Jobb och Firma

Det är en sak att vara lite intresserad och att i stora drag förstå hur pensionssystemet funkar. Det är en helt annan, tydligen, att göra medvetna och smarta val för att styra sitt eget pensionssparande.

Så är det nämligen för mig. Jag har inte varit riktigt på tårna när det gäller min egen pension, även om jag är ganska påläst. Nu fick jag en fantastiskt bra dragning av en väldigt insatt pensionsexpert så nu är det dags att ta tag i en del saker.

1. Se över avgifterna på alla fondval – dyra fonder är inte värda avgifterna
2. Flytta allt som går till samma förvaltare – för enkelhet och översikt
3. Kolla att frugans avtalspension betalas in som den ska – skaffa inloggning till det systemet
4. Angående risk
4.1 Låt grundpensionen vara tryggheten, kör aktiefonder på allt annat – den totala risken blir ändå ganska låg
4.2 Köp utlandsfonder – annars vilar all pension på sveriges utveckling

Pappa har en del pengar undanstoppat men eftersom min mor har minimal pension och kommer att leva för evigt kommer det troligtvis att gå åt och inte bli något kvar till mig och min bror.

Det är helt okej för mig, jag och min fru är som bekant på väg att bli förmögna själva. En tanke jag ändå bollar är vad min far har för inställning till min och min brors situation.

Han vet att vi har bra inkomster men har inte någon koll på att vi även har en hyfsad förmögenhet. Min bror har det inte, och har även lånat av far vid flera tillfällen.

Om det var så att han skulle favorisera min bror i ett eventuellt arv skulle jag bli besviken på honom. Inte för att vi prompt måste ha pengarna utan för att det är den ultimata dåliga lärdomen för hur man ska handskas med pengar.

Cornucopia? hittar på nyord på löpande band. Nu senast ”skuldklassen” som han skriver om i ett mycket träffande inlägg.

Inte träffande för mig själv, i alla fall inte just nu, men jag vill dyka ner lite  i skuldklassen och sätta siffror på det för vår situation. Just nu är vi alltså inte en del av skuldklassen eftersom vi är skuldfria (lika mycket på sparkontot som vi har lån), men vi kommer att flytta till hus inom ett år och då kommer vi definitivt att kunna räknas dit. Dock kommer jag aldrig att skaffa fina bilen eller andra statusprylar bara för att det är det man ”ska ha”.

Cornu nämner 20 årslöner i sparande för att man ska räknas som förmögen. I min värld är det mer intressant att ha 20 års utgifter i sparande. Om man siktar på att ha 20 årslöner innan man t.ex. slutar jobba så kommer målet längre bort varje gång man får löneförhöjning. Tänk också på att det är helt ointressant vad årslönen är före skatt, det måste alltid vara efter skatt man räknar i dessa lägen, även om Cornu inte nämner det.

Så, för oss skulle det bli:
20 årslöner före skatt: 30 000 000
20 årslöner efter skatt: 19 000 000
20 årsutgifter: 9 000 000

Vi väljer givetvis att sikta på 9 miljoner i sparande, om det nu ska vara målet att t.ex. sluta förvärvsarbeta. Det stora problemet är givetvis att huset vi siktar på kostar mellan 6 och 9 miljoner. Just nu har vi värden för ca 3 miljoner och lån och sparande som tar ut varandra. Alltså ligger vi minst 3 plus 9 miljoner ifrån vårt mål.

Skulle dock kunna tänka mig att om man vill göra en ”exit” så säljer man sitt hus och köper ett billigare på landet (som Cornu).

Vi samlar just nu på kontanter för att stå redo att köpa hus. Eftersom vi använder oss av nischbanker är det viktigt att pengarna är skyddade av den statliga insättningsgarantin, men den gäller ”bara” upp till hundratusen euro.

Nu har frugan slagit i taket på sitt sparkonto, så då var det bara att öppna ett nytt i en annan nischbank.

Inte något jag trodde att jag skulle vara tvungen att göra för några år sedan…

Samtidigt pumpar vi in pengar i sommarhuset. Utbygge och nytt badrum har vi hittills lagt ca 300 papp på. Det är inte klokt vilken omsättning det är på stålarna just nu.

På några sätt är det väl kul med den så kallade snålmånaden. Dels för att den hyllar ”Miljonär innan 30” som var den som uppfann snålmånaden i bloggsammanhang. Dels för att det är bra att folk provar på att bli lite sparsammare och dels för att det har fått lite PR utanför ekonomibloggarkretsen. Men det sista vet jag inte om det är positivt eller om det bara gör ekonomibloggarkonceptet mer underligt för vanligt folk.

Själv är jag inte inte intresserad av att hänga på. Jag är helt enkelt i ett skede av livet där jag inte känner för att snåla mer än jag redan gör. Men också för att jag är tveksam till upplägget. Varför ska jag till exempel spara in på mat och hygienartiklar under endast en månad? En ekonomisk person har lager och stora förpackningar av såna grejer så att det spelar stor roll när inköpen görs. Att jag väljer att ta av mina lager under en månad betyder ju inte att jag är sparsam, eller hur?

Man kan ju tycka att det spelar mindre roll och att det ändå bara är sig själv man jämför med, men i så fall är det inte någon mening med att mäta det över huvud taget.

Mitt alternativ till snålmånaden är en sparmånad, då man går igenom alla fasta kostnader man har och försöker minska dem. Sånt där som många ekonomibloggare ibland skriver om men som åtminstone jag glömmer bort emellanåt och kanske betalar för mycket för.
Kolla till exempel:
Försäkringar
Mobilabonnemang
El
Prenumerationer
Kortavgifter
Bankkostnader
Courtage
Fondavgifter, även på pensionskonton
Bensinpris på olika kort

Såna saker ska man inte ha i huvudet hela tiden, då blir man en tråkmåns! Men en månad per år eller halvår kan man gå igenom sina engagemang och stoppa eventuella blodflöden.

Det är ju inte helt otroligt att livet äter upp mig och mina ambitioner om att ha passiv inkomst som betalar för mitt liv. Men vad händer om jag misslyckas? Jag och frugan har redan sett till så att vi har ett nettovärde på över tre miljoner. Inga investeringar att tala om dock, men ett bra sparande är en fin början.

När vi går i pension kan det ju vara så att vår passiva inkomst ”bara” betalar hälften av våra kostnader, men är det ett så farligt misslyckande? Då kan vi ju gnälla lite mindre på pensionen än vanliga människor. Då har vi verkligen den där guldkanten som folk snackar om.

Trots att vi för bara ungefär fyra månader sedan bestämde oss för att inte fundera på hus så är det nu dags igen.

Vi trivs fortfarande väldigt bra i vår lägenhet i hooden, men vi får liksom inte riktigt plats med grejerna. Ja jag vet, det är helt galet. Vad vi borde göra är att göra oss av med saker och förenkla våra liv, det är ju det spåret vi har varit inne på lite.

Men nu hör jag oss resonera precis som mina tidigare meningsmotståndare. Precis tvärtemot de flesta ekonomibloggarna. Ganska kul att kunna uppleva och förstå hur ”andra sidan” känner.

Vi har nämligen känslan av att vi nu lever mitt uppe i livet och vill tillsammans med vår son leva och uppleva på nya nivåer. Det är inte så att vi direkt är såna människor som lever för stunden, konsumerar först och gråter sedan, men vi skulle ändå behöva ta ansenliga lån för att skaffa detta hus.

Men vi har ju faktiskt sparat duktigt båda två och vi är ju inte tjugo längre, så vad är problemet?

Jo, det går ju faktiskt lite emot min dröm om att nå total ekonomisk frihet. Men jag har ju varit expert på att skjuta upp belöningarna, kanske är det dags nu?

Jag kommer aldrig att släppa ekonomitänkandet, men min enda väg kan inte vara att skjuta upp husköpet tills vi kan köpa det kontant.

Finansminister Anders Borg lade på torsdagen fram ett förslag om att ta bort avdragsrätten för privat pensionssparande. Detta var en ganska stor nyhet så jag tvivlar på att någon ekonomiintresserad läser detta för första gången här.

En sak som är intressant med ekonomisk politik är att fundera på vad de vill åstadkomma med t.ex. vissa skatter och regler. I detta fall är det ganska tydligt att regeringen vill att vi fortsätter att arbeta heltid när vi närmar oss pensionen och inte får för oss att leva på sparade pengar och på så sätt inte bidra till produktionen i landet.

Betyder det att vi ekonomibloggare med drömmar om ekonomisk frihet är statens fiende?

Jag förstår i alla fall varför man vill ta bort denna avdragsrätt och jag stödjer det till och med, även om det inte är av ”rätt” skäl. Jag anser istället att IPS är lite tråkigt eftersom det kanske inte ens lönar sig MED avdraget. För det första så är det bara en positiv skatteeffekt om man tjänar över nedre brytpunkten idag men inte när man tar ut pensionen (om skattesystemet ens ser ut på liknande sätt då), vilket många har missat när nästan varenda tomte på Lyxfällan pensionssparar även om de har låg lön och inte ens pengar till om kylen skulle packa ihop.

För det andra kan man fråga sig om det ens är ett positivt sparande om man kan utnyttja skatteeffekten. Inlåsningseffekten gör att du troligen i slutändan kommer att tycka att pengarna hade varit mer nyttiga tidigare i livet. Antingen är du fattig och önskar att du kom åt dina pengar, eller också är du en rik pensionär som önskar att du hade haft pengarna när du var yngre.

Eller också är jag bara lättad att det är en sak mindre att planera och fundera på.

För en del innebär de ”ständigt” ökande bostadspriserna en bankomat att använda för bilköp och semesterresor, men för mig grumlar det mer den långsiktiga planen.

Målet är ju som bekant att vi ska klara oss helt på inkomst av kapital, vilket skulle kunna inträffa när vi har ett investerat kapital på 10 miljoner. Inom några månader når vi ett nettovärde på 3,5 miljoner, men bara en liten del av det är investerat, resten är bundet i boende.

Och så kommer det tyvärr att se ut de närmaste åren också är jag rädd. Där vi vill bo kostar husen minst 6 miljoner, och så länge vi arbetar bor vi antingen kvar i en billigare lägenhet eller flyttar till ett dyrt hus. Vi kan inte bo långt ut på landet i ett ”normalprissatt” hus och ändå ha kvar våra högavlönade jobb.

Planen är alltså att harva på och tjäna pengar och spara pengar tills vi har ett nettovärde som räcker till både drömhuset och heltäckande inkomst av kapital. Men troligen kommer vi inte att kunna hålla undan för husdrömmen mer än ett eller ett par år, och måste därför köpa ett alldeles för dyrt hus och utsätta oss för bostadsbubblans risker. Enda trösten är att om den spricker så har vi en väldigt bra position för att fynda huset vi ska ha resten av livet.