentarer, därför skriver jag detta för att hålla mig på den rätta vägen.

Det är ju inte helt otroligt att livet äter upp mig och mina ambitioner om att ha passiv inkomst som betalar för mitt liv. Men vad händer om jag misslyckas? Jag och frugan har redan sett till så att vi har ett nettovärde på över tre miljoner. Inga investeringar att tala om dock, men ett bra sparande är en fin början.

När vi går i pension kan det ju vara så att vår passiva inkomst ”bara” betalar hälften av våra kostnader, men är det ett så farligt misslyckande? Då kan vi ju gnälla lite mindre på pensionen än vanliga människor. Då har vi verkligen den där guldkanten som folk snackar om.

Pensionsgenomgång

Det är en sak att vara lite intresserad och att i stora drag förstå hur pensionssystemet funkar. Det är en helt annan, tydligen, att göra medvetna och smarta val för att styra sitt eget pensionssparande.

Så är det nämligen för mig. Jag har inte varit riktigt på tårna när det gäller min egen pension, även om jag är ganska påläst. Nu fick jag en fantastiskt bra dragning av en väldigt insatt pensionsexpert så nu är det dags att ta tag i en del saker.

1. Se över avgifterna på alla fondval – dyra fonder är inte värda avgifterna
2. Flytta allt som går till samma förvaltare – för enkelhet och översikt
3. Kolla att frugans avtalspension betalas in som den ska – skaffa inloggning till det systemet
4. Angående risk
4.1 Låt grundpensionen vara tryggheten, kör aktiefonder på allt annat – den totala risken blir ändå ganska låg
4.2 Köp utlandsfonder – annars vilar all pension på sveriges utveckling

Skulle du plocka upp en krona från gatan?

Idag när jag satt på pendeln fick jag syn på två tjugolappar mitt i gången. Troligen hade de rasat av personen som just gått av tåget. Tittade mig omkring och plockade upp pengarna och stoppade dem i fickan.

Jag funderade lite på om det var skämmigt eller inte… Och var går gränsen för att plocka upp pengar från gatan? En krona böjer jag mig inte ner efter. Kanske finns det en formel med inparametrarna snålhet och stelhet. Kanske man också måste räkna in ifall man har något i händerna och om man har bråttom.

För mig gäller nog att jag aldrig skulle stanna och plocka upp en krona, men en femkrona tar jag mig tid att plocka upp. Kanske en bra indikator för ”snålhet” eller ”pengarespekt”.

Rösta i fältet nedan. Om du hade händerna lediga och gick gatan fram utan att ha bråttom, vilken valör skulle vara den minsta pengen du stannade för att plocka upp?

Mycket skitsnack om pensioner

Bland allmänheten är känslan uppgivenhet inför pensionen. Alla har hört att man inte kommer att få så mycket i pension och man blir troligen tvungen att jobba länge.

Bland ekonomibloggarna är inställningen lite mer åt det hållet att det är bäst att se om sitt eget hus för pensionen kommer att bli så dålig att det inte går att leva på, eller att man måste jobba tills man blir lastgammal.

Enkelt uttryckt:

De flesta har tjänstemannapension. Har du det och dessutom en lön en bit över 30 000 per månad (ju mer desto större effekt), så kommer det att betalas in bra mycket mer till din pension än om du bara har vanlig pension.

Ditt boende är troligen mycket billigare när du är pensionär.

Du behöver inte försörja någon annan.

Du vet vad du vill ha och har troligen redan de saker du behöver. Månadskostnaden för att köpa en en massa skräp bör vara mycket mindre.

Du kan sluta spara. Alla borde sätta av ordentligt till sparande varje månad. Men när man har nått pensionen så slutar man förstås med det och har därigenom lite mer utrymme i budgeten.

En miljon i nettoinkomst

Ja, det är teoretiskt igen, nu blir det liksom inte att vi jobbar fullt på ett par år medan junior är liten, men ett litet överslag på våra nya löner visar att förvärvsinkomsterna tillsammans med en normalbonus skulle hamna på en miljon netto.

Hennes lön är 80 papp, vilket ger ca 47 000 i netto, plus en bonus på ca 75 000 efter skatt ett normalår.
Hans lön blir ca 30 000 efter skatt. Tillsammans blir det 999 000 på ett år. Svindlande tycker jag, men som sagt är detta teoretiskt just nu eftersom vi prioriterar att ta ut mycket tid hemma med sonen i upp emot två år.

Månadsrapport, oktober 2014

Privatekonomi

Ännu en minusmånad vilket börjar kännas trist. Anledningen är att jag nu inte har en inkomst under pappaledigheten resten av året, och att det fortfarande var lite efterdyningar från den stora semesterresan. Frugans 49 000 netto var det som kom in, vilket naturligtvis ska räcka gott och väl i vanliga fall. Dags att jag tar tag i familjens ekonomi igen och stramar upp budgeten lite.

Omsättningen har dykt i företagen av förklarliga skäl. Ett företag håller på att läggas ner (mer om det) och de andra två har fått klara sig bäst de kan utan någon marknadsföring på bra länge. Snart har jag åtminstone näsan över vattenytan för att kunna göra saker bättre igen.

Försäljning på webben:
HB 1 000
AB1 8 500
AB2 6 500