Skriver detta när jag sitter och väntar på andra visningen av vår lägenhet. (November 2016)
Det är inte första gången jag har insett att jag befinner mig mitt i ett helvetesprojekt och jobbar ryggen av mig för att fixa något som såg görbart ut på planeringsstadiet.
Redan inför fotograferingen var det kaos. Min kära mor var på besök och hjälpte mig bära, fixa och göra fint. Ännu en gång hade jag inte klarat mig utan henne. Sen var det dags för visning, och med två små barn är det inte lätt att göra fint och hålla det så, samtidigt som man är hemma, så vi evakuerade till vår nya lägenhet, vilken vi just hade fått tillgång till. Men det var inte heller helt lätt då det var ganska mycket som måste flyttas för att hålla en familj mätt, underhållen och utvilad i en tidigare helt tom lägenhet.
Även om jag inte vill tänka negativt kan jag inte låta bli att fundera på vad som händer om vi inte får ett tillräckligt bra bud. Vi har bokat flytt av resten av våra saker till den nya lägenheten. Men får vi inte tillräckligt mycket pengar för lägenheten nu behåller vi den och försöker igen i januari, då alla mäklare säger är en av de bästa tiderna att sälja.
Frågan är bara hur sjutton vi säljer lägenheten omöblerad. Är det rimligt att ta in ett homestajlingföretag som möblerar, eller är det för kostsamt?
Helst skulle jag vilja hyra ut över jul också, men då måste man ju också ha lite möbler.
Allt blir helt klart enklare om vi får ett bra bud och kan sälja på en gång.
Det blir en hemsk väntan… För en gångs skull kommer jag nu att sitta på andra sidan om detta konstiga med budgivning. För mig som räknar och håller på dagarna i ända är det faktiskt riktiga pengar, inte låtsaspengar, som alla andra verkar behandla det när de är i bostadsbytartagen.
Jobb och Firma 
Senaste kommentarerna