Tekniskt sett misslyckades jag med en hårsmån med mitt första stora mål, att bli miljonär innan 40. Se månadsrapporten här
Men till nästkommande månad räknade jag in min frus tillgångar. Vi har haft helt gemensam ekonomi sedan vi gifte oss men jag ville inte slå ihop det på pappret innan jag kunde stämma av med mitt stora mål. Dessutom bestämde jag mig för att ge en uppdaterad värdering på boendet hädanefter, då det var vettigare i det stora hela men jag inte ville uppfylla mitt första mål genom att uppvärdera.
Dessa saker sammantaget gjorde att jag hoppade över andra och tredje miljonen direkt, och har sedan dess tagit sikte på fjärde miljonen. Det tar lite tid, det kanske dröjer två år mellan miljon tre och fyra, men det går framåt och vi njuter mycket på vägen.
Jobb och Firma 
Player
Apr 14, 2015 @ 12:48:09
Bättre senare än aldrig 🙂 Som jag känner är resten av arbetet förvaltning. Att nå en miljon är ett klassiskt mål för många, sedan länge. Det är inte illa när man tänker efter. Det är nettosparande och, återinvesteringar och i bästa fall värdeökning från befintliga aktieköp. Att gå från en miljon till tre miljoner är sannerligen en resa det också men under tiden har man sitt på det torra (under förutsättning att förvaltningen sker efter sunt förnuft och inte ökat risktagande).
Keep it up jobbis!
/Player
jobbochfirma
Apr 14, 2015 @ 14:48:00
Tack för det Player, men jag vet inte om jag förstår dig fel eller bara inte håller med.
”Sitt på det torra” tycker jag inte speglar läget. Visst är 3 mille bra men vi har ju inte vårt drömhus ännu och det finns ju faktiskt väldigt många som har byggt en så stor förmögenhet bara genom att bo.
Så för att bli fria behövs såå mycket mera, och det är ju det som är målet.
Har verkligen fått smak på det här med skuldfrihet också, och då är det svårt att få ihop det med att någonsin äga drömhuset. I alla fall här i stockholmstrakten.
Player
Apr 14, 2015 @ 19:01:15
Nja, såhär menade jag mycket kort. Jag uppfattade ditt inlägg som en resa till första miljonen och därefter, tänkte jag ge uttryck för, har man kanske nått en mental trygghet, dvs. sitt på det torra. Självfallet återstår mycket arbete eftersom resan fortsätter men att nå en säkerhetsnivå tror jag kan vara stödjande.
Själv ligger mitt nästa delmål 1,5 eller 2 år framåt i tiden så det arbetar jag för. Och även om jag har min säkerhetsnivå så vet jag att den bara är ett delmål och inget annat. Jag förstår därför din känsla av att ha kommit en bit och samtidigt ha en eller ett par delsträckor kvar.
Det viktigaste är hur du förhåller dig till skulden. Amortera är en skön sak och är väl en kanonbra grund till drömhuset 🙂 Själv blir det en del amortering, en del sparande och tre delar aktier.
Jag tror alla vill vara skuldfria, men att ha byggt upp ett kassaflöde som täcker del eller viss del av skulden är också trevligt. Man kan i och för sig förena dem båda. Det finns inget rätt eller fel.
jobbochfirma
Apr 14, 2015 @ 20:43:19
Bra Player, då förstår jag!
Egentligen blev jag skuldfri lite i avsaknad av ett i mina ögon bättre alternativ…
Hade vi suttit i vårt långsiktiga boende och aktier var lågt värderade kan jag säga att vi hade handlat istället för att amortera.
Miljonen var bara för att få ett greppbart delmål. Varje miljon härifrån är också väldigt härliga milstolpar mot de tio miljoner vi siktar på.
Dock bli jag alltid lite modstulen när jag tänker på bostadspriser och de tio miljonerna eftersom det är stor risk att mycket av det kommer att bindas upp i boendet och inte vara arbetande kapital. Å andra sidan kommer ett netto på tio miljoner på något sätt bidra till frihet, om det så är ett bidrag för att vi inte ska behöva jobba heltid, eller en säkerhetsmarginal för när vi behöver fokusera på annat än jobb.
Player
Apr 15, 2015 @ 08:07:48
Jag tycker du gjorde helt rätt. En amortering är riskfri och minskar stressen på ekonomin. Se tillbaka och var nöjd med det.
Det är inte fel att binda kapital heller om du och din familj känner att ni blir friare och bor som ni vill. Ni kan bo mindre och bli fria med starka utdelningsflöden eller bo större med mer bundet kapital. Det beror på hur ni ser på konceptet att vara fria men det ligger längre bor om insatserna höjs. Riktigt i-landsproblem i det här läget, egentligen.
Jag tänker likadant och har blivit kvar i min mindre lägenhet därför att det just nu inte går att bo större och bygga frihet. Det är min prioritering 🙂