Bara så det är

Detta inlägg skrevs för ett tag sedan men jag orkade inte publicera då med rädsla för att ni skulle antingen tycka synd om mig eller tycka att jag beklagar mig. En väldigt svår balansgång det där, särskilt i perioder då man är känslig för både medlidande och kritik. 

Mitt liv har aldrig varit bättre, så känner jag ofta. Men jag är också under en oerhörd press, från många håll.

Frun sover inte ordentligt pga vår son, så jag avlastar varje kväll och tidig natt, plus hela nätterna på helgerna och större delen av dagen.
Jag har ett nytt jobb, första gången som konsult, med ett viktigt och tidskritiskt projekt där jag är ute på djupt vatten avseende min kompetens.
Mina företag går lite sämre och jag har tekniska problem i mina webbshoppar.
Min partner i ett av företagen är dödligt sjuk!
Lokalen för företagen kan sägas upp när som helst.
Frun vill att jag lägger ner företagandet för att få mer fritid och tid med familjen.
Min chef vill att jag är med på alla företagsevent kvällstid.
Min projektledare vill att jag jobbar mer.
Styrelsen i min BRF vill ha hjälp eftersom jag brukade vara ordförande.
Jag är ensam ansvarig för att styra allt med vårt sommarhus som håller på att byggas ut.

Det är fan mycket nu…

En miljon i nettoinkomst

Ja, det är teoretiskt igen, nu blir det liksom inte att vi jobbar fullt på ett par år medan junior är liten, men ett litet överslag på våra nya löner visar att förvärvsinkomsterna tillsammans med en normalbonus skulle hamna på en miljon netto.

Hennes lön är 80 papp, vilket ger ca 47 000 i netto, plus en bonus på ca 75 000 efter skatt ett normalår.
Hans lön blir ca 30 000 efter skatt. Tillsammans blir det 999 000 på ett år. Svindlande tycker jag, men som sagt är detta teoretiskt just nu eftersom vi prioriterar att ta ut mycket tid hemma med sonen i upp emot två år.

Skilsmässa och företag

En bekant ligger i skilsmässa. Bodelningsförhandlingar pågår genom ombud.

Normalt är det ju 50% åt vardera parten som gäller, om det inte finns äktenskapsförord. Så också i detta fall men det blir lite mer komplicerat i och med att de har ett företag ihop.

Ett företag där man är mer eller mindre passiv ägare är ju inte så svårlöst. Alltså, det kan vara svårt att värdera företaget ändå men det är ännu svårare om en av personerna utgör största delen av bolagets tillgångar. Upplagt för extensiva förhandlingar, mellan juristerna i detta fall.

Säg att maken skulle äga 1000 aktier i HM till exempel. Då skulle frugan få hälften av det värdet eller hälften av aktierna. Men om Maken är en privatläkare med egen praktik är det inte lika lätt att dels bestämma värdet på företaget och ännu svårare att övertyga honom om att värdet, vilket brukar innefatta framtida vinst, skulle tillfalla henne till hälften. Han skulle, om de var oense, bli lockad att säga upp sig från sitt eget företag och ta anställning istället.

Motsvarande, om jag och min fru skulle skilja oss skulle jag givetvis inte kunna få något av hennes framtida intjäning (möjligen underhåll?) men hon skulle definitivt kunna kräva pengar för mina firmor, även om de knappt är lönsamma. Rättvist? Det skulle hur som helst vara kul att lära sig mer om ämnet. En av de första sakerna jag tror att man får erfara när man sätter sig in i dessa frågor är att normala rättvisetankar får läggas åt sidan för att få en juridik som funkar utan godtycke.

Blire inge hus?

Plötsligt kommer frugan hem efter att ha pratat med någon väldigt nöjd lägenhetsinnehavare och säger att vi kanske inte ska skaffa hus i alla fall.

Det finns alltid något att göra när man har hus och kanske är det inte värt allt slit med vår redan ganska fulltecknade livsstil.

Jag vet inte vad jag ska tro. Jag hade redan börjat flytta in i tankarna. Istället kanske vi ska köpa en större lägenhet. Men att gå igenom allt vad en flytt innebär och ändå inte få flytta in i ett hus känns inte så lockande.

Det kan vara krävande att leva ihop med någon som alltid lyssnar på den senaste som pratar, men det är okej, det betyder också att hon är öppen för nya åsikter och intryck.

En miljon på banken

Vi sparar ju till hus och är lite försiktiga med börsen, så vi har under ett par år tankat på sparkontona. Nu har min fru nått upp till den magiska siffran en miljon kronor på sitt sparkonto!

Egentligen är det två olika sparkonton eftersom statens insättningsgaranti ”bara” täcker 100 000€ och vi har bestämt oss för att därför ha max 800 lapp på varje bank.

Själv har jag en halv miljon på mitt sparkonto så nu börjar det se ut som att vi kan ha råd med kontantinsatsen till ett hyfsat hus även innan vi säljer lägenheten.

Jag säger det igen, att ha en ordentlig buffert öppnar så många fler möjligheter.

Bonusomgången

Både jag och frugan fick nya bonuserbjudanden. Det var enkelt för henne att skriva på eftersom de erbjöd gratis aktier om tre år, ifall hon fortfarande var anställd. För mig var det inte mycket svårare, även om det kräver egen insats. Ett optionsprogram där nersidan är liten och sannolikheten för vinst mycket stor. Utformningen med optioner gör att det blir väldigt bra utväxling på satsat kapital. I ett sannolikt scenario ger det ca 700 procent avkastning på satsat kapital efter tre år, före skatt.

Går det hyfsat bra kan familjen i och med detta få ut en miljon i bonus, brutto, om tre år. Går det helt åt skogen förlorar vi 25 000. Det finns inget riktigt max eftersom vi får ut aktier och de kurserna har ju inget egentligt tak. Men i praktiken skulle jag tro att max ligger på ca 1,6 miljoner. I bonus! Återigen svindlar det för en enkel bondpojk.

Min frus ekonomiska vardag

Jag råkade ha lite kontanter i plånboken och lade fram drygt fem tusen på bordet framför frun. Hon började filosofera över hur bortkopplad hon är från riktiga pengar och att hon tyckte att detta kändes som så mycket att hon skulle vara nöjd om detta var hennes månadslön.

Hon vet nästan aldrig hur mycket hon har på kontot och har ingen budget för sina utgifter. Hon är medveten om att det faktum att hon har så mycket pengar gör att hon antagligen inte sparar så mycket som hon skulle vilja. För vi vill ju köpa en villa.

Nu är det ju så att jag kollar vårt gemensamma spenderande på månadsbasis och ser hur mycket vi lägger på restaurang och fika, sånt som annars lätt springer iväg för min fru. Dessa utgifter är relativt höga, likaså matkontot, men så länge vi kan spara över 20 tusen per månad när en av oss är hemma med barn så tycker jag att det är ganska lugnt. Med det sagt ska man ju ändå hålla efter utgifterna, särskilt när man har ett mål.

Att sluta snåla

Länge höll jag emot. Länge kunde jag argumentera för att spara och jag pratade ofta om hur mycket vi kunde ha om fem år ifall vi inte åkte på resan nu eller tog den där latten på stan.
Men min fru gillar att unna sig småsaker och för egen del har jag inget emot att vara lite extra ledig eller uppgradera boendet.
Hade jag tjänat mer än min fru kanske jag hade kunnat styra henne lite hårdare, men eftersom hon tjänar dubbelt så mycket som mig brutto har hon självklart ganska mycket att säga till om i vårt ekonomiska liv.

De små utgifterna?

”Det är inte de stora inkomsterna som gör en rik, det är de små utgifterna”. Så brukar det ju heta och det ligger mycket i det. Men inte allt. Vad man först och främst ska utläsa från det är att göra av med mindre än man får in. Förstås…
Vad man inte ska uttyda är att det är viktigare att putsa sina egna fönster än att jobba över. I alla fall om man tjänar avsevärt mer än fönsterputsaren.
När man har ett välbetalt jobb kanske det handlar mer om att utvecklas där och kanske jobba över eller ta hand om sin karriär. Har man dessutom sidoprojekt som kan ge avkastning är det ännu viktigare att inte fastna i dagligt slit som någon annan skulle kunna göra.
Man brukar ju prata om vad en latte om dagen kostar och vad man skulle kunna göra istället. 300 latte om året för 40 kronor styck blir 12 000, vilket absolut är mycket pengar, men om min fru gör ett bra jobb och ökar sin bonus med 10 procentenheter innebär det 100 000 före skatt och 45 000 efter, alltså 3 latte om dagen, varje dag.
Jag pikar henne ibland för alla latte hon köper men säger också att det är upp till henne om hon vill unna sig det, jag vill bara att hon ska veta vad det kostar i längden.

Ger bort mina webbshoppar

Jag publicerar ibland mina inlägg långt efter de är skrivna och ibland hinner jag glömma bort att jag redan skrivit om en sak. Här kommer alltså ett inlägg till i samma ämne som det förra.
Frun har satt ner foten och jag kan inte göra annat än att hålla med. Mina butiker har blivit kvarnstenar kring min hals. Ja, visst har jag byggt upp något som ser ut att ha ett värde, men inte tillräckligt stort för att fortsätta driva när vi har så mycket annat på gång. Den reella avkastningen är i princip noll och inte ens den potentiella avkastningen kan mäta sig med våra förvärvsinkomster.
Mina mål med företagen var att driva dem på heltid och frigöra mig från anställning. Det har inte lyckats hittills och nu har jag så dåligt med tid att jag inte skulle klara en betydande omsättningsökning.
Målet är alltså i förlängningen att frigöra min tid och kunna bestämma mer över den själv. Det kan givetvis ske på andra sätt, till exempel genom att vi har en förmögenhet som avkastar bra.
Hur som helst vill jag avveckla och jag tror inte på att sälja. Företagen är helt enkelt i för dålig kondition för att få något för dem. Istället är jag beredd att ge bort delar av dem, till vänner som jag vet vill driva eget och som kanske kan göra något bra av det.
Fördelen för dem är att få prova på utan att betala med mer än deras arbete. För mig är fördelen att vi kan fortsätta med butikerna utan att vara bunden till dem och utan att behöva dra i allt själv.
Jag tänker mig att ge bort ca 10% av omsättningen. Helst skulle jag vilja dela vinsten men det är svårt i ett företag där vi redan har ett stort lager och det är en massa intäkter och utgifter som inte har med denna verksamhet att göra. För att det ska bli lättare att handha och lättare för dem att se vad de tjänar så kör vi nog en procentsats av omsättningen.

Kollar mer på kontanterna

Eftersom husplanerna är verkliga nu duger det inte att bara se på månadsrapportens fluffiga totalvärde. Det går nämligen inte att realisera utlåningen till företagen eller värdet på sommarstugan hur som helst. Viktigare då att hålla koll på kontanterna, eftersom det är de som styr hur mycket hus vi vill köpa. Vi vill nämligen inte ha mer än max 75% i belåningsgrad och det är bra om vi kan behålla sommarhuset obelånat. Ännu bättre om vi kan köpa hus utan att vara tvungna att sälja lägenheten först. Kanske till och med hyra ut lägenheten under en övergångsperiod och tjäna 5000 i månaden, men det kanske är girigt.

Därför har jag nu sålt av resterande innehav för mig och frugan. Frugan vill ha lite kvar i ett speciellt företag men det lägger vi på ett nytt gemensamt ISK istället.

Företagen kommer inte att bli matade med några mer pengar, så förhoppningsvis ska ni trots föräldraledighet få se sparkontot växa hyfsat. Lite mer renovering på sommarhuset blir det dock, men det får vi ta i språnget.

Eftersom vi är beredda att köpa hus för upp till 75% belåning så kan man säga att vi för varje sparad hundring kan öka huspriset med 400. Just nu har vi ca 1,4 Miljoner i kontanter, vilket skulle betyda ett hus för 5,6 miljoner. Ett enkelt hus i de trakter vi letar.

Jag letar hela tiden efter tekniker för att motivera mig själv och i första hand frun. Jag tror att en graf på kylskåpet som visar större och större husbudget varje månad skulle vara roligt.

Operation övertalning lyckad

Frugan fick alltså några veckor innan vår son kom ett erbjudande om en ny tjänst. Den är egentligen lägre organisatoriskt men mycket mycket större i avseende på inflytande och budget.

Men hennes nuvarande chef kontrade genom att erbjuda henne en skräddarsydd utvidgning av hennes nuvarande roll. I båda dessa är det underförstått att det blir en ganska väsentligt höjd lön men de är inte villiga att prata pengar för att det inte ska ha en för stor inverkan på beslutet.

Hon försökte ett par gånger säga nej till den nya tjänsten men det var inte så lätt… Farhågor om utökat resande och hur ett nytt tufft jobb skulle påverka föräldraskapet togs om hand av en mycket senior person inom företaget som bedyrade att min fru var som skapt för denna roll och att det inte ska vara några problem att kombinera med att vara en bra förälder.

Nu är det alltså klart och hon börjar inom den nya organisationen efter mammaledigheten. För vår familj innebär det lite mer ansvar på mig för vårt barn. Lönemässigt kan jag bara gissa än så länge, men det blir troligen minst en miljon i grundlön, alltså 83 000 i månaden. Tillsammans har vi så fall en grundlön på drygt en och en halv miljon, plus upp till en miljon i bonus.

Detta innebär faktiskt ännu ett nytt kapitel i våra liv. Frun har ett absolut kvitto på att hon har lyckats och att hon har en lysande framtid inom företaget. Jag accepterar att det inte är genom mitt nuvarande företagande som vi ska bryta oss fria från våra anställningar.

Här står vi nu, med det klassiska problemet för övre medelklass, mycket pengar men för lite tid.

Är det förresten korrekt att kalla oss övre medelklass? Vi bor som arbetarklass och har bil som en tjackpundare. Det är bara inkomsterna som är så höga att det inte går att säga annat än övre medelklass.

En helt annorlunda väg

Under mina första år som medveten sparare, tillika bloggens första år, var jag mest inriktad på företagande och långsiktigt investerande i aktier som min väg mot rikedom.

När jag träffade min fru var jag bara glad att hon också hade en hyfsad inkomst och inte var slösaktig, så att jag skulle slippa de problem som sånt kan leda till. Men när hon sedan fick ett toppjobb ändrades saker och ting lite. Jag hade kvar min dröm om företagandet men lite mindre tid att realisera det. Jag blir också mer och mer krass, och inser hur svårt jag har att i realiteten ta ut några pengar ur mina företag. Med barn blir det givetvis ännu mindre arbete med företagen och nu med ett mer krävande jobb är det ganska ohållbart.

Men drömmarna om rikedom dör inte. Visst sörjer jag lite att inte längre drömma om företagen, men vår gemensamma inkomst jämfört med våra levnadskostnader är svindlande hög och det finns bara möjligheter för framtiden.

Denna väg heter sparande och investerande, även om investeringen får vänta lite. Jag är feg eller klok angående marknaden, beroende på hur man ser det. Att vi definitivt köper hus inom tre år spelar förstås in då vi gärna använder våra sparpengar till att ha en lägre belåningsgrad.

Visst, tyck synd om mig

Nytt jobb och man försöker lära känna de nya kollegorna. Då händer det att man pratar boende förstås. De enda alternativen jag stöter på är lägenhet i stan eller hus i förorten.

När jag säger att jag bor i lägenhet i icke närforort blir det lite konstig stämning. Det kan gå till så här:

– Och var bor du då?
– I XXX.
– Jaha, i hus då eller?
– Nej, lägenhet.
– Jaha. Vad gör din fru?
– Hon har en ledande roll i ett multinationellt företag.
– Ojdå?!

Men det är sant, va i hela friden gör vi så långt under ”vår nivå”? Jo, dels har det gått uppåt ganska fort för oss men vi är också den sortens människor som förstår att sju miljoner för ett hus inte är låtsaspengar. Det är riktiga pengar som kanske inte måste betalas tillbaka men man måste ha möjlighet att betala tillbaka dem, oavsett vad som händer.

Det finns två huvudscenarier man måste ta hänsyn till i riskbedömningen.

1. Någon av oss, eller båda två, blir av med jobbet och misslyckas att hitta något nytt i samma lönenivå.

2. Bostadspriserna faller drastiskt, t.ex. 50% vilket inte är helt orimligt i stockholmsområdet.

Om 1 inträffar kan man ju alltid sälja huset och skala ner sina utgifter. Det funkar i realiteten så länge man får mer för huset än man har belånat. Vi lånar inte högre än 75%, så om priset inte faller mer än så har vi i alla fall inte nettoskuld.

Om 2 inträffar men inte 1 kan vi alltid bo kvar och fortsätta må gott, eller byta upp oss till det ultimata drömboendet.

Om både 1 och 2 inträffar innan vi hinner vidta åtgärder så blir det problem. I ett nationellt eller internationellt krisscenario är det inte otroligt att dessa inträffar på samtidigt. Då har vi inte tillräckligt stor inkomst för att bo kvar samtidigt som bostaden är värd mindre än vi har lån på vilket gör att vi inte kan sälja.

Hur troligt är då scenario två? Ingen aning, vad tror ni?

Fin löneökning igen

Min fru har just fått den nya reviderade lönen. Återigen blev hennes betyg högsta möjliga men denna gång ledde det inte till maximal löneförhöjning eftersom hon redan låg i övre delen av spannet för den tjänsten. Men 6% eller 4 000 kronor blev det, vilket inte är fy skam det heller. Hennes årliga löneförhöjning blev alltså större än min totala ersättning för styrelsearbetet förra året, bara som en jämförelse.

Total lön nu 76 000:-

Eftersom hon aldrig är nöjd i sitt yrkesliv gillar hon inte att ”fastna” på denna nivå, utan siktar mot högre positioner där det också är andra lönenivåer som gäller.

Själv står jag bara och gapar och är glad att jag kan bidra till vår privatekonomi genom att vara sparsam och ha lite koll på hus och hem.

Utebliven inkomst

Som föräldrar gör vi en stor ekonomisk omsvängning. Jag trodde nog i min enfald att kostnaden för barnen mest var faktiska kostnader som mat och saker, men för oss blir den absolut största delen utebliven inkomst.

Vi tjänar pengar som gräs men är inte så intresserade av att göra karriär, eller är åtminstone mycket mer intresserade av att softa med avkomman. Det svenska systemet ger oss frihet att bestämma mer över vår egen tid och det gör vi! Vi kommer att kunna ta långa sommarsemestrar och även ledigt runt jul och andra högtider.

Men pengarna…

Ni kanske tror att jag sörjer dessa uteblivna pengar men jag känner glädje att vi har det så bra och att vi varit duktiga att skaffa en ordentlig buffert. Den bufferten gör inte att vi kan sluta jobba men den ger oss ordentligt med svängrum och många valmöjligheter.

Dags igen för bonus

Efter att det varit idel dystra tongångar och prat om att det inte skulle bli någon bonus på min frus firma så har det nu blivit klart att det faller ut nästan 190 000 till henne för förra året.

En glad överraskning för oss och för staten som får ca 55% av det.

Nu när hon är mammaledig tjänar hon ingen bonus, så om det skulle bli 200 000 i bonus i år så förlorar hon i stort sett 100 000 kronor bara i bonus på att vara hemma halva året.

190 000 smack på en gång… och här går jag och gnäller när hon handlar i mataffären utan att ens titta på priserna…

Ojämlikt hemarbete

Jag är lite fånig men så här fungerar jag.

Precis som de flesta andra gillar jag inte att göra någon annans jobb, varken hemma eller på arbetet. Hemma är jag väldigt sällan lat, och kroppsarbete och andra enahanda sysslor i hemmet har jag alltid satt stolthet i att utföra.

Min fru, inte så mycket… Hon lämnar gärna till någon annan att plocka upp efter henne (alltså jag), hon ser inte smuts, hon strävar inte efter rena arbetsytor och hon tycker att det är omöjligt att städa eller plocka i köket samtidigt som vi samtalar (jag pysslar och pratar och hon pratar).

Men det sättet jag är fånig på är att det är mycket lättare för mig att acceptera detta eftersom hon bidrar så mycket till hushållet genom sin inkomst. Det finns ingen jämlikhet i att en gör mer än en annan i ett hushåll, men man får inte glömma att varje människa har olika nivåer av ordning man kan leva med och varje människa tycker att det är olika plågsamt att göra hushållsarbete.

Självklart påminner jag henne ibland om hur mycket jag gör, om inte annat för att visa att det är ganska mycket jobb, men jag kan leva med det utan några större problem. Till saken hör att hon inte jobbar över eller på annat sätt har mer eller hårdare jobb än jag har, det är tvärt om.

Hade jag däremot varit brödvinnaren hade jag nog varit hårdare… är det fånigt?

Har du penningar visst roar det mig

När man är ekonomiintresserad och söker partner upptäcker man att det i princip finns tre huvudtyper vad gäller sparande:

  • Slösare, kan inte spara och är svår att få med sig. Saknar alltid ekonomiska mål.
  • Normal, sparar inte mycket men tar inte krediter och är inte slösaktig. Saknar oftast ekonomiska mål.
  • Sparare, sparar oavsett inkomst, tar inga lån förutom boende. Har ofta ekonomiska mål men inte alltid.

Det finns också tre typer vad gäller inkomst:

  • Betydligt lägre inkomst än dig.
  • Ungefär samma inkomst som dig.
  • Betydligt högre inkomst än dig.

Vad jag förstår så förekommer kombinationerna av de tre sparandetyperna och de tre inkomsttyperna helt fritt, utan vidare koppling till varandra. Riktiga höginkomsttagare kan självklart slösa lite mer, men när det kommer till huruvida de tar billån eller inte och om de har pengar i slutet på månaden, har det mer med inställning att göra än inkomst.

Visst är det så att kärleken är blind och övervinner allt, men om det inte matchar riktigt, i synnerhet vad gäller inställningen till pengar, kommer det troligen förr eller senare att bli problem.

Det som gäller för mig är att jag är en sparare och min fru är normal. Hon har betydligt högre lön än jag.

Det funkar väldigt bra och leder inte till några större slitningar. Vi ”slösar” mer än jag skulle vilja ibland men eftersom hon tjänar så mycket mer så ger det henne lite mer tryck att få igenom det, tycker jag.

Var ligger ni i denna förenklade modell och hur funkar det?

Framtiden och delmål

Nu när jag  har uppnått mitt första delmål på en miljon i nettoförmögenhet så går resan vidare mot familjens gemensamma mål på en miljon brittiska pund, ca 10 miljoner svenska kronor. På vägen dit är delmålen en halv miljon dollar, en halv miljon pund och en miljon dollar.

Eftersom frugan också har sparat duktigt hoppar vi raskt över tvåmiljonersstrecket, plus att vi börjar räkna bostädernas riktiga värde, vilket göra att vi till och med kommer över tremiljonersstrecket på en gång. För att inte behöva jaga ett rörligt mål sätter vi nästa delmål till 3,5 miljoner svenska kronor, för att motsvara en halv miljon $US. Det bör slås någon gång i sommar.

Frågan är när vi kan nå vårt gemensamma slutmål? Även om det i mina öron låter högt kanske vi måste sätta slutmålet ännu högre, eftersom bostaden räknas in. Vi skulle ju kunna bo i hyresrätt och ha hela nettovärdet som arbetande kapital men det är inte troligt. Istället kanske vi någon gång börjar räkna i arbetande kapital istället. Anledningen till att vi inte gör det nu är att våra bostäder faktiskt är en sorts alternativa investeringar och inte frikopplade från aktier och sparkonton.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg