Jobb och Firma

Jag satt i köket och skrev på papper och pratade med den nya ägaren av sommarhuset. Han nämnde, ”ni har inga lån på huset” och jag fann mig förklara att vi köpte till ett lågt pris och renoverade efterhand, bla bla…

…som att jag bad om ursäkt!

När jag istället skulle ha visat mig stolt och sagt ett kort ”ja”.

Men det handlar nog lite om att det till och med långt inne i mig är fult att tjäna bra eller ha det gott ställt ekonomiskt. Något som man enligt en slags socialistisk folksjäl ska be om ursäkt för.

Jag drar mig till minnes när jag på öppna förskolan pratat boende med okända föräldrar. När jag, som är lite äldre, har berättat att vi bor i lägenhet så har det hänt att personer urskuldande har förklarat att de köpte hus när det ännu var billigt, eller att de har renoverat jättemycket, trots att jag inte har kommenterat faktumet. Jag är ju en sån som hejar på och säger, ”bra för er att ni har det gott”, inte en som blir avundsjuk och missunnsam.