Små egna steg

Här kommer ett inlägg om hur svårt det är att hålla fokus på de små sakerna man kan påverka när de verkar så minimala gentemot de stora sakerna man inte kan påverka.

Att ha en normalinkomst och samtidigt ha en kvarts miljoner på börsen kräver lite nerver.

Det är ju oerhört viktigt för mina långsiktiga sparplaner att jag lyckas spara 15′ i månaden. Då är det också viktigt att jag inte köper lunch ute, inte shoppar för sakens skull, inte kör bil i onödan och så vidare.

Härom dagen fick jag efter månader av väntan och påminnelser till slut ut min ”stilleståndsersättning” från försäkringsbolaget, för i höstas när min bil var på verkstan. Två och ett halvt tusen är alltid ett välkommet tillskott och det kändes bra. Men samma dag dyker börsen drygt två procent och mitt värde sjunker med 5 000.

Jag tror att många människor får problem när det dyker upp såna här situationer. Jag har många gånger sett hur folk börjar äta ute mer när de köper hus. Det är ju ändå ingenting jämfört med att hamna i en budgivning på hundratusentals kronor. Släng in en ny bil i lånet också, vad gör det, det är ju bara 5% av husköpet i alla fall.

Vissa saker kan man dock inte påverka och det gäller att ta dem med jämnmod och inte låta det påverka ens vanliga liv för mycket.

Jag kommer att fortsätta ta mina små egna steg, oavsett hur obetydliga de kan verka jämfört med andras stora steg. Det är i alla fall vad jag kan göra för att förflytta mig i rätt riktning.

Hundra procent inställning

Att spara handlar självklart om en massa tekniska detaljer som bankränta och resor till och från jobbet. Men det man hela tiden måste slåss mot är ens egen ”naturliga” dragning åt att spendera det man har bara för att det är så man gör.

Jag har märkt att jag hela tiden återkommer till ursäkter, anledningar till att spara. Blir man konfronterad av andra med anledningen till att man sparar är det bäst att man har ett bra svar annars riskerar man att de tittar väldigt konstigt på en framöver.

Det kanske är dags att bygga upp en databas över anledningar. Olika saker tilltalar nämligen olika människor och vill du övertyga någon är det bäst att du lär dig tala deras språk.

  • Gå i pension tidigare än normalt.
  • Få en veckas eller en månads extra semester varje år.
  • Köpa det jag vill ha utan att använda kredit, vilket i sin tur leder till att jag i längden kan köpa mer av det jag vill ha.
  • Ha en ekonomisk trygghet om något skulle hända mig eller någon närstående.
  • Kunna ta tillvara möjligheter när de dyker upp.
  • Aldrig behöva snåla i slutet på månaden.
  • Kunna planera långsiktigt, utan att behöva ta hänsyn till tillfälligt dåligt kassaflöde.
  • Vara helt fri från lån och på så sätt kunna tackla ekonomiska kriser bättre.

Bygg gärna på i kommentarsfältet!

Länkrensning

Det är lätt att börja blogga men svårt att vara uthållig. Det är med andra ord dags att rensa länklistan.

De som inte har uppdaterat på en månad, och som jag inte tycker har återblicksvärde (typ ”Miljonären”) är nu borta.

Ekonomitankar, vart har du tagit vägen?

Ett generellt råd till er som tappat sugen eller tiden är att åtminstone lämna en statusuppdatering en gång i månaden, typ en månadsrapport eller något enklare.

Min chefs jobbigaste samtal

Han är en snälling, nästan en mysfarbror. Så att han är tvungen att säga till en medarbetare att den riskerar att ses som överflödig är inte helt lätt. Han ville egentligen inte säga det till mig på en fredageftermiddag eftersom han helst skulle vilja se mig dagen efter, men jag bedyrade att jag är okej.

Om en person är så improduktiv på sitt jobb är det naturligtvis ett personligt problem i grunden, men om man inte kan se hela bilden är det lätt att det ser ut som en katastrof, vilket ni vet att det inte är. Att min situation är ohållbar har jag vetat ett tag och jag har även satt ett slutdatum för min anställning.

För första gången antydde han alltså att om inget ändrade sig så kommer de inte att ha någon användning för mig. Han var på intet sätt tydlig, men gav likväl ursäkt för att vara frank. Jag frågade om det var sparken som gällde alltså, till vilket han replikerade att det var så krångligt så det blev det nog inte tal om. Istället sa han att de nog skulle köpa ut mig i så fall. Min inre låga sken givetvis upp och när jag fick läge frågade jag hur en sån lösning skulle kunna se ut, vilket han dock inte ville spekulera i.

Om jag då skulle spekulera vidare så skulle det vara en helt fantastisk lösning för mig. Jag antar att det skulle handla om minst ett halvår i ersättning, med mindre kan man väl inte försöka köpa ut någon som har tre månaders uppsägning?

Den enda nackdelen med detta skulle vara skammen. Inte särskilt snyggt att vara så dålig att någon betalar för att man ska sluta. För mig personligen är dock målet mycket större och viktigare än detta så jag skulle inte må så dåligt. Men jag kanske inte skulle berätta hela sanningen för mina föräldrar.

Glad att förlora pengar

Jag hör inte till dem som säger att man inte förlorat pengar innan man säljer. Eftersom jag har med börsvärdet i min månadsrapport tycker jag att jag förlorar pengar när börsen går ner och tjänar pengar när börsen går upp. Visst, jag förstår konceptet, för i grunden måste man ju fråga sig om man tycker att priset man har betalat för en viss aktie är rimligt eller inte, och utifrån det bestämma om man ska behålla den eller ej.

Förutsatt att viktiga fundamenta inte har ändrats i företaget är det ju trevligt ifall det är lite rea ibland. Om man har pengar vill säga.

Jag hade ju lite tur förra året, när jag sålde av mycket på våren och investerade igen på hösten, men jag är inte så självsäker att jag tror att jag skulle kunna göra om det. Det kom snarare till mig att jag absolut inte får tänka kortsiktigt hädanefter, utan istället följa långsiktiga regler.

Därefter drog jag upp investeringen på börsen till en kvarts miljon, men sparade ungefär fyrahundratusen i kontanter för att vänta på bättre köptillfällen eller andra investeringsmöjligheter. Samtidigt som sparandet ökar ska jag alltså ta ställning till när det är rätt läge att gå in hårdare på börsen.

Det som krävs för att jag ska gå in hårdare kan självklart vara att jag tror på en starkare världsekonomi framöver. Men ännu lättare skulle det vara om vi fick en ordentlig sättning, säg 30% från senaste toppen, då jag troligen skulle våga åtminstone dubbla mitt åtagande.

Kanske skulle jag skapa en regel som säger att jag ska gå in med en hundring för varje multipel av 10% ner från toppen 2012. Alltså att jag stoppar in 100 000 nu och om det sedan går ner 10% till så klämmer jag in 100 till, och så vidare.

När jag ser på investeringar på detta sätt är det i princip en ordentlig nedgång som egentligen är det enda sätt på vilket börsen skulle kunna försörja mig om fem år. Den första tiden skulle jag givetvis ”förlora” massor med pengar, därför låter det kanske konstigt att jag hoppas på en nedgång.

Men om det inte går ner, och jag således inte investerar hårdare på börsen, så kommer jag heller inte att få någon superavkastning i framtiden.

Därför hoppas jag förlora pengar på börsen i år.

Jobb och firma funkar inte

Jag vill bara varna er, bli inte som jag!

Det jag har gjort den senaste tiden kan verka bra och lönsamt, men sanningen är den att det inte alls är hållbart. Mitt fokus har absolut varit alldeles för mycket på mitt företagande, vilket har gått ut över motivationen och resultatet på arbetet.

Jag vill dock framhålla att jobb och firma är möjligt i en lite mindre omfattning. Om jag till exempel bara hade haft min egen lilla firma så hade det inte varit några som helst problem att fixa både och. Nej, det är mitt handelsbolag och andra större projekt som gör att det inte finns något över för att vara drivande på jobbet.

Jag råder fortfarande folk att starta företag på fritiden om man har något man brinner för och vill testa bärigheten i. Det kan leda till att man får en trevlig liten extrainkomst eller kanske till att man styr om sitt skepp helt och hållet. Se bara upp så att ni inte plötsligt sitter med både ett företag som inte försörjer dig och ett jobb där du inte har någon motivation. Det är typ där jag är just nu.

Ersättning för styrelsearbetet

Jag blev alltså vald till vice ordförande i min bostadsrättsförening. Vi har redan haft vårt första styrelsemöte och det är ett jättekul arbete tycker jag.

Jag visste innan jag tog uppdraget att ersättningen faktiskt är ganska hyfsad. Nu råkade jag hamna som vice ordförande, vilket också ger lite högre ersättning, utan att det i normalfallet innebär något extra jobb.

Vi har en grundersättning plus mötesarvoden, vilket betalas ut som lön (full skatt) en gång i kvartalet. Jag frågade om det gick att ta på företaget men tyvärr.

Sammanlagt kommer detta att bli drygt 23 000 på ett år, vilket jag tycker är riktigt hyfsat faktiskt. Om man inte tar på sig galet mycket så kommer timlönen att vara bättre än mitt vanliga jobb.

Frågade några kollegor om ersättningen i deras föreningar, men det var typ ett par middagar om året. Vår förening är dock ganska stor.

Nu samlar jag erfarenhet som jag ska använda i styrelsearbete i egna företag i framtiden. Kanske jag kan bli ordförande i föreningen om ett år eller två också, vi får se.

Eftersom jag planerar att inte vara anställd nästa år kan det även vara en viktig inkomst.

Utköpt och fri

Jag önskar att det var jag, men jag får nöja mig med att det var spännande och nyttigt att få reda på hur det kan fungera.

En bekant till mig, som jag träffade häromdan, berättade att han hade tagit ett erbjudande från sin arbetsgivare när de skar ner lite personal. Han hade varit på företaget ett bra tag och fick därför max av det standardiserade paketet.

20 månaders lön på en gång, inte så dumt. 10 av dem var i och för sig med förbehållet att han inte fick någon ny fastanställning inom en viss tid, men det gick visst att gå runt, helt enkelt genom att bara bli visstidsanställd.

Jag sa till honom att det var det perfekta tidpunkten att starta något eget, men han förklarade att han inte hade någon sån drivkraft. Jag hävdade att det fanns många ekonomiska fördelar med det men om man inte brinner för att driva företag så gör man nog bäst i att låta bli.

Äntligen bankflytt?

Jag har ju en fundering på att jag vill maximera mina lån innan jag slutar min anställning. Detta för att det kan vara svårt att få nya lån när jag inte har någon anställning eller är anställd i eget företag. Beroende på hur lösningarna ser ut framöver så kan jag även behöva frigöra lite kapital för investeringar.

Min nuvarande bank har godkänt utökade lån på 150′ på min lägenhet, genom att de värderar den till 1,6M och belånar 75%.

Den nya banken värderar lägenheten till 1,65M och lånar ut 85% av värdet, vilket blir 1,4M eller utökat lån på 350′.

Jag får alltså loss 200′ extra om jag byter bank! Kanske är bra att ha om våra nya planer blir verklighet, även om jag klarar mig ändå. För att ha så hög belåning och stora investeringar krävs det att mina kulor växer till sig en aning om jag ska våga…

Men i grund och botten handlar det om vilken ränta den nya och den gamla banken tänker ge mig.

2 miljoner i år

Det ser ut som att jag kan nå miljonen redan i år, vilket givetvis skulle vara trevligt. Sambon kommer definitivt att nå sin första miljon i år, utan problem. För henne finns det heller inte något osäkerhetsmoment eftersom hon ännu inte har investerat på något som helst sätt.

Eftersom våra liv går mot att vi blir mer och mer sammanvävda så kan man väl också börja räkna lite på gemensam ekonomi. Sånt blir ju väldigt verkligt om man vill köpa hus ihop.

2 miljoner i nettoförmögenhet är väl en bra början om man ska gå till banken och be om ett lån, inte sant?

Nej, det är absolut inte dags ännu. Själv hoppas jag istället att jag kan få passiva inkomster från sparandet ett bra tag innan jag måste punga ut med det för att betala ett hus. Det är faktiskt lite ledsamt att tänka sig att en så naturlig sak som att köpa ett hus ska göra att alla ens andra drömmar ska grumlas…

Nånting säger mig att vi kommer på en lösning, och vad vi har sagt så är huset ändå ungefär tre år bort i tiden.

Periodiseringar

När jag först började bokföra mina månadsrapporter insåg jag vikten av att jämna ut mina kostnader så att de blev ungefär lika stora varje månad. Till exempel bytte jag till månadsbetalning på CSN så att det inte skulle bli ett för stort hack i kurvan en gång i kvartalet. Jämnheten gör det lite enklare att följa de riktiga svängningarna och övervaka helheten.

Nu har jag samma problem på intäktssidan. Det händer saker med företagen vid årsskiftet. Jag betalar all IPS vid årsskiftet (om jag skulle ändra mig sent eller få lägre inkomst det året). Skatteåterbäring kan ge stora utslag. Ränteutbetalningar kommer i januari. Aktieutdelningar kommer på våren.

Kanske lika bra att stolpa upp det så att det inte kommer som en chock:

  • Ränteutbetalningar: januari
  • Skatteåterbäring: december
  • Aktieutdelning: april, maj
  • Utdelning från egna företag: januari
  • Arvode från bostadsrättsföreningen: kvartalsvis

Orange kuvert

Det brandgula kuvertet dök upp häromdan, och även om jag inte lägger någon större vikt vid det så läste jag med spänning igenom vad det stod.

Det nya för året är den uppskattade pensionsåldern, och om jag har förstått det rätt så utgår de ifrån hur länge jag måste jobba om jag vill ha samma pensionsnivå som man idag uppnår vid 65 års ålder.

Men självklart tjänar folk in olika mycket på sitt pensionskonto och självklart har folk olika levnadskostnader, olika dyra fritidsintressen och olika mycket sparat.

Det de helt enkelt har gjort är att synliggöra konsekvenserna av att vi lever allt längre. Systemet att vi måste jobba ihop till vår egen pension har redan funnits där ett bra tag. Att hoppa på Reinis för att han sa att det kanske kommer att bli tillåtet att jobba tills man blir 75 utan att få sparken på grund av ålder är inte särskilt upplyst.

http://www.pensionsmyndigheten.se/OrangeKuvertetSidan5.html

CSN – allt eller inget

Även om mina uträkningar och tidigare inlägg visar att det inte är i närheten att vara lönsamt att betala av CSN så dyker tanken upp emellanåt.

Att betala 1 500 spänn varje månad förstör förstås budgeten en aning, även om räntan är låg. Men hur skulle det kunna hjälpa mig om jag amorterade dubbelt så mycket? Svaret är att det inte hjälper mig ett dugg. Jag får inte bättre kassaflöde. Jag får snarare mindre pengar att spara eller investera. Fördelen är att slutdatumet för CSN-skulden närmar sig.

Istället är min plan att betala det jag måste (4% av min lön för två år sen) och vänta tills jag har ”tillräckligt” mycket sparat för att ha de investeringar jag vill, samtidigt som jag har så mycket till övers så att jag kan betala det kvarvarande i ett enda slag.

Men det är väl troligt att det aldrig kommer att inträffa eftersom det säkert finns andra investeringar just då som jag anser vara bättre än att betala av det lånet.

Om statslåneräntan skulle sticka i höjden skulle jag nog ändå förbereda mig för slutbetalning, genom att i de två år eftersläpningen på räntan verkar, låta pengarna ligga på ett högräntekonto och förbereda sig på att betala rubbet.

Ursäkta om jag krånglar till det, med det var skönt för mig.

En ekonomisk helomvändning

Jag har antytt att det är något riktigt stort på gång. En nystart av ett företag där jag ska vara en av fyra huvudägare. Vi har kommit ganska långt i planerna, men allt hänger på finansieringen. Troligen måste vi skjuta in, eller gå i borgen för, minst 200 000 var, totalt en miljon.

De pengarna har ju jag på sparkontot, inga problem. Men jag kommer att vara chef för den dagliga verksamheten och jobba med det heltid. Alltså sluta vara anställd på mitt vanliga jobb. Det är då en mycket osäkrare tillvaro och läge att ha lite reserver att leva på om företaget får dåligt kassaflöde eller något oförutsett händer.

Dags alltså att kolla över tillgångarna och bestämma sig för vilka risknivåer som gäller.

  • Ska jag byta bank och belåna lägenheten till 85% av den senaste värderingen?
    • Jag kan öka min belåning med följande: 1650000*0,85-1050000=352 500
    • Det kan ju vara bra att maxa lånen medan jag har en fast anställning
  • Ska jag belåna sommarstugan istället för att betala den kontant?
    • Då går det åt 51 000 istället för 340 000 av mitt kapital
  • Ska jag köpa in mig i mina vänners företag för att hjälpa en av dem med kontanter som han behöver för nya verksamheten?
    • Det kan kosta ca. 100 000
  • Ska jag sälja av alla värdepapper för att minska den risken och se till att jag klarar mig längre utan inkomst?
    • Just nu ett värde av 215 000

Om jag skulle göra allt ovanstående skulle jag på mitt sparkonto ha:

360 000  (saldo just nu)
+352 500 (extra lägenhetslån)
-51 000 (egen insats i stugan)
-100 000 (samgående med bolag)
+215 000 (sålda värdepapper)
= 776 500

Jag skulle alltså ha tre kvarts miljon att satsa i nya firman om jag gjorde allt detta. Men det skulle också innebära högre månadskostnader förstås, i och med de nya lånen. Anledningen till att ändå ta nya lån skulle vara att skapa lite mer buffert nu medan jag ännu är anställd och har lätt att få lån.

Men vad som skulle behövas är kanske en kvarts miljon, vilket kan bli väldigt tufft för ett par av delägarna. I så fall är jag beredd att gå in med ett personligt lån till åtminstone två av dem, med det belopp som fattas.

Lat eller effektiv

Ni kanske undrar vad som har flugit i mig, men jag har skaffat städerska!

Jag skulle aldrig göra det om det bara var jag, men sambon tyckte att det var en bra idé och jag hade svårt att motivera något motstånd. Med alla projekt som vi har så hade vi stora problem att ta tag i den grundliga städningen, även om vi håller undan ganska bra på daglig basis.

Jag fick falla till föga och nu kör vi månadsstädningar på prov. Idag var första gången städerskan var här och jag är jättenöjd. Lite speciellt att släppa in en okänd människa i lägenheten, men jag kollade upp min försäkring och företagets försäkring så det ska vara lugnt.

Det kostar ungefär en femhunka i månaden var för sambon och mig. Klart värt, känns det som. Ordentligt rent varje månad och egen småstädning där emellan kan nog funka bra. Bara att lägga in i budgeten och jobba effektivt på den insparade tiden för att skaffa mer inkomster.

Semesterskuld – check

En liten anledning till att skjuta upp mitt avslut som anställd har varit att jag har haft en skuld på en hoper semesterdagar. Om man stannar ett visst antal år efterskänks dessa dagar, och den tiden är nu uppnådd.

Inte på nått sätt en avgörande detalj, men en tjuga sparar jag nog in på att ha hållit ut så länge.

Nästa avstämning är mitt aktieprogram, där jag får ut mina andelar när året är slut.

Efter det finns det inga såna ursäkter kvar, bara att säga tack och adjö (nåja, det är ju en hel radda andra saker som spelar in också)!

En läsarfråga

Om jag vill ta ut lön som anställd betalar de mig 252 SEK/timme. Om jag vill fakturera så ligger det på 390 SEK/timme.
Vad tror du om detta? Vilket kan bli mest fördelaktigt för mig?

Det är ganska enkelt att räkna ut men ändå inte…
Om vi bara tar hänsyn till egenavgifterna så blir det:
390 – 28,97% = 277 kr/h

Detta kan du jämföra med 252 kr/h och ser då att du ”tjänar” 25 kr/h på att fakturera. Dessutom kan det finnas möjligheter för avdrag, t.ex. resor till och från arbetsplatsen (utan grundavdrag).

Vad du dock måste tänka på är huruvida arbetsgivaren betalar någon extra pension (tjänstemannapension) när du får lön. Det kan även finnas försäkringar som du bara får om du har lön. Detta gör det alltså lite mer komplicerat.

Jag säger igen det som blivit mitt mantara: Om du tror att du kommer att göra vinst i företaget ska du ha aktiebolag, i synnerhet om det gäller inkomster vid sidan av ett vanligt jobb.

I ett AB finns möjligheten att ha kvar pengarna i firman och ta ut lågskattad utdelning.


Vaddå pensionsålder?

Jävligt fånigt att bli upprörd över en höjd pensionsålder. Det är väl ingen mänsklig rättighet att få vila sig efter en viss ålder, eller? ‘

Folk börjar ju jobba vid olika ålder också. Jag började jobba på riktigt först vid 28. Säg att normen var 25, då jag i så fall skulle jobba till tre år äldre redan där. Det kanske skulle krävas att folk började jobba före en viss ålder…

Nej, att man höjer åldern för när arbetsgivaren inte längre måste ha en kvar är helt naturligt när befolkningen lever längre. Förresten har vi ju ändå kvar rätten att börja plocka ut våra slantar redan vid 63. För IPS får du börja ta ut redan vid 55.

Folk har lätt för att klaga på grekerna, men har de själva fattat hur upplägget måste vara för att ha en långsiktigt fungerande pensionspolitik, även när nationalekonomi och befolkningsstrukturer ändras?

Månadsrapport, mars 2012

Börsen har ju hostat till lite, vilket var väntat antar jag. I övrigt har det inte varit några extrainkomster direkt, snarare lite större kostnader än vanligt när vi har ätit ute och haft lite mer gemensamma inköp än normalt.

Försäljningen i HB blev 18 000 vilket är klart sämre än mars 2011. Vi räknar detta som den första säsongsmånaden så det är givetvis mycket allvarligt att vi backar. Jag har inte ens någon förklaring just nu.

Försäljningen i eget AB hamnade på 19 000, 50% upp från förra året. Kvartalssiffran letade sig upp till en ökning av 13,5% jämfört med 2011.

Differensen till den exponentiella kurvan är 169 000 och till den raka tillväxten är skillnaden 126 000. Den anpassade kurvan pekar nu på att miljonen är nådd första november i år, men det kommer givetvis att ändras markant vid bara ett par medelmåttiga månader till.

Jag tar sats för att hoppa upp över 800-strecket.