Senast jag bytte bil var när vi väntade vårt första barn, på hösten 2013, då jag också sålde min lilla billiga sportbil.
Den V70 jag köpte kostade 23 000 och är från 1997.
Då hade vi inte slagit ihop vår ekonomi ännu och vi var på gränsen till vår första miljon (vardera). Nu har vi 5,5 miljoner i förmögenhet och en bil värd ca 10 000.
Våra vänner ska flytta till USA i vår och undrade om vi inte skulle köpa deras bil då, en 11 år nyare V70. Min första reaktion var absolut nej! Jag är nöjd med bilen men nästan besatt av den som en symbol för vårt sparande och ett bevis på att vi vågar gå vår egen väg mot lyckan.
Men en bil är bara en bil och ett klokt köp är ett klokt köp, så om jag kan få en mycket nyare bil som gått mindre än en tredjedel mot min, till ett fantastiskt pris, så måste jag nog slå till.
Ser fram emot att ha den i minst 10 år i så fall.
Jobb och Firma 
HA
Mar 29, 2018 @ 21:09:21
Hej!
Har följt din blogg länge och gillar den verkligen. Känns som om vi tänker rätt lika i mångt och mycket.
Åker själv omkring i en bil värd 15000kr eller så och har så gjort i många år. Är liksom du mångmiljonär och på nåt sätt känns det jäkligt bra när man hamnar jämte nån med en belånad Audi A4 etc. vid trafikljusen. Samtidigt skäms man nästan ibland och känner sig som en fattiglapp bland de ”framgångsrika” föräldrarna vid dagis/skolan med nya fina ( belånade/privatleasade) bilar. Konstigt. Tror ändå jag kör vidare med min trotjänare tills den ger upp helt.
jobbochfirma
Mar 29, 2018 @ 23:08:00
Hej HA!
Kul, kommentera gärna mer eller mejla, jag behöver lite mer utbyte, det är väldigt svårt att hitta likatänkande i bekantskapskretsen!
Jag skäms inte direkt för mina gamla billiga saker men jag undrar ibland hur mycket det ligger mig i fatet i och med att andra ser på mig som misslyckad. Jag kommer särskilt ihåg när jag var på dejt och det var -20 grader. Jag valde att ha dubbla jackor dessa få dagar istället för att köpa en ny dunjacka. Hon var väldigt undrande och jag spelade nog bort mina kort direkt där, även om jag bjöd på middagen. Fast det var nog för det bästa, jag ville ju inte ha en fru som brydde sig för mycket om ytan.
Angående bilen så har jag så svårt att släppa den gamla eftersom jag varje gång när jag tänker på vad folk ska säga och tycka när jag ”går i pension” i förtid, hur de ska döma mig och säga att de aldrig skulle kunna göra det samma, så kan jag alltid fråga vad de kör för bil och peka på vad jag kör. Den blir alltså en symbol mer än ett verkligt bevis på sparande, vilket givetvis inte är helt sunt, men i alla fall ett reellt och tydligt tecken på uppoffring och något jag gjort annorlunda.