Jobb och Firma

Jag känner så många människor som blir bittra och tappar tron på människor när de ger sig in på uthyrning och andra affärer där de ibland är utlämnade till andra människors hederlighet. Jag har varit och krälat i det träsket, men inser att de flesta människor vill vara goda, men känner att de ändå måste utnyttja en chans som kommer deras väg, även om det är mindre hedervärt.

Lösningen är, som för så mycket annat, att skapa ett system som gör att människor inte lockas att trilskas och fuska. Mina problem i sommar har alltså berott på min egen slapphet och blåögdhet, det tänker jag ändra på.

• Vill du helt slippa huvudvärk och småfix ska du anlita en stugförmedlare. Du ger då givetvis också bort en del av kakan, men det kan det vara värt.
• Acceptera inga ”bokningar” utan deposition. Folk som är hur trevliga som helst när de bokar är också väldigt trevliga när de avbokar. Kostar det dem inte något kommer de inte att ha något problem att avboka dagen innan ankomst. Ta en så stor deposition att du inte kommer att svära om de skulle avboka dagen innan.
• Ge dem ett bra erbjudande att köpa städning. Det är mycket värt för dig att slippa kolla och tjata för att städningen är undermålig. Bättre då att de betalar en liten slant och du kan använda RUT för att få det proffsigt städat.
• Gör beskrivningen så exakt som möjligt från början, du vill inte ha en massa gnäll att det inte överensstämde med ”broschyren”.

Under OS är det massor med människor som jobbar som volontärer. De jag känner till får mat och lite kläder men inte boende.

Under öppningscermonin var det en massa riktigt stora artister som uppträdde. De fick inte heller betalt, utan ställde upp ändå för att det ”stärker deras varumärke”.

Men inte alla jobbar gratis. En mig närstående person jobbar under OS, inom den lite högre organisationen, men ändå bara under OS. Hon får allt betalt plus 420 Euro om dagen. Hon tror till och med att det är skattefritt, men det återstår att se.

Ca 50 lapp in på kontot för två veckors arbete, det är inte dåligt det inte. Och då har hon ändå kunnat jobba några dagar på sitt vanliga jobb också, på distans.

Kanske en provocerande titel, jag vet hur folk älskar att hata jantelagen. Den har ju som syfte att klanka ner på de som tror att de är bättre än andra, visst, det är inte så roligt.

Men är det så himla farligt? Ibland tycker jag att det är mycket värre när det är tvärtom, att folk skryter, tar för sig och är självgoda. Jag har själv blivit anklagad för sånt här på bloggen, men jag hoppas att ni inser skillnaden mellan en anonym blogg och ett samtal i verkligheten. Jag skulle aldrig uttrycka i verkligheten som på bloggen, men jag tror att det finns en kvalitet i att vara ocensurerad här.

I verkligheten tycker jag dock inte att det finns någon större mening med att framhålla sig själv i tid och otid. Handlingar talar högre än ord och det är alltid starkare att visa andra vad man är bra på istället för att säga det.

Så tro inte att du är bättre än andra, för alla människor är lika mycket värda och människor är bra på olika saker.

För er som inte har hängt med och undrar varför jag har bytt slogan från ”Be good, do good, make good money” till ”Lie, beg, cheat and steal”, så beror det på att jag fick kritik för min dåliga moral och i förlängningen min dubbelmoral.

Är det något folk hatar så är det hyckleri och inkonsekvent uppförande! Om en person säger sig vara miljövän så kommer hen att åka på mycket stryk om hen åker omkring i gammal bil, flyger emellanåt, eller egentligen vad den personen egentligen gör, eftersom det är så svårt det där med miljön. Om man istället inte säger ett knyst om miljön och bara tuffar på i sin SUV och flyger till Thailand varje år så är det ingen som har någon invändning.

Om man säger att man ska vara god är man en total idiot och galning om man inte är totalt god i allt!

Precis som de flesta företag har jag ett mål och en vision om att vara god och göra gott, med hög moral, men det är väl bäst att erkänna att det inte alltid blir så när vinster lockar.

Apropå hycklerihysteri: http://xkcd.com/871/

Jag gillar ju inte presenter, varken att ge eller få. Men nu har jag äntligen en bra present till min far, vilket är på tiden.

Han är en sån som aldrig vill ha något och köper själv det han suktar efter. Men denna gång har jag hittat något som har stort värde (och stort värde för honom) utan att det gör mig ruinerad. Jag ska ge honom en present för 6 000, men gör själv en jobbdeal med säljaren, så att det inte drabbar min privatekonomi så hårt.

Jag avskyr känslan av skam när man ger bort en dålig present. Denna gång känner jag stor stolthet.

Jag ska göra som så många andra ekonomibloggare, jag ska citera Warren Buffet.

När jag känner att jag behöver lite stöd brukar jag titta på lite YouTubeklipp med honom, det funkar alltid.

Jag tror att jag kör detta som en återkommande grej, tar ett citat och filosoferar lite kring det. Här kommer det.

”Om jag kommer att vara en nettoköpare av hamburgare de kommande 10 åren vill jag att priset på hamburgare ska gå ner. Detsamma gäller om jag kommer att vara nettoköpare av aktier. ”

Detta skulle ha varit svårt för mig att förstå för tio år sedan. Visst ligger det något tryggt i detta? Ändå går det emot de tankar de flesta har haft som gått in i marknaden. Man vill ju köpa billigt och sälja dyrt, så då ter det sig självklart att man vill att en aktie ska rusa så fort man har köpt den. Sansar man sig lite, eller har varit med ett tag, så vet man dock att man bara kommer att göra sig olycklig om man försöker tajma bottnar eller toppar. Det går helt enkelt inte.

Om jag hittar ett bra, stabilt företag som jag tror på då vill jag ju inte bara smälla in den här månadens lön, då vill jag investera en väsentlig del av min inkomst ett tag framöver. Det som börjar gå upp för mig är att om det inte händer något med företaget, att det bara är en generell börsnedgång, så är det rea och en signal för mig att köpa mer.

Inatt efter klockan ett fick jag ett telefonsamtal från en bostadsrättsinnehavare i föreningen. Tydligen hade ordföranden sagt till dem att det var okej att ringa honom eller mig sent på natten om de hade mer problem av störande ljud.

Kanske lite väl tillmötesgående av ordföranden, som själv inte var anträffbar på telefon, men jag känner nu lite mindre skuld över det fina arvode jag får.

Jag gick i alla fall upp till den lägenheten för att lyssna på det störande ljudet, vilket var svagt, men jag antar att om man blir utsatt för det oavbrutet så är det lite jobbigt.

Sen gick jag ut i trappuppgången för att lokalisera var det kom ifrån, vilket var ganska lätt. Jag knackade på, vilket inte ledde till att någon öppnade (klockan var halv två), men i alla fall till att det blev tyst.

Jag ska gå dit ikväll och se om man kan prata med personen i fråga. Förhoppningsvis får det en enkel och permanent upplösning.

Han har sagt det förut, men nu var det verkligen det dummaste jag har hört på ett tag.

Min vän berättade om något på internet och beskrev livligt vad som publicerats. Jag blev glad att han visade intresse för det eftersom jag själv kände väl till det. Så väl att jag har skapat en webbsida om det, med aggregerad information, som står och tuffar på av sig själv.

Istället för att ryggdunka eller nåt sånt tjafsigt så flinade han och sa att jag har alldeles för mycket tid. Med alla projekt jag har, och en fästmö som kräver uppmärksamhet, så kan jag garantera att tid är något jag har alldeles för lite av.

Till saken hör att han är en filmtok. Inget ont i att ha ett intresse som att kolla på film, men att skapa något måste väl ändå vara mindre slöseri med tid än att kolla på film, eller?

Jag borde inte sitta här och skriva inlägg, jag borde fixa till mina små webbprojekt.

Ett par av dem är verkligen diamanter som inte bara är oslipade, de är icke fungerande eller till stor del osynliga. Skämmes ta mig fan! Det är lite så jag jobbar, att jag kör järnet när jag har motivation (och lite tid), för att sedan glömma bort det helt. Måste nog fixa till det arbetssättet om det ska finnas någon som helst chans att lyckas.

Jag blir, i likhet med många andra, besviken när bloggarna jag följer inte uppdateras kontinuerligt. Några lovar till och med stort och sätter vissa utmaningar eller påbörjar någon slags redovisning som ska kunna följas över tid, för att sedan inte höras av på månader.

Det är givetvis naturligt när det gäller bloggar som folk skriver för sitt höga nöjes skull, oftast helt obetalt. Men eftersom många ändå är ganska intressanta tycker jag att det är trist.

Jag hoppas att ni som följer min blogg uppskattar den pålitliga uppdateringstakten där det nästan aldrig går mer än två dagar mellan inläggen.

Precis som alla andra hobbybloggare har jag givetvis mindre och mer tid och lust att skriva emellanåt. Min lösning på det är att ha en stor buffert av inlägg och sätta publiceringsdatum i framtiden. Någon gång emellanåt publicerar jag direkt, om det är något aktuellt jag vill kommentera, men oftast är det inte tidskritiska inlägg. Jag kommenterar ju inte så ofta nyhetshändelser och jag dagshandlar aldrig på börsen.

Någon gång i framtiden kommer även denna blogg att dö. Jag har lovat en uppdateringsfrekvens av varannan dag fram till jag blir 40, eller åtminstone till jag når första miljonen, om det inträffar före. Efter det kommer jag antingen att fortsätta som förut eller göra något nytt löfte, till exempel att bara skriva månadsrapporter eller att bara skriva en gång i veckan.

Jag älskar verkligen att Cornucopia? finns!

Jag menar inte att jag håller med honom om allt, men hans åsikter och kunskap, och hans sätt att dela med sig av dem, är på riktigt viktiga för vår framtid!

Ett så bra självförtroende och sån massiv stake som han har kan bara komma från en nästan totalt autonom livsstil. Han behöver inte krypa för någon, han har bra på fötterna och är väl påläst.

Jag har inte så många negativa kommentarer på bloggen, men mitt självförtroende föranleder mig till att tro att de elaka har helt rätt. Cornu däremot, behandlar sina neggare så här:

Fredrik, inte mitt problem om du tappar respekt för mig. Jag har inte bett om din respekt från första början. Har aldrig varit mitt problem och kommer aldrig bli mitt problem. Gnälliga läsare finns det alltid och jag kör vidare som jag vill oavsett ”nu tappade jag respekten”, ”jag tappar mer och mer respekten för…”, ”nej, nu slutar jag läsa om du skriver mer om …”.