6 miljoner investerat på börsen

Inte helt sant, men jag vill introducera vad jag kallar för ”investeringsekvivalens”. Det är hur mycket som t.ex. optionsinvesteringar motsvarar om det skulle vara aktier.

Det jag har satsat i mina innestående optioner är ca 230 000, men de motsvarar ett aktievärde på 3,8 Miljoner. Värdet rör sig alltså som om jag hade haft 3,8 miljoner investerat, även om det bara är en knapp kvarts miljon, med den nackdelen att de kan bli helt värdelösa om aktien går ner under en viss nivå.

Poängen med att titta på denna siffra är dock att även om mitt sparkonto är alldeles för fullt i dessa lågräntetider, så är det viktigt att veta att jag ändå har ganska ordentlig exponering mot aktiemarknaden.

Tillsammans med dessa 3,8 i låtsaspengar har jag 2,2 i ”riktiga” investeringar, vilket alltså blir mina 6 miljoner investerat.

Det är en lite magisk gräns att komma över bostadsvärdet med det investerade värdet. Jag hoppas att tiden för när det är så på riktigt inte är så långt bort.

Annonser

Ska vi flippa frihetsmålet?

En stor nackdel med 4%-regeln och således målet att ha en arbetande förmögenhet på 25 gånger årsutgifterna ligger i att det är mycket svårt att veta när man kommer att kliva av ekorrhjulet. Om börsen går bra eller dåligt har mycket stor inverkan på slutdatumet, vilket kan vara lite knäckande om man känt att det börjar närma sig.

Om vi istället skulle bestämma oss för en tidpunkt när vi slutar våra vanliga jobb och vanliga liv, och istället anpassar våra utgifter och extrajobb till hur våra passiva inkomster ser ut?

Jag är alltså ganska säker på att jag kommer att ha extrainkomster på något sätt när jag slutar vara anställd. Jag gillar att arbeta hårt under korta tider, gärna med fysiskt arbete, så det borde vara väldigt lätt att hoppa in i olika branscher när det finns toppar (t.ex. hjulskifte vår/höst, packa ordrar på e-handel till jul, osv.)

Dessutom skulle min fru kunna bli extremt högfakturerande konsult för kortare uppdrag.

Jag tror att ett tidsbestämt mål skulle tilltala min fru mycket mer än det diffusa ”10 miljoner i nettovärde” vi typ har nu. Jag har sedan tidigare uppskattat att den tidpunkten kan sammanfalla med när dottern börjar förskoleklass, om drygt 4 år, men jag kanske kan revidera det till när det kommande barnet börjar förskoleklass, om drygt 6 år.

…om alla gick i pension…

En väldigt vanlig frågeställning när man pratar om att bli ekonomiskt oberoende är: hur skulle det gå om alla gick i pension (levde på investeringar). Det nämns bland annat i denna artikel om ett par som tänker gå i tidig pension.

Bra svar i artikeln. Mest troligt kanske att det aldrig skulle inträffa i sån omfattning att det skulle märkas i ekonomin, men låt oss hårddra det och filosofera lite.

Om så många gick i tidig pension att det hade effekt på ekonomin så tror jag att effekterna skulle kunna vara bland andra:

Lönerna skulle stiga
Målmedvetna unga människor slutar jobba. Då blir givetvis efterfrågan på skicklig arbetskraft större, så vi får en löneinflation, vilket får till följd att det blir ännu lättare att ta sig ur ekorrhjulet.

Urbaniseringen vänds?
Det här är jag inte helt övertygad om, då många säkert vill bo i hyfsat stora städer även när de är fria, men då får fler i alla fall möjligheten på riktigt att flytta ut till billigt boende på landet eller i mindre orter, om man inte behöver bry sig om att hitta ett arbete.

Varor blir dyrare?
Det här kommer att vara en förstärkning av vad vi redan ser sedan lång tid tillbaka. Lokalt tillverkade varor kommer att stiga mer i pris ju färre människor som vill tillverka dem. Så länge samma sak inte händer i andra länder kommer dock de flesta importerade varorna att vara billiga. Skillnaden är redan enorm och skulle bli grotesk.

Skattereformer!
Visst skulle vi, som artikeln säger, fortfarande betala moms, kapitalskatt och så vidare, men det gör ju folk ändå nu för tiden, plus att de betalar alla löneskatter. För att väga upp förlusten ”måste” ju staten ta in skatterna på något annat sätt. Då lönerna stiger kan de ju pungslå de färre arbetarna med lite högre marginalskatt, men de måste också ge sig på dem som har brutit sig fria, vilket de gör enklast genom att chockhöja skatten på ISK. Om många i princip lever på utdelningen måste ju staten konfiskera den inkomsten.

Invandring
Arbetskraftsinvandringen skulle få helt andra proportioner än nu, då många hålls tillbaka av oklara regler och osäkerhet om att få stanna. Skulle det saknas skattebetalare och kvalificerad arbetskraft samtidigt som vi har så många fina globala företag i Sverige skulle skatteintäkterna kunna räddas av att efterfrågad, högutbildad arbetskraft skulle komma hit från länder som ännu inte nåtts av en utarmning av arbetskraften, typ Indien och Kina.

Utvandring
De unga pensionärerna skulle givetvis flytta till varma, gärna billiga länder, åtminstone under vinterhalvåret. Sverige riskerar att bli som en semesterort, tänk Visby, på vintern.

Miljö
Nu märker jag att jag svajar lite i argumentationen. Jag kan inte bestämma mig för om vi verkligen får färre som arbetar eller om det kommer in nya, som ersätter de som går i tidig pension. Men om det blir färre som arbetar kommer Sverige åter att ändras dramatiskt i samhällsbyggnad och hur en normal dag upplevs. Trafiken kommer att minska drastiskt, men kanske mest jämnas ut. Det måste ju de facto till en fantastisk överkapacitet i trafiken om de flesta ska ut och åka ungefär samma tider. Om det sprids ut mer kommer vi inte att behöva bygga ut vägnätet på länge länge i Stockholm. Folk kommer givetvis i mycket mindre utsträckning åka bil, då det mesta har med arbete att göra. Visst, man kommer att göra utflykter istället, men man kommer att promenera och cykla till skolor och dagis då man har lite mer tid, så vardagsåkandet kommer att minskas väldigt mycket.

Närmiljön kommer också att vara mycket trevligare. Nu när jag är ute och går i förorten på pappaledigheten träffar man bara på några kufiska dagdrivare och andra kufiska föräldralediga. Med en massa drivna och kreativa tidiga pensionärer kommer bostadsområdena vara fyllda av liv och rörelse istället. Kanske blir det inte några nya kaféer och restauranger dock, det är ju sparsamma människor vi pratar om.

Pensionerna
Självklart måste staten också se till att vägra statlig pension till de som sett till att fixa det själva, bara för att de kan. Det går nog att lagstifta så att de tidiga pensionärerna inte får ut ett öre i statlig pension. Miniminivån ”garantipension” kommer att villkoras till att åren med frivilligt icke-arbete inte alls räknas, precis som det är för invandrare som varit mindre än 40 år i landet vid pension. Det paradoxala blir då att om man var arbetslös och levde på A-kassa och Soc. en längre tid har man ändå rätt till pension. Staten måste ju faktiskt ta hand om alla, även om de aldrig bidrar.

BNP
Ja, BNP sjunker för Sverige. Eller också blir vi produktivare när vi blir fria, för att många av oss hittar sin passion och skapar nya, bättre varor och tjänster! Men samtidigt är den tidiga pensionären sparsam och icke-konsumistisk till sin natur, men det kanske bara betyder att vi importerar mindre skräp.

Det är allt jag kan komma på nu, men jag skulle vilja ha mer idéer kring detta, så kommentera!

Sparkvot: 85, 50 eller 25%

Jag redovisar ju sällan sparkvoten, mest för att vår ekonomi är lite rörig, med många konstiga sällanutgifter och aningen oregelbundna inkomster.

Dock har jag följt upp utfallet av budgeten, eller gått igenom spenderandet, under hela 2017.

Det visar sig att om jag inte räknar med fruns engångsbonus 2017 blir sparkvoten ca 25%.

Om jag räknar med den bonusen men inte med min egen optionsbonus blir sparkvoten ca 50%.

Räknar jag med alla inkomster, även min optionsbonus, blir sparkvoten fina 85%.

Man kan sammanfatta det med att vi inte är så bra på att spara från våra inkomster, men vi blåser inte våra bonusar.

Extrem säkerhet vid pension

Jag kom till en insikt angående de härliga bloggare som nu gått och går i pension i närtid, plus de som har planer på att kliva av jobblivet.

De bygger oftast upp en otroligt stor säkerhet, så att de aldrig ska måsta jobba igen. Det är helt okej förstås, men går väldigt mycket emot hur många har sett på sin ekonomi under tiden de har byggt upp förmögenheten. Jag menar, att man är villig att investera i Ryssland, småbolag eller belåna sin aktieportfölj, men när man ska sluta jobba räcker det inte med att gå efter 4%-regeln, de ser även till att ha lite extra och inte räkna med extrainkomster eller pension.

Ett undantag är Onkel toms stuga, han har inte jättemycket buffert och räknar dessutom med att förmögenheten går ner en aning tills det är dags att börja ta ut pensionspengar.  I alla fall utifrån vad jag kommer ihåg ifrån hans utsago i den eminenta podd han gjorde ett tag.

Det kan finnas en stark psykologi i att se till att man med största sannolikhet inte ska behöva ”krypa tillbaka med svansen mellan benen”, men vi jobbar ju hela tiden med sannolikheter, och med det i minnet skulle nog jag välja att gå något år i förtid, med risken att behöva täcka upp med lite extrajobb om avkastningen inte blir så bra något år efter jag gått i pension.

Men visst handlar det också om att man har ett jobb som säkert är helt okej och som betalar bra, vilket man inte är säker på att man får om 5 år när man vill jobba lite extra. Å andra sidan får man väldigt bra betalt för lite extrajobb om man skattar som en låginkomsttagare. Själv gillar jag hårt kroppsarbete och skulle kunna tänka mig att köra däcksskifte, packning på webblager, eventfix eller något annat där det behövs mycket jobb under en kort tid.

Man behöver inte vara smart för att kunna spara

Jag är inte en total dumskalle men det är ganska ofta jag känner mig underlägsen när mitt jobb blir tekniskt och tufft.

När man inte är så självsäker och övertygad om sin egen briljans kan det vara svårt att tänka sig varför just man själv ska klara av att bli förmögen, när de flesta verkar ha så svårt för det.

Men det trevliga är att spara är lätt, det är bara inte så vanligt. Och när man sparar är det mycket lättare att investera.

Det vanligaste misstaget med investeringar är att inte investera…

Folk är så himla duktiga på sina jobb, så imponerande med sina hobbyer, så dedikerade till sina barn, att de kanske tror att de måste bli riktiga klippare innan de vågar investera något alls på börsen. Så det är lättare att skaffa en ny bil, precis som grannen, för då vet man ju att man får något för pengarna, och alla andra kan se att man gör bra ifrån sig.

Planen för mina 2M på sparkontot

Det känns inte riktigt rätt att ha två miljoner på ett sketet sparkonto om man vill kalla sig någon slags investerare, men jag har mina skäl.

En halv miljon är vikt för skatt, vilken jag tänkt betala före mitten på februari.

Av den halva miljonen är ca 150′ för vinsten på optionerna, 300′ för den sålda lägenheten och resten på det sålda sommarhuset.

De övriga 1,5M tänkte jag spara till i vår och nästa optionsinlösen, vilket går jämt upp med inlösensumman plus reavinstskatt (om jag väljer att ta bort dem från depån direkt).

Tänkte förresten försöka räkna lite på olika scenarier och när det blir fördelaktigt att låta aktierna stå kvar i depån och när det är bäst att flytta till ISK. Min intuition säger mig att för aktier med hög direktavkastning så bör det löna sig ganska snart att föra över till ISK, men vad vet jag.

Tidigare äldre inlägg