35 000 plus eller minus

Vi ville komma ifrån och slappa lite, så vi bokade en resa till Kanarieöarna över jul. Jag är ju inte så sparsam längre, i alla fall inte när det gäller familjen, så det gjorde inte så mycket att det kostade 35 000 kronor.

Vid ett läkarbesök fick min gravida fru rådet att sluta flyga över huvud taget, på grund av risken för blodproppar. Vi avbeställde således och firade jul hemma. Troligt är i alla fall att vi just har sparat 35 000 i slutändan.

Ja, vi var framsynta eller oroliga nog för att köpa avbeställningsskydd för ca 600:-

Stor spelvinst och fortfarande nöjd med det lilla…

När folk vinner en massa pengar så verkar det som att förståndet rubbas. Det finns god dokumentation av lotterivinnare som lyckas förlora allting på märkliga projekt och onödiga saker, eller för att de blir lurade av investerare som dyker upp så snart som de får nys om miljonvinsten. Man kan ju fundera på vad som hade hänt om man hade vunnit de stora pengarna. När man ser på euromillions resultat och tänker sig att det faktiskt finns människor därute som har vunnit över 100 miljoner euro med en enda lott så inser man ju att det här faktiskt kan hända. Om det kan hända andra så kan det ju hända en själv, och vad blir det då med det där med att vara nöjd med det lilla och saker som fungerar hellre än att vara flashiga?

Vad gör man med sinnessjukt mycket pengar?

Om man plötsligt hade haft 100 miljoner kronor på banken, skattade och klara, vad hade man gjort? Det är förstås ett måste att hålla väldigt tyst om detta för det sista man behöver är en massa välmenande fånar som kommer med fantastiska förslag som kan dubbla och tredubbla vinsten. Även om man slipper investerare och sol och vårare så kan man ju undra hur den här typen av förmögenhet kommer att påverka sinnet. Är det fortfarande så att man nöjer sig med vitvaror som fungerar eller vill man göra om köket till ett restaurangkök som alltid blänker och som har alla de coolaste maskinerna och blänkande bänkar av marmor?

Om några hundratusen mindre knappt märks så blir det kanske en tysk bil istället för en japansk. Man kanske förklarar för sig själv att det trots allt är så att en BMW eller Audi erbjuder så mycket mer kvalitet en Honda trots att man veckan innan sade att Honda är minst lika bra och att det bara är skillnad på namn och märke. Det är nog rätt lätt att omvärdera det där med att vara nöjd med det lilla då man plötsligt får råd med det, men hjärnan är smart nog att helt enkelt göra om det lilla till det som tidigare var det stora.

Skänka pengar

Om man nu plötsligt skulle stå med så mycket pengar att man aldrig mer behöver arbeta och lyckas behålla förståndet så kanske man kommer fram till slutsatsen att det här är en chans att ge till de som inte har. Men hur mycket ger man? Kommer det att bli i proportion med det som man gav tidigare? Några kronor i en bössa här och där, något telefonsamtal då det är hjälpgala på tv… Plötsligt så får man kanske tankar om att säkra barnens och barnbarnens ekonomi och då har man ju inte råd att skicka hur mycket pengar som helst till barnen i Afrika.

Precis vad som händer med ens sinne om man vinner flera miljoner på ett lotteri är omöjligt att veta. Den som regelbundet tar lotter har kanske redan planerat hur vinsten ska användas men trots detta så kan det bli helt annorlunda. Har man inte vunnit så kan man ju alltid trösta sig med att det verkar som att folk som vinner blir helt tokiga, men nog vore det intressant att få testa på den typen av galenskap.

Stålmagen tar en för laget

Idag åt jag en laxbit till lunch som jag ärligt talat inte vet när min fru tog upp ur frysen. Men jag mår fortfarande bra en timme senare och jag tror att jag under de senaste åren har byggt upp en tolerans mot lite fler bakterier i maten. Kanske har det hjälpt till att jag lärt mig äta surströmming, vem vet.

Jag kan i alla fall vara glad att kunna spara pengar och matlagning åt familjen genom att offra mig på tvivelaktig mat 🙂

Månadsrapport, oktober 2015

månadsrapport

Denna månad tog jag mina första VAB-dagar, vilket påverkade inkomsten en aning. Annars har vi köpt ett par vitvaror, men det syns nog i nästa månad, då vi betalar av kreditkortet. Var tvungen att lägga ut 12 000 för mitt vilande AB också, då preliminärskatten inte var riktig, men det kommer väl tillbaka någon gång. Jag tänkte redovisa budget och utfall också, men det kommer i separat inlägg när det är klart.

Köpte lite mer aktier men det studsade tillbaka lite för snabbt på botten så det är ändå bara en kvarts miljon investerat, resten på sparkontot (och i obelånade boenden förstås). En milstolpe jag ser fram emot är att ha en miljon i obundna tillgångar. Har haft det förut men då med belånad bostad.

Dålig nätförsäljning, särskilt med tanke på REA i AB2.

AB1 6700
AB2 11500

Hur slösaktig är din partner? (3)

Jag säger inte att min fru är slösaktig men hon köpte så mycket på Amazon till vår son, levererat till sommarstugan, att det var en total överraskning när hon öppnade paketen. Dessutom hade hon råkat klicka två av ett par större leksaker, så att vi nu har en uppsättning hemma och en i stugan…

Första miljonen var svårast men fjärde tar också tid

Tekniskt sett misslyckades jag med en hårsmån med mitt första stora mål, att bli miljonär innan 40. Se månadsrapporten här

Men till nästkommande månad räknade jag in min frus tillgångar. Vi har haft helt gemensam ekonomi sedan vi gifte oss men jag ville inte slå ihop det på pappret innan jag kunde stämma av med mitt stora mål. Dessutom bestämde jag mig för att ge en uppdaterad värdering på boendet hädanefter, då det var vettigare i det stora hela men jag inte ville uppfylla mitt första mål genom att uppvärdera.

Dessa saker sammantaget gjorde att jag hoppade över andra och tredje miljonen direkt, och har sedan dess tagit sikte på fjärde miljonen. Det tar lite tid, det kanske dröjer två år mellan miljon tre och fyra, men det går framåt och vi njuter mycket på vägen.

 

Omröstning – Vad händer efter första augusti?

Kan vi få höra en förutsägelse över vad som händer efter den första augusti om amorteringskravet införs?
Självklart kommer man att som Cornu säger ha 100% fel, men det skulle vara kul att höra om ni tror att priserna inom det närmaste halvåret efter införandet kommer att:
– Fortsätta stiga
– Plana ut eller röra sig inom 2% ökning/minskning per år
– Sjunka

Månadsrapport, februari 2015

Privatekonomi (2)

Har för första gången någonsin amorterat av lite på bolånet! Anledningen är, som jag skrev tidigare, att jag tycker att vi har löjligt mycket sparpengar i kontanter, plus att jag inte är bekväm med att investera några större summor på börsen just nu och att andra investeringar inte känns aktuella. Husdrömmarna behöver ett minimum på 15% kontantinsats, vilket vid en miljon i sparpengar ger ett maxpris på ca 7 mille, vilket också är max vad vi vill ge för ett hus. Därför lämnar vi ca en miljon på sparkontot och amorterar resten.

Har fortfarande inte fått en spänn i föräldrapeng eftersom jag inte lämnat in intyg och sånt ännu, så förhoppningsvis kommer det nästa månad.

Webbförsäljning:
AB1: 10 500
AB2: 10 500

 

Vann på bostadslotteriet

Min vän var överlycklig. Han hade lyckats förhandla om ett nytt lån, men det var inte den nya räntan som var det viktiga, det var att han bara genom att få en ny värdering på lägenheten kunde slopa topplånet (trodde att han kanske inte hade ett sånt) och billånet (men usch).

Lägenheten har på mindre än tre år stigit med över 50% i värde, närmare 1,5 miljoner! Och inte trodde de att de gjorde någon särskilt bra deal när de köpte den, men jösses vad de lägenheterna måste blivit populära sen dess!

Som alla andra blir de alltså belönade för att köpa exakt så mycket de har råd med och sen få en fantastisk avkastning på satsat kapital. Jag ser det sjuka i det men är glad för hans skull och hoppas att han aldrig mer tar varken topplån eller billån.

Mina husgudar

Jag ska designa om mitt liv och det kommer troligen helt att bygga på följande principer (böcker):

Getting Things Done – Ett effektivitetssystem baserat på bondförnuft, av David Allen
48 Days to the work you love – Gilla det du gör eller gör det du gillar, av Dan Miller
The four hour body – Bryt ner hälsa och träning för maximal effektivitet, av Tim Ferris
The four hour work week – Skär bort, automatisera och delegera för ett lyckligare liv, av Tim Ferris

När torskrädslan går till överdrift

Pratade boende med en kollega idag. Han förklarade att han var livrädd att göra köpa dyrt, vilket vi nog kommer att göra. Istället köpte han billigt och ”bygger värdet organiskt” på sin bostad, genom renovering och utbygge.

För oss ekonomibloggare låter detta givetvis sunt, men om man ser på det i ett lite större perspektiv kommer han alltså att bli tvungen att
1. bo mindre och sämre än han skulle vilja
2. jobba hårt med ”förädlingen” eftersom han inte kostar på sig att ta in hantverkare.

Till saken hör också att han är både en väldigt eftertraktad konsult och har egna anställda. Han sitter på spetskompetens som inte kommer att gå ut under hans livstid och har med andra ord mer jobbsäkerhet än de flesta.

Ett mycket troligt scenario är att han kommer att dö mycket rik men kommer att jobba alldeles för hårt för det.

Inte utbrändhet – cancer

Min partner i företaget var inte utbränd den här gången. Orkeslösheten, yrseln och illamåendet var inget psykiskt. En av mina bästa vänner och min firmapartner har långt gången cancer som har spridit sig och hans tid är utmätt.

Jag mår dåligt och det finns inte ord för att beskriva hur jag lider med honom och hans fru. I all den lycka och det flyt jag och frun har haft kan jag inte fatta att detta händer en som verkligen är värd allt gott.

Men det är fortfarande en ekonomiblogg så jag skriver om de ekonomiska aspekterna i detta.

Först och främst tänker jag på alla som opponerar sig genom sparsamhet genom att säga, ”varför spara, man kan ju faktiskt dö imorgon”. Sant, och han är en sån som inte har sparat ett nickel i hela sitt liv. Tror ni att han är glad för det nu? Inte alls. Tvärtom skulle han vilja bli ihågkommen för sina insatser för sin nisch och gärna instifta något pris eller ett stipendium, men det finns inte skuggan av en chans för det eftersom han inte äger nåt. Vårt företag räcker inte långt.

Ingen vet hur lång tid han har kvar, men de kommer i alla fall att vilja bocka av några saker på sin ”bucket list”. Göra några resor till exempel, men hur lätt är det när man inte har några pengar.

Hade han haft barn hade han väl fått göra en ”Breaking Bad” eller nåt, men nu lämnar han bara efter sig en högavlönad fru som definitivt kan ta hand om sig själv.

Sparande till barn

Nu när det äntligen har blivit aktuellt för mig tänkte jag ta upp sparande till barn (eftersom jag själv äntligen är pappa).

Det är rent ut sagt ett jävla tjat om sparande till barn när man läser allmänna råd om familjeekonomi och till och med när man man tittar på Lyxfällan.

Men det finns väl inget ont i att spara till barnen, kanske ni tänker? Men det finns det! Visst kan jag se många fall i Lyxfällan där sparande egentligen inte är sparande, det är mer sätt att gömma pengar från sig själv, och i det fallet kan det vara vettigt att t.ex. mor- och farföräldrar kan sätta in pengar på ett konto som bara barnen kan röra, när de blir myndiga. Men tänk om barnen inte förstår att det är just en säker bil med mindre motor de behöver när körkortet är betalt, eller ännu hellre, en insats till ett boende istället för att vara kung på krogen i några månader?

Största anledningen till att jag inte kommer att gå med på att öppna ett konto i sonens namn är att det inte går att veta att han är redo att ta hand om pengarna när han är 18.

Anledningen till att jag själv inte sparar något specifikt till honom är att jag litar på min egen förmåga att ta hand om familjens ekonomi i sin helhet. Skulle vi komma på obestånd gynnar det sonen mycket mer om vi kan använda sparpengarna istället för att se dem inlåsta på ett konto.

Vill någon släkting ge pengar så får det bli ett separat konto som vi kontrollerar eller också får det vara. Får höra vad min pappa säger när jag berättar det för honom. Mina syskonbarn har nämligen fått ”egna” konton av honom.

Under en miljon i lön – nej tack

Tänk att kunna säga så… Tänk att ha så bra arbetsmässigt självförtroende och så högt marknadsvärde att man kan säga nej tack när någon erbjuder en 950 000 om året i grundlön för ett jobb man kan tänka sig.

Det är precis vad min fru gjorde. Som ni vet har hon redan ett bra jobb och en hög lön, så när hon blev utplockad och övertalad att ta på sig en större roll tyckte hon att det var givet att även lönen skulle gå upp en hel del. Företagspolicy gjorde dock att de endast erbjöd henne ca 5% upp och således ca 5% under hennes minimum.

Nu kommer hon nog ändå att ta det om de så bara erbjuder en semesterdag extra utöver förra erbjudandet, men det var trots allt ett nej.

Det är lätt att tänka på girighet och att jämföra med arbetare eller fattiga, men det är verkligen irrelevant när man ska förhandla lönen. Det handlar inte om vad som är ”tillräckligt”, det handlar om att få ersättning i relation till vad man bidrar med och hur marknaden har prissatt ens kompetens.

Jag kommer för övrigt inte ens att tänka tanken på vad som är tillräckligt innan familjen bor i huset vi vill ha och vi är skuldfria. Sedan länge är jag däremot väldigt tacksam för ett underbart liv!

Inte längre sportbilsägare

Under hela min spar- och bloggresa har jag ägt en sportbil, vilket kanske är lite konstigt. I och för sig var det en gammal och ganska billig bil men det går ju lite emot min strävan i att vara återhållsam och ha praktiska saker.

Nu har jag i alla fall fått den såld, vilket jag är mycket nöjd med! När jag köpte vår familjebil bjöd de 5 000 för den gamla på bilfirman men jag lyckades få 18 000 privat.

Frugan gillar papperspengar så vi kom överens om att alla papperspengar är hennes och alla digitala är mina… Vidare ska jag ge henne 5 000 i kontanter varje månad och i gengäld få hela hennes lön 🙂

Jag gillar ju siffror på en skärm men det är något speciellt med papperspengar. Jag upptäckte också att det var en gräns på 10 000 i insättningsautomaterna och att man var tvungen att fylla i speciella blanketter om pengatvätt när man sätter in på ett bankkontor…

Om negativa kommentarer

Läser lite gamla negativa kommentarer på min blogg och blir småförbannad. Jag älskar mina snälla läsare och även dem som ger konstruktiv kritik, men här kommer ett meddelande till hatarna där ute:
Jag behöver inte läsare på min blogg. Förstå att jag inte tjänar pengar på detta och jag gör det för att det är enda sättet jag kan få mig själv att skriva dagbok. Det alla läsare borde förstå är den ynnest det innebär att få titta in i en annan människas privatekonomi och tankar kring det. Det finns alla möjligheter att lära sig lite hur andra människor tänker, lära sig av mina misstag och av mina lyckträffar.
Det är inte skryt!
Ja det går hyfsat för mig i min jakt på miljonerna, men jag skriver även om misslyckanden. Vem bryr sig förresten om skryt från en person de inte känner? Pengaskryt kan vara väldigt trist om det kommer från en granne, kollega eller släkting, men i min värld ger det ingen särskild känsla alls om det kommer från en anonym person.
Dra-åt-helvete-pengar
Jag börjar bli mogen och har varit runt kvarteret ett par varv. För varje extra månadsutgift på sparkontot känner jag hur jag slappnar av lite i framtidsoron och hur jag bryr mig lite mindre om vad idioter gnäller om.
Idioter som tar mindre och mindre energi i min värld:
  • Kunder som kräver ohemult – Jag brukade böja mig baklänges för mina kunder och göra allt de bad om. Nu får de snällt anpassa sig till mig eller strunta i att vara kunder.
  • Chefer som vill att man jobbar över – Jag brukade bocka och göra som alla sa. Nu tar jag ledigt så fort det är en klämdag eller annan möjlighet, jag behöver inte pengarna så mycket.
  • Telefonsäljare – Lösningen på mina affärer finns inte i ett säljsamtal per telefon!

1000 visningar

I förrgår var första gången någonsin bloggen haft över 1000 visningar på en dag, enligt wordpress statistik, även om det varit nära många gånger tidigare.

Skulle vara kul om några andra ekonomibloggare redovisade sina siffror. Cornucopias får vi ibland men inte någon annan jag följer. Skulle tro att de största jag följer är 4020, Lundaluppen, ägamintid och Per Penning.

Verkliga husdrömmar

Brorsan har spanat ut ett hus åt oss i deras grannskap, så även om vi egentligen är minst ett år bort att börja titta på hus så är vi nu lite sugna på att ta detta om vi får en bra deal.
 
Vi går direkt på ekonomin.
Vi tar det inte om vi inte får ner priset till 4 miljoner. Min tanke är att jag säljer aktierna jag har och prioriterar amortering tills vi kommit ner till typ 50% av husets värde (inköpspris). Just nu har vi ca 1,5 miljoner i kontanter och aktier plus lite övervärde i lägenheten.
 
Lägenheten:
Uppskattat säljpris: 1 900 000
Uppskattad säljkostnad: 60 000
Vinstskatt: 1 900 000 – 1 250 000 – 60 000 = 590 000 * 22% = 129 800
Ren vinst: 590 000 – 129 800 = 460 200
Betala det utökade lånet:  460 000 – 150 000 = 310 000
 
Kontantinsats till huset:
Lägenhetsvinsten: 310 000
Kontant, jag: 600 000
Kontant, frun: 900 000
 
Total kontantinsats: 1,8 miljoner
 
Totalt lånebehov: 2,2 miljoner
 
Då skulle vi få en total månadskostnad på knappt 7 000, oräknat underhåll men inklusive allt annat, från el till försärkring.
 
7 000 / 72 000 ger att vi lägger mindre än tio procent av vår nettoinkomst på boende, det hade väl varit fantastiskt?!
Lägg till 25 000 i omkostnader så skulle vi kunna spara 40 000 i månaden eller amortera av allt på 6 år.
 
En stor nackdel skulle dock vara att jag skulle bli tvungen att köra bil, inte alls bra!

”Bidrag” till de rika

Det som kan tolkas som ännu ett socialistiskt inlägg på Facebook visade sig innehålla åtminstone några tänkvärda saker.

http://www.upworthy.com/if-you-think-only-poor-people-need-welfare-wait-till-you-see-what-really-rich-folks-do-with-it

Bland annat tar det upp tanken på ”Medborgarlön”, som också Cornucopia skrivit en hel del om.

Men grunden i filmen verkar vara att den välbärgade medelklassen tar emot mer bidrag än vad de fattiga gör. Detta håller jag inte med om riktigt. De förklarar inte så detaljerat men en av sakerna som stödde det var ränteavdraget. Här måste jag åter referera till Cornucopia som beskriver ränteavdraget som ett bidrag till banken snarare än ett bidrag till de välbärgade. De med hög inkomst använder ju bara avdraget till att trissa upp priserna, den som tjänar på det på riktigt är ju banken.

Så visst, bort med ränteavdraget så kan de fattiga skylla på något annat! Skulle vara väldigt intressant att införa medborgarlön också, tänk bara så mycket byråkratisk administration som skulle kunna tas bort om vi slopade socialbidrag, arbetslöshetsbidrag, bostadsbidrag och liknande.

Nöjd med lite

Det vi har gjort bäst hittills i vår jakt på rikedom är både enkelt och svårt. Det är något som är svårare att lära sig än att ha från början. Det är något som är svårt att öva in men lätt att glömma.

Jag pratar om att vara nöjd med lite!

Vissa människor kan inte låta bli att känna sig kränkta om de inte får precis det bästa av vad alla andra har. De kan inte se att nästan alla andra människor har mycket lägre standard.

Att nöja sig med lite mindre är lite konstigt i vår kultur och när det gäller jobb, lön eller idrottskarriär är det helt fel att nöja sig med mindre. Dock inte när det gäller livet i övrigt. Det är en stor styrka att inte måsta ha det bästa, att klara av att vänta på belöningen, att svälja att ”sämre människor” åker omkring i finare bilar.

Det enda jag har gjort riktigt bra, och det som gör min fru till en riktig ekonomisk vinnare, är att vi nöjer oss med lite mindre än man ska i ”vår position”. Lägenhet i förorten och en femton år gammal bil är inget som imponerar på någon. Men vi tycker att vi har ett fantastiskt liv och kommer fortsätta med det, även om folk inte blir imponerade förrän vi drar oss tillbaka från arbetslivet långt innan ”pensionsålder”, eller tar ett sabbatsår och bosätter oss utomlands, eller nåt.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg