”Han kom ju upp sig i världen, och då skulle det spelas golf” (citat ur minnet, från Den ofrivillige golfaren).
Jag har varit elitidrottare i ett par ganska fartfyllda sporter. Jag gillar när man får ta ut sig och köra hårt fysiskt. Dock har jag alltid sett på golf med ett gillande öga. Den fina miljön tilltalar mig och jag har en naturlig fallenhet för mindre dynamiska sporter, typ bowling, dart, bågskytte och dylikt.
Därför har jag alltid sagt att jag ska spela golf när jag blir ”lite äldre”, då det är en sport man kan pyssla med även när man kanske inte är så snabb och explosiv längre.
Härom året var vi och hälsade på min svärfar, som bor på en golfbana, i ett helt annat land, i ett inhägnat bostadsområde (gated community). Dels var det vackert och välordnat, men jag kunde också gå och träna varje dag. Skulle vilja säga att jag fastnade för det, men sedan jag kom hem har jag inte slagit ett slag i alla fall. Småbarn och andra sporter gör att jag fortfarande väntar till jag blir ”lite äldre”.
På firman där jag jobbar åker vi jämt och samt på konferenser, på vilka vi är mycket aktiva. Nu har jag fått tips om en konferens söder om Stockholm där man kan kombinera det obligatoriska ”verkstadspratet” med en härlig golfrunda.
Finns det ett bättre sätt att komma närmare sina kollegor än att gå och småprata på en golfbana? Chefen skulle till och med kunna gruppera så att de som behöver lära känna varandra bättre kan gå i samma boll.
Inte någon nackdel heller att golfbanor ofta har det bästa käket. Min chef är särskilt svag för sånt, så det blir nog lätt att sälja in.
Senaste kommentarerna