Be inte om ursäkt för att du gör rätt

Jag satt i köket och skrev på papper och pratade med den nya ägaren av sommarhuset. Han nämnde, ”ni har inga lån på huset” och jag fann mig förklara att vi köpte till ett lågt pris och renoverade efterhand, bla bla…

…som att jag bad om ursäkt!

När jag istället skulle ha visat mig stolt och sagt ett kort ”ja”.

Men det handlar nog lite om att det till och med långt inne i mig är fult att tjäna bra eller ha det gott ställt ekonomiskt. Något som man enligt en slags socialistisk folksjäl ska be om ursäkt för.

Jag drar mig till minnes när jag på öppna förskolan pratat boende med okända föräldrar. När jag, som är lite äldre, har berättat att vi bor i lägenhet så har det hänt att personer urskuldande har förklarat att de köpte hus när det ännu var billigt, eller att de har renoverat jättemycket, trots att jag inte har kommenterat faktumet. Jag är ju en sån som hejar på och säger, ”bra för er att ni har det gott”, inte en som blir avundsjuk och missunnsam.

Sommarhuset är sålt

Det jag har beskrivit som ett av mina sämsta ekonomiska beslut har jag nu ställt tillrätta!

En tyngd har fallit från mina axlar nu när vi har skrivit på alla papper. Den gamla stugan är såld och jag slipper oroa mig för kommande renoveringar, vintersäkring, möss, löpande kostnader och så vidare.

Men inte nog med att vi blev av med allt sånt besvär. Vi fick dessutom mycket mer än vi kunde hoppas på, 1 250 000 kronor. I min redovisning var det värt 800 000. Vi blev alltså i ett slag några hundringar rikare och ett stort bekymmer fattigare.

Någon hundring till ska läggas på ”skatteskuld” så fort vi har fått slutbetalt. Aldrig skulle jag ha kunnat tänka mig att året skulle sluta på ca 500 000 i skatteskuld! Min fru brukar betala ca 500 000 i skatt enligt inkomstuppgifterna, plus 150 000 extra för en bonus, plus skatten på min bonus, ca 130 000, plus min skatt, ca 100 000. Totalt kan det alltså bli 1 380 000 i skatt i år, om jag har räknat rätt…

Mitt kanske största misslyckande

Detta inlägg skrev jag för 4 år sedan, för att hantera misslyckandet. Nu är det vatten under bron och jag kan dela med mig av tankarna.

”Den slutgiltiga trösten hittade jag i att jag åtminstone kan dra av förlusten vid eventuella framtida vinster.”

För snart ett år sedan köpte jag en befintlig webbutik, vilken jag först drev i paniken över att inte kunna något, inte ha plats för den och inte ha tid för den. Sen tog jag tjänstledigt och drev den vidare, vilket gick ganska bra försäljningsmässigt men det tog på tok för lång tid med utvecklingen som jag planerade. Till slut nylanserade jag men gjorde många misstag och tappade både besökare och försäljning.

Under hela tiden har jag fått mer och mer klart för mig att jag betalade på tok för mycket och såg allt genom rosa skimmer när jag tog beslutet att köpa över huvud taget, vilket i sin tur kom från den ohållbara situationen på jobbet som jag kände mig väldigt stressad över. Detta var min chans att bryta mig ut.

Nu sitter jag här och ångrar att jag någonsin köpte rörelsen. När alla människor är så rädda för att ångra saker och alltid spinner till det med ”jag har lärt mig så mycket på köpet”, så ångrar jag mig verkligen men tror samtidigt att jag har lärt mig en massa saker jag hoppas kunna ha nytta av i framtida företagande.

Så tillbaka till första meningen i inlägget så har jag och frugan lånat ut några hundra tusen till företaget som vi inte ser ut att få tillbaka inom en snar framtid. Å andra sidan har jag lagt över verksamheten från mitt andra bolag i detta bolag, så att det som förhoppningsvis kommer som vinster i framtiden kan kvittas mot dessa förluster och tas ut ur företaget som tillbakabetalade lån.

Jag har varit en känslostyrd idiot, nu är det bara att skärpa sig och göra det bättre!

Utvecklas eller dö

Om man inte går framåt så går man automatiskt bakåt, tycker många. Alltså, om man i vardagen känner att allt är sig likt och inget utvecklas så känner man sig lätt hopplös.

Det kan kännas ganska jobbigt då man börjar bli till åren, särskilt som gammal idrottare, då det är mycket som aldrig kan bli lika bra igen. Sen kan man hitta en ny sport och utvecklas snabbt, precis som när man var ung. Men sen kommer platån och man undrar om det var värt allt slit, nu när man bara kan se fram emot att det troligen går åt fel håll.

När det gäller pengar behöver det inte gå åt fel håll när man blir äldre. Men småbarnsåren kan vara tuffa. Det är ganska tufft mentalt emellanåt, då det känns som man bara klarar att ha näsan över vattenytan och inte orkar ta hand om sig själv ordentligt eller starta några projekt utanför familjelivet.

Därför är jag så glad att vår förmögenhet rör sig åt rätt håll i allt detta. Jag känner att även om jag knappt hinner andas och titta framåt så blir vi lite rikare för var dag och vi fortsätter att ta ordentliga kliv mot vårt slutgiltiga mål.

Har du råd att inte ha en buffert?

Jag är en naturlig sparare. Det betyder inte att jag alltid har sparat pengar, bara att jag aldrig riktigt har unnat mig stora utsvävningar. Min uppväxt var nämligen ganska fattig och jag och min bror var inte bortskämda med några som helst excesser som märkeskläder, resor, sommarhus, restaurangbesök och så vidare. En del av detta fick vi uppleva men jag kommer ihåg varje resa och även de få gånger jag fick ett plagg av någorlunda märke och kvalitet.

Detta kan ha format mig till att jag även senare har haft svårt att unna mig fina saker.

Dock satt vi aldrig riktigt i klistret. I alla fall inte vad vi barn fick veta. Mina föräldrar hade bara ganska låg inkomst och ett hus att betala av. Kanske för att det aldrig var total kris så lärde jag mig inte nyttan att ha en buffert för oförutsedda händelser. Det begriper väl varenda människa att utgifterna inte alltid faller där de är önskade eller väntade.

Men det dröjde ända till en bit in på mitt första fasta jobb, 26 år gammal, som jag skaffade en slags buffert. Helt oförstående för sparande men med den snåles nit såg jag till att det fanns lite extra på kontot när månaden var slut, men helt utan en plan för långsiktigt sparande. Pengarna utöver bufferten brände ännu för mycket för att spara eller investera.

I yngre dagar fick min far agera bank många gånger. Han var min och min brors buffert, inte helt ovanligt kanske. Men det var inte länge sedan min bror, 45 år, betalade av sitt senaste lån från far. Själv lovade jag mig själv att aldrig mer ta ett annat lån än bolån så fort jag hade börjat mitt nya liv som sparare (och ekonomibloggare) 2010.

Men jag fuskar…
Är man renlevnadssparare kanske man inte ska använda kreditkort, vilket jag gör. Betalar givetvis skulden varje månad, så att det inte tickar någon ränta, men rätt ska vara rätt, det är ju faktiskt en kredit.

Ett alternativ skulle kunna vara ett kreditinstitut, som Flexlimit.se, då du kan få en så kallad kontokredit, så att du kan gå minus på ditt konto under en period då du skulle behöva. Då slipper du också binda pengar som du kanske är sugen att investera, men då pratar vi lite större risk.

Så, jag kanske predikar om att man ska satsa på att vara skuldfri och undvika att låna av familjen eller SMS-lån, men faktum är det att jag måste vara ödmjuk inför att jag har blivit räddad av min far många gånger och jag först på äldre dar blivit ekonomiskt klokare. Och även nu nyttjar jag kredit på ett vis.

Jag ber er bara tänka efter själva och kolla på vad det egentligen kostar er. Alla lån är inte lika! En del räntor borde kallas ocker och andra är helt rimliga.

Till sist. Sitter ni inte i knipa redan, se till att börja bygga en buffert. En lagom stor, ca. tre månadsutgifter, inte mer, och låt det ligga på ett separat konto. Använd det inte till något annat än oförutsedda utgifter som inte kan anstå! En resa är inte en oförutsedd utgift, även om den är illa planerad. Nej, vi pratar om att bilen eller tvättmaskinen går sönder, du blir av med inkomsten, eller liknande.

För stort mål och ingen plan

Jag jobbade med en managementkonsult från den fina firman ett tag. Vi hade många intressanta samtal, varav några rörde pengar.

Han ville bli finansiellt fri, och kanske i och med det flytta till Åre och öppna en friluftsbutik. Han var lågt belånad (30%) på ett 6-miljonersradhus men verkade inte ha några pengar i övrigt. Säg att det blir drygt 4 miljoner, alltså ungefär som oss.

Men för att känna sig ekonomisk fri påstod han sig behöva 50 000 per månad, efter skatt, i inkomst av kapital. Och det var endast för honom, inte för hela familjen!

Han var öppen med att hans årslön låg på en miljon, vilket jag råkar veta blir just över 50 000 i månaden efter skatt. Han sparar alltså i princip ingenting utöver möjligen en mindre amortering.

Hur man då ska kunna spara ihop ca 8 miljoner ytterligare fanns det givetvis ingen plan för, men det är väl som de flesta andra, och som jag själv resonerade förut; det kommer säkert möjligheter längre fram, med högre lön, affärsmöjligheter eller liknande.

Operation förenkling

I sommar var vi över fem veckor i vårt sommarhus, och även om vi hade det bra så insåg vi att vi inte vill ha den extra stress och det jobb det innebär att äga en fastighet en bra bit bort.

Mest kanske för frugans skull. Hon är uppvuxen i en storstad i ett annat europeiskt land, så hon uppskattar inte myggen, flugorna och en och annan mus på samma sätt som vi svennar. Hon ställer sig också aningen frågande till att jobba hårt fysiskt en stor del av semestern, med målning, trädgårdsskötsel, renovering och sånt som många svenskar tycker hör sommaren till.

Jag fick i alla fall dra igång några mindre projekt för att sminka grisen inför försäljning, så sommaren blev precis lika hektiskt som vanligt för mig. Nu är fastigheten ute till försäljning och har dragit hyfsat intresse. Men vi får se, jag är inte helt säker på att det blir försäljning just nu i alla fall.

Det här sommarstugeprojektet visade sig vara ett av mina största misslyckanden i mitt ekonomiska liv. En rad omständigheter gjorde att vi betalade alldeles för mycket för något som skulle vara ett hyfsat klipp. Nu har det dock gått fem år i en het marknad, så har vi tur får vi tillbaka varenda öre vi satsat. Dock inte allt jobb…

Värderingen i min månadsrapport ligger på 800 000, vilket innebär att ”bokföringsmässigt” är förlusten redan tagen. Värderingen och utgångspriset i försäljningen är högre, men vi får se vart det tar vägen.

En anledning till att jag är ganska sugen på att göra denna affär är att vi skulle behöva pengarna. Vi har ca 900 000 kvar att amortera ner till 50% av värdet på lägenheten, vilket i sin tur skulle innebära att vi nästan kvalificerar oss till Avanzas ”private banking”. Just nu har vi nämligen 2,8 av de tre miljoner som krävs hos banken, för att få lägga över sin 50% belånade bostad till ett väldigt fördelaktigt lån. Senast jag kollade var det 0,79% i ränta. Tyvärr tar de inte in nya kunder just nu, vad det verkar.

Månadsrapport, juli 2017

En dyr semestermånad som även var dålig för mina aktier.

Vi hade en ganska trevlig vistelse i sommarhuset men bestämde oss ändå för att försöka sälja. Fick en hyfsad värdering på en miljon, vilket kan vara bra att ha när det är dags för nästa optionserbjudande. Det är också ett led i att förenkla vårt liv, vilket är nog komplicerat och jobbigt med små barn, vi behöver inte mer projekt.

Ingen nätförsäljning då jag stängde butikerna för semester.

Nästa Nyare inlägg