Jobb och Firma

…men det verkar bara vara jag som tycker.
Tre år i rad har mina optionsköp utgjort 5% av totala antalet utställda köpoptioner till anställda, vilket är ganska anmärkningsvärt i ett företag med många hundra anställda.

Samtidigt som det känns kittlande att vara “ensam” om en sån sak så känns det också lite skrämmande förstås. Är det något jag har missuppfattat?
Jag har inget emot att gå min egen väg och göra tvärt emot alla andra, men när man gör det tänker man givetvis igenom saker en extra gång och undrar om det kanske är man själv som har fel.

Jag pratar med så många anställda jag kan om optionerna, men hittills har jag bara hittat en som har utnyttjat erbjudandet en gång för länge sedan. Svaret på varför de inte utnyttjar optionserbjudandet är alltså det intressanta
Jag har hört om folk som förlorat pengar
Jag brukade få gratis optioner på mitt förra företag
Jag förstår det inte
Men de flesta svaren är i stil med “äääh nej, jag vet inte, orkar inte, är nog inge bra”.

Min slutsats är alltså att folk inte riktigt vet vad de tackar nej till och det gör mig lugnare i mitt eget beslut. Det är alltså mer ett ickeval än ett beslut att avstå.

Det finns mycket annat jag funderar på angående dessa optioner också. Optionen går inte att sälja på öppna marknaden så om man vill utnyttja optionerna när de mognat så är det föredragna sättet att köpa aktierna, vilka i mitt fall kommer att kosta över en miljon. Det blir alltså en ytterligare risk, då jag måste satsa ytterligare en miljon i en aktie med väldigt låg omsättning, för att komma åt en vinst på ett par hundra tusen. Risken är alltså att jag köper aktierna varpå allt faller innan jag har hunnit sälja. De senaste dagarna jag har kollat har mitt antal optioner varit mer än hälften av en dags handel av aktien. Det skulle alltså vara kursdrivande om jag försökte sälja alla på samma dag eller ens samma vecka.

Nu har aktien gått ganska bra sedan mina optionsköp, så jag får se upp och räkna ordentligt innan det är dags att köpa igen. Blir det brutala börsfall kommer naturligtvis mina optioner att bli värdelösa ganska snabbt, men vad jag kan hoppas på då är att tajmingen gör att jag kan köpa fler optioner billigare, plus att kursen kanske hinner stiga igen tills inlösen.

Äntligen kom utbetalningarna för både frugans och min bonus. Före skatt blev det ca 600 000 för mig och 500 000 för frun.

Jo alltså, det var bara fruns som var en ”riktig” bonus, som hon fick utan pengainsats. Min bonus är ett slags optionsprogram som jag köpte in mig i. Det gör också att skatten som dras från hennes del är 61% och från min del ”bara” 30% i och med kapitalvinstskatt.

Nu är det tyvärr slut med denna sorts bonus för min fru, men den kortsiktiga årsbonusen är fortfarande aktuell framöver. För min del kör jag helt in med mitt optionsprogram varje år framöver, men där hänger ju allt på hur aktien utvecklas.

Dessutom har min fru redan fått bonus i år, för de tre månader hon jobbade förra året, vilket blev drygt 200 000 har jag för mig. Själv ska jag få en bonus på samma belopp som jag lade ut för tre år sedan, ca 70 000.

Total bonusutbetalning i år blir alltså knappt 1,4 miljoner brutto!

Kan med visshet säga att vi aldrig kommer att få så stor bonus igen. Vi kommer att använda denna välsignelse till att skapa återkommande inkomst, från bonusaktierna vi bestämt oss för att behålla.

Kanske kommer vi aldrig att ha så stor total inkomst heller, trots föräldraledighet. Min fru kommer nämligen tjäna knappt en miljon och jag ca 380 000, vilket ger en galen totalinkomst i år, inklusive bonusar, på ca 2 750 000.

En liten besvikelse kom i mitt lilla bolag och på bara några dagar var jag 350 000 fattigare på pappret. Utväxlingen är ju som sagt otrolig i optioner och vägen ner är oftast snabbare än vägen upp.

Det är inte helt illa dock, det gör mig lite sugen att investera även i nästa optionsrunda. I det långa loppet är det ju bättre att jag är fulltankad med optioner innan de sticker upp riktigt ordentligt, vilket kändes som att det redan var försent i den senaste haussen.

Rädda investerare får aldrig 1000% i avkastning!
Själv är jag oftast en rädd (försiktig) investerare, som bara rör mig kring stora, stabila, högutdelare. Dock gjorde jag ett avsteg i och med att jag kunde se potentialen i ett optionsprogram jag blev erbjuden. Jag hade pengar jag kan förlora och jag var beredd att riskera en del för att ha chans på ordentlig avkastning.

De flesta som läser detta tycker väl att det är ganska mediokert och ingen större grej att köpa lite personaloptioner, men faktum är att det är ganska låg utnyttjandegrad på mitt företag. Jag kan ju se att långt ifrån alla optioner är utnyttjade, men också genom insynslistan på Finansinspektionen, att ledningen, ekonomerna som är insatta i dessa frågor, inte heller nappar i hög utsträckning. Detta trots att de troligen blir erbjudna matchningsoptioner 1:1 dessutom.

Mina hundratusen satsade var i alla fall värda nästan en miljon idag när vi fick en ny alla tiders högsta.

Mest tur förstås, men jag vågade, och jag ska fortsätta våga.

I skrivande stund har företaget där jag är anställd just nått ett nytt alla tiders högsta värde på aktien. Det är inte enbart positivt eftersom jag gärna vill köpa lite mer optioner innan det är dags att casha in för första gången i vår.

Under ett par år har jag hunnit köpa på mig lite optioner, så värdet börjar komma upp i en aktningsvärd nivå. Detta värde har jag, på grund av att det är så osäkert, inte räknat in i förmögenheten, vilket har gjort att mina utlägg helt enkelt har gått in i svarta hålet, alltså “bokförts” som förlust.

Totalt innestående värde, efter skatt, är nu 840 000, om allt skulle betalas ut idag. Värdet på det som ska komma ut i vår är 430 000. Total insats är 184 000.

Allt kan ännu hända och jag räknar på intet sätt in dessa pengar innan jag har dem på kontot, men nog är det skönt att se summan växa.