Cocooning 2016

Publicerat i samarbete med Martin Rasmussen.

På 80-talet myntades fenomenet “cocooning”, att spendera mestadelen av sin tid i sitt hem, helt självvalt. Då det blev ett spritt begrepp på 90-talet existerade knappt internet, och det fanns inte många tjänster eller mycket underhållning tillgängligt. Nu är det annorlunda.

Nu kan vi prata om cocooning på riktigt. Och det sker säkert överallt utan att folk egentligen väljer det, det bara blir så. Först och främst säkerligen för att de jobbar helt digitalt, med nätet som enda kommunikationspunkt. Men har man en så pass hög digital mognadsgrad är det nog stor chans att man gör mycket annat på nätet också.

Dejting
Självklart väljer man inte sin partner genom att gå på lokala ölhaket eller tar en finlandskryssning. Vad är chansen att man ska träffa någon som verkligen är kompatibel liksom? Nej, det klart att man gör en digital sållning innan man riskerar slösa bort en kväll på en dejt.

Underhållning – video
Teven är död. Har man någon som helst koll på vad man gillar gör man bäst i att köpa någon sorts strömmad video, eller nyttja Youtube eller liknande. Det går knappt att referera till reklamfilmer längre, som man gjorde på gamla tiden, så vida det inte är ett 20-sekundersklipp på YouTube.

Underhållning – spel
Casino på film är fantastiska palats. Överdådig lyx och välklädda, snygga människor. I verkligheten, åtminstone i dessa trakter, är det sorgliga platser helt fria från flärd. På nätet har du möjlighet att få kicken av att spela samtidigt som du är kvar i din egen trygga (och snygga?) värld, t.ex. på Betway.com

Handla mat
Om du har barn eller någon gång sett en unge få spel i en matbutik förstår du att det är en gudagåva att ha möjligheten att få mat hemkört till dig, det behöver knappast förklaras närmare. I och med att konkurrensen tätnar blir även servicen bättre och bättre. Jag drar mig också till minnes att jag några gånger när jag var sjuk har tvingats ringa in min kompis att gå och handla mat åt mig. Det hade inte behövt hända nu. Nu kan de komma och visa lite medlidande bara 🙂

Driva företag
Det är mycket lätt att designa din egen hembaserade arbetsplats idag. Starta företag, skapa din digitala produkt eller hitta din varuleverantör, hyr in frilansare, marknadsför, kommunicera med kunder, boka frakter, allt görs med fördel från den internetuppkopplade enhet du föredrar, helt inom dina fyra väggar.

Om man är social, som jag, betyder det inte att man måste träffa leverantörer, kunder, bankirer eller frilansare. Det är bättre att man använder sin dyrbara fritid och träffar folk man verkligen bryr sig om.

Ekonomibloggarens superkrafter

Vilka är dina ekonomiska superkrafter?

Detta är en uppmaning till andra ekonomibloggare och läsare, att också ni göra en superhjälteprofil. Skriv en kommentar eller länka till er egen blogg.

Namn:

JobbochFirma (JoF)

Superkrafter:

  • Långsiktigt och enträget sparsam
  • Lite bra på mycket
  • Orädd för nya projekt
  • Fru med hög inkomst

Svagheter:

  • Spenderande fru
  • Ofokuserad
  • Tänker för smått
  • Inte så kunnig om börsen

Nettoförmögenhet (hela hushållet): 

3,8 Miljoner

Beskattningsbar årsinkomst (hela hushållet): 

ca 1,5 Miljoner

Operation förenkla tillvaron

Många av mina små sidoverksamheter och åtaganden har kommit i ett annat ljus nu när jag är pappa. Jag vill fortfarande tjäna lite extra pengar och har fortfarande en dröm om att bli en riktig entreprenör, men jag kan och vill inte längre lägga all fritid på att uppnå det.

Tills jag kommer på smartare affärsidéer, med mindre handpåläggning och tidsinvestering så är mitt övergripande projekt att avveckla och skala ner. Här är några saker jag håller på att göra:

Avveckla AB1 (som varit vilande ett tag)

Avveckla HB (där inkråmet är sålt och partnern borta)

Sälja av 3/4 av lagret i AB2 (har kommit en bit på väg)

Ta in partners i AB2 (vi verkar helt överens)

Gå ur BRF-styrelsen (är kvar som suppleant)

Bara så det är

Detta inlägg skrevs för ett tag sedan men jag orkade inte publicera då med rädsla för att ni skulle antingen tycka synd om mig eller tycka att jag beklagar mig. En väldigt svår balansgång det där, särskilt i perioder då man är känslig för både medlidande och kritik. 

Mitt liv har aldrig varit bättre, så känner jag ofta. Men jag är också under en oerhörd press, från många håll.

Frun sover inte ordentligt pga vår son, så jag avlastar varje kväll och tidig natt, plus hela nätterna på helgerna och större delen av dagen.
Jag har ett nytt jobb, första gången som konsult, med ett viktigt och tidskritiskt projekt där jag är ute på djupt vatten avseende min kompetens.
Mina företag går lite sämre och jag har tekniska problem i mina webbshoppar.
Min partner i ett av företagen är dödligt sjuk!
Lokalen för företagen kan sägas upp när som helst.
Frun vill att jag lägger ner företagandet för att få mer fritid och tid med familjen.
Min chef vill att jag är med på alla företagsevent kvällstid.
Min projektledare vill att jag jobbar mer.
Styrelsen i min BRF vill ha hjälp eftersom jag brukade vara ordförande.
Jag är ensam ansvarig för att styra allt med vårt sommarhus som håller på att byggas ut.

Det är fan mycket nu…

Maktkamp i bostadsrättsföreningen

Det var en stundtals hetsig årsstämma i vår bostadsrättsförening men vi var förberedda på det och kunde bemöta kritiken på ett bra sätt. En stor hjälp var också den professionella ordförande vi alltid anlitar. Han stämmer i bäcken när någon försöker ta upp ovidkommande saker eller svävar ut för mycket.

Efter mötet blev jag konfronterad av två väldigt arga tanter angående en ändring vi håller på att genomföra, men det stora ögonblicket på mötet var annars när en medlem inte var nöjd med valberedningens förslag och försökte sälja in en annan kandidat till styrelsen. Min efterträdare förklarade då att flera i styrelsen inte kunde samarbeta med denna person och skulle hoppa av om han blev invald. Lite väl hårt uttryckt för min smak, plus att jag inte delade denna åsikt. Precis som alla andra tycker jag att denna person är svår att samtala och samarbeta med, men på många sätt skulle det troligen bli lättare att ha honom i styrelsen istället för som en arg hund som skäller på allt och alla från andra sidan stängslet. Men det kräver en stark ordförande som håller kopplet kort och inte låter negativiteten ta över.

Men jag försöker nu föra över min kunskap till den nya styrelsen och ska försöka lägga mig i så lite som möjligt i framtiden. Det kommer troligen att bli ganska svårt dock, jag har börjat se på saker på ett helt annat sätt sedan jag börjat engagera mig i styrelsearbetet.

Viktigaste inlägget – läs och agera

Orkar du inte läsa mitt inlägg, gå till:
http://miljonar.blogspot.se/

Miljonär innan 30 var den första ekonomibloggen jag följde, den största inspirationen att börja spara och min största inspiration att börja blogga. Nu lovar han att börja blogga igen om han IDAG får minst 2 000 unika besökare!

Så gå in och läs nu!

Sprid sedan ordet.

Städaren

Pratade just ganska länge med en städare på jobbet. Det jag blev mest överraskad över var hans upprördhet över hans landsmän i Rinkeby, som han tycker i för stor utsträckning lever på bidrag, tvingar kvinnorna stanna hemma, och skaffar för många barn.

Det lät som taget från Sverigedemokraterna, helt enkelt.

Nej, jag har själv aldrig yppat såna åsikter så han sa det inte för att hålla med mig. I och för sig kanske han ville göra sig populär på något sätt men det är lite underligt i så fall.

Faktum är att han får lov att prata om detta utan att kallas för rasist. Eftersom han är av samma tro och han pratar om sina tidigare landsmän så kan han prata om sakfrågan och de strukturella problemen utan att det ska bli infekterat av rasfrågan.

Jag är själv inte särskilt intresserad av att prata om sånt här men jag är förundrad över att folk tror att frågan handlar om ja eller nej till att gilla invandrare. Frågan är inte ens ja eller nej till invandring.

Jag är för invandring, men det är inte frågan. Frågan är hur många vi ska ta in per år.

Om någon säger att vi ska ta in färre flyktingar är personen rasist, men varför hör vi inte fler röster för att öka invandringen. Tro inte att vi har hittat någon magisk formel för hur många som har rätt att komma in eller hur många vi kan ta emot!

Detta är inte en politisk blogg och jag har aldrig tidigare skrivit något om invandring. Vi får se om jag får ångra det på en gång.

Tidigare äldre inlägg