Jobb och Firma

Stoppa pressarna, eller?

Det kanske är helt självklart för er andra men jag hade inte helt klart för mig att den ränterabatt man blir erbjuden när man hårdförhandlar med en massa banker inför bostadsköp, bara räcker i ett år.

Och här går media och är förbannade över att mäklare kör med lockpriser, vilket endast får till följd att några personer går på visning som egentligen inte borde vara där.

Lockpriser på bolån måste anses värre tycker jag. De vet att många inte orkar omförhandla efter ett år, så man blir kvar år ut och år in, och betalar till detta bolag som har lurat in en.

Det kom nämligen ett brev som sa att det var dags att fundera på fortsättningen för mitt lån hos SBAB. När jag ringde upp sa de att ränterabatten går ut och jag kan inte få den fortsatt, trots att jag är en bra kund. Jag blev förvånad och frågade rent ut om ränterabatten bara var ett lockpris. -Ja, var svaret.

Saken kom i ett annat ljus när jag påpekade att jag amorterat ner till 70% belåning istället för 85%. Då visade det sig att jag automatiskt kom ner till 1,34% istället för de 1,59% jag skulle ha utan ränterabatt. Rabatten är bara 0,10% ändå.

Mest irriterad borde jag kanske så här i efterhand vara över att de inte gav mig den bättre räntan så fort jag amorterade ner till 70%. Jag verkar ha förlorat ca 2500 på det, före ränteavdrag.

Ska jag klaga?

Han sa det säkert mest som ett skämt men det ligger nog mycket i det.

Jag hade en ”receiver” och stora högtalare som har stått i vägen en längre tid. När jag äntligen kom mig för att sälja dem kom det på en halvtimme en man och hämtade dem. Han skulle inte ha grejerna själv, för hans egen anläggning var liiite av den högre skolan.

Han berättade att han hade grejer för 300 000 i sin hemmaanläggning, vilken inte ens hade något proffsigt användningsområde. ”Bara en hobby”, sa han. ”Något ska man lägga pengarna på” tillade han innan han drog iväg i sin nya bil.

Tittade långt efter honom och kan bara hoppas att han trivs på sitt jobb…

Nu har jag nästan 5 miljoner på mina Avanzakonton och har blivit uppgraderad till ”private banking”-kund. Tyvärr kör de inte superbolånet just nu, så jag måste kanske byta till Nordnet, som har ett grymt bolåneerbjudande.

Jag ska titta lite närmare på hur mycket jobb det är att flytta, men det skulle vara gott att spara en tusenlapp i månaden på att ge SBAB fingret igen.

Jag har inte fått betalt för att skriva detta. 

Jag kunde tidigt se att ”Miljonär innan 30” skulle kunna sälja sin berättelse i bokform.

Hans plan är tillräckligt enkel, hans förutsättningar inte extrema (började med en ganska blygsam lön), så att varje människa skulle kunna tänka sig in i situationen att själv göra det.

Samtidigt är han så sparsam att det kryddar historien och gör det lite speciellt.

Själv skulle jag gärna skriva en bok i hur jag blev ekonomiskt fri, med det stora målet att föreläsa, vilket jag tror skulle passa mig, jag gillar att prata inför folk.

Det var ju tänkt att min historia skulle handla om att bygga ett företag på sidan av förvärvsarbete, och därigenom skapa högre inkomster och möjligheten att sluta jobba tidigare.

Nu körde jag ju mina företag in i väggen och klarade inte att kombinera det med familjelivet, så efter några år såg mina förutsättningar helt annorlunda ut.

Nu står frun för den stora inkomsten och mitt optionsprogram för framtidshoppet. Om mina drömmar slår in helt och fullt är vi väldigt fria om 3,5 år, men det är egentligen 6 år bort vårt mål ligger.

Men min historia är inte så bred längre. Det skulle vara lättare att få folk att tänka sig in i att driva en bisyssla vid sidan av en normal inkomst, än som vi har det nu, en i familjen som har en miljonlön, plus bonus, och en som går in med allt i ett optionsprogram de flesta rynkar på näsan åt.

Jag hoppas att de som har följt mig en längre tid kan uppskatta att de fått vara med på en vindlande resa, en som i och för sig har haft samma slutmål men där vägarna ändrats flera gånger. Det är ju lite så livet är.

Jobb och firma – borde kanske bli – Bonus och optioner

Här är ett ekonomipolitiskt inlägg. Jag känner att socialismen är alldeles för stark i debatten och folk vet inte vad de pratar om. 

Det handlar givetvis inte om att vi inte kan städa upp vår egen smuts och att vi måste ha vårt utbygge billigare. Nu ska jag försöka förklara varför det är bra för samhället i stort att ha skatterabatt på vissa tjänster.

Det bästa för Sverige är ju att vi arbetar inom vårt gebit, så mycket som möjligt. Särskilt om vi kan bli befriade från sysslor vi helst inte vill hålla på med, vilket för många kan exemplifieras av städning.

Vi betalar ca 125 kr/timmer för städning. Om jag istället skulle ta ledigt en timme och gå hem och städa skulle jag spara 125 kronor men istället förlora 256 kronor brutto, vilket med min marginalskatt blir ca 128 kronor netto.

Trots att jag tjänar hyfsat blir det alltså ändå ett nollsummespel för mig att jobba över en timme istället för att städa själv. Hade det inte funnits RUT hade jag alltså varit tvungen att jobba över två timmar för att få städat en timme, och så kul tycker jag inte att det är att jobba så då städar jag hellre hemma.

Det är alltså här kärnan ligger. I tjänster med ett-till-ett-förhållanden blir det oerhört dyrt att betala med skattade pengar till någon som också ska skatta fullt för sina pengar. Slutsatsen blir att man gör det själv istället.

Jag kommer på mig med att bli mer och mer intresserad av ekonomi på en lite mer politisk nivå. Nationalekonomi och global förmögenhet är lite spännande, och då är detta en guldgruva:
http://www.di.se/artiklar/2015/10/15/ar-du-rikare-an-90-procent-av-varldens-befolkning/

Som alltid är det viktigt att vara kritisk mot artiklar som denna och särskilt lära sig se bortom rubrikerna.

Vad jag vill att vi ska komma ihåg här är att det är väldigt många människor i Sverige som inte har någon förmögenhet alls, eller negativ förmögenhet, utan att för den skull folk i gemen tycker att de är fattiga.

Ett ganska vanligt scenario är en 25-årig student i storstad med föräldrar i övre medelklassen, som antingen bor i hyresrätt eller i föräldrarnas boende (deras hus eller lägenhet som är betald av dem). Kanske har studenten till och med studielån.

Ett par år senare är personen ute i arbetslivet och tjänar 35 000 i månaden. Hen lever gott men har nu ett bostadslån på 85% av sin bostadsrätt och föräldrarna har gått in med resterande 15%. Studielånet är på 200 000.

I en lågräntemiljö är kassaflödet mycket bra för denna unga människa, men i ett förmögenhetsperspektiv ligger hen på minus i några år.

Jag debatterar detta så ofta jag kan med folk i min närhet som verkar plågade av något slags “white guilt”. Försök att läsa siffrorna korrekt. I detta fall betyder det att förmögenhet är en sak, levnadsstandard är en annan.