Små egna steg

Här kommer ett inlägg om hur svårt det är att hålla fokus på de små sakerna man kan påverka när de verkar så minimala gentemot de stora sakerna man inte kan påverka.

Att ha en normalinkomst och samtidigt ha en kvarts miljoner på börsen kräver lite nerver.

Det är ju oerhört viktigt för mina långsiktiga sparplaner att jag lyckas spara 15′ i månaden. Då är det också viktigt att jag inte köper lunch ute, inte shoppar för sakens skull, inte kör bil i onödan och så vidare.

Härom dagen fick jag efter månader av väntan och påminnelser till slut ut min ”stilleståndsersättning” från försäkringsbolaget, för i höstas när min bil var på verkstan. Två och ett halvt tusen är alltid ett välkommet tillskott och det kändes bra. Men samma dag dyker börsen drygt två procent och mitt värde sjunker med 5 000.

Jag tror att många människor får problem när det dyker upp såna här situationer. Jag har många gånger sett hur folk börjar äta ute mer när de köper hus. Det är ju ändå ingenting jämfört med att hamna i en budgivning på hundratusentals kronor. Släng in en ny bil i lånet också, vad gör det, det är ju bara 5% av husköpet i alla fall.

Vissa saker kan man dock inte påverka och det gäller att ta dem med jämnmod och inte låta det påverka ens vanliga liv för mycket.

Jag kommer att fortsätta ta mina små egna steg, oavsett hur obetydliga de kan verka jämfört med andras stora steg. Det är i alla fall vad jag kan göra för att förflytta mig i rätt riktning.

Hundra procent inställning

Att spara handlar självklart om en massa tekniska detaljer som bankränta och resor till och från jobbet. Men det man hela tiden måste slåss mot är ens egen ”naturliga” dragning åt att spendera det man har bara för att det är så man gör.

Jag har märkt att jag hela tiden återkommer till ursäkter, anledningar till att spara. Blir man konfronterad av andra med anledningen till att man sparar är det bäst att man har ett bra svar annars riskerar man att de tittar väldigt konstigt på en framöver.

Det kanske är dags att bygga upp en databas över anledningar. Olika saker tilltalar nämligen olika människor och vill du övertyga någon är det bäst att du lär dig tala deras språk.

  • Gå i pension tidigare än normalt.
  • Få en veckas eller en månads extra semester varje år.
  • Köpa det jag vill ha utan att använda kredit, vilket i sin tur leder till att jag i längden kan köpa mer av det jag vill ha.
  • Ha en ekonomisk trygghet om något skulle hända mig eller någon närstående.
  • Kunna ta tillvara möjligheter när de dyker upp.
  • Aldrig behöva snåla i slutet på månaden.
  • Kunna planera långsiktigt, utan att behöva ta hänsyn till tillfälligt dåligt kassaflöde.
  • Vara helt fri från lån och på så sätt kunna tackla ekonomiska kriser bättre.

Bygg gärna på i kommentarsfältet!

Länkrensning

Det är lätt att börja blogga men svårt att vara uthållig. Det är med andra ord dags att rensa länklistan.

De som inte har uppdaterat på en månad, och som jag inte tycker har återblicksvärde (typ ”Miljonären”) är nu borta.

Ekonomitankar, vart har du tagit vägen?

Ett generellt råd till er som tappat sugen eller tiden är att åtminstone lämna en statusuppdatering en gång i månaden, typ en månadsrapport eller något enklare.

Min chefs jobbigaste samtal

Han är en snälling, nästan en mysfarbror. Så att han är tvungen att säga till en medarbetare att den riskerar att ses som överflödig är inte helt lätt. Han ville egentligen inte säga det till mig på en fredageftermiddag eftersom han helst skulle vilja se mig dagen efter, men jag bedyrade att jag är okej.

Om en person är så improduktiv på sitt jobb är det naturligtvis ett personligt problem i grunden, men om man inte kan se hela bilden är det lätt att det ser ut som en katastrof, vilket ni vet att det inte är. Att min situation är ohållbar har jag vetat ett tag och jag har även satt ett slutdatum för min anställning.

För första gången antydde han alltså att om inget ändrade sig så kommer de inte att ha någon användning för mig. Han var på intet sätt tydlig, men gav likväl ursäkt för att vara frank. Jag frågade om det var sparken som gällde alltså, till vilket han replikerade att det var så krångligt så det blev det nog inte tal om. Istället sa han att de nog skulle köpa ut mig i så fall. Min inre låga sken givetvis upp och när jag fick läge frågade jag hur en sån lösning skulle kunna se ut, vilket han dock inte ville spekulera i.

Om jag då skulle spekulera vidare så skulle det vara en helt fantastisk lösning för mig. Jag antar att det skulle handla om minst ett halvår i ersättning, med mindre kan man väl inte försöka köpa ut någon som har tre månaders uppsägning?

Den enda nackdelen med detta skulle vara skammen. Inte särskilt snyggt att vara så dålig att någon betalar för att man ska sluta. För mig personligen är dock målet mycket större och viktigare än detta så jag skulle inte må så dåligt. Men jag kanske inte skulle berätta hela sanningen för mina föräldrar.

Glad att förlora pengar

Jag hör inte till dem som säger att man inte förlorat pengar innan man säljer. Eftersom jag har med börsvärdet i min månadsrapport tycker jag att jag förlorar pengar när börsen går ner och tjänar pengar när börsen går upp. Visst, jag förstår konceptet, för i grunden måste man ju fråga sig om man tycker att priset man har betalat för en viss aktie är rimligt eller inte, och utifrån det bestämma om man ska behålla den eller ej.

Förutsatt att viktiga fundamenta inte har ändrats i företaget är det ju trevligt ifall det är lite rea ibland. Om man har pengar vill säga.

Jag hade ju lite tur förra året, när jag sålde av mycket på våren och investerade igen på hösten, men jag är inte så självsäker att jag tror att jag skulle kunna göra om det. Det kom snarare till mig att jag absolut inte får tänka kortsiktigt hädanefter, utan istället följa långsiktiga regler.

Därefter drog jag upp investeringen på börsen till en kvarts miljon, men sparade ungefär fyrahundratusen i kontanter för att vänta på bättre köptillfällen eller andra investeringsmöjligheter. Samtidigt som sparandet ökar ska jag alltså ta ställning till när det är rätt läge att gå in hårdare på börsen.

Det som krävs för att jag ska gå in hårdare kan självklart vara att jag tror på en starkare världsekonomi framöver. Men ännu lättare skulle det vara om vi fick en ordentlig sättning, säg 30% från senaste toppen, då jag troligen skulle våga åtminstone dubbla mitt åtagande.

Kanske skulle jag skapa en regel som säger att jag ska gå in med en hundring för varje multipel av 10% ner från toppen 2012. Alltså att jag stoppar in 100 000 nu och om det sedan går ner 10% till så klämmer jag in 100 till, och så vidare.

När jag ser på investeringar på detta sätt är det i princip en ordentlig nedgång som egentligen är det enda sätt på vilket börsen skulle kunna försörja mig om fem år. Den första tiden skulle jag givetvis ”förlora” massor med pengar, därför låter det kanske konstigt att jag hoppas på en nedgång.

Men om det inte går ner, och jag således inte investerar hårdare på börsen, så kommer jag heller inte att få någon superavkastning i framtiden.

Därför hoppas jag förlora pengar på börsen i år.

Jobb och firma funkar inte

Jag vill bara varna er, bli inte som jag!

Det jag har gjort den senaste tiden kan verka bra och lönsamt, men sanningen är den att det inte alls är hållbart. Mitt fokus har absolut varit alldeles för mycket på mitt företagande, vilket har gått ut över motivationen och resultatet på arbetet.

Jag vill dock framhålla att jobb och firma är möjligt i en lite mindre omfattning. Om jag till exempel bara hade haft min egen lilla firma så hade det inte varit några som helst problem att fixa både och. Nej, det är mitt handelsbolag och andra större projekt som gör att det inte finns något över för att vara drivande på jobbet.

Jag råder fortfarande folk att starta företag på fritiden om man har något man brinner för och vill testa bärigheten i. Det kan leda till att man får en trevlig liten extrainkomst eller kanske till att man styr om sitt skepp helt och hållet. Se bara upp så att ni inte plötsligt sitter med både ett företag som inte försörjer dig och ett jobb där du inte har någon motivation. Det är typ där jag är just nu.

Ersättning för styrelsearbetet

Jag blev alltså vald till vice ordförande i min bostadsrättsförening. Vi har redan haft vårt första styrelsemöte och det är ett jättekul arbete tycker jag.

Jag visste innan jag tog uppdraget att ersättningen faktiskt är ganska hyfsad. Nu råkade jag hamna som vice ordförande, vilket också ger lite högre ersättning, utan att det i normalfallet innebär något extra jobb.

Vi har en grundersättning plus mötesarvoden, vilket betalas ut som lön (full skatt) en gång i kvartalet. Jag frågade om det gick att ta på företaget men tyvärr.

Sammanlagt kommer detta att bli drygt 23 000 på ett år, vilket jag tycker är riktigt hyfsat faktiskt. Om man inte tar på sig galet mycket så kommer timlönen att vara bättre än mitt vanliga jobb.

Frågade några kollegor om ersättningen i deras föreningar, men det var typ ett par middagar om året. Vår förening är dock ganska stor.

Nu samlar jag erfarenhet som jag ska använda i styrelsearbete i egna företag i framtiden. Kanske jag kan bli ordförande i föreningen om ett år eller två också, vi får se.

Eftersom jag planerar att inte vara anställd nästa år kan det även vara en viktig inkomst.

Tidigare äldre inlägg