55 000 i skatteåterbäring

Man borde normalt anpassa skatteinbetalningarna så att man inte lånar ut pengar gratis till staten, men det blir lätt lite komplicerat för oss eftersom vi under flera år har haft en del inkomst från försäkringskassan och en del från bonus från företagen där vi är anställda.

Jag bryr mig inte om att försöka rätta till skatten utan är nöjd med att göra ett överslag så att jag inte åker på någon stor överraskning. Det har blivit ganska stora återbäringar de senaste åren så denna på 55 000 är inte exceptionell, om än stor.

Som ni kan se på månadsrapporterna har vi också så stora slag i vår ekonomi att detta inte har någon effekt alls, mer än att det är gott att få lite riktiga pengar in på kontot.

Månadsrapport, maj 2018

Det är inte bra, men det ser värre ut än det är. Jag betalade nämligen in över 150 000 till det senaste optionsprogrammet, så det är en tillgång som inte syns i rapporterna. Just nu har jag för övrigt 320 000 i innestående bruttobonus om jag skulle fortsätta att vara anställd de närmaste 3 åren. Skulle jag bli lockad till ett annat företag måste det alltså väga upp 320 000 brutto de närmaste åren. Rakt av i lön måste jag då tjäna mer än 10 000 mer i brutto per månad. Schysst inlåsning jag skaffat mig.

Mina aktieinnehav har gått dåligt (som vanligt), vilket är den andra saken som har påverkat negativt denna månad.

Det märks alltså inte att vi fick en helt okej inkomst för första gången på länge, då jag tagit ut minimalt i föräldrapeng senaste tiden. Denna månad fick vi in 88 000 netto, inklusive någon konstig engångsinkomst på 20 000 min fru fick från jobbet. Kanske istället för löneförhöjningen, vilken uteblev helt. Ja, just det, 0%.

Optionerna har inte materialiserats i aktier ännu, vilket jag väntar spänt på. Då ska det nämligen bli över 400 000 netto, i kontanter, då jag har bestämt mig för att sälja på en gång.

Jag är dock lite nedstämd eftersom jag så länge räknat med att optionerna var det som skulle putta oss över nästa miljonnivå. Nu ser det ut att dröja. Månad för månad är vi ju inte särskilt bra på att spara. Men, vem vet, kanske vi kan klara att spara hela min lön nu och ha ett effektivt sparande på säg 40 000 per månad. Åtminstone tills nästa barn kommer.

Nätförsäljning: 2 000

Vad kostar en VAB-dag? (redigerad)

Nu har jag börjat jobba igen men var ganska omgående tvungen att ta ut en VAB-dag, alltså vård av barn. VAB ingår i föräldraförsäkringen och bekostas alltså av staten, till skillnad från sjukdagar för anställd, där de första 10 dagarna bekostas av företaget.

Men som med alla andra förmåner ska vi som betalar in mycket skatt till systemet inte få ut lika stor del när vi utnyttjar det. Detta genom att taket för VAB går vid en inkomst på 37 917 (år 2018), vilket blir max 1019 kr/dag före skatt.

Jag har nu ca 44 500 i lön, vilket gör att jag förlorar ca 1400 brutto per dag vid VAB, eller ca 700 efter skatt.

Om min fru skulle ”vabba” istället skulle hon med sin lön på ca 85 000 förlora drygt 3000 per dag brutto, eller knappt 1500 kronor efter skatt.

Jag har hittills tagit all VAB.

Uppdaterad då jag insåg att jag bara får 80% av max trots att min 80%-iga inkomst är över taket för föräldraförsäkringen.

Månadsrapport, april 2018

Bra sparmånad, med ”endast” 38 000 i utgifter, varav bara 5 000 i mataffären, vilket är ett nytt rekord. Blir lite trött på att vi varje månad har ”engångsutgifter” på många tusen kronor dock.

Men börsen gick bra för oss, och lägg därtill 50 lax från farsgubben så blev det en kvarts miljon i ökning denna månad. Men det är nästa eller nästnästa jag väntar otåligt på. Då är det tänkt att vi ska upp över 6-miljonersstrecket, på grund av optionslösen (vilken fortfarande kan gå åt skogen).

Nätförsäljning: 3 000

6 miljoner investerat på börsen

Inte helt sant, men jag vill introducera vad jag kallar för ”investeringsekvivalens”. Det är hur mycket som t.ex. optionsinvesteringar motsvarar om det skulle vara aktier.

Det jag har satsat i mina innestående optioner är ca 230 000, men de motsvarar ett aktievärde på 3,8 Miljoner. Värdet rör sig alltså som om jag hade haft 3,8 miljoner investerat, även om det bara är en knapp kvarts miljon, med den nackdelen att de kan bli helt värdelösa om aktien går ner under en viss nivå.

Poängen med att titta på denna siffra är dock att även om mitt sparkonto är alldeles för fullt i dessa lågräntetider, så är det viktigt att veta att jag ändå har ganska ordentlig exponering mot aktiemarknaden.

Tillsammans med dessa 3,8 i låtsaspengar har jag 2,2 i ”riktiga” investeringar, vilket alltså blir mina 6 miljoner investerat.

Det är en lite magisk gräns att komma över bostadsvärdet med det investerade värdet. Jag hoppas att tiden för när det är så på riktigt inte är så långt bort.

Ska vi flippa frihetsmålet?

En stor nackdel med 4%-regeln och således målet att ha en arbetande förmögenhet på 25 gånger årsutgifterna ligger i att det är mycket svårt att veta när man kommer att kliva av ekorrhjulet. Om börsen går bra eller dåligt har mycket stor inverkan på slutdatumet, vilket kan vara lite knäckande om man känt att det börjar närma sig.

Om vi istället skulle bestämma oss för en tidpunkt när vi slutar våra vanliga jobb och vanliga liv, och istället anpassar våra utgifter och extrajobb till hur våra passiva inkomster ser ut?

Jag är alltså ganska säker på att jag kommer att ha extrainkomster på något sätt när jag slutar vara anställd. Jag gillar att arbeta hårt under korta tider, gärna med fysiskt arbete, så det borde vara väldigt lätt att hoppa in i olika branscher när det finns toppar (t.ex. hjulskifte vår/höst, packa ordrar på e-handel till jul, osv.)

Dessutom skulle min fru kunna bli extremt högfakturerande konsult för kortare uppdrag.

Jag tror att ett tidsbestämt mål skulle tilltala min fru mycket mer än det diffusa ”10 miljoner i nettovärde” vi typ har nu. Jag har sedan tidigare uppskattat att den tidpunkten kan sammanfalla med när dottern börjar förskoleklass, om drygt 4 år, men jag kanske kan revidera det till när det kommande barnet börjar förskoleklass, om drygt 6 år.

Tack för restskatten

En helt fantastisk försommarkväll här i ”orten”, med gemensam grillning, dryckjom och umgänge i grannlaget!

Mitt under samkvämet kommer ett sms från min far: ”kolla kontot”

Farsan har, precis som för något år sedan, gett sina barn 50 000 kronor var. Denna gång var anledningen att min bror fått kvarskatt på 24 000 och min far visade dels lite sympati för honom och följdaktligen lite rättvisekänsla för mig.

Jag ringde och tackade men underströk samtidigt (som vanligt) att vi har det väldigt bra ekonomiskt. Jag ville också försäkra mig om att han inte förskar något och att de har gott och väl så att de kan göra vad de vill och behöver. Han sa att de ändå har ”för mycket” och att om det skulle behövas kan de låna av mig eller ta lån på huset igen, vilket blir typ samma sak, sa han.

Jag försöker hjälpa min bror att bli bättre på att spara, men nu får jag väl säga tack för förskottet och tack för att vi kommer lite närmare ”pensionen”.

I väntans tider

Det här med att skaffa barn är en väldigt dålig affär, men det är för oss en stor del av meningen med livet, så vi är trots lite högre ålder inte riktigt klara ännu.

Vi väntar vårt tredje barn!

Jag är överlycklig och ser mycket fram emot nästa ledighet redan innan jag avslutat den pågående. Det är dock inte ledighet som i ”frihet”, då jag nog aldrig varit mer uppbunden än jag är nu. Som jag har sagt tidigare skulle mitt liv vara ganska likt om vi var ekonomiskt fria. Allt skulle ändå kretsa kring barn, hem, matlagning och hur man ska få ett par lediga timmar för att ta hand om sig själv.

Sedan 2014 och vårt första barn har vi varit föräldralediga 22 respektive 28 månader och det är alltså snart dags att börja om igen.

Men innan nån tänker att vi lever på bidrag kan jag inflika att vi varje år betalat väldigt mycket mer i inkomstskatt än vi fått ut i föräldrapenning. Förra året var vi lediga 14 månader och tog ut 270 000 i föräldrapenning men betalade 800 000 i inkomstskatt. Ovanpå det hade vi lite reavinst på lägenhet och aktier, så det blev 1,3 miljoner till staten 2017 i direkt skatt.

Fast man får ju inte glömma bort de 25 000 kronorna i barnbidrag…

Månadsrapport, mars 2018

Ännu en dålig månad för mina innehav och en inte heller så bra månad för budgeten, trots att de saker jag kollar lite extra på efter historiskt slösande är mycket bättre. Jag tänker på mataffären, restaurang och fika.

Ett hälsoärende gick utanpå det förväntade, med 5 000 kronor, plus slutbetalningen av en badrumsrenovering med 10 000. Berättar mer om hälsoärendet sen. Totalt 53 000 i utgifter.

Sen är det väl inte så mycket att säga. Livet är fantastiskt och underbart, men just förmögenheten haltar. Jag har dock stort framtidshopp!

Nätförsäljning: 2 000

 

Import av min drömbil

 

Att vara sparsam och gilla bilar går oftast inte så bra ihop. Själv är jag van med gamla bilar sedan barnsben då min far alltid också föredragit äldre Volvobilar, precis som jag själv gör nu.

Men det är nästan så att jag aktar mig för att prova någon annans bil eller hyra en finare bil på semestern, just för att jag inte ska inse hur bra de är och tro att jag inte klarar mig utan en sån.

Det var just vad som (nästan) hände under vår drömresa till Kalifornien. Då hyrde vi en lite större bil för att få plats med alla barnsaker, men när vår ganska kassa Ford Escape fick punka blev vi uppgraderade till en Buick Enclave. Det var en helt fantastisk bil som har alla bekvämligheter, är oerhört rymlig och väldigt lättkörd och manövrerbar, trots sin storlek.

Sen dess är det min drömbil! Men den är inte så vanlig i Sverige. Just nu finns det t.ex. ingen till salu på blocket!

Så, vill man ha en lite mer unik bil, eller bara spara pengar genom att själv importera en bil, så kan man prova Nordtrafik.se

Där finns det importkalkyler och annan info som behövs för att frakta en bil från USA till Sverige. Det är också tillsammans med Nordtrafik som jag skrivit denna text.

Byt bil var 5-miljonte krona

Senast jag bytte bil var när vi väntade vårt första barn, på hösten 2013, då jag också sålde min lilla billiga sportbil.

Den V70 jag köpte kostade 23 000 och är från 1997.

Då hade vi inte slagit ihop vår ekonomi ännu och vi var på gränsen till vår första miljon (vardera). Nu har vi 5,5 miljoner i förmögenhet och en bil värd ca 10 000.

Våra vänner ska flytta till USA i vår och undrade om vi inte skulle köpa deras bil då, en 11 år nyare V70. Min första reaktion var absolut nej! Jag är nöjd med bilen men nästan besatt av den som en symbol för vårt sparande och ett bevis på att vi vågar gå vår egen väg mot lyckan.

Men en bil är bara en bil och ett klokt köp är ett klokt köp, så om jag kan få en mycket nyare bil som gått mindre än en tredjedel mot min, till ett fantastiskt pris, så måste jag nog slå till.

Ser fram emot att ha den i minst 10 år i så fall.

1,3 miljoner i skatt 2017

2017 var vi föräldralediga 13 månader (en överlappande månad)
Ändå skattar vi nästan lika mycket som vår normala bruttolön ligger på.
Anledningen är mest reavinstskatten på lägenheten jag köpte 2008, fruns extrabonus och mina optioner.

Skatteposter 2017:
Min inkomstskatt 140 000
Fruns inkomstskatt (inklusive extrabonus) 690 000
Reavinstskatt på såld lägenhet 350 000
Reavinstskatt optionsprogram 150 000

Summa: Drygt 1,3 miljoner

Samma år har vi tagit ut 275 000 i föräldrapenning (före skatt) och fått ca. 25 000 i barnbidrag. Mina mer socialistiska vänner tycker givetvis att jag ska vara oändligt tacksam för dessa allmosor.

Arbetskraftsförsörjning

Vi har ganska länge hört att det saknas rätt kompetens, annars hade många svenska företag anställt mer. Detta är givetvis vanligt i högkonjunktur, men det kan också vittna om obalanser i utbildning och samhället i stort, eller när det sker en kraftig svängning inom någon industri.

Allt detta kan väl sägas vara uppfyllt i Sverige just nu, men jag måste ändå ställa frågan om hur de räknar på allvarlighetsgraden av detta.

Om man frågar 10 IT-konsultbolag hur många de skulle kunna anställa kanske de säger 100 personer var, om de har rätt kompetens. Statistiken rapporterar då om att 1000 personer saknas, MEN i själva verket finns det bara plats för de 100 personerna hos kunden, där arbetet ska utföras. Resten syns ju bara eftersom behovet från kunden har kommunicerats till 10 olika konsultbolag.

Jag vet inte om det är så man räknar, men det skulle inte förvåna mig. Måste hur som helst vara väldigt svårt att räkna på ett sånt här behov.

Månadsrapport, februari 2018

Börsinnehaven går fortfarande neråt för mig, så det som ändå gjorde att vi gick plus denna månad var fruns bonus som kom in på en dryg hundring efter skatt (knappt 300 före).

Själv tar jag ut de billiga dagarna från föräldraförsäkringen just nu, så det blir inte mycket inkomst för mig. Frugan ligger på strax över 50 efter skatt. Utgifterna på 40 000 i månaden.

Nätförsäljning: 1 000

50% likvid och hoppas på krasch

Av en händelse som inte är spekulation råkar jag vara 50% likvid och har 2,7 miljoner på sparkontot.

Egentligen är pengarna dels öronmärkta för att göra optionslösen lite smidigare, dels lite för att förbättra lånevillkoren, då amortering behövs.

Men just nu ruskar det ju till lite på aktiemarknaden och det ska bli spännande att följa de närmaste dagarna. Jag tror inte riktigt på det men visst hoppas jag på en ordentlig krasch, det är ju då vi kan göra riktigt bra investeringar.

Rasar det ordentligt kan jag använda alla mina besparingar, men jag ska försöka att inte göra något alls innan det går ner minst 20%.

För mina optioner skulle det givetvis vara förödande, men jag försöker att se mer långsiktigt på det. Vid ett ordentligt fall kan det ju komma nya möjligheter att köpa nya optioner på låga nivåer igen. Under tiden kan det hända att några optioner brinner inne, men har jag lite flyt blir slutresultatet långt mycket bättre än om det bara fortsätter smyga uppåt som de senaste åren.

 

Månadsrapport, januari 2018

Med lite mer nedgång i mina ”favoritaktier” åkte jag ned på ett negativt netto på min depå de senaste åren. Självklart en katastrof i ett så gynnsamt börsklimat. Mina samlade svaga val på aktiemarknaden gör att jag helt lämnar WO för egna nyköp av aktier nu. Ni kommer att se att raden för fonder går upp i min redovisning. Jag har inte klarat av att ens följa index, så jag har istället valt ut ett par förvaltare och ett par fonder jag litar på, mer än jag litar på mig själv.

Mitt glädjeämne är att personaloptionerna är värda väldigt mycket pengar. Det kan visserligen ändras på en dag men i och med att jag redan har säkrat den första halvmiljonen så är det mitt i särklass bästa investeringsval hittills. De utestående optionernas värde finns inte med i någon månadsrapport, eftersom deras värde är teoretiskt tills de mognar, men just nu ligger de på över en miljon, efter skatt.

Budgetarbetet går åt rätt håll då frugan känns mer med på tåget. Jag har också äntligen provat Tink, vilket jag upplever som helt fantastiskt smart! Mitt eget kalkylark är bra, men det är lite tidsödande att formatera om data från flera olika källor.

Mina måldatum skjöts upp nästan ett år, vilket givetvis är deprimerande, men nu är jag mer ödmjuk och redo att spara mer och investera smartare. Med det sagt är jag ännu pappaledig ett bra tag till, med låg inkomst. Har varit hemma i ett år nu, vilket är ganska otroligt att tänka tillbaka på.

Nätförsäljning: 1 000

Goodbye Sweden

Här kommer ett blogginlägg som inte längre finns kvar via länken jag hade:
http://swedenreport.org/2015/06/02/goodbye/
Så jag har istället rotat fram det via ”The way back machine”

Jag håller inte med om allt men jag tycker att det är ett viktigt inlägg i debatten och det ska finnas kvar för framtida domar. Polariseringen i debatten är fortfarande påtaglig och beröringsskräcken för många av dessa frågor är beklämmande.

Jag vet inte vem som ligger bakom swedenreport.org, men här är hans(?) sista inlägg, från 2,5 år tillbaka.

This is the last post on this blog. I am leaving Sweden for good shortly, and will no longer be following its descent from what was once the third most prosperous country in the world. Frankly, it’s just too damn depressing.

I was born and raised in Sweden, which leaves a cultural mark even though I moved to USA in the 1990s and have spent the better part of my adult life as an American. Coming back for a few years has been a shocking experience.

When I was a child, Sweden was a dull yet very safe place to live. Yes, there was a heavy blanket of socialism and collectivist values covering everything, but there was a core of pragmatism beneath the redness. The intention and goal was always to benefit the citizens, even though they went about things in a backwards manner.

Prime minister Löfven 
Today, it’s as if the inmates are running the asylum. The politicians are participating in a chicken race of “goodness” where everybody tries to one-up each other in caring for the citizens of OTHER countries while Swedish retirees, school children, handicapped and other vulnerable categories of people are thorougly ignored. Violence is exploding. Jihadist Trojan horses are flowing through the porous border along with the tens of thousands ID-less refugees.

But what makes me the most pessimistic about Sweden’s future is how the social fabric itself has been undermined.

Now, to be clear, it is my opinion that modest immigration is healthy for society and beneficial for trade, cultural development and so forth. Protectionism as a concept is counter-productive, while free trade and the ability for skilled labor to go where they’re in demand is beneficial for everyone.

Having said that, what Sweden is doing is something completely different. The once homogenous population has been forever altered by a rapid and massive addition of people from vastly different cultures and value-systems. 26,8% of the population is now foreign-born or with at least one foreign-born parent, and the national census bureau estimates that some 150 000 per year will arrive to the country of just 9,8 million residents.

There simply is no possible way to absorb and assimilate such volumes of people, period. Then you are merely creating ethnic enclaves, which due to incompatible language, culture and job skills become ghettos, which in turns brews crime, misery and extremism. Once the inflow has exceeded the capacity for absorbtion, further immigration only makes the problem worse.

It’s like someone having read that a cup of green tea per day is healthy, so they make it a policy to chug four gallons per day, every day. It’s a good thing overdone to the extreme until it becomes toxic.

Then you have the Swedish school system. There really is no nice way to put it; it’s a complete disaster. The minister of education is a man-boy who spends his time making Youtube-videos showing heart-signs with his hands to boost school results, while university-level students can’t read and comprehend the course literature.


Education minister Gustav Fridolin
Since there is a delay in the changes in the school system, it is only in recent years the full impact of the knowledge-averse “progressive” school system is starting to be felt. Hard facts are largely irrelevant; the important thing is to sit in a group and discuss things until a consensus is reached. But with no hard facts to base the conclusions on, it becomes an exercise in futility because it’s all random assumptions and opinions. As a university-level history student (!) was quoted as saying in newspaper Svenska Dagbladet the other day: “Why would all these dates matter? Who cares in what order things happened?”

That’s not exactly fertile soil for creating the researchers and engineers of the future.

Financially, Sweden is an oddity in that it never had its real estate correction when Lehman Bros went belly-up and the housing market everywhere in the West crashed. Sweden just kept steaming ahead, which means housing is ridiculously overinflated. In Stockholm, the real estate prices increased 19% and in Gothenburg 24% in the last 12 months alone — from an already sky-high level.


Tear-down abandoned house from 1932 with small, unremarkable lot in the outskirts of Stockholm. Current bid: 7,5 million SEK, or close to $900,000.

As a result, personal debt of the Swedish population is at an all-time high. To keep all this afloat the normal mortgage interest rates are at 2% with central bank Riksbanken at -0,25%, and yet a significant portion of the borrowers are hanging by a thread. If and when foreign banks and investors decide it’s time to turn their backs on Sweden (as happened in the early 1990s) there’s going to be a lot of pain.

Then you have the financial obligations going forward. Like much of the western world, there is a demographic change where fewer tax-paying adults are to support a glut of retirees. What makes it especially dire for Sweden is that in addition to the old Swedes, there’s also a ton of elderly immigrants that are granted “family visas” based on younger relatives having been granted asylum. They’ve never paid a dime in taxes, yet enter the system with full benefits from day one. In theory, this would be made up for by the younger relatives working and paying taxes. Sadly, this is not the case; while ethnical Swedes have a 82% employment rate, immigrants only have 57% with non-Europeans coming in at just 51%.

If Sweden was a person, it’d be like the guy with three mortgages, seven maxed-out credit cards and four collection agencies chasing him that just signed a lease for a brand new BMW X6. Simply put, there’s a lot of red ink in the future; it just hasn’t been fully realized yet.

Finally, there’s the sorry state of the Swedish defense. After decades of constant slashing of the defense budget, the extent of Swedish ambition is to stall an invader for a week in a limited area. This with war raging in Europe, Russian missiles pointed at Sweden in Kaliningrad, and Russian submarines and bomber jets openly thumbing their nose at Sweden as they intrude on Swedish territory on a regular basis. The power vacuum in Scandinavia is so tangible you can almost hear a sucking sound as you fly over it. This, too, will require massive investments when the penny finally drops amongst Swedish politicians.

So while I can’t claim to be any kind of authority on macroeconomics or social predictive models, I see red lights across the board.

In some ways, I’d compare the country to a farm. Previously, Sweden acted like a sensible farmer and planted wheat here, carrots there, potatoes over there et cetera, by implementing free schooling, sound infrastructure investments, state-financed research and so forth. A few decades later, they reaped the rewards and climbed the prosperity ladder.

In the late 1960s, this pragmatic line was abandoned as leftist idealist Olof Palme took over. But there was plenty to harvest from previous years, so Sweden continued to be the land of milk and honey for a good long while. Then things started drying up, and the process has been one of gradual erosion and decline since the 1990s.

The famous Swedish health care system is a good example. 120 000 hospital beds in the late 1960s became 20 000 today. Cancer patients are put on waiting lists for months. Entire emergency wards shut down for summer. The crumbling Swedish railroad system is another symptom I examined in-depth last year. The aforementioned defense that now consist of about three fat generals and a rusty rifle (bullets withheld for budgetary reasons).

A sensible farmer would see the problems for what they are and hurry to plant new seeds, so as to return to bountiful harvests of wheat, carrots, potatoes etc. Instead, the Swedish politicians goes by dogma and plants what they think SHOULD grow. So they plant M & Ms, hot dogs and pretzels. The results won’t be fully evident for a few years yet, but as the last reserves of the old harvests are depleted, things will get… Interesting.

From what I can see, there simply is no plausible scenario where these social tensions and future financial committments will not lead to a downward spiral of hardship and strife. I hope I’m wrong. I really do, because I have friends and family I care about that will remain here to see it all play out.

But I won’t. I’ll be back in the US being mad at Obama for being a lying scumbag. And if Trump manages to get elected in 2016? Whoo boy. A racist ignoramus who takes pride in the worst qualities of a cranky eight-year old should make George “Dumbo” Bush seem like Abe Lincoln by comparison. So every country has its problems. USA has its corrupt yokel in office, just as Sweden has Stefan Löfven.

I’d like to thank you for having followed this blog and your many insightful comments. It’s been a wild ride at times with heated debates, but it’s been fun — even when I got hatemail from both left-wingers and right-wingers over the same article.:)

So thank you, and good luck whereever you are.

…om alla gick i pension…

En väldigt vanlig frågeställning när man pratar om att bli ekonomiskt oberoende är: hur skulle det gå om alla gick i pension (levde på investeringar). Det nämns bland annat i denna artikel om ett par som tänker gå i tidig pension.

Bra svar i artikeln. Mest troligt kanske att det aldrig skulle inträffa i sån omfattning att det skulle märkas i ekonomin, men låt oss hårddra det och filosofera lite.

Om så många gick i tidig pension att det hade effekt på ekonomin så tror jag att effekterna skulle kunna vara bland andra:

Lönerna skulle stiga
Målmedvetna unga människor slutar jobba. Då blir givetvis efterfrågan på skicklig arbetskraft större, så vi får en löneinflation, vilket får till följd att det blir ännu lättare att ta sig ur ekorrhjulet.

Urbaniseringen vänds?
Det här är jag inte helt övertygad om, då många säkert vill bo i hyfsat stora städer även när de är fria, men då får fler i alla fall möjligheten på riktigt att flytta ut till billigt boende på landet eller i mindre orter, om man inte behöver bry sig om att hitta ett arbete.

Varor blir dyrare?
Det här kommer att vara en förstärkning av vad vi redan ser sedan lång tid tillbaka. Lokalt tillverkade varor kommer att stiga mer i pris ju färre människor som vill tillverka dem. Så länge samma sak inte händer i andra länder kommer dock de flesta importerade varorna att vara billiga. Skillnaden är redan enorm och skulle bli grotesk.

Skattereformer!
Visst skulle vi, som artikeln säger, fortfarande betala moms, kapitalskatt och så vidare, men det gör ju folk ändå nu för tiden, plus att de betalar alla löneskatter. För att väga upp förlusten ”måste” ju staten ta in skatterna på något annat sätt. Då lönerna stiger kan de ju pungslå de färre arbetarna med lite högre marginalskatt, men de måste också ge sig på dem som har brutit sig fria, vilket de gör enklast genom att chockhöja skatten på ISK. Om många i princip lever på utdelningen måste ju staten konfiskera den inkomsten.

Invandring
Arbetskraftsinvandringen skulle få helt andra proportioner än nu, då många hålls tillbaka av oklara regler och osäkerhet om att få stanna. Skulle det saknas skattebetalare och kvalificerad arbetskraft samtidigt som vi har så många fina globala företag i Sverige skulle skatteintäkterna kunna räddas av att efterfrågad, högutbildad arbetskraft skulle komma hit från länder som ännu inte nåtts av en utarmning av arbetskraften, typ Indien och Kina.

Utvandring
De unga pensionärerna skulle givetvis flytta till varma, gärna billiga länder, åtminstone under vinterhalvåret. Sverige riskerar att bli som en semesterort, tänk Visby, på vintern.

Miljö
Nu märker jag att jag svajar lite i argumentationen. Jag kan inte bestämma mig för om vi verkligen får färre som arbetar eller om det kommer in nya, som ersätter de som går i tidig pension. Men om det blir färre som arbetar kommer Sverige åter att ändras dramatiskt i samhällsbyggnad och hur en normal dag upplevs. Trafiken kommer att minska drastiskt, men kanske mest jämnas ut. Det måste ju de facto till en fantastisk överkapacitet i trafiken om de flesta ska ut och åka ungefär samma tider. Om det sprids ut mer kommer vi inte att behöva bygga ut vägnätet på länge länge i Stockholm. Folk kommer givetvis i mycket mindre utsträckning åka bil, då det mesta har med arbete att göra. Visst, man kommer att göra utflykter istället, men man kommer att promenera och cykla till skolor och dagis då man har lite mer tid, så vardagsåkandet kommer att minskas väldigt mycket.

Närmiljön kommer också att vara mycket trevligare. Nu när jag är ute och går i förorten på pappaledigheten träffar man bara på några kufiska dagdrivare och andra kufiska föräldralediga. Med en massa drivna och kreativa tidiga pensionärer kommer bostadsområdena vara fyllda av liv och rörelse istället. Kanske blir det inte några nya kaféer och restauranger dock, det är ju sparsamma människor vi pratar om.

Pensionerna
Självklart måste staten också se till att vägra statlig pension till de som sett till att fixa det själva, bara för att de kan. Det går nog att lagstifta så att de tidiga pensionärerna inte får ut ett öre i statlig pension. Miniminivån ”garantipension” kommer att villkoras till att åren med frivilligt icke-arbete inte alls räknas, precis som det är för invandrare som varit mindre än 40 år i landet vid pension. Det paradoxala blir då att om man var arbetslös och levde på A-kassa och Soc. en längre tid har man ändå rätt till pension. Staten måste ju faktiskt ta hand om alla, även om de aldrig bidrar.

BNP
Ja, BNP sjunker för Sverige. Eller också blir vi produktivare när vi blir fria, för att många av oss hittar sin passion och skapar nya, bättre varor och tjänster! Men samtidigt är den tidiga pensionären sparsam och icke-konsumistisk till sin natur, men det kanske bara betyder att vi importerar mindre skräp.

Det är allt jag kan komma på nu, men jag skulle vilja ha mer idéer kring detta, så kommentera!

Sparkvot: 85, 50 eller 25%

Jag redovisar ju sällan sparkvoten, mest för att vår ekonomi är lite rörig, med många konstiga sällanutgifter och aningen oregelbundna inkomster.

Dock har jag följt upp utfallet av budgeten, eller gått igenom spenderandet, under hela 2017.

Det visar sig att om jag inte räknar med fruns engångsbonus 2017 blir sparkvoten ca 25%.

Om jag räknar med den bonusen men inte med min egen optionsbonus blir sparkvoten ca 50%.

Räknar jag med alla inkomster, även min optionsbonus, blir sparkvoten fina 85%.

Man kan sammanfatta det med att vi inte är så bra på att spara från våra inkomster, men vi blåser inte våra bonusar.

Månadsrapport, december 2017

Jo, jag har H&M… Ska skriva om det senare.

I övrigt inte mycket nytt. Mycket bra julfirande och inte alltför dyrt.

Nätförsäljning: 1500

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg