Nöjd med det lilla – men vad är det?

Jag har flera gånger skrivit om att jag tror att min väg till rikedom bygger på att jag är bra på att vara nöjd med det lilla. Med den billiga bilen, det trånga boendet och den enkla maten.

Nu har några saker blivit tydligare för mig på samma spår. För någon månad sedan tittade vi på våra gamla vitvaror och funderade på om det var läge att uppdatera dem. De var inte så moderna och definitivt lite mer högljudda än vi önskade. Dock är det alltid ett litet projekt att göra sånt så det fick vara. Jag var nöjd i ickebeslutet och störde mig fortsättningsvis inte på de gamla maskinerna.

Så plötsligt en dag gick diskmaskinen sönder, den viktigaste apparaten i lägenheten (möjligen slagen av kyl/frys. Nu är en ny köpt och installerad och jag känner att det absolut viktigaste för mig är att saker funkar, inte hur nya funktioner de har och hur flashiga de är. Men det betyder inte att jag skaffar en ny bil med leasingavtal och alla extraförsäkringar. En gammal bil kan funka och om man inte kör så mycket kan det vara ett väldigt bra sätt att spara.

Grannen ville prata inkomst

Det bästa jag vet med ekonomiprat är när jag får insikt i någon annans privatekonomi, på ett djupare plan än bara huspriser eller bolån. Folk är naturligtvis försiktiga med att prata om sånt men när man kommer lite närmare är det förvånandsvärt hur mycket en del är beredda att öppna sig. Bästa sättet att få folk att öppna sig är ju att berätta mycket om sig själv, men jag är inte riktigt bekväm med det. Dels för att min fru inte är lika öppen som jag, men också för att hon tjänar pengar på en nivå som är lite svår att ta in för många med en lite mer normal inkomst. Det finns en risk att förhållandet aldrig blir detsamma igen om någon får veta att hans inkomst är en fjärdedel av min frus.

Och just så är det. Vi har känt detta par i ca 4 år och har pratat mycket om lån, lägenheter, hus, karriär och sånt, men aldrig lön i absoluta termer. Vi visste bara att hon var hemma med barn i 3 år, varav hon sökte jobb i åtminstone 1 år, och eftersom hon mestadels hade låg eller ingen ersättning från Försäkringskassan så levde de på hans lön. Bra gjort under alla omständigheter! Dock trodde jag att han tjänade en bit över 30 000 men nu senast berättade han att hans lön är 25 000. Jag frågade om det var före eller efter skatt varpå han skrattade och sa att om det varit efter skatt skulle de varit rika som troll!

Anledningen till att han berättade detta var att vi kom in på hans frus nya karriär och hur hon på kort tid fått stora löneförhöjningar och numera tjänade 10 000 mer än honom.

Obil, del 2

Sedan jag köpte vår familjebil för drygt två år sedan har vi kört strax över 1000 mil. En nyckel till att köra så lite ligger i att vi aldrig tar bilen till jobbet och vi cyklar så länge vi håller oss inom kommunen.

Under min barndom lärde jag mig att använda cykeln om jag skulle kortare sträckor, vilket fortfarande hänger i och det är jag mycket tacksam för.

Jag har aldrig varit någon riktig cyklist, kanske lite för att cyklister är skrämmande hängivna och pryltokiga, men också för att jag är lite för tung och inte har tillräckligt bra flås för att bli bra på cykel.

Jag äger många cyklar även om jag är sparsam. Jag resonerar som så att en cykel kostar mycket mindre i underhåll och tar mycket mindre plats än en bil, så där kan jag kosta på mig ett överflöd. Det är till exempel kul att kunna låna ut cyklar om vänner är på besök.

Jag har valt att ha stadiga men enkla MTB som vardagscyklar, och då två stycken, så att jag inte måste fixa en punktering direkt om den uppkommer olägligt.

Sen har jag en Crescent Racer för att träningscykla på och en Peugeot racer plus en Scott Scale (MTB) på landet. Fem cyklar för mig och två för min fru alltså. Plus två cykelsitsar och en cykelvagn till barnet. Ett “slöseri” som sparar pengar åt oss i slutändan.

Behöver du en cykel kan det vara en god idé att vända sig till en expert med ett bra utbud. Prova Bjöörns cykel.

Obil, del 1

“Obil”, eller att inte ha någon bil, eller åtminstone bara ha en billig bil och köra lite, är ett viktigt steg till att spara mer.

Som lantis har jag alltid sett det helt naturligt att ha bil, och det har varit tätt sammanvävt med min frihetskänsla. Dock har jag likt mina föräldrar aldrig brytt mig om att ha en särskilt fin bil. Här kommer kort min bilhistorik:

1992-1998 Ford Fiesta -79 (köpt för 5 000)
1998-2002 Volvo Duett -61 (lånad och endast körd på sommaren)
2002-2008 Volvo 240 -91 (köpt för 21 000)
2008-2013 Peugeot Cab -97 (köpt för 54 000)
2013-idag Volvo V70 (köpt för 23 000)

Jag hade flyt att jag kunde klara av min medelålderskris innan jag skaffade familj, så jag fick cabben ur systemet, vilket också är min överlägset dyraste bil, även om den var billig i drift och även hade lite begagnatvärde kvar.

Att vi har en bil som nu är värd ca 15 000, samtidigt som vi har månadsbruttoinkomster på ca 120 000 tycker säkert många är löjligt, men det är en bra och säker bil, jag lovar!

I nästa inlägg berättar jag om hur vi kan köra mindre än 500 mil om året.

En miljon i fritt kapital

Snart är vi där igen, men nu utan bostadslån. Efter att vi betalade av bostadslånen i våras har kassan sakta stärkts och snart når vi åter en miljon i obundna tillgångar. Har väl ingen verklig betydelse men det är lite skillnad att ha en miljon i obundet kapital och att ha det bundet i huset där man bor.

Tänker också tillbaka på alla hetsiga kommentarer på bloggen Miljonär innan 30, om att man inte var miljonär så länge man inte hade en miljon i kontanter eller på börsen, alltså inte om man hade det i övervärde på boendet.

Slutsatsen i diskussionerna om man kunde räkna boendet eller inte kokade ner till att dessa galningar räknade boendet som noll oavsett vilken belåning man har. När jag betalade av en miljon på lägenheten skulle det i så fall betyda att jag i min rapport förlorade en miljon. Därför använde jag inte det sättet att tänka.

Vad skulle jag göra om jag vann en miljon

Fick denna fråga lite överraskande på en teknisk kurs, under introduktionsfasen. Jag antar att den skulle få fram vilka slags drömmar man har, och kanske kan man utläsa det genom mitt svar också.

“Jag skulle sätta in dem på sparkontot, för jag tycker inte att en miljon ska vara ensam”.

Dum fråga kräver dumt svar… Egentligen tycker jag att mitt svar var både bra och talande men så kan man givetvis inte säga då det uppfattas skrytigt och ohyfsat.

Lyx för mig

Jag är inte, som min fru, så exalterad över lyxkonsumtion, men jag har några saker jag tycker förhöjer eller förgyller vardagen en aning.

När jag var barn hade vi det lite småknapert men det var nog mer dålig planering som gjorde att förbrukningsvaror och mat tog slut ganska ofta. Inte så att man fick svälta men det blev ett irritationsmoment att behöva gå och handla eller använda toapapper istället för hushållspapper, och såna saker.

Som fattig student ville man ju inte binda upp allt sitt kapital i en full frys så mönstret fortsatte.

Kanske ser jag det därför som en lyx att bunkra upp med torrvaror, toa- och hushållspapper, tvättmedel, strumpor och allt som jag alltid fått slut på. Till saken hör också att man i slutändan säkerligen sparar pengar på att inte behöva köpa saker i sista sekunden. Handlar man på rätt ställe i stora förpackningar blir det givetvis mycket billigare per enhet.

Skulle bara behöva ett hus med ett schysst förråd.

Tillbaka på skatten

Många andra ekonomibloggare har skrivit om att de fått tillbaka på skatten, men det som slår mig är att ett par av dem har förklarat att ”det mesta” av det gått till sparande och investeringar…

Våddå, ”det mesta”?! Har man en ekonomiblogg och det kommer in extra pengar går man väl inte ut och bränner dem som någon pundare!

Antingen unnar man sig oavsett extra utbetalningar, för att det är sunt och man lagt sig på en vettig unnarnivå, eller också snålar man stenhårt för att nå sina mål. Man går inte ut och hittar på något extra bara för att man har lånat ut pengar till staten!

För min egen del hade jag i och med att jag inte hade någon inkomst stora delar av 2014 betalat in alldeles för mycket skatt, så jag skulle få tillbaka 50 000 kronor, men eftersom handelsbolaget i och med inkråmsförsäljningen fick ett överskott för en gångs skull så gick det bort lite skatt där istället och det hamnade 35 000 på kontot.

Vi lever gott och följer planen så det gick bara rakt in på kontot utan vidare tanke.

Mina viktigaste ekonomiböcker

Det har blivit några böcker nu, men här är de som influerat mig mest i mitt sparande och investerande:

The Richest man in Babylon

The millionaire next door

The four hour work week

The total money makeover

The intelligent investor

Ett annat slags spartips

Vi har ett fantastiskt inflöde av pengar och väldigt goda framtidsutsikter, så istället för att enbart spara  pengar försöker vi nu så mycket som möjligt spara tid för att frigöra oss själva från lågnivåuppgifter till att istället ha mer energi för karriärerna och mer tid för familj och umgänge. Här är sakerna som vi just nu spenderar lite extra pengar på:

Byggare – Vi bygger ut sommarhuset och gör inte ett handtag själva

Hantverkare – Småsaker som ska fixas i lägenheten gillar jag i och för sig i viss utsträckning att göra själv, men en hantverkare gör det så mycket snabbare och bättre. Inte billigt dock.

Handla mat – Jag är väldigt effektiv när jag veckohandlar men inget slår att handla via nätet. Jag kan ta min standardbeställning och betala och ha gjort allt från kontorsstolen på 5 minuter.

Städning – Vi funderar på att köra oftare men just nu har vi i alla fall djuprengöring två gånger i månaden.

Erbjudanden – Jag nappar nästan inte på några erbjudanden, av den enkla anledningen att det inte lönar sig tidsmässigt att jaga någon femtioöring per liter bensin eller lite rabatt på blöjor, ifall det innebär att man måste frångå sina rutiner och åka lite extra eller styra om fokus för att bara komma ihåg det.

Vad gör man med två miljoner på banken?

Detta är ett inlägg som jag skrev innan vi gjorde oss av med huslånet

För ca 5 år sedan följde jag en blogg som bara fanns ett kort tag men som ändå etsat sig fast. Det var ett sparsamt par som hade lyckats med bedriften att skrapa ihop två miljoner, vilket de hade liggande på ett sparkonto. Kommer inte ihåg så mycket om detaljerna men de funderade lite på vad människor i deras omgivning skulle säga om de visste, och de fnulade på om det var dags att köpa sitt eget boende eller om de kanske skulle investera på marknaden.

Nu är vi snart där. Jag har i och för sig fortfarande skulder eftersom huslånet inte är betalt, men vi har å andra sidan en obelånad sommarstuga.

Saker vi skulle kunna göra med två miljoner:

– Betala av alla skulder (inklusive studieskulder) och ändå ha en halv miljon kvar.
— Tänk att kunna njuta av total skuldfrihet och därigenom ett ännu bättre kassaflöde.
– Investera på börsen
— Under en längre tidsperiod ska man kunna avkasta bra mycket mer än ett lån kostar, vilket skulle kunna sätta turbo mot riktig ekonomisk frihet.
-Köpa hus
— Det är här det blir lite läskigt. Trots att det är oerhört mycket pengar skulle det bara betala för en tredjedel av vad ett vettigt hus kostar där vi vill bo.
– Leva på pengarna i ca fem år.
— Ja, utan tillskott och utan att familjen drar ned på utgifterna kan vi leva på pengarna i ca fem år. Mycket månad kvar i slutet på pengarna?

 

Varför valde jag att bli skuldfri?

Jag funderade naturligtvis länge och diskuterade med frugan innan jag betalade av hela bolånet, men på inlägget om Min lånehistoria fick jag en kommentar från Chansar mest, som fick mig att fortsätta fundera varför jag agerade som jag gjorde.

Om man är det minsta intresserad av investeringar är det givetvis konstigt att betala av ett lån på, säg 1,3% istället för att investera pengarna till högre avkastning. Här är mina skäl till att betala av istället för att köpa mer tillgångar:

  • Känslan
    • Att vara skuldfri betyder att man är fri att agera utan att bry sig om räntor eller avbetalningar som tynger kassaflödet.
  • Hjärntvätt
    • Jag har tidigare erkänt att jag varje vardag lyssnar på en ekonomisk rådgivare vid namn Dave Ramsey, där skuldfrihet är det alla siktar på.
  • Husköp
    • Vi har under 3 års tid funderat på att köpa hus och har därför inte velat investera pengar som ska användas till kontantinsats (stor kontantinsats).
  • Trött på att bolla med procent
    • Att ha mer på sparkontot än på lånekontot var under korta stunder ganska coolt, då jag kunde på ett litet litet positivt räntenetto, men det åts snabbt upp av att man måste byta kontot jämnt och samt eftersom sparkonton har lockerbjudanden, plus att man måste hålla koll på lånen så att man inte tappar rabatten när de automatiskt omförhandlas, typ årligen.
  • Börsen upp i 6 år
    • Hade börsen gått ner 20% förra året kanske jag hade gått in där istället. Nu tror jag att det närmar sig en börsdipp helt enkelt på grund av att den gått upp i 6 år.
  • Vi har ändå tillräckligt kvar att investera (ca 800 000), faktiskt mer än jag är bekväm att trycka in på börsen i ett svep.
  • Kassaflöde
    • Om vi skulle få för oss att börja investera räcker det långt med det kassaflöde vi har från vanliga lönen.

Där har ni anledningarna till att jag inte använder andra personers pengar och att pengarna är sysslolösa istället för att arbeta för mig. Jag påstår inte att det är rätt utan förklarar bara varför jag agerat som jag gjort.

Ekonomibloggarens superkrafter

Vilka är dina ekonomiska superkrafter?

Detta är en uppmaning till andra ekonomibloggare och läsare, att också ni göra en superhjälteprofil. Skriv en kommentar eller länka till er egen blogg.

Namn:

JobbochFirma (JoF)

Superkrafter:

  • Långsiktigt och enträget sparsam
  • Lite bra på mycket
  • Orädd för nya projekt
  • Fru med hög inkomst

Svagheter:

  • Spenderande fru
  • Ofokuserad
  • Tänker för smått
  • Inte så kunnig om börsen

Nettoförmögenhet (hela hushållet): 

3,8 Miljoner

Beskattningsbar årsinkomst (hela hushållet): 

ca 1,5 Miljoner

Miljonär är inget längre

Den dummaste kommentaren jag läste på Miljonär innan 30 för länge sedan var att man inte var miljonär förrän man hade 1,5 miljoner i årslön eller 3 miljoner i förmögenhet, eller vad det nu var exakt.

Vad personen nog egentligen menade var att ”miljonär” inte är märkvärdigt över huvud taget längre (särskilt inte när varenda husägare är miljonär i värdeökning), så för att få samma laddning i uttrycker som, säg på åttiotalet, så krävs det lite mer.

Ordet ”mångmiljonär” får man väl ta till istället, men hur många miljoner pratar vi egentligen då?

”Dollarmiljonär” tycker jag är ett bra mått för när man är rik på riktigt, men som uttryck kanske det inte är så bra eftersom det låter som att man då är ägare av just dollar eller dollartillgångar.

”Bimiljonär” eller ”trimiljonär” är steg man skulle kunna ta till innan ”flermiljonär”, som möjligvis kan börja vid tre men helst högre än så. För att det ska bli ”många” bör det väl vara minst över fem, men allt detta har nog var och en sin egen åsikt om.

Annars är ”dekamiljonär” det naturliga nästa steget eftersom vi tenderar att ta allt i tiopotenser. Det ligger inte riktigt bra i munnen, men vi kanske vänjer oss.

 

Lånedriven konsumtionstillväxt

Läste en irriterande dum artikel på di.se idag.

Den handlar om att svenskarna måste låna mer för att få fart på ekonomin, vilket jag tycker är helt galet eftersom det absolut inte kan vara bra för konsumtionen att man köper saker man inte har råd med. I alla fall inte mer än kortsiktigt.

I artikeln tar de upp två skilda saker. Dels att 1,5 miljoner svenskar drömmer om att köpa en ny bil men avstår av rädsla för att bli nobbad av banken. Hoppas att det inte ligger någon sanning i det. Själv drömmer jag att köpa en bil men kommer inte att äga en bil för över 50 000 förrän jag sitter i mitt drömhus, och jag skulle definitivt aldrig (mer) låna till en bil.

Den andra delen av artikeln säger att folk även är lite försiktiga med att låna till att starta företag, vilket är en helt annan sak. Här pratar vi om ett lån som kan leda till riktig tillväxt, alltså att ett företag potentiellt kan erbjuda en tjänst eller en vara som gör något bättre eller billigare än konkurrenterna.

”Konsumenterna visar en överdriven försiktighet. Min erfarenhet är att man ofta, men inte alltid, hittar en lösning på kreditbehovet”, säger Öivind Neiman, vd i Sparbankernas Riksförbund.

Heja konsumenterna, säger jag!

Artikeln

Operation avbetalning

Nu jonglerar jag friskt med kontona. Sedan vi bestämde oss för att använda en hel del av sparkontona till att betala av en stor del av bolånet så har jag tagit tag i det praktiskt, vilket ser ut så här:

Ta ut en slant från ett av de tre sparkontona (Hoist, Santander, Santander).
Pengarna går då till antingen min frus konto på Handelsbanken eller mitt konto på Swedbank.
Föra över från respektive personkonto till den tredje storbanken, där bolånet finns. En försvårande omständighet är att max per överföring (eller dag?) är 200 000 på Handelsbanken.
För att föra över pengar från sparkonto till lånekontot på SEB måste jag ringa kundtjänst, legitimera mig med bankdosan och sedan lita på att den bankpersonen för över på ett korrekt sätt.

Till råga på eländet måste jag vänta två bankdagar för att SEB ska betala av på lånet, med pengar som står på mitt konto. Det är ganska snålt med tanke på att utbetalningen från nischbankerna går på en dag.

Målet är att ha betalat av minst halva lånet på 1,4 M innan nästa 3-månadersperiod börjar den 28/2.

Först kändes det lite fel att betala av på lån med så löjligt låg ränta, men nu har jag fått smak på det och vill bara se hela lånet försvinna.

Om ni undrar varför jag har så många banker så undrade jag faktiskt samma sak. Det bara blev så i och med att jag ville ha så bra bolånevillkor som möjligt utan att behöva flytta företagen, plus att min fru hade en tredje storbank, plus att vi har två olika nischbanker för att sprida sparpengarna.

Men det ska bli skönt att ett efter ett avsluta dessa konton och kanske till och med samla allt på ett ställe när det så småningom blir dags att köpa det där huset.

För mycket sparpengar

När det är nog är det nog! Nu måste jag sluta fylla på sparkontona.

Jag hade en plan. Den var att ha tillräckligt med kontanter för att kunna bygga ut sommarhuset och samtidigt bygga upp en kontantinsats för vårt ”nära förestående” husköp. Jag hade, för att vara lite konservativ och för att ha ett motiverande mål, satt upp målet med kontantinsatsen så att den stod för 25% av husvärdet. När jag nu inser att vi inte vill köpa ett dyrare hus än 7 miljoner och vi faktiskt inte behöver ha en större kontantinsats än den av bankerna satta minimigränsen på 15%, så är det strax över en miljon vi verkligen behöver ha tillgång till.

Just nu har vi över 1,8 miljoner.

Inget direkt problem med att ha mycket på sparkontot förstås, men jag har ju faktiskt kvar både ett bolån på 1,4 och studielån på 140 000, vilket börjar kännas lite onödigt.

Tidigare har jag ju resonerat som så att ränteskillnaden ändå är så liten mellan lån och sparkonto (vilket ännu stämmer), och att det kan vara bra att ha tillgång till lite kontanter om det skulle behövas, till exempel till investeringar eller husköp. När jag nu har fastställt att det inte behövs så mycket till husköp så återstår investeringar. Där är jag nog lite mer återhållsam än tidigare. Fler företagsköp är inte aktuella och jag är väldigt kittlad av att vara helt skuldfri.

Måste presentera det för frun först, men om hon ger sitt medgivande lämnar jag kvar en miljon på sparkontona och betalar direkt av det ena lånet på 700 000 och betalar ner det andra med 100 000.

Allt nysparande ska från den dagen gå i lika stor ström till börsen som till amortering. Eftersom jag har väntat på nedgång i över ett år tycker jag förstås att mycket är dyrt men kan ändå tänka mig att hoppa på någon fin högutdelare i Sverige och kanske någon fond, t.ex. Ryssland, vilket jag är inte så lite sugen på.

När sen börsen går ner kommer vi att vara motiverade som få att trycka in en stor del av våra löner och andra ersättningar på marknaden.

Ekonomiskt oberoende?

Vad behövs för att vara ekonomiskt oberoende? Denna fråga ställde Angelica i sin blogg. Mitt svar nedan. Vad gäller för dig?

Vårt mål är 10 miljoner, för att vi åminstone teoretiskt skulle kunna leva ganska bra enbart på avkastningen.

Men det kan vara lite jobbigt att sikta på slutmålet när det är så stort och långt borta. Jag brukar då trösta mig med att vi kan få det väldigt mycket bättre bara genom att nå halvvägs. Att som du nämner kunna ta både vinter- och sommarsemester, till exempel.

En annan sak jag brukar se fram emot är att, även om man bara kommer nära att bli ekonomiskt oberoende och ändå måste jobba litegrann så blir intjäningen så mycket mer effektiv. Om min fru tjänar lite extra nu så betalar hon 55% i skatt (alltså efter arbetsgivaravgifterna till och med). Men om hon bara skulle jobba ett par månader om året och hålla sig under statlig skatt skulle hon kunna landa på ungefär hälften i skatt. Vår levnadsstandard skulle då samtidigt hållas uppe av avkastningen, enligt planen.

De små utgifterna?

”Det är inte de stora inkomsterna som gör en rik, det är de små utgifterna”. Så brukar det ju heta och det ligger mycket i det. Men inte allt. Vad man först och främst ska utläsa från det är att göra av med mindre än man får in. Förstås…

Vad man inte ska uttyda är att det är viktigare att putsa sina egna fönster än att jobba över. I alla fall om man tjänar avsevärt mer än fönsterputsaren.

När man har ett välbetalt jobb kanske det handlar mer om att utvecklas där och kanske jobba över eller ta hand om sin karriär. Har man dessutom sidoprojekt som kan ge avkastning är det ännu viktigare att inte fastna i dagligt slit som någon annan skulle kunna göra.

Man brukar ju prata om vad en latte om dagen kostar och vad man skulle kunna göra istället. 300 latte om året för 40 kronor styck blir 12 000, vilket absolut är mycket pengar, men om min fru gör ett bra jobb och ökar sin bonus med 10 procentenheter innebär det 100 000 före skatt och 45 000 efter, alltså 3 latte om dagen, varje dag.

Jag pikar henne ibland för alla latte hon köper men säger också att det är upp till henne om hon vill unna sig det, jag vill bara att hon ska veta vad det kostar i längden.

Sparande till barn

Nu när det äntligen har blivit aktuellt för mig tänkte jag ta upp sparande till barn (eftersom jag själv äntligen är pappa).

Det är rent ut sagt ett jävla tjat om sparande till barn när man läser allmänna råd om familjeekonomi och till och med när man man tittar på Lyxfällan.

Men det finns väl inget ont i att spara till barnen, kanske ni tänker? Men det finns det! Visst kan jag se många fall i Lyxfällan där sparande egentligen inte är sparande, det är mer sätt att gömma pengar från sig själv, och i det fallet kan det vara vettigt att t.ex. mor- och farföräldrar kan sätta in pengar på ett konto som bara barnen kan röra, när de blir myndiga. Men tänk om barnen inte förstår att det är just en säker bil med mindre motor de behöver när körkortet är betalt, eller ännu hellre, en insats till ett boende istället för att vara kung på krogen i några månader?

Största anledningen till att jag inte kommer att gå med på att öppna ett konto i sonens namn är att det inte går att veta att han är redo att ta hand om pengarna när han är 18.

Anledningen till att jag själv inte sparar något specifikt till honom är att jag litar på min egen förmåga att ta hand om familjens ekonomi i sin helhet. Skulle vi komma på obestånd gynnar det sonen mycket mer om vi kan använda sparpengarna istället för att se dem inlåsta på ett konto.

Vill någon släkting ge pengar så får det bli ett separat konto som vi kontrollerar eller också får det vara. Får höra vad min pappa säger när jag berättar det för honom. Mina syskonbarn har nämligen fått ”egna” konton av honom.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg