Så trött på bostadssnacket

Jag är medskyldig, jag vet. Som en bilkrasch kan jag inte sluta titta på det och jag vet inte varför jag över huvud taget nämner för någon att vi letar hus.

Men när jag dras in i snack om bostadsaffärer är det i början intressant men i längden urtrist eftersom det alltid slutar i hur galet det är. Kanske har det också att göra med att vi är på “fel sida” och ser hur allt vi vill köpa bubblar upp sig.

Flera jag känner är dock ganska nöjda och uppgången har hjälpt dem komma vidare i deras “bostadskarriär”. Jag tänkte ta några exempel från minnet.

En av mina närmaste vänner köpte sin första lägenhet för tre år sedan för 2,4 miljoner. Nu har den stigit med över en miljon, utan att de gjort några förbättringar. 330 000 om året är väldigt mycket pengar, särskilt för dem då jag tror att deras sparförmåga kan ligga på kanske 100 papp om året.

Nu vill de ha större, och precis som alla andra ser de att det övervärde de har kan användas till de 15% man måste ha för att få bolån till nya stället. Så de 360 000 som utgjorde 15% på nuvarande boendet blir till nästa ställe alltså 1,36 miljoner, vilket kan användas till ett hus på 9 miljoner, vilket är mer än de skulle kunna få lån på.

De skulle inte göra just som i detta exempel men det är i alla fall så folk tänker och en stor anledning till den snabba kreditökningen i Sverige.

Till saken hör också att de inte hade de 360 lopporna kontant vid förra köpet, utan en stor del av det var nog “topplån” eller egentligen privatlån utan säkerhet.

Det andra paret jag tänker på bodde i en lägenhet som vår, med två barn, på tredje våningen, utan hiss. Förståeligt var de ganska sugna på att flytta till radhus.

Dock hade de extremt små inkomster, så att de kunde köpa, renovera och sedan köpa något nytt med renoveringsbehov kanske gav lite extra stress i familjelivet men samtidigt den enda vägen till ett större och bekvämare boende i slutändan.

Nu, endast 5 år senare har de byggt upp ca en miljon i övervärde på radhuset ställt mot bolånet, vilket är väldigt mycket i deras värld.

Det är nog rätt lockande för dem att gå vidare, då deras långsiktiga mål är att flytta till hennes hemland, med helt annan bostadssituation, så de vill nog gärna casha ut och flytta medan de kan ta ut den där miljonen.

Den tredje familjen är den som gjort de mest aktivt smarta valen. Mannen i familjen ägde redan ett parhus, där han hyrde ut den andra delen. Efter att ha försökt länge kunde han till slut stycka av huset i två fastigheter, för att sedan köpa ett nytt hus och sälja de båda andra.

Men inte nog med det. Han renoverade själv innan försäljningen och köpte dessutom ett renoveringsobjekt som nästa hus. Nästan helt obegripligt när man har två små barn men ekonomiskt har det nog varit väldigt bra.

Jag har aldrig riktigt pratat ekonomi med honom tyvärr. Jag är helt säker på att han har mycket funderingar och en ypperligt god ekonomi. Båda har hyfsat bra och stabila jobb, även om de inte är några karriärsmänniskor.

Annonser

1 kommentar (+lägga till din?)

  1. Chansar mest
    Okt 24, 2015 @ 17:32:20

    Även om jag idag kan läsa på di.se att det inte finns några tendenser till någon avmattning på bostadspriserna och bomarkanden ökar kontinuerligt så kan jag ändå märka en skillnad bland mina kollegors inställning.

    Själva så har vi under något år varit sugna på att flytta in och bo inom tullarna. Vi bor i Nacka som är en närförort till Stockholm och även om vi bara har 7-8 kilometer in till centrala Stockholm så är det i rusningstid en resa på 45 minuter till en timme.

    Förutom att jag är dödligt trött på trafiksituationen så lockas jag av ett bekvämt leverne – Stockholm är fantastiskt och alla världens kök finns tillgängliga inom några minuters promenad om man inte pallar att laga mat en kväll.

    Vår ekonomiska situation är relativt god och vi skulle utan problem ha råd att köpa ett vettigt boende i centrala Stockholm men vi tycker inte att kostnaden är försvarbar.

    Och vi är inte ensamma att resonera som vi gör. Ett flertal av mina välbetalda kollegor (75 tkr/mån +) har med ökad familjeskara sett sig tvingade att flytta från Stockholm då de inte anser att det är försvarbart att betala 7-10 miljoner kronor för en liten villa i närförort.

    Det är inte så att de inte har råd men de anser inte att kostnaden är försvarbar och just detta tycker jag är intressant.

    Om de här relativt välbetalda personerna anser att bostadspriserna är på tok för övervärderade så tror jag att vi rätt snart får en sättning på marknaden och det kommer nog att gör rätt ont för många högbelånade personer som anser att 1,4 procent i bostadsränta är normalt..

    Själv så bidar jag min tid…

    //Cm

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s