70 000 tillbaka på skatten

Jag visste att jag kanske borde ha jämkat eftersom jag var tjänstledig några månader förra året, men jag var lite osäker på hur det skulle bli i slutändan så jag gjorde det aldrig. Sen kom det en annan oförutsedd utbetalning som också drogs hög skatt på, men ändå lät mig ligga under brytpunkten för statlig skatt.

Det blev ändå så att jag ryckte till lite när skatteuträkningen hamnade på 70 papp i min favör…

Nu är det ju inte klart ännu, jag ska ju deklarera också, men det hamnar nog där någonstans. Vad jag ska göra för dem? Nejdå det finns ingen brist på kontanter så lite extra gör inte att jag spenderar mer. In på huskontot bara!

Verkliga husdrömmar

Brorsan har spanat ut ett hus åt oss i deras grannskap, så även om vi egentligen är minst ett år bort att börja titta på hus så är vi nu lite sugna på att ta detta om vi får en bra deal.
 
Vi går direkt på ekonomin.
Vi tar det inte om vi inte får ner priset till 4 miljoner. Min tanke är att jag säljer aktierna jag har och prioriterar amortering tills vi kommit ner till typ 50% av husets värde (inköpspris). Just nu har vi ca 1,5 miljoner i kontanter och aktier plus lite övervärde i lägenheten.
 
Lägenheten:
Uppskattat säljpris: 1 900 000
Uppskattad säljkostnad: 60 000
Vinstskatt: 1 900 000 – 1 250 000 – 60 000 = 590 000 * 22% = 129 800
Ren vinst: 590 000 – 129 800 = 460 200
Betala det utökade lånet:  460 000 – 150 000 = 310 000
 
Kontantinsats till huset:
Lägenhetsvinsten: 310 000
Kontant, jag: 600 000
Kontant, frun: 900 000
 
Total kontantinsats: 1,8 miljoner
 
Totalt lånebehov: 2,2 miljoner
 
Då skulle vi få en total månadskostnad på knappt 7 000, oräknat underhåll men inklusive allt annat, från el till försärkring.
 
7 000 / 72 000 ger att vi lägger mindre än tio procent av vår nettoinkomst på boende, det hade väl varit fantastiskt?!
Lägg till 25 000 i omkostnader så skulle vi kunna spara 40 000 i månaden eller amortera av allt på 6 år.
 
En stor nackdel skulle dock vara att jag skulle bli tvungen att köra bil, inte alls bra!

Snålmånad

bloggaren kan jag bli rik tog upp en gammal favorit från miljonär innan 30 nämligen att leva extra snålt en månad.

Jag hejar på er men kommer inte att snåla på samma sätt. En anledning är att jag nu äntligen lever livet och unnar mig saker. Den andra är att det blir lite svårt att mäta och definitivt omöjligt att jämföra sig med andra på grund av de stora lagren vi har av mat och förnödenheter, till exempel 20 kilo älg i frysen.

Samtidigt föreslog jag för frugan att vi skulle leva på endast min lön och sätta allt hennes på hennes sparkonto, mest för att se om vi fixar det.

Hur möjligheter gnälls bort

Nyss hemkommer från USA klagar han på att det är krångligt och dyrt att driva företag i Sverige. Beskriver hur man inte ens måste fakturera i USA som ”företagare”, bara ha ett bankkonto att ta emot pengar till… (troligen tar han helsvart betalning och fattar det inte ens själv).

Efter att ha förklarat vilket kap han gjorde när han köpte sin lägenhet här i grannskapet, ondgör han sig över hur dyrt det är i Sverige, plus att folk har så låga löner att han inte förstår hur någon kan få köpa till dessa priser.

Direkt på det påpekade han att amerikanska banker minsann lånar ut till att köpa uthyrningslägenheter men att de dumma svenska bankerna inte gör det. Jag försökte med att de bara såg på ens ekonomi som helhet men då återkom han till att ingen tjänar så bra…

Biter mig i tungan och berättar inte att vi lätt kan köpa en uthyrningslägenhet kontant, eller att vi har ett lånelöfte på 9 miljoner.

Istället för att låta honom renovera ett potentiellt uthyrningsobjekt vi båda har koll på säger jag hej då till en bitter  människa som kommer att fortsätta klaga när positiva människor omkring honom lyckas.

Mina vänner

Jag är så sjukt less på att ALDRIG ha några pengar. Löning är ångest. Räcker det till räkningarna? Mat? Går det att leva på luft? Sjuk? Nej det har jag inte råd att vara. Tandläkare? Måste man ha tänder? Kan ju ändå inte äta. Suck!
Gilla · · Dela · för 26 minuter sedan ·

XXX XXXXX mmm jag vet vad du menar
för 24 minuter sedan · Gilla

XXXX XXXXX Hitta ett extra jobb 2-3 lördagar/söndagar i månaden? Får ju bra betalt i handel
för 23 minuter sedan · Gilla

XXXXX XXXXX Känner igen dedär
för 12 minuter sedan · Gilla

XXXX XXXXXX
Jag vet
Har nuförtiden en (blivande) sambo som hjälper till med mat, så vi har det på bordet. Lånat till en och annan räkning med…

Men jag vet känslan när man sitter med räkningarna.. Ska det räcka? Och tårarna som trillar när man inser att det fattas…
Jag har inte varit hos tandläkaren på 3 år, nu ska jag dit, och det endast för att jag har fått det av min älskade.
Kram
för 5 minuter sedan · Gilla

Detta är alltså kopierat från min Facebooksida. Ganska nyttigt att se hur andra har det. Lätt att få tunnelseende när man bara läser ekonomibloggar.

Men vad gör man för att hjälpa såna vänner?

En klubb där jag inte får vara med

Vad sjutton är Founders Alliance? Ja, det frågade jag mig när jag sprang på en länk på nätet. Efter att ha läst lite kort verkar det vara ett slags nätverk för entreprenörer, med träffar, kurser och material. Ganska trevligt men det är ju svårt att få en känsla för ett nätverk man inte hört talas om innan. Sen såg jag att man måste dels ha grundat företaget och ha en årlig omsättning på över 5 miljoner.

Helt plötsligt kändes klubben lite mer exklusiv och jag kände ett sug efter att få vara med, är det inte konstigt?

Alla dessa entreprenörsprogram och böcker jag lyssnar på betonar vikten av att ha förebilder och personer som har gjort något liknande det du vill göra. Tänk att ha tillgång till ett nätverk där man vet att varenda en har lyckats åtminstone i någon mening. En nackdel är annars med öppna nätverk att det springer runt en massa små nissar som jag och vill prata med de stora drakarna, som i sin tur håller sig undan eftersom det inte ligger i deras intresse att bara bli envägsmjölkade.

Som det ser ut för mig just nu kommer jag inte att kunna bli medlem under den närmaste tiden eller kanske någonsin. Men kanske kan ni det, eller kanske känner ni till något annat nätverk som skulle kunna vara aktuellt för oss som ännu så länge är lite mindre. Tipsa i kommentarsfältet.

Ett varmt klimat

Min fru är alltså inte från Sverige, därför får jag ofta inblickar i hur det svenska systemet ter sig för någon som är van med annat. Vi har också vänner i olika hörn av världen vilket också hjälper till att få perspektiv på olika saker. Just nu är det familjepolitik som är kul att jämföra.

Men familjepolitik är ju inte bara betald föräldraledighet och rättighet att gå ner i arbetstid. Vad min fru just nu är väldigt förvånad och imponerad över är hur väl hon blir behandlad av sin arbetsgivare i samband med föräldraledigheten. Först och främst var det idel glada miner när hon berättade att vi skulle få barn, och trots hennes relativt höga position så förutsatte de flesta att hon skulle vara borta i ett år ungefär. Detta också helt utan negativ ton eller någon pik om att hon behövs på jobbet.

Sen kom den andra överraskningen. Ett fett erbjudande om befordran så fort hon kommer tillbaka från ledigheten. Ett bra kvitto på att hon gör ett fantastiskt jobb. En skräddarsydd tjänst på en annan del av företaget är det som de försöker övertala henne till. Men inte nog med det, hennes nuvarande chef släpper henne inte gärna utan har i sin tur snickrat ihop en variant på tjänst åt henne som också innebär en befordran.

Lönemässigt har det inte kommit konkreta siffror, bara att taket för den tjänsten skulle ligga på ca 100 papp i månaden, vilket skulle kunna innebära att hon hamnar på strax under 90. Den ”gamla” chefen har sagt att han troligen är beredd att matcha.

Varje gång hon pratar löneförhöjning är jag tydlig med att erbjuda mina tjänster som hemmaman. En intressant fråga är: hur mycket måste du tjäna för att jag ”ska kunna” vara hemma och ta hand om hushåll och barn (och mina firmor)?

Denna fråga är ju faktiskt intressant, men det är inte många som ställer sig den just nu i Sverige. Dels för att vi har ett socialt stigma mot att någon ska ”gå hemma”. Alla vill ju ut och förverkliga sig själva i arbetslivet. Men i t.ex. USA och UK är det väldigt vanligt att en (oftast kvinnan) är hemma i alla fall när barnen är små. Men där måste man också räkna in att barnomsorg är mycket dyrare, vilket ibland rent ekonomiskt motiverar att mamman stannar hemma.

Men tillbaka till min fråga. Vilken lön behöver min fru ha för att jag ska sluta jobba?

För att svara på det så måste vi bestämma ett antal parametrar:

Vilka är våra mål? Räcker det att vi klarar oss eller vill vi samla pengar på hög för något i framtiden, t.ex. min dröm om passiv inkomst som täcker utgifterna?

Var vill vi bo? En lägenhet i förorten är ju inte så dyr men om vi vill bo i hus…

Just nu, i en lägenhet i förorten, klarar vi oss lätt på en lön, men här vill vi inte bo i all evighet.

Finns det någon läsare som har erfarenhet av en hemmavarande vuxen i hushållet? Hur fungerade det och vilken inkomst tror ni krävs?

Tidigare äldre inlägg