Jobb och Firma

Jag visste att jag kanske borde ha jämkat eftersom jag var tjänstledig några månader förra året, men jag var lite osäker på hur det skulle bli i slutändan så jag gjorde det aldrig. Sen kom det en annan oförutsedd utbetalning som också drogs hög skatt på, men ändå lät mig ligga under brytpunkten för statlig skatt.

Det blev ändå så att jag ryckte till lite när skatteuträkningen hamnade på 70 papp i min favör…

Nu är det ju inte klart ännu, jag ska ju deklarera också, men det hamnar nog där någonstans. Vad jag ska göra för dem? Nejdå det finns ingen brist på kontanter så lite extra gör inte att jag spenderar mer. In på huskontot bara!

Nyss hemkommer från USA klagar han på att det är krångligt och dyrt att driva företag i Sverige. Beskriver hur man inte ens måste fakturera i USA som ”företagare”, bara ha ett bankkonto att ta emot pengar till… (troligen tar han helsvart betalning och fattar det inte ens själv).

Efter att ha förklarat vilket kap han gjorde när han köpte sin lägenhet här i grannskapet, ondgör han sig över hur dyrt det är i Sverige, plus att folk har så låga löner att han inte förstår hur någon kan få köpa till dessa priser.

Direkt på det påpekade han att amerikanska banker minsann lånar ut till att köpa uthyrningslägenheter men att de dumma svenska bankerna inte gör det. Jag försökte med att de bara såg på ens ekonomi som helhet men då återkom han till att ingen tjänar så bra…

Biter mig i tungan och berättar inte att vi lätt kan köpa en uthyrningslägenhet kontant, eller att vi har ett lånelöfte på 9 miljoner.

Istället för att låta honom renovera ett potentiellt uthyrningsobjekt vi båda har koll på säger jag hej då till en bitter  människa som kommer att fortsätta klaga när positiva människor omkring honom lyckas.

Min fru är alltså inte från Sverige, därför får jag ofta inblickar i hur det svenska systemet ter sig för någon som är van med annat. Vi har också vänner i olika hörn av världen vilket också hjälper till att få perspektiv på olika saker. Just nu är det familjepolitik som är kul att jämföra.

Men familjepolitik är ju inte bara betald föräldraledighet och rättighet att gå ner i arbetstid. Vad min fru just nu är väldigt förvånad och imponerad över är hur väl hon blir behandlad av sin arbetsgivare i samband med föräldraledigheten. Först och främst var det idel glada miner när hon berättade att vi skulle få barn, och trots hennes relativt höga position så förutsatte de flesta att hon skulle vara borta i ett år ungefär. Detta också helt utan negativ ton eller någon pik om att hon behövs på jobbet.

Sen kom den andra överraskningen. Ett fett erbjudande om befordran så fort hon kommer tillbaka från ledigheten. Ett bra kvitto på att hon gör ett fantastiskt jobb. En skräddarsydd tjänst på en annan del av företaget är det som de försöker övertala henne till. Men inte nog med det, hennes nuvarande chef släpper henne inte gärna utan har i sin tur snickrat ihop en variant på tjänst åt henne som också innebär en befordran.

Lönemässigt har det inte kommit konkreta siffror, bara att taket för den tjänsten skulle ligga på ca 100 papp i månaden, vilket skulle kunna innebära att hon hamnar på strax under 90. Den ”gamla” chefen har sagt att han troligen är beredd att matcha.

Varje gång hon pratar löneförhöjning är jag tydlig med att erbjuda mina tjänster som hemmaman. En intressant fråga är: hur mycket måste du tjäna för att jag ”ska kunna” vara hemma och ta hand om hushåll och barn (och mina firmor)?

Denna fråga är ju faktiskt intressant, men det är inte många som ställer sig den just nu i Sverige. Dels för att vi har ett socialt stigma mot att någon ska ”gå hemma”. Alla vill ju ut och förverkliga sig själva i arbetslivet. Men i t.ex. USA och UK är det väldigt vanligt att en (oftast kvinnan) är hemma i alla fall när barnen är små. Men där måste man också räkna in att barnomsorg är mycket dyrare, vilket ibland rent ekonomiskt motiverar att mamman stannar hemma.

Men tillbaka till min fråga. Vilken lön behöver min fru ha för att jag ska sluta jobba?

För att svara på det så måste vi bestämma ett antal parametrar:

Vilka är våra mål? Räcker det att vi klarar oss eller vill vi samla pengar på hög för något i framtiden, t.ex. min dröm om passiv inkomst som täcker utgifterna?

Var vill vi bo? En lägenhet i förorten är ju inte så dyr men om vi vill bo i hus…

Just nu, i en lägenhet i förorten, klarar vi oss lätt på en lön, men här vill vi inte bo i all evighet.

Finns det någon läsare som har erfarenhet av en hemmavarande vuxen i hushållet? Hur fungerade det och vilken inkomst tror ni krävs?

Mitt mest lästa inlägg är https://jobbochfirma.com/2010/11/05/betala-tillbaka-csn-lanet/

Jag kom just på en annan viktig jämförelse att ta hänsyn till. Scenariot är att du vill låna pengar till bostad och eftersom banken tar hänsyn till alla dina utgifter och inkomster så ska vi kolla hur mycket mindre man får låna om man har CSN-betalningar.

Säg att du har valt bunden 5-årig ränta på 3,5%. Om de 18 000 jag betalar till CSN per år istället skulle bekosta räntan på ett bolån skulle jag kunna låna 18 000*(1/(0,035*0,7)) vilket blir drygt 700 000.

Slutsatsen är att om jag har tillräckligt med kontanter för kontantinsatsen och för att slippa topplån, plus att jag vill maximera mitt lån på banken, så lönar det sig att betala av hela studielånet för att med det ökade budgetutrymmet låna upp mer pengar.

Detta är första gången jag har hittat ett scenario där det är fördelaktigt att betala av hela studieskulden medan man fortfarande har andra lån.

Har du extraamorterat på ditt studielån och i så fall varför? Svara gärna i kommentarsfältet.