Vår livssituation

Nu ska jag berätta lite om vår vardag ur ett pengaperspektiv.

Jag jobbar 80% och har huvudansvaret för hämtning och lämning av vår tvååring. Min fru jobbar nästan jämt. Inte långa dagar på kontoret men på kvällen sitter hon ofta och jobbar hemma och varje vecka är hon antingen på resande fot eller har middagsmöten med inresta medarbetare.

Detta gör att jag givetvis tar ett mycket större ansvar hemma. Ca 80% av matinköp och matlagning, 90% av daglig städning och 95% av övrigt praktiskt fixande hemma, inklusive allt som har med bilen och cyklarna att göra.

Med det inte sagt att hon har ett glidarliv! Jag ser hur hårt hon jobbar och jag är mycket väl medveten om hur mycket det bidrar till familjens ekonomiska framtid, så jag gör “mina” åtaganden med glädje.

Dessutom är hon gravid så jag är lite extra mån om att hon inte ska överanstränga sig.

Jag trivs numera med att jobba och jag skulle inte ha något emot att göra lite mer av karriären, helt enkelt för att det verkar roligare att jobba om man bryr sig lite mer och det går framåt.

Vi är alltså i en galet produktiv fas i våra liv, där vi båda två är på högst hittills i karriären och intjäningen, samtidigt som vi väntar vårt andra barn.

Det vi fortfarande inte har gjort är att skaffa större boende. Folk tycker nog synd om oss och tror att vi är fattiga som kyrkråttor för att vi klämmer ihop oss på knappa 80 kvm i förorten, men vi får väl se det från den ljusa sidan. Vi har ett naturligt stopp för att samla på oss för mycket skräp, vi måste hela tiden rensa och sortera för att få plats och ordning. Sen kan vi investera pengarna istället för att fundera på att lägga det på amortering. Jag vet att det skulle vara svårt för mig att investera istället för att amortera, nu när jag fått smak på det skuldfria livet.

Beredda att fly Sverige

Jag gillar inte bostadspolitiken. Jag gillar inte att att det är en sån underproduktion av bostäder i Stockholmsregionen. Bostadsbubblan är mycket uppblåst och det kommer att bli ganska mycket värre innan den smäller, enligt min uppskattning.

Jag gillar inte att det är tabu att prata flyktingpolitik och jag gillar inte att regeringen duckar för att balansera dessa kostnader i budgeten.

Jag gillar inte den socialistiska tonen i samhället i allmänhet och på sociala medier i synnerhet.

Tillammans med detta är jag aningen besviken på min familj som i handling visar ointresse för min växande familj. De säger fina saker och lovar att de vill umgås men det blir alltid på deras villkor och ingen egentlig hjälp till oss.

Sammantaget är jag alltså beredd att prova nya äventyr och har sagt till min fru att hon är fri att föreslå nya jaktmarker för familjen JoF. Hon är en världsmedborgare som älskar att resa, men tyvärr är hon inte lika sugen nu när barnen är små.

Drömmen är att hon får ett fett “expat contract” på sitt nuvarande företag. Då kan vi behålla de svenska förmånerna men få lite extra, typ “medföljandelön”, hjälp med bostad och en massa sånt.

Snart skiter jag i allt och drar!

Jobbet ger upplevelser

I likhet med många andra ekonomibloggare är mitt absoluta mål att frigöra mig från lönearbete. Men på senare tid har jag funderat lite på hur livet skulle se ut och vad jobbet ger mig förutom lön och det tunga oket att behöva gå dit varje dag.

När jag var ung unnade jag mig inte många roliga aktiviteter. Det var helt enkelt för dyrt för mig innan jag började jobba. Jag hade fritid men inga pengar att spendera på aktiviteter.

När jag började jobba kände jag mig inte bara fantastiskt rik. Jag fick också möjlighet att hänga med på en massa roliga äventyr, helt utan kostnad. Att gå på restaurang är inget jag värderar särskilt högt, så jag lägger helst inte pengar på det, men att bli bjuden uppskattar jag.

Nu när man är familjefar och djupt sysselsatt med att få ihop livspusslet varje dag är dessa jobbevent till och med något av ett andningshål.

När jag tänker på min frus jobbsituation är skillnaden ännu större, eftersom hon reser kors och tvärs över jordklotet, går på absoluta lyxrestauranger och träffar riktiga höjdare inom näringslivet.

Hade vi flyttat till landet och levt på aktieutdelningar hade vi troligen inte rest mer än någon gång om året, definitivt inte gått på lyxkrog mer än någon enstaka gång emellanåt och högst troligt inte haft näringslivets grädda på besök. Det kan vi kanske uppskatta när vi har levt det här livet ett tag.

Skulle aldrig ha kunnat drömma om dagens ekonomiska situation

När jag började bloggen hade jag ganska tydliga förväntningar och förhoppningar om framtiden. Jag skulle bygga mina företag parallellt med anställning och sedan så småningom gå över till heltidsföretagande, samtidigt som jag byggde upp en aktieportfölj som successivt frigjorde mig från behovet av inkomst.

Jag ville gärna träffa en partner med hyfsad inkomst, typ som mig, så att jag inte behövde släpa på någon annan också i min jakt på ekonomisk frihet. Däremot kunde jag aldrig drömma om att den jag träffade så småningom skulle tjäna mer än dubbelt så mycket som mig!

Att hon har en så fantastisk lön, fina förmåner och bra bonus, plus att jag har en helt okej lön med möjlighet till optioner, gör att vi dels har extremt mycket luft i budgeten, dels att vi har fina möjligheter att genom jobben bli hyfsat förmögna. Motivationen att tjäna lite extra på sidan har definitivt sjunkit. Det är viktigare att vi tar hand om våra karriärer än att vi pysslar med sidoprojekt.

Min fru är fantastisk!

Precis som många (de flesta?) andra mammor var min fru helt galen när vi fick barn. Allt kretsade kring bebisen och hon kunde knappt ha en normal konversation om något annat. För mig är också barnen det absolut viktigaste så vi är ganska fåniga som familj.

Ändå är hon så oerhört professionell att hon efter barnledigheten kunde gå direkt tillbaka till heltid och högprestera, vilket 2015 kommer att resultera i en miljon i grundlön och nästan en halv miljon i bonus!

En liten egenhet med bonusen är att den betalas ut året efter året den avser, och då den beskattas som lön kan det ha en utjämnande effekt om man tjänar bra ett år samtidigt som man får en hög bonus. I min frus exempel kommer hon att få en hög bonus utbetald nästa år, samma år som hon går på ny barnledighet.

Vid ett halvårs barnledighet betalar hennes jobb ut 222 000 kronor i föräldrapeng. När barnet kommer kan hon ha tjänat ca 2 månadslöner, alltså 170 000 kronor. Tillsammans med bonusen på 500 000 är summan alltså 892 000, vilket absolut kan vara tillräckligt på ett år. Allt hon jobbar utöver det (eller tar ut i föräldrapeng från Försäkringskassan) beskattas även med värnskatt, alltså en total skatt på ca 55%.

Grannen ville prata inkomst

Det bästa jag vet med ekonomiprat är när jag får insikt i någon annans privatekonomi, på ett djupare plan än bara huspriser eller bolån. Folk är naturligtvis försiktiga med att prata om sånt men när man kommer lite närmare är det förvånandsvärt hur mycket en del är beredda att öppna sig. Bästa sättet att få folk att öppna sig är ju att berätta mycket om sig själv, men jag är inte riktigt bekväm med det. Dels för att min fru inte är lika öppen som jag, men också för att hon tjänar pengar på en nivå som är lite svår att ta in för många med en lite mer normal inkomst. Det finns en risk att förhållandet aldrig blir detsamma igen om någon får veta att hans inkomst är en fjärdedel av min frus.

Och just så är det. Vi har känt detta par i ca 4 år och har pratat mycket om lån, lägenheter, hus, karriär och sånt, men aldrig lön i absoluta termer. Vi visste bara att hon var hemma med barn i 3 år, varav hon sökte jobb i åtminstone 1 år, och eftersom hon mestadels hade låg eller ingen ersättning från Försäkringskassan så levde de på hans lön. Bra gjort under alla omständigheter! Dock trodde jag att han tjänade en bit över 30 000 men nu senast berättade han att hans lön är 25 000. Jag frågade om det var före eller efter skatt varpå han skrattade och sa att om det varit efter skatt skulle de varit rika som troll!

Anledningen till att han berättade detta var att vi kom in på hans frus nya karriär och hur hon på kort tid fått stora löneförhöjningar och numera tjänade 10 000 mer än honom.

Mer underbara kostnader framöver

“Vi” är med barn igen och jag är överlycklig!
Jag älskar min son och längtar efter mitt ofödda barn, inget är större för mig än dem. Denna blogg handlar dock om ekonomi, så som vanligt ska jag diskutera hur detta påverkar familjens ekonomi.

Eftersom jag ville ha fler barn, och var inställd på det, ser jag faktiskt ur ett ekonomiskt perspektiv fram emot att få återanvända alla saker, kläder och kunskap vi redan har samlat på oss. Jag har redan börjat bearbeta frugan med att om det blir en flicka kommer hon att uteslutande få gå i killkläder.

Varför finns det för övrigt “flerbarnstillägg” i barnbidraget? Det borde ju finnas “fåbarnstillägg” istället, eftersom ju fler barn man har desto billigare måste det ju bli per barn. Sen kickar de stora inläggen in efter 3 barn, då det går från 604 till 1614 kronor, så det är tydligen 4 barn staten vill att vi ska ha. Var finns samhällsnyttan i det? Det kanske är bättre för landet att vi så småningom får större skattebas men definitivt inte bättre för världen och miljön i stort.

Tillbaka till mitt “sparande” så tänkte jag lista en massa grejer jag ser fram emot att återanvända till andra barnet.

Babyskydd för bil
Barnvagn (vi har 4st begagnade vagnar och sulkys för olika ändamål)
Säkert 100 kräkshanddukar och 100 dregelhaklappar
Mysiga babyfiltar
Åkpåsar
Medicinteknik (termometrar, snorsug och sånt)
Matattiraljer (skedar, tallrikar, portionslådor, haklappar etc.)
Barnstolar till matbordet
Barnstolar till bilen
All kringutrustning till bilen (huvudkuddar, solskydd, sätesskydd)
Solskyddskläder och badkläder
Leksaker!
Med mycket mera

Allt detta utgör givetvis 10 000-tals kronor och jag hoppas att vi kan hålla oss ifrån att köpa mer än det allra nödvändigaste, där det vi har av någon anledning inte duger.

Gillar jag pengar?

Frugan frågade lite oroligt om jag gillar pengar. Jag kan inte ljuga så jag sa ja. Men eftersom vi tittade på ”The wolf of Wall Street” just då så kunde jag lugna henne med att jag gillar pengar på ett helt annat sätt än de på filmen gör. För mig är det inte kickarna och lyxen som är drivkraften, det är tryggheten och oberoendet.

Det kan alltså vara farligt att gilla pengar, jag hoppas att alla förstår det. Som entreprenör måste man vara medveten om ekonomin och pengarna, men det är bra om man har andra drivkrafter, det gör det lättare att erbjuda bra tjänster. När man är anställd är det hälsosamt om man fokuserar på uppgifterna istället för hur mycket man tjänar den dagen (som jag gjorde när jag sommarjobbade som ung). Lönen ska man tänka på när det är dags att förhandla, sen kan man släppa det.

Men det är inte bara jag som gillar pengar. Pengar gillar pengar också och om man samlar ihop ett gäng är det troligt att de förökar sig. Det verkar vara någon sorts naturlag att till den som har skall varda givet. Under mina första 7 år i arbetslivet hade jag aldrig mer än 100 000 i sparande, så plötsligt började jag spara medvetet och nu är min familj värd nästan 4 miljoner.

Att aldrig vara nöjd

Själv är jag nöjd med det lilla. Kanske därför är det så lätt för mig att spara och snåla. Men min fru vill alltid ha mer och accepterar inte att någon annan ska få något istället för henne. Det är en egenskap som prisas ganska högt i vårt samhälle och det är säkerligen en anledning till att hon har en lyckad karriär. Dock är det inte alltid så lätt att leva med 😉

Föräldraersättningen och optimalt uttag

Skåpmat, skrivet för drygt ett år sedan. 

Redan för två år sedan, långt innan barn var på gång, började vi fundera på optimalt uttag och ersättning vid föräldraledighet. Mest för att veta vilka möjligheter som finns, jag gillar att göra ett bästa scenario först av allt.

Det är ganska mycket valmöjligheter man har som förälder i Sverige med den generösa lagstiftning och ersättning som finns. En del arbetsplatser lägger dessutom på lite föräldrapeng så där finns ännu mer att ta hänsyn till.

För mig såg bästa scenariot ut så här. Frugan tar 6 månader med max ersättning från försäkringskassan och kan genom att inte ta ut mer än så maximera utökade ersättningen från företaget och ändå ha kvar sin bonusrätt. Därefter tar jag sex månader med max FK-ersättning. Jag får däremot inte ut någon föräldrapeng från företaget, men det spelar inte lika stor roll eftersom min lön inte är så mycket över taket. Vi skulle genom delade dagar och semester kunna ha hela sommaren ledig tillsammans också, inte så dumt.

Men nu när pojken är här hände det inte så konstiga, att frugan hellre vill ta halv ersättning, för att spara dagar, plus att hon nog vill vara hemma längre. Dessutom känner jag en solidaritet till min arbetsgivare och mitt uppdrag och vill inte smita mitt i ett projekt.

Svängningen innebär så här långt att vi säger nej till en himla massa pengar och möjligen saktar ner min frus karriär lite, men vi sparar dagar för att kunna vara mer med vår son och fördröja dagisstarten.

Livet handlar alltså inte bara om pengar, inte ens för mig. Men instället för att bara ge upp för att det inte kan gå så snabbt som vi modellerade tidigare så ställer vi in oss på sparande på en lite lägre nivå.

Jag är också tacksam för att vi har skött oss bra de senaste åren, det ger oss mer frihet och mer valmöjlighet, även om vi är långt ifrån passiv inkomst.

En halv miljon extra i årslön

Jag sitter och kämpar med försäljningen i en av mina butiker. Gnetar med att sälja av en del hyllvärmare och försöka få någonting alls för det.

Plötsligt säger frun: -Det ser ut som att bonusen kan falla ut fullt i år, vi har redan mött alla våra mål på gruppnivå.

Det innebär alltså att bonusen landar någonstans mellan en kvarts och en halv miljon, brutto!

Än en gång blir jag påmind om att jag spelar en inkomstmässig andrafiol (eller typ tredje) i vår ekonomi. Det är faktiskt viktigare att jag ser till att bidrottningen trivs än försöker skapa mer på egen hand.

I år kommer hon alltså troligen få mer i bonus än jag får i total inkomst, och om den faller ut helt kommer hon att få nästan lika mycket i bonus som jag har i årslön. Och jag är ändå någon slags IT-konsult i Stockholm.

Varsågod svärmor

Nu har vi givit svärmor 25 000 kronor och hon har betalat av sina kreditkortsskulder.

Jag ville att hon skulle förstå några saker kring detta så jag tog fram min allra mest seriösa ton, såg henne djupt i ögonen och förklarade så mjukt men bestämt jag kunde:
denna hjälp är en engångsföreteelse, vi kommer inte att fortsätta ge dig pengar
detta är en stor sak för oss. Vi har mycket goda inkomster men bor smått och lever enkelt. Dessa pengar är t.ex. mer än vår bil kostade, som ditt barnbarn åker i.
Vi har även givit dig en krisfond. Om den minskar någon månad är det en röd flagga och du måste spendera mindre.

Hur slösaktig är din partner? (4)

Jag säger inte att min fru är slösaktig men när jag förra månaden gick igenom kortutgifterna var det en utgift på 2000 på Arlanda som hon fortfarande inte vet hur den kom till…

Hur slösaktig är din partner? (2)

Jag säger inte att min fru är slösaktig men för två dagar sedan åt hon och sonen lunch på en restaurang, och för att vara gullig eller nåt köpte hon med sig två efterrättsbullar hem, som ännu ligger i kylen…

Hur slösaktig är din partner?

Jag säger inte att min fru är slösaktig men igår köpte hon en dyr flaska vatten på ett kafé, men öppnade den sedan inte ens, så den följde med hem.

Bailout, mother-in-law

Min fru har hjälpt sin mamma ekonomiskt under många år. Hon har allehanda problem och kan inte jobba, med en försörjning från socialen (i landet där hon bor, inte Sverige).

Det stör mig givetvis att hon måste ha hjälp men förstår att min fru vill finnas där för henne. Dock lite orättvist att hennes andra barn inte gör något, det är de som sitter på fina hus och bilar. Ännu mer stör det mig att hon har kreditkortsskulder, vilket i förlängningen gör att jag och min fru finansierar hennes skulder!

Jag har under en längre tid försökt förmå familjen att prata om hennes skuldproblem men ingen har velat ta i det med tång, nej det har varit bättre att betala någon matkasse hit och dit och någon hyra, men inte gå till roten av problemet.

Nu har det dock hänt! Som jag föreslog betalar vi av hennes krediter på ca 20 000, för att hon ska kunna få ihop sin budget och inte gå back varje månad. I gengäld har hon klippt kreditkorten och lovat att aldrig ta ut en kredit igen!

Det är dyrt men jag hjälper henne hellre på fötter på riktigt än hjälper henne halta vidare med kreditkortsskulder.

Hon har en tillgång och det är hennes boende, vilket är värt ca 600 000 med lån på ca 150 000. Om två år går det lånet ut, troligen utan chans att förlänga, så då får vi nog lösa det lånet också, så att hon har någonstans att bo.

Tuff ekonomi för en mammaledig

Nu har frugans deklaration kommit. Förra året kom ju vår förstfödde och hon var hemma 9 månader, så det klart att inkomsten skulle bli lite lägre.

Hon tog också bara ut 50% från försäkringskassan, för att vi ville spara lite dagar och prioritera tid före pengar. Däremot fick hon en helt okej föräldralön från företaget och självklart lön de tre månaderna hon jobbade. Till 2014 räknades också den bonus som ramlade in för 2013.

Tillsammans blev det 990 000 kronor brutto, under det år som hon var hemma med barn!

Hon betalar på det över 400 000 kronor i skatt!

Barnet har kostat över en halv miljon på ett år

Min fru har på sin föräldraledighet tappat ca 150 000 i bruttoinkomst, men inte nog med det, bonusen blev stor för 2014, vilket gör att hon under ledigheten även förlorat ca 200 000 till i utebliven bonus!

Själv tog jag inte ut någon föräldrapenning över huvud taget förra året, trots att jag var ledig i fyra månader, så jag tappade själv drygt 170 000 i bruttoinkomst.

Så utan att räkna de direkta kostnaderna som familjebil, barnmat, blöjor och alla möjliga barnsaker så har vi tappat över 500 000 i bruttoinkomst redan efter ett år som föräldrar,  sug på den! Tur att vi båda väldigt gärna ville ha barn och att vi tycker att det är det bästa som hänt oss.

Skönt också att vi har råd att avstå detta.

Bankerna brukar göra uträkningar för hur mycket ett barn kostar, vilket brukar landa på mellan 1,5 och 2,5 miljoner fram till 18 år fyllda.

De små utgifterna?

”Det är inte de stora inkomsterna som gör en rik, det är de små utgifterna”. Så brukar det ju heta och det ligger mycket i det. Men inte allt. Vad man först och främst ska utläsa från det är att göra av med mindre än man får in. Förstås…

Vad man inte ska uttyda är att det är viktigare att putsa sina egna fönster än att jobba över. I alla fall om man tjänar avsevärt mer än fönsterputsaren.

När man har ett välbetalt jobb kanske det handlar mer om att utvecklas där och kanske jobba över eller ta hand om sin karriär. Har man dessutom sidoprojekt som kan ge avkastning är det ännu viktigare att inte fastna i dagligt slit som någon annan skulle kunna göra.

Man brukar ju prata om vad en latte om dagen kostar och vad man skulle kunna göra istället. 300 latte om året för 40 kronor styck blir 12 000, vilket absolut är mycket pengar, men om min fru gör ett bra jobb och ökar sin bonus med 10 procentenheter innebär det 100 000 före skatt och 45 000 efter, alltså 3 latte om dagen, varje dag.

Jag pikar henne ibland för alla latte hon köper men säger också att det är upp till henne om hon vill unna sig det, jag vill bara att hon ska veta vad det kostar i längden.

Såld innan visning

Är så trött på denna husmarknad. Man vet att det inte är rätt tid att köpa när husen går innan visning, en miljon över acceptpriset!

Vi har ännu en gång bestämt oss för att vi har det bra där vi är och att vi inte vill flytta inom ett år eller så.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg