Jobb och Firma

I kommentarerna här lärde jag mig ett nytt ord: ”arbetsköpare”, istället för ”arbetsgivare”.

Det var sagt av vänstermänniskor, men när jag tänker efter är det ett klockrent ord för en kapitalist som jag!

Så här tänkter jag:
Ger man bort något kan man inte förvänta sig någon motprestation. Därför är arbetsgivare inte riktigt bra.

Köper man något så kan man ställa krav på motprestationen!

Detta måste även en inbiten socialist förstå om den får hjälp att tänka efter. Även de köper saker, och vill i gengäld för betalning ha en stickad kofta av en kvalitet som motsvarar vad de betalade för den.

Så, jag anammar härmed ”arbetsköpare” och hoppas att ni som anställer folk gör detsamma!
(Om inte välkomnar jag diskussionen)

Nu är det 4 år sedan jag sålde handelsbolaget. Jag skrev detta inlägg då men publicerade inte på grund av att det är lite känsligt och känslosamt för mig. Att det var jobbigt att mista en av mina närmaste vänner förstår ni säkert, men som vanligt behandlar jag bara det ekonomiska i denna blogg. 

Till slut blev min partner i handelsbolaget för sjuk för att fortsätta, så även om han gärna ville ha det kvar så gick det inte längre, eller rättare sagt, jag fick göra allt och hade inte lust att driva det utan min vapendragare.

Lite förvånande hittade vi en köpare. Jag gav en ledtråd till värste konkurrenten att vi kanske skulle sälja, varpå han uttryckte intresse. Sedan var processen igång, med att försöka komma överens om värdet. Efter ca 3 mejl med bokslut och hur vi såg på värdet i firman kom så ett bud. Vi hade bestämt oss för att han skulle få ge första budet, så att vi kanske skulle kunna säga ja direkt och därmed slippa prutande och mer konversation.

När budet kom in var det på en nivå vi hade hoppats men inte riktigt trott på. Det är inget överpris men helt okej. 200 000 ska vi få för vår lilla firma som i princip aldrig gjort vinst. Under tiden jag har sett att det gått utför med min partner har jag varit försiktig med att köpa in nytt, vilket har fått till följd att vi har mer pengar på kontot än nånsin tidigare. Kassan ingår inte i köpet så nu kan vi lyfta ut pengar också. Men eftersom jag har ett AB med privatlån från mig själv, väljer jag att det företaget fakturerar mitt handelsbolag. På så sätt kan jag betala tillbaka lån för de pengarna och alltså få ut allt utan att skatta som lön. Jag hoppas att det är okej med Skatteverket men jag ser inget problem med upplägget. Att ha stora orealiserade förluster i ett bolag och skatta maximalt i ett annat bolag gynnar inte någon.

Att det blev försäljning var en stor lättnad för mig, för min dödssjuke partner och för hans fru.

Detta inlägg skrev jag för 4 år sedan, för att hantera misslyckandet. Nu är det vatten under bron och jag kan dela med mig av tankarna.

”Den slutgiltiga trösten hittade jag i att jag åtminstone kan dra av förlusten vid eventuella framtida vinster.”

För snart ett år sedan köpte jag en befintlig webbutik, vilken jag först drev i paniken över att inte kunna något, inte ha plats för den och inte ha tid för den. Sen tog jag tjänstledigt och drev den vidare, vilket gick ganska bra försäljningsmässigt men det tog på tok för lång tid med utvecklingen som jag planerade. Till slut nylanserade jag men gjorde många misstag och tappade både besökare och försäljning.

Under hela tiden har jag fått mer och mer klart för mig att jag betalade på tok för mycket och såg allt genom rosa skimmer när jag tog beslutet att köpa över huvud taget, vilket i sin tur kom från den ohållbara situationen på jobbet som jag kände mig väldigt stressad över. Detta var min chans att bryta mig ut.

Nu sitter jag här och ångrar att jag någonsin köpte rörelsen. När alla människor är så rädda för att ångra saker och alltid spinner till det med ”jag har lärt mig så mycket på köpet”, så ångrar jag mig verkligen men tror samtidigt att jag har lärt mig en massa saker jag hoppas kunna ha nytta av i framtida företagande.

Så tillbaka till första meningen i inlägget så har jag och frugan lånat ut några hundra tusen till företaget som vi inte ser ut att få tillbaka inom en snar framtid. Å andra sidan har jag lagt över verksamheten från mitt andra bolag i detta bolag, så att det som förhoppningsvis kommer som vinster i framtiden kan kvittas mot dessa förluster och tas ut ur företaget som tillbakabetalade lån.

Jag har varit en känslostyrd idiot, nu är det bara att skärpa sig och göra det bättre!

Detta inläggs skrevs för många månader sedan, men det var en känslomässigt jobbig tid så även om det var terapi att skriva om krass ekonomisk verklighet så kändes det inte rätt att lägga ut det då. 

Nu ger min partner upp och inser att han inte kan jobba något mer med företaget på grund av sin sjukdom. Själv bestämde jag mig tidigt för att jag inte ville driva det vidare utan honom men insåg väl också att det inte skulle bli lätt att sälja.

En liten släppt ledtråd i ett orelaterat mejl till vår största konkurrent gjorde dock att han nappade och uttryckte intresse för att köpa vår verksamhet. Nu är informationsutbytet igång och hans första svar var att han var oimponerad över vår omsättning och vinst. Må så vara, det kommer inte att bli så dyrt för honom med andra ord.

Det enda han egentligen är intresserad av är vårt exklusivitetsavtal med en ledande leverantör. Det är svårt att säga vad det är värt men det är inte jättemycket.

I övrigt är lagret värt 150 000 just nu, men där finns en hel del svårsålda saker som vi nog måste lämna en ordentlig rabatt på.

Maskiner har vi också för ca 10 000, och uthyrningsutrustning för ca 30 000 till.

Min partner, som verkar ha mjuknat ordentligt nu när han mår sämre, skulle vara beredd att sälja firman för 50 000 låter det som. Själv vill jag ha 200 men kan tänka mig 100 om det kniper. Jag kommer dock att låta köparen säga första budet. Förhoppningsvis är det värt så mycket för honom att dels bli av med en konkurrent och dels få det eftertraktade samarbetsavtalet, att han inte snålar och vi kan acceptera första budet.

Det ska tilläggas att jag har mitt hjärta i detta företag och det tar emot att sälja, men det skulle vara mycket tråkigare att driva utan min partner så det får vara. Min fru kommer att dra en lättnadens suck om vi blir av med det, då hon ser handelsbolaget som den största tidstjuven av alla mina projekt.

Detta inlägg skrevs för flera månader sedan och en del har hänt sen dess.

Nu har min fru tröttnat på mitt företagande. Hade jag varit spelberoende, druckit sprit eller haft hobbyer som tog all min tid hade det varit det som gjorde att frugan sa till på skarpen att det inte kan fortsätta, i alla fall inte nu när vi har barn.

Självklart har hon en poäng. Företagandet ger inte en särskilt bra extrainkomst och det tar ganska mycket energi från mig, även om det ger en del också. Jag vill ju ha mitt företagande kvar, det är min dröm om att någon gång kunna leva på det som fortfarande lockar.

Hon vet hur imponerad jag är över hennes lön och hon sa rent ut att hon kunde offra halva sin lön på att jag skulle lägga ner företagen.

Lägga ner blir det inte tal om men jag är nu helt inställd på att skära ner komplexiteten och lägga butikerna på en nivå som är enkelt att sköta på bara ett par timmar i veckan. Till att börja med säljer vi ut och upphör med hälften av artiklarna i HB och fokuserar på den absoluta kärnverksamheten.

Samma sak i AB2 där vi kanske skär ner till en tredjedel. Inte lika lätt att sälja ut där bara.

I min första butik är det fortfarande så enkelt och renodlat att man inte behöver göra så mycket men kanske skär jag bort hälften där också. Jag har några modeller som finns med för att butiken ska se lite köttigare ut, men egentligen kanske de bara binder upp kapital och gör det mer komplicerat för någon utomstående att sköta.

Något måste hända. Jag klarar inte av att driva mina företag och jag tjänar inte tillräckligt på dem för att hyra in någon. Inte heller skulle jag kunna få särskilt mycket vid en eventuell försäljning. Lösningen skulle kunna vara att jag tar in en vän och hans fru som partner i företaget. De skulle kunna betala genom utebliven utdelning, till exempel att köpesumman är 50 000 för deras del och jag tar 50 000 i utdelning efter ett år medan de inte får något. Andra året skulle vi dela lika på överskottet.

Delägare i företaget orkar jag inte ha, det är bättre att vi skriver ett avtal att vi driver verksamheten tillsammans och att de fakturerar firman sin del av överskottet.

Vad sjutton är Founders Alliance? Ja, det frågade jag mig när jag sprang på en länk på nätet. Efter att ha läst lite kort verkar det vara ett slags nätverk för entreprenörer, med träffar, kurser och material. Ganska trevligt men det är ju svårt att få en känsla för ett nätverk man inte hört talas om innan. Sen såg jag att man måste dels ha grundat företaget och ha en årlig omsättning på över 5 miljoner.

Helt plötsligt kändes klubben lite mer exklusiv och jag kände ett sug efter att få vara med, är det inte konstigt?

Alla dessa entreprenörsprogram och böcker jag lyssnar på betonar vikten av att ha förebilder och personer som har gjort något liknande det du vill göra. Tänk att ha tillgång till ett nätverk där man vet att varenda en har lyckats åtminstone i någon mening. En nackdel är annars med öppna nätverk att det springer runt en massa små nissar som jag och vill prata med de stora drakarna, som i sin tur håller sig undan eftersom det inte ligger i deras intresse att bara bli envägsmjölkade.

Som det ser ut för mig just nu kommer jag inte att kunna bli medlem under den närmaste tiden eller kanske någonsin. Men kanske kan ni det, eller kanske känner ni till något annat nätverk som skulle kunna vara aktuellt för oss som ännu så länge är lite mindre. Tipsa i kommentarsfältet.

Jag skapade ju ett eget AB just före årsskiftet 2011-2012, där jag lade den webbutik som jag drivit i en enskild firma i många år. Det var rätt tid att göra eftersom den skulle börja göra vinst.

Samtidigt hade jag ganska nyligen flyttat ihop med min kvinna och startat ett företag med henne utan att ha någon verksamhet. Vi visste att vi ville göra något men var tvungna att snabba på innan hon började sitt nya jobb, eftersom det i kontraktet stod att ledningen måste godkänna sådant under anställningstiden.

Men eftersom vi nu är gifta finns det ingen mening med att släpa på ett extra bolag. Lite kul är det att se folks märkligt imponerade miner när jag säger att jag driver två AB och ett HB, men det är ju inte antalet företag som är viktigt, det är vinsten!

Jag har alltså ett extra betalkort i plånboken att hålla reda på och extra bokföring, extra bokslut, extra verksamhetsberättelse och så vidare.

Det är alltså dags att låta vårt gemensamma bolag ta över verksamheten i mitt enskilda AB.

Tekniskt gör jag väl ungefär så här:

• nya bolaget köper lagret
• gamla bolaget likvideras
• aktiekapitalet tas ut
• leverantörer och kunder kontaktas
• bankkonto och kort sägs upp
• bokföring slutförs
• bokslut och årsredovisning görs

Det är inte så roligt som det låter att ha tre olika företagskort i plånboken, plus två bankkort och ett Visa (Coop).