Mitt kanske största misslyckande

Detta inlägg skrev jag för 4 år sedan, för att hantera misslyckandet. Nu är det vatten under bron och jag kan dela med mig av tankarna.

”Den slutgiltiga trösten hittade jag i att jag åtminstone kan dra av förlusten vid eventuella framtida vinster.”

För snart ett år sedan köpte jag en befintlig webbutik, vilken jag först drev i paniken över att inte kunna något, inte ha plats för den och inte ha tid för den. Sen tog jag tjänstledigt och drev den vidare, vilket gick ganska bra försäljningsmässigt men det tog på tok för lång tid med utvecklingen som jag planerade. Till slut nylanserade jag men gjorde många misstag och tappade både besökare och försäljning.

Under hela tiden har jag fått mer och mer klart för mig att jag betalade på tok för mycket och såg allt genom rosa skimmer när jag tog beslutet att köpa över huvud taget, vilket i sin tur kom från den ohållbara situationen på jobbet som jag kände mig väldigt stressad över. Detta var min chans att bryta mig ut.

Nu sitter jag här och ångrar att jag någonsin köpte rörelsen. När alla människor är så rädda för att ångra saker och alltid spinner till det med ”jag har lärt mig så mycket på köpet”, så ångrar jag mig verkligen men tror samtidigt att jag har lärt mig en massa saker jag hoppas kunna ha nytta av i framtida företagande.

Så tillbaka till första meningen i inlägget så har jag och frugan lånat ut några hundra tusen till företaget som vi inte ser ut att få tillbaka inom en snar framtid. Å andra sidan har jag lagt över verksamheten från mitt andra bolag i detta bolag, så att det som förhoppningsvis kommer som vinster i framtiden kan kvittas mot dessa förluster och tas ut ur företaget som tillbakabetalade lån.

Jag har varit en känslostyrd idiot, nu är det bara att skärpa sig och göra det bättre!

Skulle aldrig ha kunnat drömma om dagens ekonomiska situation

När jag började bloggen hade jag ganska tydliga förväntningar och förhoppningar om framtiden. Jag skulle bygga mina företag parallellt med anställning och sedan så småningom gå över till heltidsföretagande, samtidigt som jag byggde upp en aktieportfölj som successivt frigjorde mig från behovet av inkomst.

Jag ville gärna träffa en partner med hyfsad inkomst, typ som mig, så att jag inte behövde släpa på någon annan också i min jakt på ekonomisk frihet. Däremot kunde jag aldrig drömma om att den jag träffade så småningom skulle tjäna mer än dubbelt så mycket som mig!

Att hon har en så fantastisk lön, fina förmåner och bra bonus, plus att jag har en helt okej lön med möjlighet till optioner, gör att vi dels har extremt mycket luft i budgeten, dels att vi har fina möjligheter att genom jobben bli hyfsat förmögna. Motivationen att tjäna lite extra på sidan har definitivt sjunkit. Det är viktigare att vi tar hand om våra karriärer än att vi pysslar med sidoprojekt.

Om att växla ner

Miljonären skrev ett bra inlägg om huruvida han skulle kunna sluta jobba eller växla ner, när han har nått sina ekonomiska mål.

Just växla ner alternativt konsulta är lösningar som jag har skissat på själv. Jag har nämligen insett att om nu en stark anledning till att man inte gillar att jobba är för att man jobbar för mycket (som min fru), plus att man skattar galet mycket för de översta slantarna man tjänar (som min fru), så måste ju en bra lösning vara att man jobbar mycket mindre men istället får mycket mer betalt per tidsenhet (på grund av skatteeffekten).

Till råga på det kan man, om man är eftersökt på arbetsmarknaden, få ännu mycket mer betalt per tidsenhet om man kommer in som konsult.

Lösningen jag ska presentera för min fru är alltså att hon ska fortsätta odla goda kontakter och med åtminstone två potentiella arbetsgivare, så att hon kan göra några mindre jobb om året framöver. Skulle vara mycket lättare att sälja in “pensioneringen” genom detta.

Sälja handelsbolaget

Detta inläggs skrevs för många månader sedan, men det var en känslomässigt jobbig tid så även om det var terapi att skriva om krass ekonomisk verklighet så kändes det inte rätt att lägga ut det då. 

Nu ger min partner upp och inser att han inte kan jobba något mer med företaget på grund av sin sjukdom. Själv bestämde jag mig tidigt för att jag inte ville driva det vidare utan honom men insåg väl också att det inte skulle bli lätt att sälja.

En liten släppt ledtråd i ett orelaterat mejl till vår största konkurrent gjorde dock att han nappade och uttryckte intresse för att köpa vår verksamhet. Nu är informationsutbytet igång och hans första svar var att han var oimponerad över vår omsättning och vinst. Må så vara, det kommer inte att bli så dyrt för honom med andra ord.

Det enda han egentligen är intresserad av är vårt exklusivitetsavtal med en ledande leverantör. Det är svårt att säga vad det är värt men det är inte jättemycket.

I övrigt är lagret värt 150 000 just nu, men där finns en hel del svårsålda saker som vi nog måste lämna en ordentlig rabatt på.

Maskiner har vi också för ca 10 000, och uthyrningsutrustning för ca 30 000 till.

Min partner, som verkar ha mjuknat ordentligt nu när han mår sämre, skulle vara beredd att sälja firman för 50 000 låter det som. Själv vill jag ha 200 men kan tänka mig 100 om det kniper. Jag kommer dock att låta köparen säga första budet. Förhoppningsvis är det värt så mycket för honom att dels bli av med en konkurrent och dels få det eftertraktade samarbetsavtalet, att han inte snålar och vi kan acceptera första budet.

Det ska tilläggas att jag har mitt hjärta i detta företag och det tar emot att sälja, men det skulle vara mycket tråkigare att driva utan min partner så det får vara. Min fru kommer att dra en lättnadens suck om vi blir av med det, då hon ser handelsbolaget som den största tidstjuven av alla mina projekt.

Operation förenkla tillvaron

Många av mina små sidoverksamheter och åtaganden har kommit i ett annat ljus nu när jag är pappa. Jag vill fortfarande tjäna lite extra pengar och har fortfarande en dröm om att bli en riktig entreprenör, men jag kan och vill inte längre lägga all fritid på att uppnå det.

Tills jag kommer på smartare affärsidéer, med mindre handpåläggning och tidsinvestering så är mitt övergripande projekt att avveckla och skala ner. Här är några saker jag håller på att göra:

Avveckla AB1 (som varit vilande ett tag)

Avveckla HB (där inkråmet är sålt och partnern borta)

Sälja av 3/4 av lagret i AB2 (har kommit en bit på väg)

Ta in partners i AB2 (vi verkar helt överens)

Gå ur BRF-styrelsen (är kvar som suppleant)

Ger bort halva webbutiken

Just nu kör vi övertagandet på prov. En av mina bästa vänner och hans fru är villiga att gå in och hjälpa till i den stackars webbutik jag har misskött så det senaste året.

Min fru avskyr den verksamheten och vad den gör med mig. Hon sa att hon redan avskrivit kostnaden i sitt huvud och vill att vi gör oss av med den. Själv vill jag inte ge upp men inser att om jag inte gjort det bättre hittills kommer jag inte att göra det framöver heller utan hjälp.

Så nu ska de jobba sig in i ett hälftenägande. Vi har lovat varandra att vi ska ha kul, annars lägger vi ner. Vi har alla så vi klarar oss men när en dröm att ha något eget.

Bara så det är

Detta inlägg skrevs för ett tag sedan men jag orkade inte publicera då med rädsla för att ni skulle antingen tycka synd om mig eller tycka att jag beklagar mig. En väldigt svår balansgång det där, särskilt i perioder då man är känslig för både medlidande och kritik. 

Mitt liv har aldrig varit bättre, så känner jag ofta. Men jag är också under en oerhörd press, från många håll.

Frun sover inte ordentligt pga vår son, så jag avlastar varje kväll och tidig natt, plus hela nätterna på helgerna och större delen av dagen.
Jag har ett nytt jobb, första gången som konsult, med ett viktigt och tidskritiskt projekt där jag är ute på djupt vatten avseende min kompetens.
Mina företag går lite sämre och jag har tekniska problem i mina webbshoppar.
Min partner i ett av företagen är dödligt sjuk!
Lokalen för företagen kan sägas upp när som helst.
Frun vill att jag lägger ner företagandet för att få mer fritid och tid med familjen.
Min chef vill att jag är med på alla företagsevent kvällstid.
Min projektledare vill att jag jobbar mer.
Styrelsen i min BRF vill ha hjälp eftersom jag brukade vara ordförande.
Jag är ensam ansvarig för att styra allt med vårt sommarhus som håller på att byggas ut.

Det är fan mycket nu…

Tidigare äldre inlägg