Jobb och Firma

Jag har nu köpt mitt första företag!

Eller rättare sagt kommit överens om att köpa inkråmet till en webbutik. Som ni kunde läsa i förra inlägget prutade vi ganska rejält. De sa att de hade andra köpare, men vi lät oss inte skrämmas utan gjorde vår egen värdering och fick igenom det.

När man direkt får igenom ett lägre bud än det satta priset är det ju vanligt att man får en känsla av att man ändå betalar för mycket, att man kunde ha prutat ännu mer, eller ännu värre – att det är nåt fel på produkten.

Den känslan har inte jag. Jag känner bara att det var ett väldigt bra pris och att vi kommer att göra stordåd med denna butik.

Snart har jag alltså tre webbutiker i olika företag.

Jag slängde iväg det som om det var ett skojmejl till en kompis, men det är egentligen det viktigaste mejlet jag skickat på ett bra tag.

Jag lade just ett bud på ett företag, en inkråmsaffär på en nätbutik, på 400 000 kronor. Jag prutade 100 000 på det begärda priset, med det bottnade också i att allt inte riktigt var så bra som ägaren först trodde.

Jag ser risk och potential i denna butik, men framförallt ser jag samarbetsfördelar med mina existerande företag, och jag ser ett sätt att köpa lite mer intäkter genom företagandet. Faktiskt så mycket att jag, om denna affär blir av, kan leva helt på intäkterna från företagen.

Så fort jag funderar på att köpa den nya webbshoppen kan jag inte låta bli att se min pappas chockade och besvikna min för ögonen. Han har aldrig köpt något företag och är inte riskbenägen, så han har nog lite svårt att sätta sig in i det, men hans initiala känsla är alltid att det nog inte är något för mig att hålla på med.

Därför tänkte jag först undanhålla honom den nyheten tills allt var klart, men efter att ha talat med brorsan och jag dragit mig till minnes att far har varit informerad om alla större ekonomiska val jag har gjort i livet, så bestämde jag mig för att ringa honom och berätta om mina planer.

Det gick ganska bra. Han sa mest ”jaha” och ”oj”, samt efter ett tag ”vad vill du att jag ska säga?”. Men jag hörde honom nog skina upp lite när jag sa att han inte behövde säga något, bara att jag ville berätta det innan jag gjorde det, eftersom jag alltid har berättat mina ekonomiska förehavanden för honom.

Det blev lite ”ja, du vet väl vad du gör” och ”du har ju pengar i alla fall”, innan han kom med det handfastaste rådet, ”om du inte behöver låna till det är ju risken i alla fall begränsad”.

Man skulle ju kunna hävda att jag indirekt lånar till det i och med att jag inte är helt skuldfri, men jag har ju inte tagit ut något nytt lån för att göra det och det finns gott om luft i budgeten.

En släktings vän driver en liten webbshopp men ska flytta och vill sälja. Det är helt okänt territorium för mig att försöka värdera och köpa ett annat företag, men det känns samtidigt väldigt lockande eftersom jag redan gör ungefär samma sak, men vill kunna försörja mig på det.

Butiken har en omsättning på ungefär 750 000, alltså ungefär samma som mitt HB. Priset hamnar troligen på ca 300′

Främmande och skrämmande, men det är dags att satsa lite!

Jag och frugan pratade om vilket som var ett rimligt pris för en webbshopp, alltså ett företag som är uppe och snurrar. En naturlig fråga blev då vilket pris jag skulle sälja min egen webbshopp för.

Multipler om 1-2 gånger årsvinsten, vilket vi talat om tidigare, vilket jag inte alls ser som orimligt om man är tvungen att jobba i företaget själv (vinsten=lönen). Dessa siffror skulle jag dock absolut inte sälja för i dagsläget, det blev ganska uppenbart.

Men sånt kanske handlar mer om var man är i livet och vilka valmöjligheter man har. Jag kommer att tjäna ungefär 100 000 efter skatt på min egen firma detta år. Skulle jag sälja för 300′ – nej, inte en chans. De pengarna skulle jag ju ändå bara vara tvungen att hitta nya investeringar för.

Möjligen om det fanns annat som dök upp, till exempel utlandsflytt eller om jag behövde pengar till husköp eller nåt.

Jag skulle inte ens sälja för 500′. Kanske en miljon. Men just nu gillar jag ju att få beställningar och det stör mig inte det minsta att prata med och mejla kunder. Dessutom stiger ännu försäljningen varje år.

Kanske gillar jag också tanken att ha en liten egen affärsverksamhet att pula med. Jag har inget emot att identifieras med den.

Det finns inte mycket annat i min vardag som jag gillar mer än att få en beställning i mitt eget AB. När det singlar in ett mejl knyter jag alltid näven och drömmer en kort stund om att denna verksamhet ska försörja mig.

Ännu bättre är det när det går så bra en månad att jag sätter ett nytt försäljningsrekord. Det har hänt 12 gånger på 4,5 år, naturligtvis oftare i början. Nu är det ett år sedan jag satte rekord senast.

Att sätta rekord är gott av två anledningar. Dels den mer uppenbara, att det kommit in mycket pengar, men viktigare i längden är att med varje ökning så ökar även potentialen i mitt företag, åtmistone den upplevda potentialen. Det är ju givetvis så att om jag kan sätta ett nytt rekord så visar det att taket ännu inte är nått. Kul också att det inte är säsongsbestämt, ett nytt rekord kan komma nästan när som helst på året (utom i juni/juli verkar det som).

Jag projicerar hela tiden försäljningen för innestående månad för att se vad det kan tänkas landa på. Är det många order tidigt i månaden ser det givetvis överdrivet bra ut. Nu ser det dock bättre ut än någonsin, då månaden pekar på 48 000, skyhögt över rekordet som sattes förra augusti (32 000). Projektionen för året hamnar på 310 000, vilket gör 40% ökning från 2011.