Jobb och Firma

Vad innebär det att värnskatten tas bort från januari 2020?
Min fru tjänar ca 1,4 miljoner per år, inklusive bonus.
På inkomster över 662 300 per år tas 5% extra ut, det är värnskatt. För oss innebär det alltså en skattelättnad på ca 35 000 kronor per år!
Det finns inget politiskt belut de senaste 10 åren som haft så stor inverkan på vår privatekonomi. Jo, möjligen jobbskatteavdraget, men det var ju stegvis.

Min fru har ett litet nätverk av gamla kollegor och kompisar spridda över världen, vilket är väldigt intressant ur många avseenden.

Nu har de pratat ett tag om livförsäkringar, vilket är aktuellt enbart om man har barn eller andra som är beroende av ens inkomst, och lämnar efter sig både skulder och svårare försörjningsläge.

För mig blev det då plötsligt högsta prio att undersöka vad det skulle kosta för oss att skaffa livförsäkringar. Det gjorde jag för ca. 5 år sedan men märkte att mycket har förändrats sedan dess. Nu går det att skaffa 3 miljoner direkt genom en webbansökan. Vill man ha upp till 6 miljoner fyller man i ett formulär och bli uppringd, vilket jag gjorde.

Ålder är givetvis väldigt viktigt när det gäller vilken premie man ska betala, men även kön, då kvinnor lever ca 3 år längre i medel.

För mig kostar 6 miljoner ca 600 i månaden och för min 3 år yngre fru kostar det ca 400. Premierna kommer att höjas framöver i och med att vi blir äldre.

Min fru tror att livet kan bli svårt utan mig så hon vill att jag tar 6 miljoner. Då skulle hon kunna vara hemma med barnen utan något krav på inkomst på överskådlig tid.

Jag tycker att vi redan har tillräckligt med pengar och bara behöver leva lite enklare, vilket jag är bättre på än henne, så jag är inte lika övertygad om att hon ska ha en livförsäkring.

Kompisar jag har pratat med har bara enklare livförsäkringar genom någon gruppliv på jobbet, med det är bara en kvarts miljon eller något. Däremot har de försäkrat sitt bolån, vilket i princip är det man vill fixa, alltså att den överlevande ska ha råd att bo kvar. Då återstår bara till vilken kostnad den försäkringen tas. En snabb koll på SBAB och en artikel i SvD är priset det dubbla för att försäkra lånet. Men det kanske har att göra med att man är (kan vara) två som försäkrar lånet? Orkar inte grotta mer i det eftersom jag tror mer på livförsäkring då det är en mindre komplicerad produkt.

https://www.svd.se/snarigt-skydda-bolanet-var-vaksam-pa-kostnaden

Jag hade ju ett ganska långt liv innan jag blev JoF och lärde mig sparsamhet och framtidstro. I början av århundradet hade jag en fästmö som är läkare och bodde i ett litet hus på landet. Hon hade på egen hand köpt ett hus för ca 700 000 och bodde där ensam tills jag flyttade in.

Men trots att hon jobbat flera år och hade en fin lön hade hon ett ytterst modest ekonomiskt mål, rent av skrattretande för en som är intresserad av ekonomiskt oberoende.

Jag blev så förvånad när hon fått ett brev från banken och utbrast att “om bara 6 år har jag betalat av mitt topplån och kommer att ha ett par tusen extra kvar i månaden”.

Topplån?! Kom igen!

Själv var jag långt ifrån klok med mitt sparande på den tiden men jag kunde se då som nu att folk i gemen har väldigt låg ambitionsnivå för sin privatekonomi.

Eftersom hon är smart och duktig är jag säker på att hon har dubblat sin lön sen dess, men jag är nästan lika säker på att hon bara har ett knappt överskott varje månad och är låst till sin inkomst, precis som de flesta andra.

Om man inte jobbar, studerar eller söker jobb har man heller ingen rätt till barnomsorg, förstås. Eftersom vi nu gick och fick ett tredje barn sköts tiden upp för när vi kan vara helt fria från lönearbete. Alltså, det är klart att vi kan vara hemma med barn, men vi föredrar att ha barnet i förskola korta dagar, som vi har haft hittills.

Man kan gå runt bestämmelserna genom att studera (vilket jag vill göra i alla fall) eller jobba i eget företag (vilket vi absolut kommer att göra i någon utsträckning). Det måste ändå erkännas att det kan ses som efterhandskonstruktioner för att få barnomsorg.

Det kanske är lika bra att jobba till sommaren 2024. Det kan vara så att vi behöver ha 15 miljoner totalt och inte de 10 jag kalkylerat med för enkelhet.

Det var lite komiskt att ha lönesamtal var det sista jag gjorde innan jag gick på föräldraledighet och det första jag gjorde 15 månader senare, när jag kom tillbaka.

Det fanns ju inte mycket att utvärdera med mig, men marknaden är bra för IT-konsulter och de vill ha mig kvar, så något skulle de ge.

1500 blev det, eller 3,2%, upp till 48 300 om jag skulle ha gått på 100% (arbetar 80%).

Det är bättre än jag trodde, men jag måste erkänna att det har ganska liten betydelse för mig nu. Dels planerar jag att inte ha så många år kvar på arbetsmarknaden (max 6), så då har det inte lika stor betydelse att hålla uppe löneökningarna, när lönen redan är okej enligt min åsikt. Skatten är dessutom hög på högre nivåer, så det blir ju mindre kvar.

Men den stora anledningen att löneökningen känns mindre viktig är att det är så liten del av mitt framtidshopp. Den stora delen ligger i vår portföljutveckling och mina personaloptioner. Optionerna har på de två första utbetalningarna givit mig ca 860 000 efter skatt. Lönen är givetvis viktig, särskilt om optionerna inte skulle betala ut, men i ljuset av vad som skett hittills är ökningen helt försumbar och inte en motivator.

För min fru har det varit ett riktigt jobbigt år på arbetet. Låt mig utveckla det vid ett annat tillfälle. Lönemässigt ligger hon högt för sin position, men alla vill ju ha den uppskattning det innebär att få årliga löneökningar så ökningen var ändå viktig för henne.

Det blev 0.

Men som ett tecken på hur sjuk hennes organisation är fick hon en engångssumma på 20 000, troligen som kompensation för utebliven höjning… ”Troligen”, eftersom det inte motiverades och hon hade heller inget lönesamtal, utan lönen kommunicerades till henne via mejl, på hennes direkta fråga till lönekontoret.

Det finns mycket att säga om hennes situation, mer om det senare.

Jo förresten, det viktiga med löneökningar är ju att man håller sig över inflationen, eller hur?

Det gör ju inte vi i så fall…

Visst måste man väl räkna ökningen efter skatt? Inflationen på utgiftssidan betalar man ju för med skattade pengar, inte sant?

I så fall är vår löneökning patetisk och vi kommer snart att vara panka! 750 kronor delat på 80 000 blir under 1% i nettoökning och alltså långt under PKI eller vilket tal det nu är som är intressant.

Man borde normalt anpassa skatteinbetalningarna så att man inte lånar ut pengar gratis till staten, men det blir lätt lite komplicerat för oss eftersom vi under flera år har haft en del inkomst från försäkringskassan och en del från bonus från företagen där vi är anställda.

Jag bryr mig inte om att försöka rätta till skatten utan är nöjd med att göra ett överslag så att jag inte åker på någon stor överraskning. Det har blivit ganska stora återbäringar de senaste åren så denna på 55 000 är inte exceptionell, om än stor.

Som ni kan se på månadsrapporterna har vi också så stora slag i vår ekonomi att detta inte har någon effekt alls, mer än att det är gott att få lite riktiga pengar in på kontot.

Nu har jag börjat jobba igen men var ganska omgående tvungen att ta ut en VAB-dag, alltså vård av barn. VAB ingår i föräldraförsäkringen och bekostas alltså av staten, till skillnad från sjukdagar för anställd, där de första 10 dagarna bekostas av företaget.

Men som med alla andra förmåner ska vi som betalar in mycket skatt till systemet inte få ut lika stor del när vi utnyttjar det. Detta genom att taket för VAB går vid en inkomst på 37 917 (år 2018), vilket blir max 1019 kr/dag före skatt.

Jag har nu ca 44 500 i lön, vilket gör att jag förlorar ca 1400 brutto per dag vid VAB, eller ca 700 efter skatt.

Om min fru skulle ”vabba” istället skulle hon med sin lön på ca 85 000 förlora drygt 3000 per dag brutto, eller knappt 1500 kronor efter skatt.

Jag har hittills tagit all VAB.

Uppdaterad då jag insåg att jag bara får 80% av max trots att min 80%-iga inkomst är över taket för föräldraförsäkringen.

Det här med att skaffa barn är en väldigt dålig affär, men det är för oss en stor del av meningen med livet, så vi är trots lite högre ålder inte riktigt klara ännu.

Vi väntar vårt tredje barn!

Jag är överlycklig och ser mycket fram emot nästa ledighet redan innan jag avslutat den pågående. Det är dock inte ledighet som i ”frihet”, då jag nog aldrig varit mer uppbunden än jag är nu. Som jag har sagt tidigare skulle mitt liv vara ganska likt om vi var ekonomiskt fria. Allt skulle ändå kretsa kring barn, hem, matlagning och hur man ska få ett par lediga timmar för att ta hand om sig själv.

Sedan 2014 och vårt första barn har vi varit föräldralediga 22 respektive 28 månader och det är alltså snart dags att börja om igen.

Men innan nån tänker att vi lever på bidrag kan jag inflika att vi varje år betalat väldigt mycket mer i inkomstskatt än vi fått ut i föräldrapenning. Förra året var vi lediga 14 månader och tog ut 270 000 i föräldrapenning men betalade 800 000 i inkomstskatt. Ovanpå det hade vi lite reavinst på lägenhet och aktier, så det blev 1,3 miljoner till staten 2017 i direkt skatt.

Fast man får ju inte glömma bort de 25 000 kronorna i barnbidrag…

2017 var vi föräldralediga 13 månader (en överlappande månad)
Ändå skattar vi nästan lika mycket som vår normala bruttolön ligger på.
Anledningen är mest reavinstskatten på lägenheten jag köpte 2008, fruns extrabonus och mina optioner.

Skatteposter 2017:
Min inkomstskatt 140 000
Fruns inkomstskatt (inklusive extrabonus) 690 000
Reavinstskatt på såld lägenhet 350 000
Reavinstskatt optionsprogram 150 000

Summa: Drygt 1,3 miljoner

Samma år har vi tagit ut 275 000 i föräldrapenning (före skatt) och fått ca. 25 000 i barnbidrag. Mina mer socialistiska vänner tycker givetvis att jag ska vara oändligt tacksam för dessa allmosor.

Nu när Utdelningsseglaren och Miljonären snart är helt fria är det inte utan att man funderar på hur ens eget liv skulle se ut om man var fri från lönearbete.

Men som jag funderat på tidigare, nu under pappaledigheten, så skulle det inte vara så stor skillnad så länge barnen är väldigt små. Särskilt inte när jag är hemma förstås, då såsar jag ju ändå bara omkring här hemma och leker, planerar måltider och städar.

Det klart, vid total frihet hade frugan varit hemma också, så då hade vi väl gått varandra på nerverna ideligen och blivit tvungna att skilja oss (och tappa friheten). Sen måste man också låtsas driva eget eller nåt, så att ungarna får gå på dagis.

Men vi är ju inte där ännu på långa vägar… Skönt ändå att drömmarna just nu inte är så rosa 🙂
När barnen är små är det inte pengarna som inskränker friheten.

Sparandets vän är rutin. Dess svurna fiende är förändring.

Förändring, som så ofta är positivt, åtminstone för individer som vill framåt, är tyvärr svårt att kombinera med sparande. På mikronivå är sparande så mycket enklare när man har vägt alla utgifter på guldvåg och vet exakt vad man behöver från en månad till en annan. När livet tar ett språng och man flyttar, skaffar nytt jobb, barn, blir sjuk, får en ny partner eller något annat, så är det inte bara lättare att skapa ursäkter för att vara mindre sparsam, man får också alltid extra utgifter, plus att man spenderar i ovan terräng, vilket gör att man spenderar på fel saker till en början.

Just nu är frugan stressad och missnöjd med jobbet. Jag har gått från att göra 80 till 98% av allt hemarbete för att avlasta, men det räcker inte. Hon måste få till en ändring, antingen med sin position och arbetsuppgifter eller genom att byta jobb.

Jag har självklart gett mitt stöd och sagt att hon är fri att säga upp sig, och att vi kan använda lite av vår starka monetära situation till att skapa en dräglig tillvaro nu. Men hon sa själv att hon minsann inte ville släppa årets bonus…

Det är dock inte så viktigt att hon ska förlora något uns av sin hälsa. Hon har redan tjänat in den handlingsfriheten många gånger om.

Måste det bli nystart så får det bli nystart, men det hade varit trevligt att bara stanna på samma räls och tuffa på någon gång…

Frun är inne i en stresstunnel med jobbet just nu. Utökade arbetsuppgifter och ansvarsområden samtidigt med chefsbyte till det sämre gör inte livet lätt för henne, och sedemera för mig.

Själv har jag inte haft det så lätt, med ett litet barn som varit sjukt i två veckor (bra nu) och ett lite större som skolats in på en ny förskola. Jag tar all uppvakning på natten generellt eftersom jag är bättre på att fulsova. Nu när det har blivit mycket mer sånt, samtidigt som dagarna har varit tuffa med båda barnen hemma.

Inköp, matlagning, plock och städning har inte hela tiden varit helt i fas. Men om hon försöker säga något går jag ju i taket på grund av sömnbrist och utmattning. Försöker jag be henne att kanske fixa köket eller något, eller över huvud taget hjälpa till med något hemma, så får jag en skopa av att hon jobbar hela tiden och att hon minsann ska sätta sig och jobba nu på kvällen också.

Eftersom jag verkligen tycker att hennes jobb är viktigare än både mitt jobb och alla hemsysslor backar jag då undan och tar städning, disk och barn. Det är inget större problem, det är något man kan komma fram till som familj.

Det gör det också enklare för mig att dela lika ekonomiskt på allt. Vi jobbar alla hårt för att nå våra gemensamma ekonomiska mål.

En kul bisak är att jag har lite mer legitimitet att ifrågasätta feministernas ofta vilda svingar mot något ojämlikhetsspöke som syns tydligt i statistiken men ofta kan bero på familjers egna val. Jag vet i alla fall en hel del om hur det är att vara en 50-talskvinna, plus ha hand om all ekonomi, bil, sommarhus och extern kommunikation.

Jag önskar köparen av vårt sommarhus allt gott, men inom mig var jag lite sorgsen över hans situation. Jag anser att om man vid femtio års ålder köper ett sommarhus för ska det vara skuldfritt. Även om man inte har 1,2 miljoner i kontanter så ska man kunna ta ut det från ett nedamorterat eller prisstegrat boende.

Han verkade inte ha någon större koll på pengar, men hade ett hyfsat jobb så inkomsten fanns nog. Det var också lite tragiskt som han förklarade, att anledningen till att han kunde göra detta köp var att hans maka nyligen gått bort, vilket gav honom en livförsäkring till handpenningen.

Detta är bara ytterligare ett anekdotiskt bevis på att vanligt folk inte har något emot att belåna sig upp till nock och att det är milsvidd skillnad mellan ekonomibloggare och andra medborgare.

IKEA åker man i första hand till när det händer något stort i livet. När man får barn, flyttar, renoverar, skaffar sommarhus eller liknande.

Vi ska ju flytta, så jag blev tvungen.

Men jag ska ju vara så jävla duktig och förenkla mitt liv och kapa kostnader, så det där extrakortet har jag ju gjort mig av med. Det som gav en massa idiotiska flygpoäng som var svåra att använda och som tog extra avgifter för det mesta. Skönt att bli av med det, men jag räknade inte med att det hade 2 x 100 000, vilket tydligen behövdes…

…för tidigt i månaden har vi maxat våra 50 000 på det som nu är vårt enda kort, och jag stod i en 50-meterskö och fick inte ut mina varor…

Frugan hade handlat ”en del” på Amazon visst, men felet är mitt, jag hade inte koll som jag borde. Hur som helst är quattromiljonären pank!

Helt plötsligt tog frugans föräldralön slut. Ett halvår får man i hennes företag mellanskillnaden mellan Försäkringskassans utbetalning och 85% av lönen, vilket blir en bra peng i hennes fall, även om hon inte har tagit ut en krona från FK. Anledningen till att hon inte tar någon föräldrapenning är att hon fick en massa bonus utbetalt i år, vilket gör att skatten blir skyhög även på det från FK. Bättre då att jag tar ut full ersättning nästa år istället, då jag ska vara föräldraledig.

Men just nu har vi alltså bara min lön som kommer in, plus barnbidraget. Just över 30 000 efter skatt alltså. I år har vi gjort av med ca 40 000 i månaden, så det blir till att dra åt svångremmen om vi inte ska gå back.