Jag kommer på mig med att bli mer och mer intresserad av ekonomi på en lite mer politisk nivå. Nationalekonomi och global förmögenhet är lite spännande, och då är detta en guldgruva:
http://www.di.se/artiklar/2015/10/15/ar-du-rikare-an-90-procent-av-varldens-befolkning/
Som alltid är det viktigt att vara kritisk mot artiklar som denna och särskilt lära sig se bortom rubrikerna.
Vad jag vill att vi ska komma ihåg här är att det är väldigt många människor i Sverige som inte har någon förmögenhet alls, eller negativ förmögenhet, utan att för den skull folk i gemen tycker att de är fattiga.
Ett ganska vanligt scenario är en 25-årig student i storstad med föräldrar i övre medelklassen, som antingen bor i hyresrätt eller i föräldrarnas boende (deras hus eller lägenhet som är betald av dem). Kanske har studenten till och med studielån.
Ett par år senare är personen ute i arbetslivet och tjänar 35 000 i månaden. Hen lever gott men har nu ett bostadslån på 85% av sin bostadsrätt och föräldrarna har gått in med resterande 15%. Studielånet är på 200 000.
I en lågräntemiljö är kassaflödet mycket bra för denna unga människa, men i ett förmögenhetsperspektiv ligger hen på minus i några år.
Jag debatterar detta så ofta jag kan med folk i min närhet som verkar plågade av något slags “white guilt”. Försök att läsa siffrorna korrekt. I detta fall betyder det att förmögenhet är en sak, levnadsstandard är en annan.
Jobb och Firma 
Senaste kommentarerna