Vänjer mig vid större volla

Jag minns hur det kändes för några år sedan, när jag satt på jobbet och såg hur aktierörelserna gjorde att min förmögenhet åkte upp eller ner med upp till fem tusen på en dag. Det var som att arbetsinkomsten inte betydde något, vilket är helt fel då kursuppgångarna inte var riktiga inkomster, bara lite volatilitet.

Nu är det lite annorlunda. Jag sitter bland annat med aktier värda över 1,5 miljoner i ett mindre bolag med låg handel, som lätt kan göra att min förmögenhet rasar med 50 000 på en dag.

Då är det viktigare än någonsin att hålla ögonen på det stora målet i fjärran och inte stirra sig blind på att man just nu blir fattigare.

Det är förresten inte lätt att hitta rätt sorts mål på vägen. Man måste ha delmål, men väljer man fel sorts delmål kan man ta fel vägval och fokusera kortsiktigt istället för långsiktigt. Därför är det nog bra att sätta upp sparmål och inte bara delmål för nettoförmögenheten.

Jag har ju en budget som vi försöker hålla, så den får väl fungera som sparmål, annars tittar jag ju väldigt mycket på månadsrapporterna och har varje ny miljon som delmål, på vägen till tian, det stora målet.

Annonser

Om jag misslyckas med mitt mål

Mitt långsiktiga mål är ju, som för alla andra, att leva på utdelningarna eller av passiva inkomster, vilket jag har satt till uppnått vid 10 miljoner i investerat kapital. Ja, målet är egentligen satt till 10 miljoner i total förmögenhet, men tanken är att vi ska ha ett billigt boende när vi checkar ut, så det kommer nära i alla fall. Känns som 10 är tillräckligt högt att sikta mot…

Men att misslyckas är ju gruvligt och hemskt. Skulle jag våga uttala målet för någon jag känner skulle det kunna bli väldigt jobbigt om de frågade år efter år och vi aldrig skulle uppnå det. Skulle även vara lite tufft angående bloggen och alla rosa scenarier jag målat upp här.

…Men sen tänkte jag efter…

Nu har vi kommit halvvägs. Om vi aldrig skulle bli rikare efter detta har vi i alla fall ett lågt belånat boende (om vi använde kontanter till amortering) och årlig utdelning på ca 130 000 kronor, vilket motsvarar ett par månadsinkomster, och vem skulle säga nej till ett par månaders extra semester per år?

Anledningen till att jag funderar så här är att om jag nämner för någon att målet är att ”gå i pension” eller bli ”ekonomiskt fri” möts jag av skepsis och att det i princip är omöjligt. Jag har svårt att svälja det. Folk låser hellre in sig i en trygg känsla av uppgivenhet än funderar på vad de egentligen säger.

Senast igår kväll när jag satt och drack whisky med en granne råkade jag bara nämna ordet pension och han sa ”ha, tror du att det kommer att finnas någon pension när det är dags för dig”. Och hur många gånger har man inte hört det?

Lyssnar man till lite mer sansade tungor heter det att man kanske måste jobba tills man är 67 eller kanske till och med 70. Så, då kanske ett ambitiöst frihetsmål bara får det klena resultatet att man kan gå i pension i en rimlig(?) ålder av 62. Fortfarande bättre än de flesta.

Alla som funderar i banor av ekonomisk frihet, kör! Ni kan inte misslyckas, man blir friare för varje krona!

Måste upp 1,2 miljoner på ett år

Jag har ju min lilla ovetenskapliga projektion av utvecklingen och måldatumet för decamiljonen, som ni kan utläsa längst ner på månadsrapporterna.

Varje gång jag har en bra månad måste jag justera ökningstakten uppåt och tvärtom, så nu när vi tagit ordentliga kliv på sistone är måldatumet närmare än någonsin. När man tittar på vad det egentligen innebär för t.ex. det kommande året blir skiten dock verklig och aningen otrolig. Vi har ju inga fler sommarhus att sälja och frugan kommer inte att få några extra bonusar likt den i våras.

För att vi ska hålla samma takt om ett år krävs det att vi är 1,2 miljoner rikare (enligt metod ett, den snabbare metoden). Och måldatumet som står just nu är bara tre år bort, vilket hade passat mig ganska väl. Men det betyder ju en dubbling av hela förmögenheten såatteeh…

Känns instinktivt lite tufft, men jag ska spela upp ett scenario så ska vi se.

Bovärdeökning: 400 000
Optionsprogram: 400 000
Fruns ordinarie bonus: 100 000
Aktieutdelning: 100 000
Lönesparande: 300 000
Summa: 1,3 miljoner

Då är alltså inte kursrörelser inräknat på de 2,7 miljonerna vi har investerade. Dessa kan ju radera ut en stor del av de ovanstående posterna, men det är ju lite svårt att uppskatta.

Ovanstående poster är också bara uppskattningar. Det är väl i princip bara lönesparandet och aktieutdelningen som kommer upp i riktigt god sannolikhet.

Men det är i alla fall lätt att se att det inte är omöjligt för den goda utvecklingen att fortsätta. Följs den utvecklingen är det 1,7 miljoner som gäller året efter.

Det är mycket press på det där åttonde underverket…

Femmiljonersgränsen passerad

Vi gick strax över 5 miljoner i juliredovisningen men föll sedan tillbaka månaden efter. I och med husförsäljningen kommer vi i alla fall att stabilisera oss över 5 miljoner och kan fira det.

Precis som vid förra miljonpassagen tänkte jag fundera lite på vad som hänt mellan de två milstolparna och hur vi kan tänkas komma till nästa.

Jag förutspådde ju senast att det skulle ta 14 månader mellan 4 och 5 miljoner, men det tog 16. Vad som var avgörande var fruns och min bonus.

Nästa miljon är redan på god väg i och med husförsäljningen, vilken gav mer pengar än jag vågat hoppas. Om sen frugan får bonus i vår igen, plus att mina optioner står sig, så ska det inte mycket mer till för att vi ska nå sjätte miljonen nästa sommar. Mycket hänger i och för sig på mina aktier. Om mitt företag hackar till lite, eller om vi får en börssättning, så kommer nästa miljon att vara fjärran, men om det istället bara går hyfsat så når vi med lätthet nästa miljon 12 månader efter den förra.

Varje miljon är ett delmål, som är kul som mål men oväsentligt sett till slutmålet. Det spelar liksom ingen roll om en börssättning gör att jag når sjätte miljonen ett år senare, när det viktiga är att jag fortsätter att köpa aktier, så att jag kan leva på dess avkastning när slutmålet är nått.

 

Snart mycket cash igen

Vi har redan nu 850 000 på kontona, men 460 000 är reserverat för skatt att betala i början på nästa år.

Snart kommer försäljningen för vårt obelånade sommarhus in på kontot, vilket innebär ca 1,2 miljoner till. Totalt alltså snart över 2 miljoner i kontanter igen, varav en dryg halvmiljon är reserverad för skatt.

Så, vad gör man med 1,5 miljoner?

Jag funderar på detta:

  • Jag behöver ca 1,3 miljoner i vår för att lösa ut de nya optionerna, förutsatt att inte kursen tokrasar.
  • Jag skulle vilja betala ner bolånet med knappt 900 000 för att hamna på 50% belåning och möjligheten att utnyttja Avanzas superbolån, när de har utrymme för det nästa gång.

Vad göra?

Är ganska beslutsam om att fortsätta utnyttja optionerna till att långsiktigt äga aktier i bolaget där jag jobbar, så det får väl stå högst i prio. I och för sig den största risknivån, men det är också det som särskiljer mig från andra. Hade jag velat ha det som alla andra hade jag gjort som dem.

Sen är det inte säkert om och när Avanza kan erbjuda samma goa lån igen, så det är inte gott att ändra andra investeringar för den skull, även om det hade varit sagolikt att ha 0,79% i låneränta.

För stort mål och ingen plan

Jag jobbade med en managementkonsult från den fina firman ett tag. Vi hade många intressanta samtal, varav några rörde pengar.

Han ville bli finansiellt fri, och kanske i och med det flytta till Åre och öppna en friluftsbutik. Han var lågt belånad (30%) på ett 6-miljonersradhus men verkade inte ha några pengar i övrigt. Säg att det blir drygt 4 miljoner, alltså ungefär som oss.

Men för att känna sig ekonomisk fri påstod han sig behöva 50 000 per månad, efter skatt, i inkomst av kapital. Och det var endast för honom, inte för hela familjen!

Han var öppen med att hans årslön låg på en miljon, vilket jag råkar veta blir just över 50 000 i månaden efter skatt. Han sparar alltså i princip ingenting utöver möjligen en mindre amortering.

Hur man då ska kunna spara ihop ca 8 miljoner ytterligare fanns det givetvis ingen plan för, men det är väl som de flesta andra, och som jag själv resonerade förut; det kommer säkert möjligheter längre fram, med högre lön, affärsmöjligheter eller liknande.

Pensionsavstämning 2017

En koll på pensionen brukar vara enerverande, särskilt då det finns så många små skitkonton som jag inte verkar kunna slå ihop.

Det blev åtminstone bra avkastning på Premiepensionen för första gången eftersom jag chansade på Ryssland. Vill inte riktigt vara kvar där så jag undrar vad jag ska välja istället framöver.

Tiotaggarlösningen har det matats in en del pengar i men nu är det slut med det, då jag åtminstone när jag är föräldraledig delar av året kommer att sluta betala in till den.

capture

Tidigare äldre inlägg