Arbetsgivarens skuld till oss: 550 000

Skulle du låna ut en halv miljon till din arbetsgivare?

Inte så troligt va?

I själva verket lånar vi ut ganska mycket pengar genom att ha ett stort semesterkonto och annan inarbetad tid. Det är väl i för sig ganska riskfritt och hyfsat inflationssäkrat (pga statens garantier och att lönen förhoppningsvis stiger), men jag vet inte om folk tänker på vilket värde som finns.

Jag började fundera på vilka värden vi hade innestående när vi pratade semester och fruns kommande ledighet i samband med vårt tredje barn födelse. Det visar sig att frun dels har samlat på sig 86 dagars semester, har över en vecka i innestående flextid och får en hel månad betald ledighet som kompensation för utebliven avlastning senaste halvåret.

Nu blir det ju inte extrapengar av detta, men pengavärdet av denna tid ligger på över 550 000 (varav 115 000 för mig).

Tidsmässigt rör det sig alltså om ca 4 månader för min fru och 2 för mig.

 

 

Annonser

Våra löneökningar i år

Det var lite komiskt att ha lönesamtal var det sista jag gjorde innan jag gick på föräldraledighet och det första jag gjorde 15 månader senare, när jag kom tillbaka.

Det fanns ju inte mycket att utvärdera med mig, men marknaden är bra för IT-konsulter och de vill ha mig kvar, så något skulle de ge.

1500 blev det, eller 3,2%, upp till 48 300 om jag skulle ha gått på 100% (arbetar 80%).

Det är bättre än jag trodde, men jag måste erkänna att det har ganska liten betydelse för mig nu. Dels planerar jag att inte ha så många år kvar på arbetsmarknaden (max 6), så då har det inte lika stor betydelse att hålla uppe löneökningarna, när lönen redan är okej enligt min åsikt. Skatten är dessutom hög på högre nivåer, så det blir ju mindre kvar.

Men den stora anledningen att löneökningen känns mindre viktig är att det är så liten del av mitt framtidshopp. Den stora delen ligger i vår portföljutveckling och mina personaloptioner. Optionerna har på de två första utbetalningarna givit mig ca 860 000 efter skatt. Lönen är givetvis viktig, särskilt om optionerna inte skulle betala ut, men i ljuset av vad som skett hittills är ökningen helt försumbar och inte en motivator.

För min fru har det varit ett riktigt jobbigt år på arbetet. Låt mig utveckla det vid ett annat tillfälle. Lönemässigt ligger hon högt för sin position, men alla vill ju ha den uppskattning det innebär att få årliga löneökningar så ökningen var ändå viktig för henne.

Det blev 0.

Men som ett tecken på hur sjuk hennes organisation är fick hon en engångssumma på 20 000, troligen som kompensation för utebliven höjning… ”Troligen”, eftersom det inte motiverades och hon hade heller inget lönesamtal, utan lönen kommunicerades till henne via mejl, på hennes direkta fråga till lönekontoret.

Det finns mycket att säga om hennes situation, mer om det senare.

Jo förresten, det viktiga med löneökningar är ju att man håller sig över inflationen, eller hur?

Det gör ju inte vi i så fall…

Visst måste man väl räkna ökningen efter skatt? Inflationen på utgiftssidan betalar man ju för med skattade pengar, inte sant?

I så fall är vår löneökning patetisk och vi kommer snart att vara panka! 750 kronor delat på 80 000 blir under 1% i nettoökning och alltså långt under PKI eller vilket tal det nu är som är intressant.

55 000 i skatteåterbäring

Man borde normalt anpassa skatteinbetalningarna så att man inte lånar ut pengar gratis till staten, men det blir lätt lite komplicerat för oss eftersom vi under flera år har haft en del inkomst från försäkringskassan och en del från bonus från företagen där vi är anställda.

Jag bryr mig inte om att försöka rätta till skatten utan är nöjd med att göra ett överslag så att jag inte åker på någon stor överraskning. Det har blivit ganska stora återbäringar de senaste åren så denna på 55 000 är inte exceptionell, om än stor.

Som ni kan se på månadsrapporterna har vi också så stora slag i vår ekonomi att detta inte har någon effekt alls, mer än att det är gott att få lite riktiga pengar in på kontot.

Vad kostar en VAB-dag? (redigerad)

Nu har jag börjat jobba igen men var ganska omgående tvungen att ta ut en VAB-dag, alltså vård av barn. VAB ingår i föräldraförsäkringen och bekostas alltså av staten, till skillnad från sjukdagar för anställd, där de första 10 dagarna bekostas av företaget.

Men som med alla andra förmåner ska vi som betalar in mycket skatt till systemet inte få ut lika stor del när vi utnyttjar det. Detta genom att taket för VAB går vid en inkomst på 37 917 (år 2018), vilket blir max 1019 kr/dag före skatt.

Jag har nu ca 44 500 i lön, vilket gör att jag förlorar ca 1400 brutto per dag vid VAB, eller ca 700 efter skatt.

Om min fru skulle ”vabba” istället skulle hon med sin lön på ca 85 000 förlora drygt 3000 per dag brutto, eller knappt 1500 kronor efter skatt.

Jag har hittills tagit all VAB.

Uppdaterad då jag insåg att jag bara får 80% av max trots att min 80%-iga inkomst är över taket för föräldraförsäkringen.

Ska vi flippa frihetsmålet?

En stor nackdel med 4%-regeln och således målet att ha en arbetande förmögenhet på 25 gånger årsutgifterna ligger i att det är mycket svårt att veta när man kommer att kliva av ekorrhjulet. Om börsen går bra eller dåligt har mycket stor inverkan på slutdatumet, vilket kan vara lite knäckande om man känt att det börjar närma sig.

Om vi istället skulle bestämma oss för en tidpunkt när vi slutar våra vanliga jobb och vanliga liv, och istället anpassar våra utgifter och extrajobb till hur våra passiva inkomster ser ut?

Jag är alltså ganska säker på att jag kommer att ha extrainkomster på något sätt när jag slutar vara anställd. Jag gillar att arbeta hårt under korta tider, gärna med fysiskt arbete, så det borde vara väldigt lätt att hoppa in i olika branscher när det finns toppar (t.ex. hjulskifte vår/höst, packa ordrar på e-handel till jul, osv.)

Dessutom skulle min fru kunna bli extremt högfakturerande konsult för kortare uppdrag.

Jag tror att ett tidsbestämt mål skulle tilltala min fru mycket mer än det diffusa ”10 miljoner i nettovärde” vi typ har nu. Jag har sedan tidigare uppskattat att den tidpunkten kan sammanfalla med när dottern börjar förskoleklass, om drygt 4 år, men jag kanske kan revidera det till när det kommande barnet börjar förskoleklass, om drygt 6 år.

I väntans tider

Det här med att skaffa barn är en väldigt dålig affär, men det är för oss en stor del av meningen med livet, så vi är trots lite högre ålder inte riktigt klara ännu.

Vi väntar vårt tredje barn!

Jag är överlycklig och ser mycket fram emot nästa ledighet redan innan jag avslutat den pågående. Det är dock inte ledighet som i ”frihet”, då jag nog aldrig varit mer uppbunden än jag är nu. Som jag har sagt tidigare skulle mitt liv vara ganska likt om vi var ekonomiskt fria. Allt skulle ändå kretsa kring barn, hem, matlagning och hur man ska få ett par lediga timmar för att ta hand om sig själv.

Sedan 2014 och vårt första barn har vi varit föräldralediga 22 respektive 28 månader och det är alltså snart dags att börja om igen.

Men innan nån tänker att vi lever på bidrag kan jag inflika att vi varje år betalat väldigt mycket mer i inkomstskatt än vi fått ut i föräldrapenning. Förra året var vi lediga 14 månader och tog ut 270 000 i föräldrapenning men betalade 800 000 i inkomstskatt. Ovanpå det hade vi lite reavinst på lägenhet och aktier, så det blev 1,3 miljoner till staten 2017 i direkt skatt.

Fast man får ju inte glömma bort de 25 000 kronorna i barnbidrag…

1,3 miljoner i skatt 2017

2017 var vi föräldralediga 13 månader (en överlappande månad)
Ändå skattar vi nästan lika mycket som vår normala bruttolön ligger på.
Anledningen är mest reavinstskatten på lägenheten jag köpte 2008, fruns extrabonus och mina optioner.

Skatteposter 2017:
Min inkomstskatt 140 000
Fruns inkomstskatt (inklusive extrabonus) 690 000
Reavinstskatt på såld lägenhet 350 000
Reavinstskatt optionsprogram 150 000

Summa: Drygt 1,3 miljoner

Samma år har vi tagit ut 275 000 i föräldrapenning (före skatt) och fått ca. 25 000 i barnbidrag. Mina mer socialistiska vänner tycker givetvis att jag ska vara oändligt tacksam för dessa allmosor.

Tidigare äldre inlägg